Med tanke på vår oplanerade resa är det inte så konstigt att jag har glömt saker, eller hur? Det konstigaste jag har glömt är joggisar. Vem reser bort utan ett par goa joggingbyxor, menar jag? Och några kvällar har jag faktiskt saknat dem, eftersom det har varit kallt i huset. Något annat jag har glömt är ett par stickor. Och en högtalare, för go musik. Och! Bland sånt jag har glömt att ta med på resan till världens ände är solskyddskräm.

Tidigare i veckan har bristen på solskydd inte gjort så mycket, eftersom det har varit soligt, molningt och regnigt om vartannat. Men idag har det varit sol och varmt hela långa dagen. Och vi har varit ute. Hela långa dagen. På vandring till fortet på yttersta udden (nu snackar vi världens ände på riktigt) och i trädgården med manus i högsta hugg.

Tur att det kommer en dag imorgon också. Då ska jag köpa solskydd, det lovar jag mig själv. Joggisar klarar jag mig utan, precis som högtalare. Och att jag glömde ett par stickor innebär bara att jag inte kan sticka klart mitt ena projekt. Tur att jag har ett till med mig.

Fortaleza de sagres

Fortet vi gick till idag ligger på den sydligaste udden i Sagres. Om jag har förstått allt rätt så byggdes det på order av Prins Henry, som också kallades Henry sjöfararen, killen som upptäckte Azorerna bland annat.

Alltså, vilket läge för ett fort. Med hur branta, höga klippor som helst runt omkring och sikt åt alla håll och kanter. Själva fortet kanske är så vackert, men utsikten. Wow!

Vi gick ut för att ta en morgonrunda med hundarna. Och hamnade på fortet. Det hade vi ingen aning om innan vi gick ut, så när vi nästan fyra timmar senare kom hem var vi inte så lite sugna på frukost …

Om fortet är värt ett besök? Absolut för vyernas skull. Och för att fantisera om hur de stod här och kikade på båtar med vänner och eller fiender. Och hur de härifrån någon gång insåg att världen kanske faktiskt inte tar slut här. Dessutom är det självklart värt ett besök, om man gillar fort.

Sånt jag har glömt

Men tillbaka till sånt jag har glömt att ta med på resan. Joggisar, högtalare, stickor och solkräm. Vilket av det skulle du aldrig resa utan?

Idag är det en vecka sedan vi drog iväg på vår drygt månadslånga workation. Känns som en evighet sen. Och samtidigt som att vi inte har landat riktigt än, om ni fattar. Men härligt är det ochn äventyret har en tendens att bli som tågluffen i somras: fylld av utsiktsnjut.

Vi ses snart igen, tills dess. heja oanade äventyr!
Kram Malin Lundskog

ps. att besöka fortaleza de Sagres tar egentligen inte alls några fyra timmar, det var bara vi som gick en omväg.

Vill ni läsa mer om vår workation i Sagres, som kanske än så länge verkar vara en enda semester? Här hoppas jag komma ihåg att samla alla inlägg. TYcker ju att det är mycket roligare att berätta allt vackert vi ser, än att skriva om att jag skriver varje dag. För det gör jag.

I morse vaknade jag, som jag brukar, före Claes. Gick upp, släppte ut hundarna i trädgården och gjorde kaffe. Alltså ni vet det där morgonkaffet. Det är ju det bästa kaffet. Och hade ni frågat mig innna i morse hade jag sagt att morgonkaffet är det bästa kaffet oavsett hur det smakar. Men. Inte detta. Jag spottade ut det. Har ni någonsin druckit kaffet gjort på vatten som smakar salt? Don´t try it.

Inte för att jag fattade att det var salt det smakade. Jag trodde att jag hade fått nån omärkbar släng av covid, när tydligen smakerna kan sättas ur spel (tror faktiskt inte att jag har haft covid). Smaken påminde mig om hur jag tyckte kaffe smakade när jag var gravid och det är jag helt övertygad om att jag inte är. Men skam den som ger sig. Jag gjorde en ny kopp. Tänkte att jag kanske bara hade skedat upp fel mängd av pulverkaffet …

Hur som helst, min man som ändå är köksmästaren i familjen (Two Fat Pigs, som har blivit hans nya skötebarn efter den som brann ner på ön?) kom upp och spottade ut han också. Saltvatten, sa han kort och gott.

Idag gick vi därför och köpte vatten på dunk. Kånkade hem tio liter och frågade vår airbnb-värd om vattnet. Och … det är tydligen så det kan vara ibland, när reningsverket inte mäktar med att göra sitt jobb. Om vi nu fattade rätt alltså. Hon är inte jättebra på engelska och vi är ännu sämre på portugisiska.

Annars dricker vi vattnet här. Det smakar inte som hemma, men är ändå okej. Dessutom godkänt som livsmedel och jag kan inte tänka mig något mer onödigt än att köpa vatten när det finns i kranen.

Söta popcorn och grädde till frukost

Ändå fint det här, hur bra man klarar sig med miner, gester och några få ord på engelska? Ja, inte för att jag är säker på vad hon sa om vattnet, men hon stod där och vevade som ett reningsverk gör (det vet väl alla hur det ser ut, ha ha). Annars har vi bara missuppfattat vad det stod på popcornpåsen och det som vi trodde var yoghurt. Hej, söta popcorn (inte lika gott som salta till en kall öl om ni frågar mig) och grädde istället för yoghurt till frukostfrukten.

Det går alltså ingen nöd på oss, allt funkar och vattnet i kranen smakade mycket bättre efter några timmar. Men kaffe på vatten som smakar salt var ingen höjdare, I tell you.

Jag (försöker) samla inläggen om vår långa workation i Sagres här, om ni vill läsa: Vi reser till världens ände

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA morgonkaffet!
Kram Malin Lundskog