Bloggen - Sida 78 av 389 - Malin Lundskog

Vilka regler gäller för resgodis?

Nu är vi på väg mot världens ände. Ja, det var inte utan pirr i magen jag gick morgonpromenaden runt ön vid femtiden i morse. Kl 06.15 gick färjan från Knippla och sedan dess är vi på väg. Mot Sagres i Portugal. Ikväll hoppas vi vara någonstans i Tyskland, men just nu är den stora frågan: vilka regler gäller för resgodis?

Jag ställde frågan för en stund sedan i mina instastories och fick väldigt många bra svar på den viktiga frågan: vilka regler gäller för resgodis. Någon skrev ”klockan tolv”, en annan svarade ”När man rullar av färjan” (som ligger fem minuter hemifrån that is), en tyckte att den enda regeln är att den som kör får välja först. Bra regel och tur att vi gillar olika godis Claes och jag (jag äter till exmpel bara punschpraliner i nödfall …).

vilka regler gäller för resgodis, bilresa — inte ens jag ville ha godis vid sextiden i morse, he he

Vilka regler som gäller beror på …

Det är väl klart att man gör som man vill, men ändå. Hur gör ni? Vi höll oss hela vägen till Tyskland faktiskt. Det beror nog mer på att vi åkte så tidigt hemifrån och var i Tyskland redan vid lunch.

Det är väl inte bara jag som blir extra godissugen när jag inte har något att göra? Som under en bilresa till exempel … Samtidigt vet jag att om jag tar en gotta är påsen snart tömd och då kanske jag ångrar att jag började. Inte ens under mina allra mest hälsosamma (-hetsiga?) år kunde jag förmå mig till att ta en ruta på chokladkakan, eller en bit i smågodispåsen.

När jag var liten …

När jag var liten hade vi en supertydlig gräns, för när det var okej att börja äta resgodis. Det var när familjen var inlastad och bilen hade rullat från radhuset strax sydväst om Göteborg och kommit genom TIngsdadstunneln. Jag och min lillebror låg utbredda i baksätet (nej, inga säkerhetsbälten i baksätet på den tiden) och fick godis utportionerat av mamma efter de evighetslånga två och en halv milen.

Nu rullar vi vidare och har ännu ingen aning om var vi ska sova i natt. Det ordnar sig längs vägen. Fömodligen är godsipåsen tömd tills dess …

Ses snart igen och tills dess: Heja regler som känns bra i magen.
Kram Malin Lundskog

ps. vill ni läsa mer om vår långa workation i Portugal, ska jag försöka att samla inläggen här: Vi åker till världens ände

Ska vi ta ansvar för andras känslor?

Den frågan ställer vi oss i podden Mitt perfekta liv idag. Ska vi ta ansvar för andras känslor?

Varför tror min kompis att jag kommer att hata henne? Och varför betraktas någon som älskar livet och vädret för en jobbig jävel? Får man förresten visa sin glädje när andra är ledsna? Och Viktoria då, vad händer när hon berättar att hon har friare som står på rad och just har köpt ett slott i Frankrike. Allt detta (och lite till) i det här avsnittet av Mitt perfekta liv, podden där vi utforskar normer och nyfiket visar vägen mot ett perfekt liv.

I vanlig ordning tycker jag att vårt samtal är himla härligt (man får väl säga det om sina egna produkter?) som väcker tankar i mig i efterhand. Jag undrar om vi ska ha ett eftersnack också? För tankarna som väcks under de där trettio minutrarna vi podd-pratar, de behöver tas hand om. Av mig själv eller av nya samtal. Med andra.

Visst är det coolt ändå, hur något vi gör (vi allihopa alltså, inte bara Vickan och jag) fortsätter att växa utanför oss själva? Som ringar på vattnet.

Hoppas att ni lyssnar, tänker, känner. Och ni vet väl att ni alltid är välkomna att höra av er med frågor och kommentarer? Gillar ni podden, blir vi jätteglada om ni trycker på de gillaknappar som finns i er favoritpodd-app.

Vi ses snart igen, tills dess: Heja oss och ringarna vi sprider på vattnet.
Kram Malin Lundskog

Ska vi ta ansvar för andras känslor, poddtips, mitt perfekta liv

En upplyftande dystopi och mera spänning

Innehåller annonslänkar till Bokus

I avsnitt 70 av podden Skriverier med Malin och Cilla firade vi inte bara 70, vi tipsade om böcker också. Såklart. Fattas bara annat när vi har en fast punkt på poddagendan som heter just Boktips. Den här gången tipsade jag om klassikern Fahrenheit 451, som jag tyckte var upplyftande för att vara en dystopi. Cilla tipsade om Sprängdåd, som är fjärde delen i serien linje 17.

Fahrenheit 451

I boken, som tydligen är en klassiker som jag har missat, får vi följa brandmannen Guy. Tillsammans med sina kollegor gör han det som brandmän gör då boken utspelar sig (en oviss framtid?). Han startar bränder och bränner böcker. Snacka vältajmad läsning?!

Böcker gör människor till självständigt tänkande varelser och det kan aldrig vara bra, tycker de som bestämmer. Guy och hans kollegor rycker ut då de får veta att det finns böcker att bränna och så bränner de ner huset böcker sägs finnas i. Sa jag upplyftande dystopi? Hur motsägelsefullt som helst. Men.

Boken är ändå en påminnelse om hur fint vi har det. Jag gillar språket som är vackert och humorn i berättelsen. Som när Guys fru undrar om de inte kan skaffa en fyrväggs-tv, just nu har de bara tv på tre väggar. Hon vill ha sin familj (jo, den på tv) runt hela sig.

Guy möter en flicka som i hans ögon till en början är jättekonstig. Hon pratar om dofter och blommor och allt som är vackert. Men det är som att han har stängt dörren till allt vad känslor heter. Till en dag … Och tänk att det kanske räcker med att väcka en tanke hos någon för att saker och ting ska ändras.

Boken är skriven redan på 50-talet av Ray Bradbury och titeln syftar på temperaturen då papper brinner (drygt 230 grader celcius). Ja, den är en het rekommendation.

en upplyftande dystopi, boktips, fahrenheit 451 — läste de sista sidorna i första vårsolen på balkongen

boktips skriverier med malin och cilla, läsa bok, balkong, knippla — Så mysigt med bok, filt , sol och hundar …

springer spaniels, utsikt, knippla, balkong, vårsol — Brorsan o hans bro Jackson

Här hittar ni Fahrenheit 451 på Bokus.

Sprängdåd

Cilla har läst fjärde (och sista, såvitt vi vet) delen av Sprängdåd av Susanne Casserfeldt och Lisa Bjerre. Serien utspelar sig i Bagaremossen och vi får följa poliserna Jack och Lina under utredningen av *trumvirvel* ett sprängdåd som dödar en polis. Spännande från början till slut om gäng, levnadsvillkor och polisernas egen bakgrund hälsar Cilla.

Coolast av allt är kanske ändå att Cilla fick ett signerat ex skickat till sig? Det måste tyda på att hon också är en författare i spänningsgenren att räkna med, eller hur?

sprängdåd, spänning, boktips, skriverier med malin och cilla — Vi vill se dig, sa jag till Cilla när jag bad om foto.
Ser ni henne bakom boken?

Sprängdåd hittar ni här på Bokus.

Fler av våra boktips hittar ni här och självklart i podden. Hoppas att ni gillar dem.

Vi ses snart igen och tills dess: heja böcker och allt de ger oss.
Kram Malin Lundskog

Vi åker till världens ände.

Vi åker till världens ände istället för till Sierra Nevada. Låter inte det kul? Världens ände. Kommer ni ihåg när jag skrev att det är tur att vi inte gillar att planera? Nu har vi planerat i alla fall. Om en vecka drar vi till världens ände, som tydligen ligger i Portugal och också kallas Sagres. Som jag ser fram emot det här.

Vi slänger in hundar, datorer och hundmat, hundleksaker, hundpass, hundgodis, hundbajspåsar och lite kläder i bilen. Att resa med två hundar är lite som att resa med barn. Deras grejer kommer först och har man dessutom två halvstora hundar som tar upp hela bagageluckan och deras jättesäck med mat tar upp typ halva baksätet, ja … då blir det alldeles perfekt med plats över för vår packning, ha ha.

Vi har hyrt hus via Airbnb. Alltså är inte det ett fantastiskt sätt att hitta boende på? Det är inte direkt högsäsong nu, så vi kunde välja och vraka ganska bra och det var inte ett dugg svårt att hitta något som uppfyllde det enda krav vi egentligen har på ett boende och det är en inhägnad trädgård. Jepp, återigen med hänsyn till hundarna. Och oss … Det är mycket lättare att slappna av om vi vet att de inte kan rymma om de skulle få för sig det (hej alla löptikar inom en sjumilakliv-radie till exempel).

Vad ska vi göra där?

Eftersom mitt knä är som det är, kan jag förmodligen inte ta några längre hikingrundor som vi (mest jag) annars älskar att göra. Så vi får se vad vi ska göra mer än att njuta av utsikt (fattas bara annat vid världens ände?) och god mat. Och jobb. Det gillar vi också, att jobba. Jag hoppas skriva massor på ett nytt manus och Claes vill hänga med på vad som händer på Two Fat Pigs, krogen han är med och driver.

Och så har vi njutet av resan, ni vet den som är mödan värd. Att sitta bredvid varandra och prata. Eller vara tysta. Vi får se var vi hamnar på vägen. Och vad vi gör på plats. För mer än vart vi ska har vi trots allt inte planerat …

Har ni varit i Sagres? Eller har ni något tips på kul ställen att stanna på längs vägen?

Vi ses snart igen och tills dess; HEJA livets äventyr!
Kram Malin Lundskog

Mer om äventyret i Sagres:
Vilka regler gäller för resgodis

Vem vet var bochum ligger?

Framme i La Rochelle, i kanten av Atlanten

Vatten som smakar salt och några missförstånd

Höga vågor

Sånt jag glömde att ta med mig på resan

Vardagsrutiner mitt i äventyret

Vi kollar in fyren på udden

Tog en utflykt från det ena äventyret

Bland mygg, matförgiftning o mastodontfästing

Utnyttja tiden?

Kontraster i paradiset

Mitt i allt det vackra gick jag runt med ett ”men”

Schweizisk armékniv och silvertejp

En typiskt perfekt strand

Allt är svårt. Till man kan det

Utsikt och insikt, ensam och tillsammans

När jag är klar är jag klar

Mitt i morgondagens minne

Myset och alla steg vi tog i Lissabon

I santander blev vi smugglare

Vi tog en omväg till Europas högsta sanddyn

Vill du vara med i Team ArvsTwisten?

Det kan hända att jag har berättat ATT JAG SLÄPPER EN NY ROMAN (!!!) den tjugofjärde april. Och att den heter ETT OÖNSKAT ARV (mer om den här). Men nom ni har missat det, berättar jag igen. Och om ni inte vill missa det fler gånger så tipsar jag om att signa upp er på mitt nyhetsbrev, som egentligen inte är lika mycket nyhetsbrev som heja-rop. Ibland är det inte ens det, utan bara jag som berättar om allt annat än nyheter …

Som när min bästis och jag blev jagade av ett spöke på kyrkogården. Eller när min lillebror och jag var så tuffa så vi nästan gick sönder i skidbacken. Vad vi gjorde? Jo, vi svängde runt i bästa 80-talsstil med benen tätt tätt ihop och skrev jä-a pensionärer till våra föräldrar. Har du redan öppnat upp dina armar och din mejlkorgen för mig och nyhetsbrevet, så har du sett det här. Men om inte: vill du vara med i Team Arvstwistarna?

Team ArvsTwisten

Team ArvsTwisten är ni som inte orkar vänta på bokreleasen utan vill ha en digital kopia redan nu, som vill få möjligheten att träffa mig och andra TAT:are (låter det bra?) och snacka böcker och som dessutom vill få chansen att vinna finfina priser.

Låter det kul? Klicka på länken här: svara så snart som möjligt, för även om jag vill att miljoner ska läsa boken, så kan vi inte vara så många i TAT. Ett lagom begränsat antal är bäst. Och de första tio som kommer med i teamet får varsitt ex av den tryckta boken.

Vi ses snart och tills dess: HEJA alla som längtar efter Ett oönskat arv ..
Kram Malin Lundskog

Våren tog oss med storm. Och orkan!

Våren är här säger SMHI. Från och med igår tror jag att vi hade den första officiella vårdagen här på västkusten enligt SMHI:s sätt att se på saken. Och våren tog oss med storm kan man säga. Ja, till och med orkan eftersom det blåste över 33 sekundmeter här idag. Jag hörde något om både 36 och 39 sekundmeter på Vinga, som ligger nära oss.

Jädrar vad det brallade på. De som var med pratar om 69 (jag var visserligen med, men alldeles nyfödd så har inget minne av det), Gudrun var en lätt bris i jämförelse och boende på några av öarna häromkring kunde inte komma varken bort eller hem eftersom färjorna inte kunde lägga till.

våren tog oss med storm, vind, vågor, hav, västkusten — lite i lä för värsta vinden, kunde jag fota i alla fall

våren tog oss med storm, vågor, västkusten, vind, knippla

Jag gick ut i bergen när det hade börjat mojna mitt på dagen och kunde ändå inte gå upprätt. Men i vanlig ordning är det dels härligt att komma ut och dels alldeles sanslöst vackert här ute. Hundarna sprang runt i bergen med fladdrande öron och jag kasade med i sann tantparkour-anda (ni fattar? Krabbgång ibland, på alla fyra ibland och sittandes på rumpan ibland).

bänk på slingan på Knippla, hav, himmel, vind — godisutdelarbänken hade blåst omkull

springer spaniels på Knippla, bänk, utsikt — godisutdelarbänken hade blåst omkull

I stormens spår

På vägen runt ön mötte jag de som sopade upp glassplitter från sådana där tak som sitter som regnskydd över dörrar, jag såg takpannor som hade blåst av taken, paraboler på marken och presenningar på vift. En båt på land hade blåst av sina stöttor och några staket var sönderblåsta. Flaggstänger låg ner. Och ett glasräcke från en balkong hade blåst av ett hus och rammat ett fönster på nästa hus. En annan balkon hade blåst bort och en balkong var fylld av takpannor.

Tänk när vi flyttade ut till ön och undrade varför alla soptunnor stod fastsurrade …

Malin Lundskog, Knippla, storm, våren tog oss med storm — man gör vad kan för att fixa frisyren …

Men i bastun var allt (nästan) som vanligt

Det enda som var som det brukar idag var dambastun (som jag har skrivit om här förut). Där samlades vi och delade stormande upplevelser från dagen. Sen delade vi på en burk peeling samtidigt som vi såg solen gå ner utanför bastufönstet och till sist delade vi boktips och tankar om livet. Sådär som man gör i bastun.

När jag tänker efter var faktiskt inte bastu-kvällen heller riktigt som den brukar. Vi badade nämligen inte. Vattnet var jättehögt och vågorna spolade in med så stor kraft att det inte kändes ett dugg säkert att gå ner till badtrappan.

Det är ändå något befriande med naturen. Det är bara att luta sig tillbaka och följa med på dess nycker, eller hur? Men våren är här och snacka om att den tog oss med storm. Och orkan!

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA vädret. Och oss.
Kram Malin Lundskog