Bloggen - Sida 48 av 389 - Malin Lundskog

Jag ger dig min morgon

Senaste veckan har suttit inomhus och skrivit till soluppgången. Men idag. Idag tog jag med mig hundarna ut i mörkret och mötte dagen. Ångrar inte de ord som inte blev skrivna. Nej, men ni fattar ju: att få vara ute i detta. Vem kan ångra det? Voilà: jag ger dig min morgon.

jag ger dig min dag, måne, himmel, morgon, västkusten — först mötte vi en halvfull måne och det var vackert så

soluppgång, västkusten, himmel, hav, november, jag ger dig min morgon — på andra sidan ön kröp solen fram bakom Björkö

vi nosade runt i Knipplas tomma gästhamn

färja, knippla gästhamn, morgon, bleke — färjan man helst inte vill ta från ln en morgon som denna …

jag ger dig min morgon, knippla gästhamn, bleke, sol — o så kom dagen, när vi gick hemåt igen

Förutom att jag har stärkt min tro på det fiffiga med att bryta sina rutiner för att undersöka hur bra de är (som jag skrev om här) gick jag där ute och längtade nästan ihjäl mig efter nästa sova ute-natt. Och då ska ni veta att jag sällan längtar efter något, eftersom jag är så galet nöjd med det jag har. Luften, utsikten och månen som lyser samtidigt som solen går upp …

Vi ses snart igen, tills dess: heja heja möten med dagen
Kram Malin Lundskog

PS.NI vet Fred Åkerströms låt Jag ger dig min morgon? Tycker så himla mycket om den, men det blev jag varse att min man inte gör. Eller gjorde … I ett försök att vara sådär härligt (?) romantisk satte jag på den när han han hade sovit över hos mig första gången. tänk lp-skiva, rasp, flickrum. Reaktionen blev inte riktigt som jag hade hoppats på. ”Men du, den här skitlåten behöver vi väl inte lyssna på?” Det, here we are, trettiofura år senare …

Bokmässa i skärgården

Två bilfärjor, en biltur och en personfärja och vips så var jag på Donsö. Idag var det nämligen dags för bokmässa i skärgården. Ett himla mysigt arrangemang med besökare som vällde in i lokalen (Donsö konferens) strax innan öppning. Och sedan fortsatte det på samma sätt nästan hela vägen.

Precis som jag sa (eller skrev) efter Värmlands bokfestival så är det så himla kul med bokmässor och andra tillfällen att träffa läsare. Prata böcker, innehållet i romanerna och om att skriva. Visst är det härligt att det finns människor som brinner så för att skapa event som de här? Och gör det möjligt för oss att ses, allihop. Jag är så tacksam för det (eftersom jag slipper ta tag i något sådant här själv … ).

Jag fick skjuts av Jeanette Bergenstav till båten ut mot Donsö och det ståndaktiga mottagande hon fick gör mig ännu mer inspirerad att skriva vidare. Tänk att vara bokmässans huvudperson och få skjut i golfbil till mässlokalen. Hur coolt?!

bokmässa i skärgården, jeanette bergenstav — Jeanett Bergenstav fick ståndaktigt mottagande

Ja, och så blev det mörkt och dags att åka hem.

Vi ses snart här igen, tills dess: heja möten med härliga människor! Och bokmässa i skärgården. Kram Malin Lundskog

Lugnet jag lovade mig själv

Den här veckan har verkligen varit fylld på både bredden och längden av göranden. Inte så mycket tid över till varandet som jag ju värnar om. Så idag lovade jag mig själv det stora varma, mjuka lugnet. Det som återhämtar, laddar och fyller på. Och vet ni vad? Jag har (nästan) hålla mitt löfte till mig själv.

I morse till exempel, då låg jag kvar i sängen med hundar, kaffe och boken vi läser i bokklubben just nu. Jag återkommer nog om den, för den har potential att hamna som boktips i podden. hur som helst: så skönt! Claes åkte tidigt för att driva krog hela dagen och jag undrar vad det är som gör att jag har lättare att starta dagen långsamt när inte han är hemma? Jag menar, det är inte han som är den morgonpigga personen i familjen direkt …

lugnet, läsa bok i sängen, springer spaniels — myset med hundarna. och boken. och kaffet.

lugnet, vind, knippla, röddeviga, utsikt — stod här en stund och lät vinden blåsa genom systemet

Efter den där jättesköna stunden i sängen tog jag med mig hundarna och gick ut på promenad runt ön. Vinden är här igen och i morse var det som att den blåste rent mig. Och sen har vi lullat på här hemma. Jag har packat ihop mig inför Skärgårdens bokmässa i morgon, bloggat i kapp mig (ni vet väl att jag bloggar varje dag även om vissa dagar kommer i efterskott?) och låtit allt få ta sin tid.

Bra att bryta rutiner?

Så skönt att inte vara som jag brukar (hafsig och snabb i vändningarna) och bryta rutiner för att istället känna in vad som är bäst just nu. Jag menar, normalt går jag ju upp, kör en lugn men ändå (irriterande?) effektiv start på dagen med skrivande innan jag går ut med hundarna eller tränar. Visst är rutiner bra, men kan det vara så att vi behöver backa från dem för att istället för att bara köra på känna efter vad som behövs just nu? Kanske …

lugnet jag lovade mig, solnedgång. knippla, röddeviga, vind, himmel, hav — samma plats som i morse. mer sol(nedgång) och mer vind

lugnet, kalla bad, Malin Lundskog, knippla — badet! Fascinerande hur något som skapar pirr och energi också skänker lugn, eller hur?

Och strax innan mörkret kom gick vi ut en runda runt ön igen. Samma runda som i morse, men ingenting var sig likt. Dessutom tog jag ett dopp på lä-sidan av ön. Och nu ska jag strax ta mig an andra säsongen av Bad Sisters. Underbar serie på apple TV+ som får massa extra plus i kanten av mig för att den är irländsk. Det är något med Irland alltså!

Jag som älskar människor och att ha kul har till och med tackat nej till en jättekul middag ikväll. Vet ni, jag tror aldrig det har hänt förut. Jag gillar ju inte bara att ha kul, jag är också rädd att missa massa härligheter. Kanske blir man klokare med åldern? Kanske tråkigare? Men lugnet jag lovade mig själv håller i sig.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA lugnet! Om det är vad vi behöver …
Kram Malin Lundskog

90: Oslagbara!

Författarna sig oslagbara och älskar att kämpa! Och Cilla tycker att det är roligt att skriva. Jätteroligt! Och har dessutom haft releasefrukost och redan fått fin respons på sin alldeles nysläppta bok Där viken slutar. Malin älskar Värmland och jämför Cilla med Taylor Swift och de ä båda två överens om att möten med människor (=läsare!) är en av alla världsbästa grejer med författarskapet.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Min författar- och poddkompis Cecilia Andersson

Min författar- och poddkompis Cecilia Andersson har släppt ny bok. Den fjärde (och sista) i hennes Västervikserien. Wow på allt med Cilla. Både på våra härliga samtal i podden, vår ömsesidiga skrivpepp och … F Y R A böcker! Som hon dessutom ger ut själv. Ja, jag sa ju wow på alla. Vem är väl jag om jag inte åker på bokrelease för att fira?

Idag har jag alltså kört Nässjö tur och retur, med både ljudböcker och en återupptäckt av Spanarna i P1 (hur kan jag ha glömt av det roliga programmet?) på vägen. Och det fina att få se någon man tycker om glänsa som den stjärna hon är. Hurra för Cilla, som hon heter i podden och väldigt många andra sammanhang, dock inte på sina böcker. På sina spänningsromaner heter min författar- och poddkompis Cecilia Andersson.

min författar- och poddkompis, Cecilia Andersson, bokrelease — Cilla med sin kompis Anna som ledde författarsamtal

min författar- och poddkompis, Cecilia Andersson, bokrelease, där viken slutar — cilla signerar så pennan glöder

min författar- och poddkompis, Cecilia Andersson, bokrelease, signering — cilla signerar så pennan glöder

Ja, jäklar vad härligt det är med boksläpp. Som jag längtar efter att en vacker (eller en annan slags dag) komma dit själv. Skam den som ger sig och så vidare …

Vi hann spela in ett poddavsnitt också

Förutom det roliga med boksläpp hann vi att spela in nytt avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla. Det är så sällan vi befinner oss på samma plats när vi spelar in (som jag berättade om häromdagen), men å vad härligt det är att ses på riktigt. Det här avsnittet släpps den 23/11.

skriverier med Malin och Cilla, podd — poddinspelning i en bunker i Nässjö

Jag är så himla glad att Cilla en dag för massa år sedan frågade efter bra löparsko-butiker i Göteborg i en fb-grupp för tjejer som springer, att jag svarade på den och … att på den vägen är det. Livet va?

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA livet. Och Cilla!
Kram Malin Lundskog

Jävla karlar, boken jag till sist läste

Jag höll emot länge. Alltså, jag ville verkligen inte läsa boken Jävla karlar. Anledningen till det är så löjlig som att jag minsann vill välja mina böcker själv. Ja, alltså inte haka på en trend eller topplisteläsning. Det enda jag tycker är synd efter att ha läst boken, är att inte ha den kvar att upptäcka. Läs den!

Språket är fantastiskt i boken där vi får följa en pojk (Anders själv) och hans liv med en ängslig och kärleksfull mamma som träffar alla dess jävla karlar. Männen flyttar in, beter sig illa och flyttar ut. Och allt får vi som läsare följa ur pojkens perspektiv. Ändå blir det aldrig barnsligt. Eller ens en ton av offermentalitet. Det blir bara ärligt. Och så tydligt hur utsatta barn är. De kan ju inte påverka sin situation, så det vill fanimig till att vi vuxna är snälla. Ger dem kärlek, kärlek och ännu mera kärlek som Astrid Lindgren sa.

Som sagt: språket! Och gestaltningen! Och namnen personerna i boken får! Som bästisen Cyklopen, ensamma mammans dotter och Kanotisten. Och mördaren. Och växtmagikern. Äh. Läs den. Det gjorde ju jag till slut, tack vare min bokklubb. Det var nämligen förra boken vi läste och vad gör man när en av bokklubbskompisarna väljer bok? Man läser. Och det är jag så himla tacksam för att jag gjorde. Jag tipsade om den i vårt senaste poddavsnitt – där kan ni höra mer om vad jag tyckte.

Vi ses snart igen, tills dess: läs. Och var snäll mot barnen (och alla andra).
Kram Malin Lundskog

Bra att bryta rutiner?

Vi hann spela in ett poddavsnitt också

Footer

Malin Lundskog