Bloggen - Sida 41 av 389 - Malin Lundskog

Lev kreativt

Innehåller sponsrad länk till Bokus

När jag skrev romanen Ett oönskat arv tog jag hjälp av Cecilie Östby som lektör/redaktör. Cecilie och jag har träffats i olika skrivarsammanhang och hon är klok som en hel bok. Dessutom själv en duktig författare och, som inte det räcker, väldigt generös. När vi höll på och bollade mitt röriga manus fram och tillbaka fick jag en present av Cecilie: boken Lev Kreativt av Julia Cameron.

Bättre sent än aldrig?

Det här är över två år sedan nu och äntligen är jag redo att ta tag i 12-stegsprogrammet boken bygger på. Fråga mig inte varför jag har dröjt så med det, för det vet jag inte. Det jag vet är att det kändes som att det är dags nu. Bättre sent än aldrig och sent ska syndaren vakna och så vidare. Jag vet att bokens 12-stegsprogram innebär att skriva morgonsidor. Eftersom jag redan skriver (nästan) varje morgon har jag nog tänkt att jag redan är på gång med min kreativa utveckling. Men så fick jag en impuls häromdagen. Eller nej. Ha ha. Jag var tvungen att röja på kontoret eftersom jag ju skaffade ett nytt skrivbord och då dök boken upp igen. Lev kreativt. Den bara låg där och glänste och jag tror nästan att den hoppade upp i händerna på mig. Här hittar du boken på Bokus.

lev kreativt, bok, julia cameron — den här var det som hoppade upp i händerna på mig, efter mer än två år i mitt arbetsrum

Så: nu är det dags. Vem vet – kanske kommer jag förbi blockeringar jag inte vet om att jag har? En sak är säker och det är att en bok och att skriva av sig på morgonen inte kan göra någon skada i alla fall. Snarare tvärtom. Hoppas jag. Jag är taggad som tusan och vill lära mig mer om mig själv och min kreativitet. Kanske för att jag läser kreativt skrivande just nu och är så inne på spåret att utveckla mitt skrivande? Fråga mig om tolv veckor hur det har gått …

lev kreativt, bok, lapptäcke — Kreativitet och skaparglädje all over the place.
Boken och kortet från Cecilie, ligger på ett lapptäcke som min mamma har gjort.

Lev kreativt, inte bara för oss kreatörer

Jag har bara börjat läsa och det som redan står klart för mig är att det här inte bara är en bok för oss som verkar inom så kallade kreativa områden (konst, musik, skrivande). Kreativitet är något för alla och frågar ni mig (det här står inte i boken vad jag vet) – så blir livet mer levande om vi släpper in kreativiteten i det. Eller om det är släpper ut kreativiteten vi redan har inom oss?

Ja, vi får se hur kul jag tycker att det här är om ett tag. Just nu har jag kul med boken i alla fall och det är väl just nu som räknas?

Vi ses snart igen och tills dess: länge leve kreativiteten!
Kram Malin Lundskog

Cecilie hittar ni här på Instagram, om ni blir nyfikna på henne och hennes tjänster. (bli det)

Tänk att jag inspirerar till mer jädrar anamma!

Alltså kolla på den här recensionen från Nathalie Lind på NP-boktips på Instagram. Tänk att jag inspirerar till mer jädrar anamma. Jag blir både gôrglad, stolt och själv inspirerad – även om jag blir inspirerad att skriva mer. Mer jädrar anamma åt folket.

ett oönskat arv, roman, omslag — här är den: Ett oönskat arv, som inspirerar till mer jädlar anamma

Recension av Ett oönskat arv:

Allting har flutit på bra de tre åren verksamheten varit igång. Att det blev en hälsorörelse var nästan givet. Mariannes mirakel, treårsdagen ska firas såklart, med en stor fest. Tyvärr är de två systrarna Hélen och Caroline inte överens, men det är inget ovanligt. De är faktiskt oense om det mesta som sker både inom företaget och privatlivet. För att finna lite lugn att kunna planera både fest och framtid åker de till den lilla ön Knippla i södra Bohuslän.

På ön möter systrarna Tekla som verkar ha full koll på allt, inklusive vad systrarna inte har lika bra koll på. Under helgen blir det även bjudna på middag, nyfångad fisk av Magnus. Middagen avslutas dock abrupt och omgående när han får reda på systrarnas efternamn. Ingen förklaring till varför.
Systrarna önskar att de stod varandra närmare än de gör. På något sätt trots motsättningarna, finner de en väg framåt. Men räcker det? Vad ska de sedan göra åt sitt oönskade arv, det börjar bli betungande?

En härligt skön fristående uppföljare till “Mariannes mirakel”.
Feelgood med både djup och undermening. Det är fortfarande tufft att vara kvinna i dagens samhälle. Jag vet att det låter klyschigt men det är sant. Det finns krav och förväntningar som inte borde finnas. Vem sjutton är det som bestämt att man måste följa strömmen?
Våga låta bli att sminka dig. Det är du som bestämmer över din egen kropp. Gå i de kläder du själv tycker om. Vägra att göra allt hushållsarbete själv. Säg emot mer, samtidigt som du protesterar mer och för guds skull, var ärlig.

Boken har inspirerande mig till att se saker annorlunda, med mycket mer jädrar anamma.
Allt är skrivet med en stor portion humor av bästa slag.

Tack Malin för din inspiration!

View this post on Instagram

A post shared by Nathalie Persson (@npboktips)

Mer om Ett oönskat arv

Vill ni läsa mer om den fristående uppföljaren till Mariannes mirakel. Kolla här. Ni har väl inte missat att den finns som ljudbok förresten?

Nionde månaden i hängmattan

Kom nyss hem efter nionde månaden i hängmattan. I rad! Jag längtar redan efter nästa en utenatt i månaden-häng med Agneta. Det är så otroligt mysigt att krypa in bland sovsäckar, fårskinnsfällar, filtar, varmvattensflaskor (hade tre stycken i sovsäcken i natt) och den här gången också ett täcke. Och min dunkappa förresten, som också fick agera täcke. Efter förra månadens hacka tänder-upplevelse tog jag det säkra före det osäkra och i natt har jag varit så varm att jag ett tag fundera på att ta av mig ett av två par raggsockar. Men det orkade jag inte.

hennessy hammock, knippla, en utenatt i månaden — hängmattan riggad och klar med tarp och allt i dagsljus igår

väle, knippla, en utenatt i månaden — inredningsdekorationen på plats, precis som vilken annan utenatt som helst

Mitt i vind …

Vi hängde på östsidan av ön, trots att vi visste att de friska vindarna skulle vara ostliga. Men, jag tyckte att det var spännande att testa hur vindtät tarpen (”presenningen” ovanpå hängmattan) är. Den är vindtät. I alla fall så länge den hänger på plats, vilket min gjorde ända fram till första morgonkissen. Ha ha, jag hade så bråttom (hoppades in i det längsta att nödigheten skulle gå över, så väntade väääldigt länge med att öppna upp för att ta mig ut i kylan) att jag gick rätt in i snörena som håller tarpen på plats.

nionde månaden i hängmattan, knippla, morgonljus, hennessy hammock — Här har tarpen fladdrat åt sidan, men gjorde inget. Det var ju morgon.

nionde månaden i hängmattan, knippla, februari, en utenatt i månaden — mera morgon-utsikt från vår basecamp

Alltså, jag somnar så otroligt gott i hängmattan. Det där vaggandet får mig att dusa bort på rekordtid. Igår var vi dessutom sena i säng, efter att ha suttit i bastun i flera timmar innan. Strax före midnatt lämnade vi bastun, tandborstade och lager på lager-klädda i ull från topp till tå. Och så blåste vi trollmors vaggvisa för varandra i näsflöjtarna innan vi somnade.

bastu, knippla, två feta grisar — myset i bastun innan myset i hängmattan

Nionde månaden i hängmattan i rad

agneta, liggunderlag, knippla, en utenatt i månaden — Agneta tar ut luften ur sina liggunderlag

Nionde månaden i hängmattan – herrenaddå vad fort det går när man har kul. Tur det, då är det ju snart mars och dags för nästa hängmatte-natt. Något annat som är tur är kanske att vi håller oss här på ön, med tanke på den tunga packningen vi bär med oss? Jag menar, ta med täcke ut i vildmarken liksom … Det kanske inte är så coolt. Men det var väldigt, väldigt varmt och gott.

nionde månaden i hängmattan, malin lundskog, knippla — på väg hem i morse, strax innan snön började falla

Malin Lundskog, knippla, bära tungt, en utenatt i månaden — med huset på ryggen

malin lundskog, en utenatt i månaden — med huset på ryggen

Ses snart igen och vill ni läsa mer om våra utenätter har jag länkat till alla inlägg om det här: Jag säger ja och jag älskar det

Kram o hej o heja er!
Malin Lundskog

98: Be-Bop-a-Lula

I det här avsnittet berättar Cilla om 1) att hennes råmanus på spinoffen till Västerviksserien är klart. 2) Att hon hade den snyggaste montern på Smålitt. 3) Att hennes yngste har flyttat hemifrån. Och Malin då? Hon har precis skrivit klart sitt livs första synopsis och inbillar sig för en sekund att hela romanen är färdigskriven. Eventuellt har hon också blivit folkskygg …

Tro´t eller ej, men ibland är det ordning och reda även bakom kulisserna hos de här två författarna. Lyssna, så får ni se! (Eller höra)

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En helt ny dag

Tänk att det kan vara sådan skillnad från den ena dagen till den andra? Igår fick jag inte mycket ur händerna, utan velade mest runt, kollade nyhetsuppdateringar och förlitade mig på stabiliteten ute i naturen (som jag skrev om här). Idag har jag skrivit och utvecklat mitt manus med energi och glatt humör. Så roligt jag har haft när min huvudkaraktär kommer till Knippla för att förbereda sin sommar. (Säg det inte till henne, men det blir inte alls som hon har tänkt sig den … ). En helt ny dag, innebär tydligen en helt ny jag.

Men, pauserna gör ju jobbet och både hundarna och jag behöver komma ut och röra på oss mellan varven. Och vilken dag att göra det på sen!

en helt ny dag, soluppgång — min skrivardag började här, samtidigt som ljuset kikade fram borta i öster

soluppgång, en helt ny dag, knippla, — när jag hade skrivit en stund tog vi morgonrundan runt ön.
Claes går rätt in i solen

knippla hamn, småbåtar, bleke, soluppgång — ja, vilken morgon!

en helt ny dag, malin lundskog, springer spaniels, löprunda, knippla — Och mitt på dagen tog vi en löprunda, hundarna och jag.
Kan hända att jag är bra mycket flåsigare än dem, men … skit i det. Uppiggande var det hur som helst.

Även om jag är en helt ny jag idag, betyder inte det att jag (eller förhoppningsvis någon av oss) glömmer eller slutar vara omtänksamma medmänniskor. Men med kraften av en helt ny dag, kan vi göra mer gott för varandra. Det är fint, eller hur?

Malin Lundskog, leende, Knippla, löpning — En helt ny jag? Kanske inte, men en helt annan känsla än igår.

Ses snart igen. Tills dess: heja alla möjligheter med en ny dag. Och ett nytt jag? Eller kanske snarare samma jag, bara några reflektioner klokare?
Kram Malin Lundskog

Naturen och närheten extra viktigt för mig idag

Det börjar sjunka in. Det fasansfulla jag inte tror att jag riktigt förstod igår när det hände. Elva personer skjutna. På en skola! I Sverige. Örebro. Jag glömmer av det korta stunder, men så upptäcker jag att jag har så himla svårt att koncentrera mig på mitt manus. Då är det där igen. Och jag vet inte ens varför jag gråter. Jag är inte personligen drabbad. Ingen i min närhet är drabbad. Men. Vi är drabbade. Vi. Tillsammans. Och för mig är naturen och närheten extra viktigt en sådan här dag. Där finns stabiliteten, lugnet och det goda.

Malin Lundskog, knippla, springer spaniel — vi satte oss i lä en stund

Malin Lundskog, springer spaniels, knippla, naturen och närheten — mina medmänskliga hundar

sjöbodar på Knippla, februari, spegling i vattnet,

naturen och närheten, solnedgång, västkusten, knippla, vinter — gick ut igen, när solen var på väg ner

Ja, många och långa stunder här ute idag. Med många tankar. Och lite jobb. För mig gör det inget, jag har ju ynnesten av en ny dag att se fram emot imorgon. En dag då jag kan skriva ikapp det jag inte skrev idag. En dag att vara tacksam över och en dag då möjligheterna finns kvar. Möjligheterna att leva livet. Njuta av det. Och på något sätt göra världen bättre?

Heja oss allihop! Visst vet vi att de allra allra flesta är bra människor?!
Kram Malin Lundskog