Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Spänning i både nu- och dåtid i veckans boktips

I podden Skriverier med Malin och Cilla är en av de stående inslagen boktips. I vårt sextioåttonde avsnitt tipsar Cilla om Satur Rämös deckare Hildur. Jag tipsar om Döda kvinnor förlåter inte av Katarina Wennstam. Ja, tänk – den här gången har vi läst spänning båda två. Cilla i nutid och jag i dåtid.

Katarina Wennstams Döda kvinnor förlåter inte

Wennstam är en av mina favoritförfattare och jag tror att jag har läst alla hennes böcker. Jag upplever hennes böcker som pålästa och väl researchade och så är det ju hennes rättspatos också. Hennes starka driv för kvinnor och hennes förmåga att visa på orättvisor. Visst är Döda kvinnor en deckare, eller i alla fall en kriminalroman. Men, som jag sa i podden så har jag läst den med fokus på historien, samhället, normerna och relationerna. Cilla, som har läst boken tidigare, läste den mer med fokus på mordgåtan. För berättelsen börjar med ett mord. Eller i alla fall ett dödsfall …

Boken utspelar sig i Stockholm i slutet på 1800-talet och fyra kvinnor ur olika samhällsklasser, som bor på samma gård, förs samman av dödsfallet som sker där de bor. Vi får följa kvinnorna, deras levnadsförhållanden (jag är himla tacksam över att leva nu och utvecklingen som har skett sedan dess tack vare starka kvinnor som har gått före), männen, normerna och hela ohärligheten i jakten på sanningen. Jag längtar efter fortsättningen, för det här är bara första delen i serien sekelskiftesmorden.

spänning, katarina wennstam, döda kvinnor förlåter inte, boktips

Satur Rämös Hildur

Cilla har alltså läst den finska författaren Satur Rämös deckare Hildur och nu snackar vi spänning. Berättelsen utspelar sig på Island där två flickor försvann för 25 år sedan. Hildur jobbar på enheten för försvunna barn och har en förmåga att känna vibbarna av att något stort är på gång. Och det är det.

I sitt arbete med fallet har hon hjälp av en finsk polis och medan han stickar islandströjor på sin fritid, surfar Hildur på iskalla vågor. Bara de två fritidssysselsättningarna får mig att vilja göra som Cilla tipsar oss om: läsa boken!

spänning, hildur, boktips, satur rämö

De här två boktipsen gör att Cilla kan kryssa i finsk författare och deckare/spänning i vårt bokbingo. Jag kan kryssa i 1800-tal, deckare/spänning i bokbingot på vår Facebooksida (som du hittar här). Häng gärna med på det, det blir kul!

Ses snart igen, med fler boktips i podden och annat kul här på bloggen. Tills dess: HEJA på!
Kram Malin Lundskog

Vad är viktigt idag?

Söndagar är en alldeles särskilt bra dag för reflektion tycker jag. Vem har jag varit i veckan och vem vill jag vara nästa vecka? Vad är viktigt idag? Ni vet sådär på riktigt. Inte det som står på att göra-listan, utan kanske mer på att vara-listan. Vad kan jag strunta i att ta med mig in i nästa vecka och vad vill aldrig i hela världen glömma.

vad är viktigt idag, utsikt, västkusten, knippla, vinter
bra plats att reflektera på, eller vad säger ni?

Jag tänkte på just det här med vem jag vill vara och vad jag vill känna efter mitt inlägg här på bloggen igår. Undrade om jag är för mycket i görandet och prestationen (som jag helst avhåller mig ifrån). Då skrev jag ju att jag inte känner igen mig när jag inte kan göra som jag brukar. Men kan det jag brukar göra vara viktigt för att det får mig att känna det jag vill känna och i förlängningen också att vara den jag vill vara. Och den jag är? Jomen, jag tror det.

Testade en kort morgonpromenad idag och ja. Till och med den gjorde skillnad (hej Myrstegsrevolutionen!). Jag var till och med så glad av promenaden att jag gick och sjöng för mig själv. Irish rover av någon anledning, med handklapp och allt. Fattar ingenting, men det finns en anledning till att jag tycker om att vara ute i min ensamhet … Ja, mig slipper ni att höra, men vill ni njuta av en härlig version av låten (som handlar om nyfikehet och mod), kommer det här:

vilken version!

Gör det viktiga först så slipper vi ångra oss sen

Jag tror inte att jag kan påminna mig själv för mycket eller ofta om att göra det viktiga först. Vara den jag vill vara och känna det jag vill känna. För med det på plats blir resten piece of cake.

Så med promenadsången i ryggen och frukost till Vinterstudion (damerna på längdskidor va?!) drog jag till gymmet. Där körde jag bland annat torrskidåkning eller vad man nu kan kalla stakmaskinen. Och vips var jag mig själv igen. Ut o njut och svett o flås och lite go musik på det. Gôtt mos för både kropp och knopp och själ och det är väl ändå det som är viktigt på riktigt? För med den känslan är jag är redo att skapa, älska, skratta, inspirera, peppa och göra den skillnad jag är här för. Se upp världen!

vad är viktigt idag, malin lundskog, stakmaskin
tänk att en kort morgonpromenad fick mig hit?!
vad är viktigt idag, stångrodd, nordic wellness hönö, malin lundskog

Vet ni vad det fina med att göra det som är viktigt på riktigt först är? Jo, att vi inte behöver ångra oss sen. Lätt som en plätt, eller vad säger ni? Och kanske var det den insikten som var viktigast av allt idag, även om den inte skiljer sig om allt det där jag tidigare har sagt och skrivit om att göra sånt som är kul med såna som är kul och att prioritera det. Och det gör väl inget om jag kommer fram till samma sak om och om igen. Det kanske snarare är ett tecken på att vara allt mer säker på hur jag vill leva livet?

Ses snart igen. Tills dess: heja oss!
Kram Malin Lundskog

PS. En att vara-lista, vad säger ni om en sån?

PPS. Fler tankar som i det här inlägget hittar ni bland annat här: Vintern kom till ön och jag vill vara obekväm

Vem är jag när jag inte är mig själv?

Eller , det är klart att jag är mig själv. Någon annan kan jag ju inte vara. Men, jag är inte som jag brukar just nu. Eller (igen) det kanske jag är, men jag gör inte som jag brukar och det medför att jag inte känner igen mig själv. Vem är jag egentligen när jag inte kan börja dagen med en lång promenad eller långsam jogg med hundarna? När jag inte kan pausa mellan skrivsessionerna med ett träningspass eller utan bekymmer gå en snabbsväng för att bada?

Jag känner inte igen mig

Kommer ni ihåg att jag spårade ur förra veckan? Den instabila känslan i knät efteråt var inte bara en känsla. Den var ett ledband på insidan knä som är mycket eller helt av enligt ortopeden som kände och klämde och bände och vred på mitt knä för några dagar sedan. Just nu är det några få rehabövningar som gäller. Även om jag inte är röntgad än, så är nog det tråkigaste av allt att både ortopeden och fysioterapeuten var rörande överens om att jag inte ska åka skidor mer den här säsongen. Va? Jag som ska bli skibum … (som jag skrev om här).

Jag känner mig vilsen i det här med att inte kunna röra på mig som jag vill och är van vid. Rörelse utomhus är en så stor del av mig och mitt liv. Det är som att jag inte vaknar på riktigt när jag inte kommer ut på min morgonrunda. Nej, jag får nämligen inte gå längre promenader heller. Bara korta och lugna, för att hundarna behöver komma ut även när min man inte är hemma. Vågar förresten inte gå varken långt eller snabbt på grund av intabiliteten i knät.

vem är jag, utsikt, västkusten, knippla
gGick ut och satte mig i bergen häromdagen och tränade apport med hundarna. De sprang, jag satt still. Bra kombo!
vem är jag, malin lundskog, reflexjacka, blåst, Knippla
Känner i alla fall igen mig när jag kommer ut och blir genomblåst. Då mår jag!

Jag letar …

Nu undersöker jag hur jag vill börja mina dagar när jag inte kan röra mig som jag brukar och vill. Jag testar att börja skriva, direkt efter morgonmediatationen, jag kör rehaben till morgonkaffet och idag försökte jag ta reda på om jag skulle kunna vara en sådan som ligger kvar i sängen och läser en god bok. Jo, det där med läsmorgon var himla mysigt. Även om jag har längtat efter det förut, har jag liksom aldrig haft ro till det. Inte för att jag är särskilt rastlös, utan för att jag är den som brukar gå ut med hundarna på morgonen (min man kan sova längre än vilken tonåring som helst, ha ha).

läsa i sängen var inte fel, men vad trött man blir av att inte gå upp …

Allt funkar, men än så länge är inget lika bra som fysisk aktivitet i frisk luft. Och även om jag inte känner igen mig själv, så lär jag förhoppningsvis känna mig själv liiite bättre i den här nya (tillfälliga!) situationen. För precis som ni, är jag mer än mina vanor. Ska bara ta reda på vad. Eller kanske snarare vem? Vem är jag utan mina vanliga rutiner? Vad är det mina vanor ger mig, som jag vill ha och behöver? Vad kan jag göra och vem kan jag vara för att ändå vara uppfylld av liv? Vi får väl se …

Ses snart igen, kanske har jag hittat nåt då? Tills dess: HEJA nyfikenheten.
Kram Malin Lundskog

So what …

Cilla är nästan färdig med Någonting nytt. Kanske till och med så klar att hon lika gärna kan sluta skriva? Malin berikar sitt liv med att lära sig hur det känns att leva med ledbandsskada, samtidigt som hon uppdaterar mailen stup i kvarten. Varför?

Och tempot, ska det vara snabbt, långsamt eller mitt emellan i en bok? Beror det på genre? Och varför är författar-Cilla inte överens med läsar-Cilla om farten i en berättelse? Häng med för detta, vanliga misstag och boktips.

Här är länken till bingobrickan Malin pratade om.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Rörlighet för axlar

Skepp ohoj alla slöfockar, den här veckan bjuder Caroline på sköna moves som ger rörlighet för våra axlar. Kolla här:

Dessutom berättar hon som vanligt att hon är en viktig, kanske till och med den viktigaste karaktären i min roman Mariannes mirakel. Nytt för dagen är att hon avslöjar hon kommer att vara viktig även o min kommande roman Ett oönskat arv. Hurra?

Ses snart igen. Tills dess: Heja Caroline?
Kram Malin Lundskog

ps. Det där med slöfockar är Carolines uttryck. Jag skulle aldrig kalla er det.

Här börjar Ett oönskat arv

Inlagan till min kommande roman är klar och just nu kollar jag mailen ungefär hela tiden. Omslagsutkast är på ingående. Alltså, det här är så himla pirrigt och roligt. När allt det där jag har skrivit faktiskt ser ut som en bok. Inlagan är allt mellan pärmarna i en bok, alltså alla ord jag har skrivit men som tidigare har sett ut som vilken text som helst i ett alldeles vanligt worddokument Men nu. När inlagan är här. Så är det väldigt mycket mer boklikt. Ja. Här börjar Ett oönskat arv, som inom några månader finns som en bok nära er.

här börjar ett oönskat arv, roman, Malin Lundskog, författare
kapitel ett. Vad säger ni, ser det snajsigt ut?

Förutom själva romanen innehåller inlagan också titel, namn på författare och förlag och för- och eftersättsblad. Ja, ni vet alla sådana där blad man ofta(st?) bläddrar förbi för att komma till första kapitlet.

Nä, nu ska jag kolla mailen igen. Kanske kanske finns där ett förslag till bokomslag. Som jag längtar.

Ses snart igen, tills dess: heja alla er som läser det vi skriver, alla vi som skriver!
Kram Malin Lundskog

PS. Romanen Ett oönskat arv är en uppföljare till Mariannes mirakel. Vill ni läsa den, hoppas jag att ni hör av er för signerat ex. Om ni inte vill lyssna på den förstås, det funkar det också.

En hemsida från Everday