Bloggen - Sida 40 av 389 - Malin Lundskog

Mitt nya skrivbord är ett köksbord

Äntligen har vi hittat ett nytt skrivbord till mig. Det är egentligen ett köksbord, men jag gillar ju att skriva i köket och käka frukost vid datorn, så det blir nog perfekt. Egentligen behövde jag inget skrivbord, men så snodde vi min skrivbordsstol för att ha som köksstol och tomten kom med ny skrivbordsstol. En stilig en, med karmar och allt. Och sits i fårskinn. Ja, sedan julafton har vi alltså varit på jakt efter nytt skrivbord. Och nu är det här. Även om mitt nya skrivbord är ett köksbord …

mitt nya skrivbord, springer spaniel, skrivbordsstol — alla är med och flyttar runt möbler …

mitt nya skrivbord, auctionet, skrivbordsstol, köksbord — visst ser det ut som en plats att skriva bästsäljare på?

Igår tömde jag det gamla skrivbordet och släpade in mitt nya. Och gissa om jag känner mig som en gammal pompös författare när jag sitter här. På en skrivbordsstol med karmar. Vid ett skrivbord som egentligen är ett köksbord. Att det gamla skrivbordet hade lådor som jag har fyllt med anteckningsböcker, papper, kort, pennor, batterier (?), trasiga smycken kommer jag inte märka förrän nästa gång jag ska dammsuga. Allt från lådorna har nämligen hamnat på golvet i en gammal klassisk jag lägger det där så länge-anda. Någon mer som jobbar så?

Så här fritt från pinaler kommer skrivbordet inte att vara så länge till, för strax inviger jag det med att läsa texter som mina kursare på Linnéuniversitet har skrivit. De ska jag ge respons på. Och jag vet redan nu att jag kommer att behöva både anteckningsböcker, kurslitteratur och kladdpapper för uppgiften. Det blir extra kul vid det nya bordet.

Köper och säljer som en vinnare?

Både stolen och det nya och det gamla bordet är köpta på Auctionet. Snart får vi hem ett soffbord därifrån också. Jag gillar ju grejen med återanvändning. Det går ju inte heller någon nöd på mig, har haft ett köksbord att sitta vid till exempel. Men jag tycker ändå att det är värt att vänta på saker, för att slippa belasta miljön med onödig nyproduktion. Och, det här kanske är pinsamt, jag känner mig som en vinnare när jag kammar hem något på auktion. Som om jag har vunnit på lotteri, fast det i själva verket är jag som betalade mest för varan …

Snart säljer vi både mitt gamla skrivbord och soffbordet vi har. Kanske på auctionet? Hyllan som står vid bordet nedan har fått flytta upp en våning- Perfekt för alla spel vi har, de som tidigare har stått i en byrå som har varit jättetrög att öppna (och stänga). Den byrån ska också lämna vårt hus. Kanske skänkas till någon som behöver, eller till någon loppis.

här satt jag på nyårsafton och skålade i champagne, i min nya fina stol och skrivbordet som snart ska säljas

Jamen, skål och hej då. Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: heja!
Kram Malin Lundskog

99: Sweat ( al la la la la long) …

Cilla skriver tydligen inte alls på en pusseldeckare som hon trodde. Vad skriver hon då? Och vem är karaktären som får axla huvudrollen i hennes spinoff på Västerviksserien? Malin är inte bara nyfiken på Cillas nya genre utan också på responsen hon ska få från sina kurskamrater på manuset hon äntligen har börja skriva på utifrån synopsis. Dessutom visar det sig att de båda författarna är modigare än de tror …

Mer om allt som händer både bakom och framför författarkulisserna i den här episoden, tillsammans med eminent boktips och nya liknelser mellan barn och att böcker. Lyssna! Det blir kul.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Femårs-dagbok för reflektion

I början av året skaffade jag mig en femårs-dagbok. Inte så mycket för att minnas vad jag gör, utan mer för att enklare kunna följa min egen utveckling. Jag tänker använda den enbart till mitt skrivande. Hoppas att det blir kul att se tillbaka på till exempel den trettonde februari 2025 om ett år. Undrar vad jag kommer att tänka och känna om dagens ord till exempel. Har de fyra kapitel jag har skrivit och skrivit om idag lett till en ny romanutgivning? Kommer jag att le överseende åt mina våndor, eftersom jag har utvecklats?

femårs-dagbok, reflektion, författare — min femårs-dagbok – snygg matchning med våra väggar, eller hur?

femårs-dagbok, five year diary, reflektion, författare — tänk vad spännande att läsa om det jag gjorde för mitt författarskap för ett, två, tre och fyra år sedan

Ser fram emot att se bakåt

I avsnittet av podden Skriverier med Malin och Cilla som kommer ut imorgon pratar Cilla och jag om vikten av reflektion. Bland annat om hur svårt det är att se sin egen utveckling. Cilla behöver påminna mig ungefär stup i kvarten att det inte ens är tio månader sedan min roman Ett oönskat arv kom ut. Själv tror jag att det var evigheters evighet sedan och tycker att det dröjer alldeles för länge mellan mina böcker. Ja, ungefär som den där aha-upplevelsen jag fick på den bubbliga middagen i lördags.

Jag ser fram emot att se tillbaka på dagarna som har gått framöver och förhoppningsvis kommer jag att se någon slags utveckling. Redan nu kikar jag tillbaka på dagarna som har gått hittills i år och det står inte still på skrivfronten om man säger så …

Ja, vi ses ju snart igen såklart. Tills dess: se både bakåt och framåt!
Kram Malin Lundskog

Jag kan inte låta bli att njuta

När vi flyttade ut till Knippla för snart fem år sedan gick jag runt och åh:ade och wow:ade mest hela tiden. Jag förundrades och var så tacksam över allt det vackra att jag nästan inte visste vart jag skulle ta vägen. Närheten till naturen och insikten om den stora helheten slog ner i mig varenda dag. Jag frågade mig själv då hur länge jag skulle fortsätta njuta av hav, himmel, stjärnor, solnedgångar, månar, glitter, ljus, stormar och saltstänk. Jag var rädd att det skulle bli slentrian. Men vet ni vad? Jag kan inte låta bli att njuta.

Nej, jag kan inte låta bli att njuta av ö-livet

Jag hoppas det håller i sig, för njut, tacksamhet och förundran gör ju susen för ett gôtt liv. Inte tro jag att det blir särskilt svårt att fortsätta njutet. Vad tror ni?

jag kan inte låta bli att njuta, vass, knippla, solnedgång — eftermiddagspromenaden. det är inte konstigt att jag inte kan låta bli att njuta, eller hur?

färja, nordöarna, knippla, utsikt — färjan på väg mot Hyppeln. Alltid en färja på gång någonstans, pt något håll här ute.

månen dök upp bakom hustaken, när jag gick till bastun

venus, solnedgång, knippla, jag kan inte låta bli att njuta — kolla in Venus, som strålade mot oss när vi tog kvällsdoppet efter en stund i bastun

jag kan inte sluta njuta, fullmåne, knippla — Spelar ingen roll att solen hade gått ner. Med den här fullmånen …

Jag var så rädd att sluta njuta av ö-livet att jag till och med skrev ett inlägg här med rubriken: Påminn mig om min förundran när ö-livet blir vardag. Det hade jag ju inte behövt be er om. Jag kan helt enkelt inte låta bli att njuta.

Vi ses snart igen. Tills dess: hitta njutet. Eller kom hit och hälsa på, he he.
Kram Malin Lundskog

Oj, så många känslor på en och samma dag

Det har varit gott om känslor i omlopp i mig idag. Njutet av ljuset på morgonpromenaden, den gripande tysta minuten för offren i Örebro, kärleken när jag lekte med Stella och tacksamheten över mina författarkollegor i månadens författarhänggbg. Oj, så många känslor på en och samma dag. Tänk, vilka resurser vi har i oss ändå.

Jag njuter av ljuset

Brukar det bli så här ljust, så här fort, så här års? Jag tycker att skillnaden är enorm för varje dag som går. Kanske brukar det vara så här? Strunt samma egentligen – härligt är det hur som helst. SÅ här såg det ut när vi var ute i morse:

oj, så många känslor, tacksamhet, morgonpromenad knippla

oj, så många känslor, tacksamhet, morgonpromenad knippla, utsikt mot marstrand — ser ni Carlstens fästning på Marstrand där i norr?

oj, så många känslor, tacksamhet, morgonpromenad knippla, röddeviga, vägen

mot slutet av morgonpromenaden kom solen också.
Njutet alltså!

Oj, så många känslor under en enda minut

Jag var på gymmet klockan tolv idag, då den tysta minuten för offren i Örebro hölls. Inte en vikt lyftes, alla löpband stod still, tårar rann nedför kinderna och jag kände en oerhörd gemenskap med de andra. Med alla. Inte bara de på gymmet. Det är fint med oss människor. Med gemenskap. Och med alla känslor vi känner. Som sorg och gemenskap. Samtidigt. Starkast tillsammans.

oj, så många känslor, kettle bell, gym, — Vikterna vilade och jag kände – både sorg och gemenskap på en och samma gång.

Och kärleken till mitt lilla barnbarn

Efter gymmet hängde jag med lilla Stella. Alltså, den kärleken. Till en liten tjej. Den är så stor att den är omätbar. Att få uppleva viljan hos en liten människa att ta sig fram, lära nytt, utforska, utvecklas är stort som livet självt. Det är livet självt. Den tveklösa lusten att fortsätta framåt. Wow för att få uppleva den. Och för att ha ynnesten att känna den villkorslösa kärleken till en annan människa.

Stella, barnbarn, — hon är sju månader nu, lilla Stella. Ofattbart hela alltet …

Tacksamheten över författarhänget

Detta är verkligen en tisdag utöver det vanliga. I dag sågs vi i författarhäng gbg igen. Det ger så otroligt mycket varje gång med peppiga, inspirerande, kreativa, nyttiga och reflekterande.⁠samtal. Och nej, det är inte en tavla i bakgrunden – det är utsikten västerut från högst upp på Hotel Draken i Göteborg. Städernas stad.

Ja, oj, så många känslor jag har känt idag. Ensam och tillsammans. Fint, mitt i allt – eller hur?

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: känn!
Kram Malin Lundskog

Massa stärkande babbel och en hel del bubbel

I lördags var jag på tjejmiddag (även om jag inte får lov att säga tjej för mina barn, då kan man tydligen tro att jag crashar unga kvinnors middag, ha ha). Men ni fattar vad jag menar? En middag. Med … tjejer från alla öar här ute, massa stärkande babbel och en hel del bubbel. En sån där kväll ni vet, som man kan leva på länge.

massa stärkande babbel, bubbel, cava, cremant, cuvée — en hel del bubbel …

Charlotta, som vi var hos, gav oss Asian fusion som tema för vår medhavda rätt till buffén och en riktning/ett ledord/tänkvärt citat att ta med som samtalstema. Inte för att vi hade behövt något tema för att prata, det gjorde vi utan problem (särskilt efter massa bubbel …). Men wow så spännande det är att få höra andras ledord och dessutom få dela med sig av sina egna och få andra människors reflektion på dem.

Ledord och tänkvärda citat

Min riktning, som inte skiljer så mycket från de senaste årens (läs om 2023 år här t.ex.) handlar om kreativt mod. Jag berättade om det för de andra runt bordet och var inte alls beredd på responsen. Jag menar, det är ju inte konstigt att en författare vill vara kreativ? Och vem vill inte vara modig tänker jag … Men vet ni vad? De andra undrade hur jag inte kunde se mitt eget mod och frågade om vad sjutton jag mer kunde önska när det gäller kreativitet. Ja, de sa massa annat också (sa ju babbel, he he), men det var i samma anda.

Förutom att jag blev själaglad över de de såg hos mig, som själv tydligen missade kom vi fram till framför allt två saker: Dels är det jättesvårt att se sin egen utveckling (räcker upp en hand på ”trodde jag reflekterade massor och har koll på mig själv”). Dels är det svårt att ändra uppfattning om människor man känner väldigt väl.

Alla runt det här bordet i lördags är nya bekantskaper för mig. Jag tror att de ser mig med helt andra ögon än mina barndomsvänner. Jag tror att mina barndomsvänners nya bekantskaper och vänner ser dem med helt andra ögon än jag själv gör. Visst är det spännande?

Tackar min fomo för att jag gick på middagen …

dumpling, massa stärkande samtal, tjejmiddag

Och tänk att jag inte alls kände för att gå på den här middagen. Nu tackar jag min FOMO för att jag gick. Att stävja sin fomo var för övrigt en av de andra tjejernas riktning för året. Och jag förstår henne. Känner av den många gånger, något jag trodde att jag skulle vara over and den med i femtiofemårsåldern. Alltså, jag hade så otroligt roligt. Maten vi åt var galet god. Och man ångrar aldrig tillfällen till massa stärkande babbel, eller hur?

Att ha ett tema för samtalen under en kväll som denna fördjupar verkligen snacket och för min del innebär det att det inte gör ett skvatt att jag inte känner de andra. Jag lär ju känna dem genom att vi alla delar med oss av oss själva. Och visst är vi fler som vill ha innerliga, utvecklande, tänkvärda samtal i våra liv? Som de vi hade när vi pratade om kvinnliga förebilder, som ni kan läsa om här.

Vi ses snart igen, tills dess: sno gärna idén om samtalsämne till nästa middag!
Kram Malin Lundskog