Bloggen - Sida 42 av 388 - Malin Lundskog

Bokklubbstisdag by Malin Lundskog

innehåller sponsrad länk till Bokus

Men hur kul? Jag håller i bokklubbstisdag på Franses, en skitmysig krog på Hönö. Det finns så mycket som är kul med det här. Dels är det ju skitkul med bokklubbar och de samtal som springer ur en skönlitterär bok. Dels är tisdagar ofta en sådan där dag då inget särskilt händer (är inte tisdag veckans mest anonyma dag?). Dessutom inleder vi bokklubben med min debutroman Mariannes mirakel. Extra kul för mig såklart och förhoppningsvis för alla bokklubbare. Under våren kommer vi dessutom att läsa och diskutera uppföljaren Ett oönskat arv och Syndoffer av Jeanette Bergenstav.

bokklubbstisdag by Malin Lundskog, Franses

I Mariannes mirakulösa bokklubb, som är förra bokklubben jag ledde, hade vi sanslöst roliga och utvecklande och ibland till och med rena rama terapeutiska samtalen fyllda av värme och humor. Jag kommer att göra mitt bästa för att rama in samtalen på samma sätt i bokklubbstisdagarna på Franses.

Ni bokar plats för bokklubben här: biljetter till bokklubbstisdag by Malin Lundskog och ni som inte har böckerna kan antingen låna dem på bibblan, köpa via mig (mejla så löser vi det) eller beställa här: Beställ mina böcker.

Datum för bokklubbstisdag by Malin Lundskog på Franses

bokklubbstisdag by Malin Lundskog, Mariannes mirakel, Franses

bokklubbstisdag by Malin Lundskog, Ett oönskat arv, Franses

18 februari kl 18-20 och pratar om Mariannes mirakel.
1 april kl 18-20 är Ett oönskat arv utgångspunkt för vårt snack.
13 maj kommer Jeanette Bergenstav och hälsar på och då är det Syndoffer som ligger till grund för samtalet.

Och vet ni: jag tycker att bokklubbar ett fantastiskt härligt sätt att umgås på och att träffa nya bekantskaper på. Dessutom höjer samtal kring böcker värdet på läsningen, som jag skrev om här: därför höjer bokklubben läsvärdet.

Hoppas att ni som bor i krokarna (jag räknar Göteborg till den trakten) vill vara med. Ju mer vi är tillsammans …

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA samtal (om böcker!)
Kram Malin Lundskog

Alltid fint väder på söndag förmiddag

När vi vaknade i morse smattrade regnet mot rutan. Efter att hundarna fått frukost och kisspaus i trädgården (och jag hade lagt några bitar på pusslet) tog jag med morgonkaffet upp i sängen igen. Morgonläsning i sängen var en grej jag kom på när jag spårade ur i skidspåren och pajade knät för snart ett år sedan. Och vilken grej det är, att läsa på morgonen! Jag undrar om inte det är höjden av ledighet. Och den här veckan har gjort mitt allra bästa för att vara ledig. Dessutom vet jag att det är alltid fint väder när söndagsförmiddagen kommer.

Efter regn kommer sol. Och det är alltid fint väder på träningen.

Söndagsförmiddagar brukar jag ju köra utomhusträning här på Knippla och det var tanken idag också. Men en efter en i träningsgänget hörde av sig med besked om att de inte kunde komma. Och det hade inte med vädret att göra, för är det något vi vet så är det att det är alltid fint väder på söndag förmiddag. Det spelar ingen roll om regnet öser ner på morgonen. Vid tiotiden (då träningen börjar) spricker det upp. Regnet avtar och till och med upphör. Trots en regnig morgon är det inte alls sällan som solen kikar fram när vi ses för veckans träningspass.

utsikt, alltid fint väder, knippla — Dimman har blåst bort och utsikten från uppvärmningsvarvet runt slingan var som den ska.

Eller så är det träningen som lockar fram uppehållsvädret? Eller är det rent av så att vädret är skitsamma när man väl är där ute och tränar? Dumt att chansa på något tänkte jag och i brist på andra träningskompisar drog ut med Jackson och sprang i backe. Jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre sätt att vakna till liv efter en såsig morgon, so i sig är en sanslöst skön start på dagen, än att komma ut i friska luften och svettas och flåsa. Kan ni?

sjöräddningen, utsikt, knippla — utsikt när jag är på väg ner för backen jag sprang i idag

alltid fint väder på söndag förmiddag, knippla, utsikt — mer utsikt, för den kan man väl inte få nog av?

Sista vändan …

löparglädje, Malin Lundskog, Knippla, utsikt — Här ska jag bara ner en vända till
(lagt jackan där nere för att inte kunna smita undan sista rundan –
både smart och skitjobbigt, he he)

allt fint väder, backträning, springer spaniel, malin lundskog, knippla — Jag hämtar andan efter sista vändan upp för backen. Jackson letar förmodligen löv som blåser …

Om det var söndagsförmiddagen eller träningen som gjorde det, vet jag inte. Men gôtt var det där ute. Det var som alltid fint väder på söndagsförmiddagen. Och jag är fortfarande så himla tacksam över att kunna springa (=lufsa) igen.

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: Heja lugna morgnar och ut o njut! Oavsett väder …
Kram Malin Lundskog

Vi pusslar som besatta

Jag tror inte att jag har pusslat sedan de nu vuxna barnen var små. Och då handlade pusslandet om fem, tio och kanske femtiobitars-pussel. Men på annandagen, när jag fick ett infall att jag ville göra något jag inte brukar och ändå fortsätta att bara vara ledig plockade jag fram pusslet vi fick från Claes syster för några år sedan. Och nu? Vi pusslar som besatta!

Sitter till frukosten knäpptysta och lägger våra bitar, med helt olika strategi. Claes börjar med de raka kanterna och vill bygga en ram först. Jag dyker rätt på en sjöbod och bygger utifrån motiv. Tänker att vi är som excel vs mindmapping. Men oavsett strategi sitter vi där och pusslar. Landar vid köksbordet efter promenaden. Glömmer att dricka kaffet medan det är varmt, missar perioder i junior-vm i hockey och starter i tour de ski. Bara lite till …

vi pusslar som besatta, knippla, jullov, sjöbodar — Knipplas hamnbassäng växer fram

vi pusslar som besatta, knippla, jullov, sjöbodar hamnbassäng — fler sjöbodar på gång

knippla, jullov, sjöbodar, pussel, hamnbassäng — bit för bit …

Pusselregler?

Ha ha, nu behöver jag visst sätta regler för pusslandet, annars kommer jag att pussla ända tills den sista biten är lagd. Tur att vi inte ska ha folk på middag den närmsta tiden, för trots att vårt köksbord är stort, är det helt belamrat med pusselbitar.

Vi ses snart igen, om jag inte har fastnat i något (livs)pussel. Hoppas inte det, för jag har manus att skriva klart, tröjor att sticka, träningspass att utföra och en tvättstuga att fixa i ordning. Men oavsett: heja det rofyllda pusslandet, som är väldigt lik stickningen jag skrev om häromdagen (här): bit för bit, maska för maska …
Kram Malin Lundskog

PS. Fick precis höra av min svärmor att det här pusslet bara är på 1000 bitar och borde gå fort att få klart. Bara 1000? Men, antar att det väl är med pusslande som allt annat: man blir bra på det man tränar på.

Dimma och fantasier

I morse när jag var ute och gick och inte såg någonstans undrade jag om vi skulle kunna försvinna här ute, utan att någon märker det? Öarna utanför Knippla var dolda i den blöta, grå luften och det enda som glimtade till mellan varven var färjan som styrde rakt in i denna dimma. Skulle någon märka om hela ön försvann? Eller om någon kom och tog med sig oss som bor här?

dimma, knippla, julhelg 2024 — inte något i sikte …

dimma, julhelg 2024, segelbåt, knippla, västkusten — lite bättre sikt österut

Ha ha, det var faktiskt en ganska spännande promenad i den fuktiga stillheten. Vad skulle kunna hända om en hel ö försvann? Vet inte om jag någonsin kommer att skriva en barnbok, men det är väldigt kul att fantisera. Och det tänkte jag också på där ute. Att jag ser fram emot att hitta på mängder av spännande historier tillsammans med Stella the grandchild när hon traskar runt ön med mig. Ja, jag tänker ofta på det när jag går mina rundor. Allt jag vill göra tillsammans med henne. Alla sagor vi ska hitta på.

Att jag drömmer om framtiden som farmor betyder inte att jag inte njuter av nuet. Det är himla fint ändå, att vi kan göra både och, eller hur? Och att en gammal farmor kan gå runt i sin ensamhet och fantisera. För det är väl inte enbart galet? Äh, strunt samma. Ön kanske ändå inte finns kvar när dimman väl lättar …

Vi ses snart igen och då får vi se om jag ser klart. Men tills dess: länge leve fantasilivet!
Kram Malin Lundskog

EDIT: var i bastun ikväll och förutom alla andra livsviktiga samtalsämnen pratade vi även om dimman. En av de andra berättade att hon (som barn) brukade fantisera om att Knippla flöt iväg när det var dimma … Kanske är en bra story ändå?

Kul signering tillsammans med Per Rune

I dag har jag gjort årets sista insats för att få mina böcker att nå nya läsare: signering på Akademibokhandeln på Frölunda torg. Och vilken kul signering sen då! Jag hade sällskap av Per Rune, som skriver spänning om bland annat terrordåd i Göteborg och även om vi hade ganska fullt upp med att signera våra respektive böcker hann vi att att prata en del. Vilken härlig författarkollega, som jag hoppas att jag inte har mött för sista gången.

kul signering, Malin Lundskog och Per Rune — Per Rune o jag på Akademibokhandeln, Frölunda torg

Jag är verkligen tacksam över att få möjligheten att komma ut i bokhandeln. Nej, det är det inte alla som gör så det betyder massor. Kanske främst för att jag får träffa läsare, potentiella läsare, lyssnare (hallå, ni vet väl att ett oönskat arv kommer på ljuden 25 januari?!) och fina människor som är intresserade av böcker, människor och att skriva. Så så kul! Men också för att jag får träffa författarkollegor, som Per Rune. Och bokhandlare. Och dessutom får jag världens tillfälle att vässa presentationen av mina romaner och det är värdefullt när jag ska ut och träffa ännu fler människor till våren. För det blir inte förrän då. Nu är det jullov och ledigt från marknadsaktiviteter. Herregud, vilken höst det har varit med skola och marknader och nya manus. Att det ska bli skönt att vila är bara förnamnet, även efter en kul signering.

Vi ses snart igen allihop, tills dess: heja härliga kollegor och andra goa människor.
Kram Malin Lundskog

En julklapp i förskott och värmen i ett handarbete

I dag fick lilla Stella the grandchild en julklapp i förskott. Jag menar, ska hennes mamma och pappa hinna fylla julstrumpan på julafton, behöver den ju finns hemma hos dem också. Och så kul jag har haft när jag har stickat och tovat denna strumpa till mitt barnbarn till henne första jul. Bara en sådan sak som att jag har sytt kedjestygn för fört gången sedan (förmodligen) lågstadiet. Vilken grej!

en julklapp i förskott, julstrumpa, stickning, handarbete — strumpan innan tovning, skulle passa vilket jättetomte som helst

kedjestygn, julstrumpa, julklapp i förskott — jo, avsikten var att bokstäverna skulle bli lika stora …

en julklapp i förskott, julstrumpa, stickning, tovning, handarbete — en julklapp i förskott till lilla Stella

Mönstret till strumpan är Petite Knits Julstrumpa som ni hittar här: stickmönster till julstrumpan.

Värmen i ett handarbete

Häromdagen pratade jag om en vän om att sticka. Om hur stickning påminner om löpning med steg för steg och maska för maska, kilometer för kilometer och varv för varv. Allt i en monoton, meditativ rörelse. Och meditation var just vad min vän sa om hennes stickning. Att den är meditativ. Och vi var rörande överens om att det långsamma i handarbetet gör oss gott.

Och det var när vi sa att det gör oss gott som det slog mig hur gott det gör att sticka till någon annan. Inte nödvändigtvis för att den som sedan får det stickade blir glad, utan för att när jag stickar till någon annan tänker jag också väldigt mycket på denna andra. Känner en fin gemenskap med den som ska få det jag stickar. En stickning värmer både kropp, själv och hjärta från start till mål. Hur fint är inte det?

Vi ses snart igen och tills dess: Heja handarbete som värmer från start till mål!
Kram Malin Lundskog

Datum för bokklubbstisdag by Malin Lundskog på Franses

Efter regn kommer sol. Och det är alltid fint väder på träningen.

Sista vändan …

Pusselregler?

Värmen i ett handarbete

Footer

Malin Lundskog