Bloggen - Sida 79 av 384 - Malin Lundskog

Enkla regler för oss som vill skriva (bra!) böcker

Enkla regler och bästa tipsen. Jag ryser och vill göra precis tvärs emot. Inte för att jag tror att jag kan bättre, utan för att jag inte tror att det finns ett enda sätt att skriva böcker på. Precis som det inte finns ett enda bästa sätt att träna eller äta på. Jag vill gärna ha inspiration och höra hur andra gör, men jag vill ha utrymme att anpassa reglerna till mig och min situation. (Bortsett från trafikregler och sjövett och andra lagar förstås.)

Därför blev jag så himla glad när jag såg de här reglerna. Eller ska vi kalla dem tiderna bästa tips?

enkla regler, författare, tips — Vet ej källan till reglerna, vet du så vill jag självklart hänvisa till rätt person. Vissa regler följer jag …

Enkla regler att följa för författare

Använd aldrig allitteration. Aldrig
Prepositioner är inte ord att avsluta meningar med
Undvik klyschor som pesten (men det där är gammal skåpmat)
Jämförelser är lika oönskade som klyschor
Var mer eller mindre specifik
Författare bör aldrig generalisera

7) Var konsekvent

Använd inga onödiga ord. Var sparsam och undvik ordbajsande. Det är bara överdrivet och tillför inget.
Vem behöver retoriska frågor?
Att överdriva är tio miljoner gånger värre än motsatsen

Bästa tipslistan, eller hur?

Ingen formel passar alla

I samma veva som jag hittade listan ovan (som är härligt omöjlig att följa) började jag läsa Robert McKees bok Story häromdagen. Jo, jag sa ju det. Jag vill gärna bli inspirerad och lära mig mer, det är de där strikta ”gör så här annars går det åt he-ete för dig-listorna” jag får rysningar av. Hur som helst, i början av boken skriver McKee att ”Story is about eternal, universal forms, not formulas.” Alltså, det där är my kind of regel. En regel (eller ett tips) som ger mig utrymme att själv tänka till och anpassa utifrån både don och person. Är ni med? Enligt Mckee (och mig då, he he) finns det alltså inte någon magisk formel för att berätta en historia.

enkla regler, Malin Lundskog läser Robert McKee — jag fortsätter att inspireras

Visst är det härligt att få tips om hur jag kan (alltså inte ska) tänka när det gäller karaktärer, dramaturgi och miljöbeskrivningar. Jag är ju bara i början av mitt författarliv och har massor att lära mig. Massor!

Men jag har mycket mer glädje av tips och regler om jag får dem i inspirationsformat och själv är vaken nog att reflektera över hur jag kan anpassa dem utifrån mina behov och önskemål. Sväljer jag en tipslista rakt upp och ner kommer jag inte att utvecklas och en eventuell förbättring blir inte långvarig. Tvärtom. Hur funkar det för er?

Ses snart igen. Tills dess: heja möjligheterna att tänka till själv!
Kram Malin Lundskog

Jag badade själen i isvak

Det finns mycket som får mig att må sådär riktigt jäkla skitbra hela vägen in i själen. Som att skratta tillsammans med människor jag tycker om. Och att pusta ut efter ett rejält träningspass. Eller att förundras av hur sanslöst vacker naturen är. Särskilt havet och vyer som når ända in i evigheten. Och att bada. Som idag, då jag badade själen i isvak.

jag badade själen, is, badtrappa, västkusten, knippla — valde en annan badtrappa …

Och vet ni, jag behövde inte ens göra vaken själv. Oh no. I morse när jag var ute med hundarna mötte jag Thord här på ön. ”Ska du bada idag?” frågade han och gissa vad jag sa? Japp, rätt svar. ”Jaha, då får jag väl såga upp ett hål då”, fortsatte Thord och sen var det bara för mig att hoppa i.

knippla, badplats, hopptorn, isvak, thord — Thord rensar undan slushen som bildades fortare än kvickt

jag badade själen, isvak, knippla — Thord rensar undan slushen som bildades fortare än kvickt

Tänk att vi har is här på ön. Och tänk att att vi har Thord, som sågar upp en vak bara sådär. Sånt får mig att må sådär riktigt jäkla skitbra hela vägen in i själen. Naturen, kroppen och fina människor – vilken grej!

jag badade själen i isvak, Malin Lundskog, Knippla, vinterbad

jag badade själen, isvak, knippla, Malin Lidskog — doppar inte huvudet, men vill ha det salta goa på läpparna

Men kanske den största grejen för det här livsnjuteriet handlar om att jag ger mig tid att förundras, njuta och göra sådant jag mår gôtt av. När jag verkligen andas in krispet i luften, uppmärksammar alla toner av alla färger på himlen och havet, ser glittret i andra människors ögon, öppnar hjärtat för deras välvilja och känner, alltså verkligen känner, kroppen. Jag tror att det var exakt det som hände när jag badade själen i en isvak idag. Vad tror ni?

Vi ses snart här igen, tills dess: heja!
Kram Malin Lundskog

Att ha något att se fram emot

… och att hitta sitt sprudel. Det och annat, som tacksamhet och nyfikenhet inför ett nytt perfekt år, pratar vi om i årets första avsnitt av podden Mitt perfekta liv. Att ha något att se fram emot, är inte det härligt? Samtidigt som man kan njuta av det goa med nuet.

Här hittar ni avsnittet och vill ni hänga med både framåt och bakåt i Mitt perfekta liv, klicka på +

att ha något att se fram emot, podcast, älska livet, livsglädje, hållbar hälsa, mitt perfekta liv

I årets första avsnitt vill den ena ha lugn och ro och den andra vill inte gå på lögnen att glädje inte är viktigt. Viktoria vill ha sprudlet tillbaka och berättar om tidernas bästa present. Malin längtar efter att ge sig ut på äventyr med sin andra roman och så var det där med tacksamheten. Hur gör vi med den 2024? Go lyssning och gott nytt år på den äventyrliga resan mot det perfekta livet. Som kanske redan är här?

Ses snart igen och tills dess: go lyssning och heja sprudlet!
Kram Malin Lundskog

Änglavingar i veckans pausjumpa

Årets första pausjumpa är här och Caroline visar oss änglavingar för att dra igång lymfsystemet. Har hon lugnat ner sig i år? Vi får väl se … lika ödmjuk (not!) som vanligt är hon i alla fall, he he.

Vem Caroline är? En av huvudkaraktärerna i min roman Mariannes mirakel. Har ni inte läst/lyssnat på den? Gör’t! (ber författaren ödmjukt). Uppföljaren kommer till våren.

Lymfsystemet och lymfmassage har jag skrivit om här förut.

Vi ses snart här igen, tills dess: Ut och pröva era vingar!
Kram Malin Lundskog

änglavingar, pausjumpa, Malin Lundskog, Mariannes mirakel

Våra sista boktips 2023

innehåller annonslänkar för Bokus och Storytel

Till årets sista avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla hade vi som vanligt med oss varsitt boktips. Jag tror inte att jag överraskade Cilla lika mycket med mitt boktips som hon överraskade mig med sitt. Men det kanske inte är så konstigt. Jag menar, jag tipsade om Dancing queen, en helt vanligt deckare, medan Cilla drämde till med Köksalmanack. Ja, den finns tydligen fortfarande. Det här är alltså våra sista boktips 2023:

Dancing Queen av Denise Rudberg

Vilken resa tillbaka till barndomen jag gjorde när jag lyssnade (för jag lyssnade) på Rudbergs senast bok Dancing queen. Minus mord förstås. Men sjuttiotalet. Vilka miljöer hon målar upp i boken som utspelar sig i utkanterna av Geijeraffären. Karaktärerna är verkligen sjuttiotalskaraktärer, både i språk, klädsel och andra normer de rättar sig efter. Hej mansgrisar och rutten jargong, där oliktänkande inte är välkommet.

Ni som känner mig, vet ju att jag inte läser rena deckare särskilt ofta. När jag gör det är det oftast relationerna mellan karaktärerna och karaktärerna livsresa jag fastnar för. Det gör jag i Dancing queen också, även om fallet som två kvinnliga poliser ramlar in på är spännande. Snacka om att jag ser fram emot nästa bok i den här nya serien.

Här hittar ni boken på Storytel (just nu har de 50 % rabatt på 1 månad, i 3 månader Erbjudandet gäller både nya och återvändande kunder, t.o.m. 2024/01/31) och Marie Richardssons röst är helt perfekt till berättelsen. Här hittar ni Dancing Queen på Bokus.

våra sista boktips 2023, podden skriverier med malin och cilla, dancing queen, denise rudberg, boktips — Och omslaget, vilket är det skitsnyggt?!

Köksalmanack

Cilla tipsade utan att ha läst den, men har vi inte någon gång i alla fall bläddrat i en köksalmanack? Hon har fått påhälsning av jultidningsförsäljare och slog till på den här. Ska bli jättespännande att få höra om allt hon hittar i boken.

Missade ni också jultidningsförsäljarna, men blir sugna på den här? Fear not, här kommer länken till Bokus där den finns.

Trots att vi svarade på varandras frågor så gott vi bara kunde återstår en fråga: varför heter det köksalmanack och inte almanacka, med a i slutet. Någon som vet? Om inte annat fick Cilla med sig frågan som läxa till vårt nästa avsnitt. Kom ihåg att prenumerera på podden genom att klicka på följ överst i spelaren nedan, så att ni inte missar det (kommer fredagen den tolfte januari).

Vi ses snart här på bloggen igen, tills dess: go läsning och lyssning. Och kanske matlagning?
Kram Malin Lundskog

ps. Här hittar ni mer om poddavsnittet, om ni inte vill lyssna via spelaren ovan.

skriverier med malin och cilla, Malin Lundskog, Cecilia Andersson, boktips

Vintern kom till ön och jag vill vara obekväm

Vintern kom till ön igår egentligen, men då hade jag fullt upp med att njuta av spring i snön och dessutom var bloggen redan full av tankar kring förra året. Jo, att springa var det första jag gjorde när jag tittade upp från redigeringsbubblan och upptäckte den. Vintern. Snön. Jag tog en av hundarna och gav mig ut en lufsrunda. För finns det något mysigare än otrampad snö? Och att låta kroppen jobba sig varm i vinterluft?

vintern kom till ön, knippla, snö, kväll — Orörd snö. Så svår att låta bli …

vintern kom till ön, snö. röd stuga, frälsarkransar — och de enda spåren i snön är Brorsans och mina

löparglädje, livsglädje, snö, vinter, knippla — Jag är minst lika lycklig över snön som över att vaderna höll.
Sakta men säkert kommer jag tillbaka till mer spring och det ser jag verkligen fram emot.

Vintern är kvar och jag vill vara obekväm

Morgonpromenaden var mysig den också och jag kom på något när jag gick där och hukade under snötyngda tallegrenar. Jag vill vara obekväm. Inte så att jag vill göra mig obekväm, utan jag vill snarare låta bli att låta bli det som är obekvämt. Jag njuter som sjutton av att vara ute i naturen och härja, även om det innan jag ger mig ut är obekvämt. Som att ta på alla snösäkra kläder, när jag kan gå den bekväma, plogade asfalstsvägen som inte kräver lika mycket snösäkra kläder.

Jag vill leta upp läiga badställen en blåsig dag istället för att stanna inne, jag vill ut och leta vyer och ljusfenomen även om jag är trött och varm och go inomhus och vinden viner runt knuten eller (och?) regnet slår mot rutan. För njutet i det obekväma är obeskrivlig.

Det kan handla om att ta de där extra stegen upp till utsikten fast det blåser småspik i ansiktet. Så värt det. Påminn mig gärna och sno gärna det obekväma tipset. Det ger livet massa liv.