Rutten för tågluffen från Göteborg, under Engelska kanalen över till Irland och en del tips från allt vi lärde oss längs vägen kommer här. Hur vi tog oss vidare till Nord-Irland, över till Skottland och och tillbaka hem igen kommer i eget inlägg. Ni ska ju orka läsa också …

Lärdomar från den här rutten för tågluffen

Här kommer en sammanfattning av det vi lärde oss mellan Göteborg och Dublin:

• Det är inte alls obligatoriskt att boka sittplats på tågen, även om det ser så ut
• Tåg i Tyskland är försenade
• Det är väldigt bra att vara ute i väldigt god tid när man ska åka Eurostar
• Det finns första klass-interrail
• Vi vet väldigt lite om Wales
• Skicka in begäran om interrail-rabatt till Irish Ferries innan färjan avgår

Mer om allt det där kommer här:

Göteborg – Köpenhamn

Vi började av en självklar anledning resan från Göteborgs Centralstation och använde en av två out/in-resor. Man aktiverar sitt pass och har en resa på sig att lämna Sverige och likadant en resa in i Sverige igen. SJ har obligatoriska platsbiljetter, så för den här resan köpte vi en av tågluffens tre nödvändiga platsbokningar.

Jo, vi har köpt en del onödiga platsbiljetter också. Men sedan lärde vi oss att även om det står Seat reservations required är det inte alltid required. Klicka på facilities i appen railplanner, så ser ni att obligatoriska sittplatsbiljetter är en av flera möjligheter på tåget.

Som ni ser på bilderna nedan, ser det ut som att platsbiljetter är obligatoriska. Men när man klickar på show facilities ser man att platsbiljett är ett av alternativen, precis som no reservation. Tips som kanske någon av er som ska ut och tågluffa har glädje av.

Köpenhamn – Hamburg

I Köpenhamn chansade vi i vår planering på att hinna byta tåg på arton minuter. Det gjorde vi, även om vårt tåg var försenat och inne på stationen två minuter efter det att nästa tåg skulle gå. Men synkronicitet och allt sånt ni vet. Vi sprang och … vi hann!

För övrigt är arton minuter nog en väldigt snäv tidsram. I alla fall om man är en orolig själ, vilket ingen av oss är. So far, so good och sedan satt vi i godan ro utan platsbokning alla timmarna ner till Hamburg.

Hamburg – Köln

Enligt Rail Planner-appen skulle vi ha femtio minuter på oss på Hamburg Hauptbahnhof, för att hitta rätt perrong och spår för Köln-tåget. Och för att hinna köpa lite mat. Vi hittade både mat och spår och hade hunnit leta efter massa annat också. Det här tåget var ganska försenat, men till sist klev vi ombord för dagens näst sista resa.

I sann tågluffaranda fick vi sitta några timmar på golvet. Och vet ni: det funkar fint att fylla i de sista siffrorna till årsredovisningen på ett tåggolv också.

Köln – Bryssel

Om tåget från Hamburg var sent från start är det inget mot vad det var när vi väl kom in på Kölns station. Men vet ni vad? Tågpersonal pratar med varandra och tåget i Köln väntade på folk från flera olika försenade tåg (i Tyskland är tåg försenade verkar det som). Långt efter midnatt på vår första dag som tågluffare rullade vi in i Bruxelles midi för att sova några timmar innan vi skulle upp i ottan för att åka Eurostar till London.

Bryssel – London

Eurostar måste man ha platsbiljett till och det hade vi köpt redan hemma i Sverige. Med interrailkort är det mycket billigare att åka över till England, något vi blev varse på hemvägen då vi också insåg hur många det är som åker tåg under Engelska kanalen. Mer om det i nästa inlägg om vår resrutt som jag länkar till det här inom kort.

Att checka in på Eurostar är som att flyga. Väskorna åker genom röntgenkamera, vi passagerare går genom sådana där metallbågar och våra oss kontrolleras. Dessutom går man på led genom en sådan där kringelikrokig bana ni vet. Tur att vi sent kvällen innan läste på bokningen att man ska vara på plats för incheckning till Eurostar i väldigt god tid innan. Ja, jag sa ju det. Som att flyga. Utan att flyga då …

Jag var lite nervös innan vi skulle dra iväg med det här tåget. Ska under kanalen liksom? Men av de två timmarna som resan tar var nog ungefär tjugo minuter i tunneln. Svisch sa det, så var vi över på andra sidan. Mitt i London.

London – Crewe

Vi kom in på London St Pancras och skulle åka vidare från London Euston, men av någon anledning hade vi båda fått för oss att vi var på rätt station från början. Ni vet det där med att ha otur när man tänker …

Vi strosade runt och köpte dricka och Claes frågade om han skulle ta med sig servetter. Eftersom jag inte bara är tågluffare, utan en gång också var småbarnsmamma sa jag ja. Vilken tur. För när vi sedan kom på det där med att vi skulle byta station, fick vi en språngmarsch i storstadshettan och servetterna blev svetthanddukar när vi väl var framme.

Tåget till Crewe var knökat och alla (jo, jag tror faktiskt det) hade gigantiska resväskor med sig. Vilken tur tänkte vi, att vi har bokat sittplatser. Men tänk, vad fel vi hade. Vi hade tydligen bokat platser i första klass och där tog det ungefär hus i helvete när tågmänniskan som kollade biljetter upptäckte att vi hade interrailkort för andra klass. Jädrar, vilken utskällning vi fick.

Vi lommade ut från våra sköna, luftkonditionerade platser för att tränga oss ner på en obokad plats. Vi hittade varsin ganska nära varandra och reste lugnt vidare. Ja, tills jag läste mail om att Lava vill ge ut min roman och då störde jag lugnet en stund.

I övrigt lärde i oss två saker den här resan: man måste inte alls boka platser, även om det står seat reservation required vid en första titt i appen, precis som jag beskrev ovan. Dessutom lärde jag mig att man kan ha förstaklass-interrailkort.

Crewe – Chester

Nästa rutt på tågresan mellan Göteborg och Dublin var den mellan Crewe och Chester. En kort tur med lokaltåget bara. Chester ligger precis innan man kommer över till Wales och kan nog vara en plats att besöka. Stationen var i alla fall mysig.

Chester – Holyhead

Från Chester åkte vi vidare till Holyhead i Wales, där färjan till Dublin gick.

Frågan från den här delen av vår resutt är ingen mindre än: varför vet jag ingenting om Wales?

Holyhead – Dublin

Från Holyheads tågstation kom man direkt till Irish Ferries och incheckningen av färjan. Det visste vi inte innan, utan var lite uppjagade över att behöva hitta till färjan på typ en kvart … Men som allt annat ordnade det sig, som ni kan läsa om här.

Färjan hade vi förbokat hemifrån, medvetna om att man skulle skicka in numret på sitt interrailkort för att få tillbaka sin tågluffarrabatt (Stena drar tydligen av direkt). Det skulle tydligen göras innan man hoppade ombord på färjan, men det glömde vi. Bra att veta, för er som väljer den här vägen över.

Från färjeläget hoppade vi ombord på en transferbuss som körde oss in till Dublin. I alla offentliga information om den här bussen står det att de inte accepterar kontanter utan vill att man betalar med kort. Men den här busschauffören körde visst sitt eget race och ville bara ha kontanter. Oh, well … Vi kom billigare undan eftersom vi hade för stora sedlar för honom att växla, så han fick vårt småskrammel.

Mer om vår tågluff hittar ni här

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog