Bloggen - Sida 75 av 384 - Malin Lundskog

Charm och spänning i två bladvändare

innehåller annonslänkar till Bokus och Storytel

Boktipsen från förra poddavsnittet av Skriverier med Malin och Cilla kommer här: Presidentens hatt av Antoine Laurain och Det perfekta brottet av Nora Robets. Vill ni gissa vem som har läst vilken bok? Äh, skit i det. Enklaste gissningen ever ju. Vi gör nämligen som vi brukar: Cilla tipsar om spänning och jag om romaner och feelgood. Charm och spänning som ingen av oss ville sluta läsa.

Presidentens hatt

Mitt boktips Presidentens hatt är som en saga för vuxna. En kort, charmig, finurlig, humoristisk saga fylld av utrymme för eftertanke.

Berättelsen börjar i Paris 1986 där Daniel Mericer går ut för att äta middag själv. Han har tur som får plats tack vare ett sent återbud och bäst som han sitter där och sörplar ostron och mumsar skaldjur kommer självaste Francois Mitterand in. De sitter vid bordet intill Daniel, som blir starstruck. Han slutar äta, men kan däremot inte sluta tänka på när han senare ska berätta om kvällen han åt middag med Mitterand.

Hur som helst: Mitterand glömmer sin hatt och när Daniel upptäcker det beslutar han efter en del vånda att ta den med sig. Ute på gatan sätter han på sig den och vips är han fylld av självsäkerhet och klokskap.

Hatten, som faktiskt är bokens huvudkaraktär, far ut på ett äventyr och vems huvud den än landar på ger den sin bärare råg i ryggen. Och slutet. Jag säger bara slutet. Särskilt om man älskar att bli överraskad.

Boken hittar ni här på Bokus och på Storytel finns den som ebok, alternativt ljud på engelska.

Det perfekta brottet

Cilla har läst Nora Roberts spänningsromance Det perfekta brottet som verkar hur spännande som helst. Hon kallar den en riktig slukarbok. Ja, hon säger till och med ”fy fan, rent ut sagt” när hon pratar om hur kvinnan boken handlar om äntligen skapar sig ett stabilt liv. Men. Så. Möter hon …

En kille i baren hon jobbar på. Han visar sig vara en efterlyst seriemördare. Hon flyr hem till mamma och mormor i Vermont, men serimördaren har inte glömt henne.

Vad säger ni? Visst låter den spännande? Ni hittar den här på Bokus och på Storytel hittar ni Det perfekta brottet här.

Boktips?

Vi hoppas att ni gillar våra boktips (fler boktips från podden hittar ni här). Och att ni är sugna på att hänga med in i vår Facebookgrupp där vi bland annat spelar bingo. Jag börjar närma mig en rad nu. Spänannde att se vad jag vinner då.

Förresten, ni vet väl att annonslänkarna enbart innebär att jag visar vägen till böckerna (och alla andra böcker på respektive sida). Det kostar inte er ett öre extra, men om ni köper böcker/abonnemang via länkarna får jag en kickback.

Podden? Den hittar ni här, eller i er favoritpodd-app.

Vi ses snart igen. Tills dess: Läs, njut och sprid kärlek. Idag och alla andra dagar.
Kram Malin Lundskog

Årets familje-OS är inlett

Förra årets segrare har äntligen fått vandringspokalen som Claes och jag har snickrat ihop med hjälp av silverspray, en kruka och en vinlåda. Inte så flådigt så det stör, men med tanke på att 2023 var första året sen vi startade vårt os för ungefär tjugo år sedan som vi fullföljde det, så får det duga. Det kanske aldrig händer igen? Hur som helst:årets familje-OS är inlett. Vilken gren vi började med? Yatzy …

årets famile-os är inlett, pokal, murgröna — vem vill inte ha det här vandringspriset hemma i bokhyllan?

Yatzy är alltid kul

Jamen, yatzy ändå. Det är alltid kul. Jag vet inte om jag tycker det för att det hänger ihop med våra första semestrar som par, Claes och jag. Eller med mina kompisar och mig när vi satt och tjuvrökte hemma hos någon av oss. Eller alla skidresor med barnen. Kul är det i alla fall och mitt knä kan vara hur skadat som helst. Yatzy funkar.

årets familje-os är inlett, yatzy — tärningen är kastad, os:et är igång.

Juldags-krocket avgjorde allt

2023 var spännande in i det sista och kanske är det därför jag har glömt att berätta om det? Eller så är det för att vi spelade den sista och avgörande krocketmatchen på självaste juldagen och sen fastnade jag med fingrarna i pepparkaksburken? Hur som helst.

Med alla samlade på juldagen gjorde vi det som jag då trodde var typ världens längsta krocketbana, men typ tre uppsättningar bågar (fråga mig inte hur vi har samlat på oss det). I iskalla vindar och modifierade regler tog vi oss igenom banan och till sist var det avgjort. Jacob (vår yngste) vann.

årets familje-os är inlett, crocket, knippla — rullar det rätt?

krocket, årets familje-os, knippla — lekplats full av vuxna barn

lekplats, prärien, knippla, familj-os — Louise och Vendela har hittat Präriens (som platsen kallas) skönaste gunga

jacob och Albin Lundskog, Knippla, juldagen, — våra små killar …

krocketklubbor, familje-os — en kappsäck full med krocketklubbor. Och bågar …

Ja, som sagt. Jag trodde att vi spelade på världens längsta krocket-bana. Det var innan jag visste att det finns något som heter Extrem-krocket. Fattar ni kul? Nu fortsätter årets familje-OS med grenar som boules, dart-ish, shuffleboard och (extrem?) krocket. Kanske får vandringspokalen vandra vidare, det återkommer jag till när (om?) tävlingen är avgjord. Och viktigast är att vi har kul när vi ses. Ja, att vi ses. Punkt.

Ses snart igen! Tills dess: HEJA alla som deltar.
Kram Malin Lundskog

Mer om vårt familje-OS hittar ni här: Hela familjen deltar i samma OS, Delad kärlek är dubbel (om femkapen med sex grenar)

Idag fick jag domen på mitt knä

Jag pratade med ortopeden idag. Fick ett så kallat röntgenutlåtande efter magnetröntgen på mitt knä och det var … skittråkigt. Jag har en spricka i menisken, ett inre ledband som är så nära av det kan vara utan att det är av och ett korsband som är i princip av. Inte konstigt att jag har känt mig lite instabil då? Ni ska se mig stå på ett ben, som är en av rehabövningarna. Hej, vad det vinglar.

röntgenutlåtande, magnetröntgen, knäskada — alltså, finns det något som får mig att känna mig sjuk så är det den här outfiten …

Först förstod jag bara enstaka ord i läkarens utlåtande. Han rabblade upp patella och femur och andra latinska ord för leder och annat i kroppen som jag lärde mig under min pt-utbilding. Sen förenklade (eller är det förmänskliga det handlar om?) han och sa nästan helt av, nästan helt av och spricka. Vilket innebär sex månaders rehab innan de tittar på det igen för att avgöra om det behöver opereras. Sex månader!

Jag bröt ihop en liten stund (igen, det har jag ju redan gjort med anledning av det här knät). Hoppa i land till sommaren, springa i bergen med hundarna, leda mina asroliga träningspass här ute på Knippla, vandra, åka skidor (onödigt att jag drog upp det igen, det är ju redan avklarat), ta långpromenader med kompisar … Så mycket av allt det där som jag älskar att göra. Som är jag. Borta.

springer spaniels, knippla, apport, västkusten, röntgenutlåtande — Sitter still och kastar apporter och bollar till hundarna, så att de får sin motion … Allt funkar, behövde bara gråta en skvätt först.

En (tillfällig) knäskada och fler identiteter

Men, det är som det brukar. Inget varar för evigt även om det just i den stunden känns så. Och tack vare röntgenutlåtandet, vet jag ju i alla fall. Och som en av mina vänner sa: tur att du har två identiteter, en som tränar-Malin och en som författar-Malin. Ja, hon har ju rätt. Jag är mer än hon som springer, precis som ni är mer än ni tror.

Det kanske till loch med kan bli en spännande tid det här? Hej överkroppsträning på gymmet, mer tid till skrivande och sänkt fart på hundpromenaderna. Vi får se var det slutar, hela äventyret med skadat knä. Alltid lär man sig något?

Och tro inte att jag inte inser att ett (tillfälligt) skadat knä är världens undergång, men det påverkar livet och sätter min lilla värld i skakning. Så mycket att jag fick ortopeden att avsluta sitt röntgenutlåtande med ett ”okej, då. Vi ses om tre månader, inte sex.

Ses snart, tills dess: HEJA vår mångsidighet?
Kram Malin Lundskog

Här berättade jag om när jag spårade ur och skadade knät

Jag väntar vid min mila …

Cilla har skapat en liten grupp och är klar med ”nånting nytt”. Malin väljer och vrakar bland omslag och redigerar långsamt. Det händer så mycket i de två författarnas liv att de blandar ihop sina karaktärer och det enda solklara är att det blir kalas i nästa avsnitt.

Förresten: Podden kommer aldrig att ta slut, för Malin är nyfiken på hur det ska gå i Cillas kommande fyra (!) böcker. Och Cilla? Hon skriver som hon dammsuger, numera med två dammsugare. Samtidigt.

Enjoy!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sätta upp håret i en slarvig Jacob?

Eller gå med en Jacoben näve? För att inte tala om den där Jacoben i bröstet. Ja, det här är resultatet av dagens redigeringsrunda av detsomjaghoppasblirmintredjeroman. Jag bestämde mig för att byta namn på en av karaktärerna, från Knut till Jacob. Därefter tog jag hjälp av sök och ersätt-funktionen i word och … Det ledde till att jag knöt upp varenda knut och hux flux hade meningen ”sätta upp håret i en slarvig Jacob” i mitt manus.

Tur att jag har ett gäng genomläsningar kvar att göra innan jag är redo att skicka iväg manuset till förlag. Snart är jag i alla fall klar med mastodontredigeringen jag just nu håller på med. Namnet Knut har jag varit oå väg att göra mig av med ända sedan lektörsläsningen, men inte kommit på vilket namn jag ska ha istället. För mig är Knut och Jacob två helt olika typer av personer om jag bara skulle höra namnen och karaktären i mitt manus ska behålla sin personlighet. Ändå passade Jacob perfekt. Jag fattar ingenting och hoppas inte att min son Jacob undrar varför jag har satt hans namn på den här mannen. De har inte mycket gemensamt. Eller???

Hur som helst är jag glad att namnfrågan har löst sig. Och jag hoppas att jag hittar alla slarviga Jacob i hår, Jacobna nävar och annat som kan ha hänt i manuset.

sätta upp håret i en slarvig Jacob, Malin Lundskog, författare, redigering — här sitter hon som tidigare var säker på att hon enbart kunde skriva på morgon oh förmiddag …

Ses snart igen och tills dess: HEJA Knut, Jacob och alla ni andra.
Kram Malin Lundskog

Ni kanske också vill läsa om det som hjälper mig i redigeringen och redigering och att låta andra göra jobbet

En go frukost och ett gôtt snack

Frukosten kanske inte är dagens viktigaste mål längre (nya tider och nya dieter), men en go frukost med en god vän är guld värd. Jag älskar frukostdejter. Särskilt kryddade med ett gôtt snack. Som min frukost idag, så värd att kliva upp i ottan och ta mig till stan för.

Min kompis Mari och jag har en mysig tradition och det är att vi bjuder varandra på frukost i födelsedagspresent. Ibland äter vi den ute på en klippa (oftast när jag fyller år, eftersom jag fyller på sommaren) och ibland (oftast) ses vi i stan och äter gofrukost. Som idag.

avokadomacka, kafé magasinet, frukost, umgås — go avokadomacka

Jag tror att jag gillar att ses över en frukost för att det är enkelt, tidsbegränsat (älskar barnkalasgrejen med start- och stopptid) och inte stör ens ett späckat schema så mycket. Under en frukost hinner vi avhandla livet, drömmarna, familjen, planerna, sorgerna och lyckorusen. Och sen går var och en med lite mer kärlek och råg i ryggen iväg till sitt för att göra sina stordåd.

kafé magasinet, en go frukost — när vi kom var det tomt, nu sotter det människor på många av borden …

Jag kanske inte utför stordåd direkt, men nu sitter jag kvar på Kafé Magasinet och berättar för er om hur mycket ett gôtt snack (och en go frukost) betyder för mig. Tänker på en av hälsoformlerna i min bok GLAD FRi STARK: umgås. Vi är bra för varandra, allihop. Värda att lägga tid och energi på. Det gör både den ena och den andra gott.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA umgänget med varandra! Ring en vän. Boka frukostdejt.
Kram Malin Lundskog

ps. så fort jag har tryckt publicera fortsätter jag redigera detsomjaghoppasblirmintredjeroman