Semester. Sol. Värme. Vakna… av att klockan ringer 05:55. Det är Gothia cup-tider i stan och i familjen och ärligt talat: finns det nån som kan vara så trött, i varje cell, varje fiber, varje hårstrå osv, och visa det så tydligt som en tonårskille? Allvarligt talat…

Ja, allvarligt talat satte jag klockan på 05:55 för att jag skulle ut och springa i morse, innan fotbollsäventyret skulle fortsätta. (Familjens yngste fotbollsspelare satte klockan så tidigt för att kunna ligga och sträcka på sig i en timme.). Det kostar på att vara mamma, som servar med väckning när söner somnar om. Som ser till att komma hem från löprundor för att fixa vettig frukost innan svettig match. Som… är mamma helt enkelt, möjligtvis med prefixet curling, men va f-n. 

Som tur är är just den här mamman morgonpigg och älskar att möta dagen med en tidig löprunda. Efter dubbel espresso och innan frukost. Lyxliv, om du frågar mig! Att få sticka iväg (utan telefon, klocka, pulsband, gps) innan nån annan har stuckit iväg, att äga vägen och den egna kroppen, att älska uppförbackarna, njuta av raksträckor och kontrollera utförlöporna. Att springa på en lummig stig, där solstrålarna får slita för hitta ner på mig, möte en spegelblank insjö och fundera på om jag ska bada nu eller sen, eller nu och sen… Att låta det rassla lite i löven i skogen utan att hoppa högt – det är ju sällan en orm eller våldtäktsman som låter, mycket oftare en liten fågel. Eller två. Fast när det rasslar mer än vanligt? När det överröstar det ordentliga flåset som har kommit igång? När det inte rasslar egentligen, utan brôtar? Då… hoppar jag nog rätt högt ändå. Stannar. Kollar. Och ser ett gäng vildsvin! Det sista jag läste om i (den typiska sommar-) deckaren jag läser nu, då societeten var ute och jagade vildsvin, råkade skjuta på varandra och de tuffa poliserna står som stelfrusna av vildsvins-skräck när de såg ett. Ett! Jag såg flera! 

Hade vart kul att med sig en kamera. Hade vart kul att kola hur mycket pulsen steg. Men… Nu är det ju som sagt var semester. Jag springer för att jag kan. Och vill! Med kanske lite raskare steg fortsatte jag från den ena stilla sjön till den andra och vidare ner mot lite friskare fläktar och det salta havet. Ett morgondopp och en frukost senare njöt jag av seger för min sons lag mot San Fansisco Seals. Den största segern var ändå att våra goa killar tröstade deras ledsne målvakt och hjälpte honom upp på benen efter matchen. I ett sånt läge är det extra kul att vara mamma.

Strax dax för slutspel. Ingen hejd på lyxlivet! hur lyxar du till det idag?

Malin L

Tänk alla frön vi sår. Varje dag. Hela tiden.

Allt vi gör påverkar det och dem vi har omkring oss. Varje handling, varje ord är alltså viktigt. Inte sådär att jag tycker att vi ska tänka efter innan vi pratar, eller tänka på följderna av vår handlingar hela tiden – då skulle vi förmodligen tystna och stillna totalt. Men ändå, i det stora hela: visst vill du också hellre så frön som ger glädje och energi i det långa loppet än såna där frön som kanske inte behöver gro så länge, men som inte heller ger nåt i längden. Annat än bitterhet och en sur eftersmak…

Min mormor slängde visdomord omkring sig. Visdomsord, utdrag ur Bondepraktikan, orsdpråk och annat smått och gott. Sådär som jag tror att de flesta mormödrar (ja, eller farmödrar/farfäder/morfäder också för den delen) gör och alltid har gjort. För visst har du också hört som man sår får man skörda nångång? Jag hörde det från mormor. Hon kunde lägga till som man bäddar får man ligga också, för att verkligen försäkra sig om att det hade gått hem… Men nu var det ju frön vi pratade om. 

De små frön du sår idag, de gror, växer och frodas om du sköter dem rätt. Om du vattnar lagom, ger lagom mycket sol, rensar och gallrar lagom osv. Ibland blir det inte alls som du har tänkt dig, fast du gör allt du kan och vet att du ska. Men då har du ju ändå gjort ditt bästa, eller hur? Ibland kanske du sådde fröt vid fel tidpunkt och ibland på fel ställe – då har du ju i alla fall lärt dig det.

Jag berättade ju förra veckan om min fina vän, som inte kan så mer, men som vi är många som kan skörda från. Hon kommer att leva vidare tack vare att hon sådde och skötte sina frön så himla bra. Jag hoppas att jag sköter de frön jag sår lika bra. Så att många kan vara med och skörda! 

Lyckas jag lika bra med alla mina braiga frön som med rädisorna (ja, det är ett helt vanligt hönsägg bredvid – så du ser storleken), så är jag mer än nöjd;-) Hälsa är ett långsamt groende frö, ett frö som kräver skötsel varje dag och ett frö som ger dig glädje, energi, uthållighet, glada ögon, en hjulande hjärna. Hälsa mera™! Vilka hälsofrön har du sått? Sköter du dem? Vilka vill du så? Alltså: vad vill du skörda?

Malin L