Bloggen - Sida 73 av 384 - Malin Lundskog

Vill du vara med i Team ArvsTwisten?

Det kan hända att jag har berättat ATT JAG SLÄPPER EN NY ROMAN (!!!) den tjugofjärde april. Och att den heter ETT OÖNSKAT ARV (mer om den här). Men nom ni har missat det, berättar jag igen. Och om ni inte vill missa det fler gånger så tipsar jag om att signa upp er på mitt nyhetsbrev, som egentligen inte är lika mycket nyhetsbrev som heja-rop. Ibland är det inte ens det, utan bara jag som berättar om allt annat än nyheter …

Som när min bästis och jag blev jagade av ett spöke på kyrkogården. Eller när min lillebror och jag var så tuffa så vi nästan gick sönder i skidbacken. Vad vi gjorde? Jo, vi svängde runt i bästa 80-talsstil med benen tätt tätt ihop och skrev jä-a pensionärer till våra föräldrar. Har du redan öppnat upp dina armar och din mejlkorgen för mig och nyhetsbrevet, så har du sett det här. Men om inte: vill du vara med i Team Arvstwistarna?

Team ArvsTwisten

Team ArvsTwisten är ni som inte orkar vänta på bokreleasen utan vill ha en digital kopia redan nu, som vill få möjligheten att träffa mig och andra TAT:are (låter det bra?) och snacka böcker och som dessutom vill få chansen att vinna finfina priser.

Låter det kul? Klicka på länken här: svara så snart som möjligt, för även om jag vill att miljoner ska läsa boken, så kan vi inte vara så många i TAT. Ett lagom begränsat antal är bäst. Och de första tio som kommer med i teamet får varsitt ex av den tryckta boken.

Vi ses snart och tills dess: HEJA alla som längtar efter Ett oönskat arv ..
Kram Malin Lundskog

Våren tog oss med storm. Och orkan!

Våren är här säger SMHI. Från och med igår tror jag att vi hade den första officiella vårdagen här på västkusten enligt SMHI:s sätt att se på saken. Och våren tog oss med storm kan man säga. Ja, till och med orkan eftersom det blåste över 33 sekundmeter här idag. Jag hörde något om både 36 och 39 sekundmeter på Vinga, som ligger nära oss.

Jädrar vad det brallade på. De som var med pratar om 69 (jag var visserligen med, men alldeles nyfödd så har inget minne av det), Gudrun var en lätt bris i jämförelse och boende på några av öarna häromkring kunde inte komma varken bort eller hem eftersom färjorna inte kunde lägga till.

våren tog oss med storm, vind, vågor, hav, västkusten — lite i lä för värsta vinden, kunde jag fota i alla fall

våren tog oss med storm, vågor, västkusten, vind, knippla

Jag gick ut i bergen när det hade börjat mojna mitt på dagen och kunde ändå inte gå upprätt. Men i vanlig ordning är det dels härligt att komma ut och dels alldeles sanslöst vackert här ute. Hundarna sprang runt i bergen med fladdrande öron och jag kasade med i sann tantparkour-anda (ni fattar? Krabbgång ibland, på alla fyra ibland och sittandes på rumpan ibland).

bänk på slingan på Knippla, hav, himmel, vind — godisutdelarbänken hade blåst omkull

springer spaniels på Knippla, bänk, utsikt — godisutdelarbänken hade blåst omkull

I stormens spår

På vägen runt ön mötte jag de som sopade upp glassplitter från sådana där tak som sitter som regnskydd över dörrar, jag såg takpannor som hade blåst av taken, paraboler på marken och presenningar på vift. En båt på land hade blåst av sina stöttor och några staket var sönderblåsta. Flaggstänger låg ner. Och ett glasräcke från en balkong hade blåst av ett hus och rammat ett fönster på nästa hus. En annan balkon hade blåst bort och en balkong var fylld av takpannor.

Tänk när vi flyttade ut till ön och undrade varför alla soptunnor stod fastsurrade …

Malin Lundskog, Knippla, storm, våren tog oss med storm — man gör vad kan för att fixa frisyren …

Men i bastun var allt (nästan) som vanligt

Det enda som var som det brukar idag var dambastun (som jag har skrivit om här förut). Där samlades vi och delade stormande upplevelser från dagen. Sen delade vi på en burk peeling samtidigt som vi såg solen gå ner utanför bastufönstet och till sist delade vi boktips och tankar om livet. Sådär som man gör i bastun.

När jag tänker efter var faktiskt inte bastu-kvällen heller riktigt som den brukar. Vi badade nämligen inte. Vattnet var jättehögt och vågorna spolade in med så stor kraft att det inte kändes ett dugg säkert att gå ner till badtrappan.

Det är ändå något befriande med naturen. Det är bara att luta sig tillbaka och följa med på dess nycker, eller hur? Men våren är här och snacka om att den tog oss med storm. Och orkan!

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA vädret. Och oss.
Kram Malin Lundskog

What a feeling …

Alla förtjänar en andra chans. Eller är det bara som de här två författarna hoppas när det snart är dags för Malins andra roman att se dagens ljus. Cilla som är luttrad skriver på sin fjärde och sitter samtidigt och redigerar nånting nytt. De pratar namn på karaktärer och Malin kommer underfund med att hon kanske inte måste gå stand up-kurs. Varför skulle hon det? Och hur utvecklas man som författare om man inte går på kurs?

ps. Alla Erikor – ta inte illa upp …

Häng med på 70 + 2 kalasavsnitt.

(och sedan avsnittet spelades in finns Malins roman Ett oönskat arv att bevaka)

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Så här ser min nya roman ut

Innehåller annonslänk till Bokus

Kolla kolla! Ett oönskat arv har fått ett omslag och från och med idag finns den att bevaka i nätbokhandeln. Alltså … det här är stort. För mig alltså. Förmodligen inte för världen. Men, vad tycker ni? Så här ser min nya roman ut och jag tycker själv att den är jätte, jätte, jättefin.

så här ser min nya roman ut, Ett oönskat arv, Lava förlag, Malin Lunf´dkosg, feelgood, göteborgssystrar — Jag blir helt pirrig när jag ser det här omslaget

Om någon av er är lika laddad som jag, eller mindre. Det räcker långt just nu med tanke på min eventuella överladdning här hemma. Men hur som helst, så finns den från och med alldeles nyss att bevaka i nätbokhandeln. Vill ni göra det är det ingen som blir gladare än jag förstås, här hittar ni Ett oönskat arv på Bokus.

Den tjugofjärde april släpps den för världen och som jag ser fram emot den dagen. Just nu i alla fall. Jag passar på att njuta, för i morgon kan det ha gått över och jag ligger och rullar mig av och an på golvet med tårar sprutande ur ögonen (ja, var annars ska de komma ifrån?).

Mer om romanen, som är en uppföljare till Mariannes mirakel, hittar ni bland annat här och i avsnittet av Skriverier med Malin och Cilla som vi släpper imorgon, pratar vi mer om de där känslorna inför att ge ut sin andra roman.

Förresten: jag kommer att ha en del kul grejer för mig i mina nyhetsbrev (HEJA-ropet). Signa upp dig här om du vill veta mer om förhandsläsning, bokklubb och andra härligheter.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om Ett oönskat arv? Här länkar jag till alla inlägg om romanen: Min andra roman kommer ut våren 2024

58 år och utan rynkor?

Häromdagen plockade jag fram ett manus som har legat och vilat till sig ett tag. Jag läste igenom det sista jag hade skrivit i det för att friska upp minnet. Det hjälpte inte … Jag kom inte ihåg vad jag ville med berättelsen och inte heller vilka karaktärerna är. Så jag testade AI. Inte för att få hjälp med att skriva, utan för att få fram bilder på mina två huvudkaraktärer och skriva deras bakgrundshistoria ordentligt. Men AI har ju ingen koll. Eller vad säger ni om de här kvinnorna. 58 år och utan rynkor. Och då ska ni veta att la till rynkor i min sökning.

58 år och utan rynkor, smal, karriär, blond, rynkor

Ja, jag sökte på medelålders, 58 år, rynkor, svensk. En av kvinnorna vill jag ha snäll, med vintagestil. Den andra som elak och karriärist. Så här blev det. Gissa vem som är vem, he he.

Inte helt som jag tror att jag vill ha dem, men en början. Och kanske handlar det om att jag inte förstår hur jag ska prata med den där AI? Men ärligt talat, hade ni gett mig de här släthyade kvinnorna om jag bad om en kvinna som är 58 år och poängterar att hon ska ha rynkor?

Bilder som hjälper mig att skriva

Hur som helst hjälper bilderna mig att skriva karaktärernas bakgrundshistoria, ge dem gester, hobbies, familj och vad man nu vill veta om en person för att kunna skriva en rikigt bra historia om henne. Och herregud vad kul det är att fantisera och vem vet – de här två kvinnorna kan bli huvudkaraktärer i detsomjaghoppasblirminfjärderoman.

manus, malin Lundskog, dator, kaffekopp — ingen AI här, bara jag och morgonkaffet med datorn och mitt manus …

Men, Ai behöver skärpa till sig och inte försöka dölja sådant som åldrande. Ja, eller så behöver jag skärpa till mig och bli bättre på att dirigera AI. Programmet jag använde heter Firefly, ett gratisprogram från adobe. Jag har ingen aning om det är bättre eller sämre än andra. Vet ni?

Vi ses snart igen och tills dess: heja människor, med rynkor och allt!
Kram Malin Lundskog
⁠

Det här trodde jag inte

Kommer ni ihåg när jag var ute i solen och vinden och blev fotad av min kompis Carola? (Jag berättade om det här.) Av alla de driljoner, eller i alla fall 170, fotona valde jag ut en handfull. Av de fem fortsatte jag att välja och sålla. Alltså, det är enkelt att vara kritisk när man tittar på bilder på sig själv, men jag gjorde mitt bästa för att kolla vinklar, skuggor, bakgrund och skärpa. Men, det här trodde jag inte att det skulle sluta med.

Malin Lundskog, författare, författarporträtt i Knippla gästhamn, västkusten, vind i håret, ett oänskt arv — Vind i håret och solsken i blick (foto: Carola Samuelsson)

När jag inte kunde avgöra, fick jag hjälp av min vän och poddkollega, från Mitt perfekta liv, Viktoria. Hon är ju fotograf och kan det här bättre än någon annan. Visst är det coolt med proffs? De som får något att verka skitenkelt och när man sedan själv ska göra samma sak är det inte alls okomplicerat. Ja, men ni vet. Som när en snickare bara sågar till något sådär i farten, eller en elitidrottare gör sin grej bara på lek.

Och om nu, när det tog Vickan en halv sekund att välja den här bilden. Inte för att jag är osedvanligt snygg på den (tvekade själv på grund av vinden i håret), utan för att den här bilden hade bäst skärpa i mina ögon. Det betyder inte att jag var bäst skärpt här, he he.

Nej, det här trodde jag inte. Men, vad gör det? Nu är det den här bilden som sitter på omslaget till romanen Ett oönskat arv. Och den passar så sanslöst bra där. Oj, vad kul det ska bli att visa omslaget för er. Kommer snart. På en blogg och ett Instagram nära er. Och det är jättefint!

Ses snart igen! Tills dess: heja alla proffs!
Kram Malin Lundskog

Team ArvsTwisten

I stormens spår

Men i bastun var allt (nästan) som vanligt

Bilder som hjälper mig att skriva

Footer

Malin Lundskog