Bloggen - Sida 70 av 384 - Malin Lundskog

Utnyttja tiden?

I flera dagar gick vi runt här och beundrade utsikten, kollade in surfarna, gjorde några längre hajkar och … inte så mycket mer. Än att jobba alltså. Vi har ju precis kommit, sa vi till varandra. Men helt plötsligt är vi mitt i vår vistelse. På pricken mitt i. Och jag börjar snarare känna lite stress över att vi snart ska åka hem. Borde vi inte utnyttja tiden bättre?

springer spaniels, utnyttja tiden, sagres, äventyr, strand — eller detta?

claes lundskog, sagres, utnyttja tiden — eller att umgås med den här mannen?

Som om det inte är precis det vi gör? Vi ser oss om omkring, även om vi inte ger oss ut på de stora äventyren. Jag är uppslukad av att vi faktiskt är här. Att vi har möjligheten (och tar den) att dra iväg några veckor hemifrån. Vi njuter av natur och långa promenader/hajker (vad är skillnaden egentligen?) tillsammans. Vi umgås med varandra mer än vi har gjort sedan vi var nykära tror jag. Vilken livslyx!

Varför har jag hittat på att det där med att utnyttja tiden är detsamma som att göra något. När det kan vara precis tvärtom. Och allt där emellan …

Skärp mig, säger jag till mig. Att utnyttja tiden (varför vi nu måste det, förresten?) är att vara tillfreds i den. Inte att görasåmycketvikanpåsåkorttidsommöjligt. Eller?

Idag har jag inte gjort mycket alls (fortfarande gôrtrött efter magdebaclet). Men jag har varit. Med min man. Med våra hundar. I livet. Ja, jag skulle vilja säga att det i allra högsta grad är att utnyttja tiden. Vad säger ni?

Malin Lundskog, bada, sagres — bada är också en viktig del i livslyxen, eller hur?

Ses snart igen, allihop. Tills dess: HEJA tiden, utnyttja den inte genom att fylla den med skit.
Kram Malin Lundskog

Mer om vår långworkation här i Sagres, hittar ni här: Vi åker till världens ände

Bland mygg, matförgiftning o mastodontfästing

Jodå, livet i paradiset är underbart. Idag är det säkert 20 grader, solen strålar och det blåser nästan ingenting. Jag tror faktiskt att det är den somrigaste dagen sedan vi kom hit, till Sagres.

Innan ni sjunker ner i avundjuketräsket (om ni nu gör det alltså) så vill jag bara berätta att just idag har jag legat inomhus hela dagen. På sofflocket. Och kliat mina stora myggbett och återhämtat mig från nattens resultat av matförgiftning. Dessutom har jag plockat en riktigt mätt fästing från en av hundarna.

Hade vi varit på en veckas semester hade jag säkert fått panik och tyckt väldigt synd om mig själv. Men eftersom vi inte är på renodlad semester och har (minst) tre veckor på plats här vid världens ändå, tycker jag mest synd om Claes. Han får ta alla hundpromenader och dessutom gå till affären i värmen för att köpa cola till mig. Det enda jag kan tänka mig att sörpla i mig.

Imorgon är en annan dag

Som vanligt kommer det en ny dag imorgon, då allt förhoppningsvis är bättre med mig. Bland mygg kommer vi förmodligen att fortsätta befinna oss, men gissa vem som har laddat med myggmedel? Och antikli-kräm? Jepp. Jag. Myggbetten började klia något infernaliskt redan igår och då köpte jag både det ena och det andra. Tror jag … Portugisiska är inte min bästa gren, men jag tror att kvinnan på apoteket och jag förstod varandra ganska bra.

bland mygg, kvällspromenad, sagres, fiskehamn — skaffade mig en del myggbett på promenaden igår kväll också. Då vi gick till en liten fiskehman (via apoteket)

bland mygg, kvällspromenad, fiskehamn, båtar, sagres — roligare att visa bilder från promenad igår än från dagen på soffan …
Men ser ni udden på den höga klippan?
Ditt hajkade vi häromdagen. Tog flera timmar, med omvägar uppe på kullarna.
Promenaden igår kväll genom stan? Tog typ 30 min.
Ja, det skrattade vi rätt gott åt att vi inte hade förstått.

TIps för dig som ska till världens ände: ta med myggmedel, var fästingvaccinerad (det är vi) och ge hundarna fästingmedel (hade vi inte en tanke på innan vi åkte på grund av årstiden). För även om vi är bland mygg och jag råkade åka på matförgiftning, så lever vi som vi vill.

Mer om vårt (inte så äventyrliga) äventyr i Sagres hittar ni här: Vi åker till världens ände, där jag strävar efter att samla alla inlägg om resan.

Vi ljuger för oss själva i podden Mitt perfekta liv

Ny fredag och nytt poddavsnitt. Idag är det Mitt perfekta liv, avsnitt 31, som har släppts. Vi ljuger för oss själva, Vickan står i hallonlandet och får ett spel, jag ser mest ner på mina fötter och vi pratar om att ta med oss varningsskyltar ut bland folk.

Hade det varit bra? Varning, idag är jag på skithumör, idag är jag halvledsen eller idag är jag ganska arg. För allt är ju inte svart eller vitt. Vi är inte antingen jätteglada eller svinförbannade. Oftast är vi någonstans mitt emellan och vad säger vi då när någor frågar hur vi mår?

Förresten, finns det något mall för hur länge man kan oja sig för ett skadat knä, eller att man är i psykisk obalans?

Häng med på vår nyfikna resa mot ett helt perfekt liv, där vi ljuger för oss själva.

Vi ses snart igen, tills dess: heja oss allihop!
Kram Malin Lundskog

vi ljuger för oss själva, mitt perfekta liv, podcast, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson

ps. Alla vår avsnitt hittar ni här, där ni också kan följa podden lätt som en plätt om ni inte vill missa oss. Gillar ni det vi gör? Ge oss gärna tummar upp eller dela podden till andra ni gillar.

pps. så här tänkte vi när vi startade podden

Tog en utflykt från det ena äventyret

I morse lämnade jag Claes och hundarna för första gången sedan vi reste från Knippla. Alltså, vi lever så tight på det här äventyret. Tar alla promenader tillsammans, sover i en 140-säng (med två hundar och 33 år tillsammans i bagaget), handlar tillsammans och äter alla måltider tillsammans. Jag är verkligen tacksam över den gåvan, att ha någon jag vill vara så nära hela tiden. Som vill vara nära mig.

Tog en utflykt från Sagres till Lagos

Men i morse lämnade jag alltså killarna i Sagres och körde till Lagos. Där bor sedan ett halvår Caroline, som jag träffade när hennes bok Sommarvindar och sanningar och ljudboken Mariannes mirakel kom ut på samma förlag. Tänk vad böcker (och Instagram) förenar!

Grönt är skönt, sa vi när vi möttes. Och det är det ju, he he …

tog en utflykt, strand, lagos, portugal — stranden vi promenerade på

tog en utflykt, Lagos, Portugal, strand — i lagos är vågorna mindre och stränderna längre än i Sagres

En hel förmiddag med bokprat är alltid härligt och att träffa fina, generösa människor är ju livet. Så, ni fattar förmiddagen jag har haft. Barfotapromenad i sanden på en strand i Lagos, gofika vid en annan strand och härliga samtal på det.

pastel de nata, lagos, utflykt — Pastel de nata, en portugisisk klassiker fick jag lära mig. God? Jajamensan!
Smördeg med vaniljkräm med kaneltouch

Känslan att köra in i Lagos är ungefär som att komma från Knippla till stan (Göteborg). Helt plöstligt har man folk omkring sig. I Sagres är det visserligen folk, men … med 2000 invånare är det ingen jättestad. I Lagos bor (kanske) 30 000 i alla fall.

Nu är jag tillbaka hos mina killar igen och ska sätta mig och redigera och ikväll knôr vi oss ner i sängen igen alla fyra. Som jag skrev på mitt Instagram igår: jag förenar nytta med nöje like a pro!

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Och dagarna går. Vi ses snart igen och tills dess: heja äventyr och utflykter och människor.
Kram Malin Lundskog

Mer om äventyret i Sagres, hittar ni här.

Mot döden och Silkesbadet i poddens boktips

Innehåller annonslänkar till Bokus

Cilla är alldeles till sig av starstruckness (hur böjer man det ordet och finns det ett bättre på svenska?). Hennes boktips i avsnitt 71 av Skriverier med Malin och Cilla är Mot döden: en radikalt livsbejakande filosofi.

Hon träffade författare och filosof Patrik Lindén när hon modererade författarsamtal på Asec. Lindén har alltså skrivit boken som är en filosofisk fackbok och han är kort och gott mot döden. Han ifrågasätter att vi accepterar att vi ska dö. Varför gör vi nte vad vi kan för att inte den vägen vandra?

Ett annorlunda boktips från vår podd och det är himla kul tycker jag. Däremot är jag inte så säker på att vi inte gör vad vi kan för att undvika döden i dagens samhälle. Jag menar, föryngringskurer, antiwrinkleprodukter och tester som avslöjar vilka eventuellt sjukdombärande anlag vi bär på och så vidare. Spännande hur som helst och Cilla var som sagt starstruck. Det är ju inte varje dag man möter en filosof, eller hur?

mot döden, boktips, Skriverier med Malin och Cilla — Mot döden, bild lånad av Bokus

Här finns Mot döden på Bokus

Silkesbadet

Jag håller mig i mitt vanliga boktipsfack, nämligen i romanfacket. Jag har läst Silkesbadet, som är nåogt av det finaste jag har läst. I alla fall just nu (glömmer ju …). Romanen är skriven av Agmall Sawari och jädrar i min lilla låda vad jag önskar att min debut var lika vacker och hjärtskärande och bråddjup och mänsklig som Silkesbadet.

Här har vi invandring, samhällsklyftor, dåtid och nutid, hopp och hopplöshet i en glasklar blandning. Romanen utspelar sig till störst del i Borås, där en man och hans hustru till slut hamnar efter sin flykt från Afganistan. Jag är inte överförtjsut i huvudkaraktären hela tiden, men det kanske är just det som gör honom mänsklig? Läs!

Här hittar ni Silkebadet på Bokus

Vill ni hellre lyssna på oss när vi pratar om böckerna (och massa annat) hittar ni avsnittet här till exempel.

Och vi, vi ses snart igen. Tills dess: läs en bok?
Kram Malin Lundskog

Vi kollar in fyren på udden

Nåt sånt sa jag när vi satt och pratade igår kväll om vad vi skulle hitta på idag. Vi kollar in fyren på udden. Så det gjorde vi. Fem timmar senare var vi tillbaka hemma igen. Alla fyra gott trötta i kroppen och fyllda av utsiktsnjut. Det där sista kanske bara gäller Claes och mig, men jag är säker på att hundarna har njutit massor de också, även om de kanske struntar i utsikten.

Många uddar blir det

Ja, det var inte direkt på nästa udde den där fyren, som heter St vincent ligger. Det är ganska många uddar dit, men så vackert så att klockorna stannar. Ja, även själva fyren som ligger allra, allra längst ut på den allra, allra sydvästraste udden i Portugal. Och Europa.

claes lundskog, springer spaniels, vandring, sagres, cape st vincent — mina killar! OCh visst tror man att det är såhär det ser ut på månen?

vi kollar in fyren, sagres, st vincent — sa jag utsiktsnjut?

vi kollar in fyren, sagres, st vincent, vandring, utsikt — kan inte sluta titta ut här

Vi kollar in fyren, vandring, cape st vincent — längst ut på udden där borta är fyren i ska kolla in …

cape st vincent, vandring, sagres, vi kollar in fyren — vi närmar oss …

cape st vincent, vi kollar in fyren, vandring, sagres — sakta men säkert …

vi kollar in fyren på udden, st vincent — vi kollade in fyren vi udden, men fick inte komma närmare än så här …

utsikt mellans sagres o st vincent — men kolla hålet i klippan!

vandring, cape st vincent, sagres — azalea?

springer spaniel, vandring, sagres, st vincent — det finns ALLTID nåt som luktar gott …

ledmarkering, vi kollar in fyren, sagres, st vincent — leden vi följde, även om man just där vi gick inte behövde någon ledmarkering

vandring, sagres, cape st vincent — Claes vid kanten mot Atlanten

Malin Lundskog, vandring, sagres st vincent, vi kollar in fyren på udden — jo, jag var också med.

Behöver kanske inte säga så mycket mer än såhär? Och egentligen bryr jag mig inte ett dugg om att vi inte kom på fyrområdet. Utsikten och att gå tillsammans med Claes och hundarna är det som är grejen med hela grejen för mig. Älskar dessutom att knappt möta någon annan. Som idag, när vi var så gott som ensamma hela vägen.

Vi ses snart igen, tills dess: Heja utonjutet!
Kram Malin Lundskog

PS. I morse tog det ungefär en halvtimme, så hade jag löst det där med mitt manus som jag kämpade så med igår. Morgonhjärnan alltså, wow för den!

Mer från äventyret i Sagres här: Vi åker till världens ände

Imorgon är en annan dag

Tog en utflykt från Sagres till Lagos

Silkesbadet

Många uddar blir det

Footer

Malin Lundskog