Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Hela familjen deltar i samma OS.

Ja, nu handlar det inte om det OS:et, utan om vårt eget familje-OS. Inte så konstigt att hela familjen deltar då, eller hur? Tävlingen är ett årligt evenemang som började någon gång när våra två pojkar var små. Nu är vi sex personer i tävlingen, Claes och jag, våra söner med fru/flickvän. Alltså, det här är så kul och om inte annat så är det ett sätt att få ihop hela familjen och umgås. Åh, detta härliga med att umgås med sina vuxna barn.

Tävlingen som aldrig har avlutats

Vi brukar planera grenar och poängräkning någon gång kring jul och sen ska tävlingarna vara avslutade innan nästa jul. Vi har aldrig blivit klara! Nej, jag lovar. Aldrig. Säg att vi har hållit på med det här i nästan tjugo år och inte en enda gång har vi lyckats genomföra alla grenar. Men i år. Nu jäklar ska det avgöras, för sedan vi puttade i den sista bollen i dagens gren, 36 hål (!!!) minigolf, har vi bara en enda gren kvar. Crocket. Eller som vi av någon anledning kallar det: Crouquet. På ”franska” alltså. Låter kanske tjusigare? Jag vet inte hur det blev så, men nu är det så och crouquet är alltså den enda grenen som är kvar i 2023 års familje-OS.

bangolf på Askimsbadet, familje-os
bangolf på Askimsbadet

Förutom ett vandringspris som en av sönerna har tagit på sig att ordna har vi ett extra-pris som är mitt absoluta favoritpris: en extra födelsedag. Herregud, vad jag vill vinna det. Men det bästa priset är ändå att vi ses allihopa. Och just nu verkar det, som att jag får vara nöjd med det. Skit också, jag ledde tävlingen inför dagens minigolf. Det gör jag inte längre …

Våra OS-grenar

I år har vi dragit ner på grenarna för att äntligen, äntligen lyckas genomföra hela tävlingen. Hittills har vi kört boule, frisbeegolf, femkamp (med sex grenar) på Liseberg, ärtpåsekastning (typ dart, fast på ”dartmatta”) och idag alltså minigolf och har crouquet kvar. Innan det har vi haft vem doppar sig snabbast, 100 meters-löpning, stolpe/ribba/kryss (fotboll), 21 (basket), tid i plankan, trimningar (fotboll), vanlig dart, slå i en spik, bilbane-race och sådant jag inte kommer ihåg just nu.

dart, knippla, familjen-OS, hela familjen deltar
Malin Lundskog med bouleklot, Knippla
boule, Knippla, hela familjen deltar
discgolf, frisbeegolf, hela familjen deltar, Slotsskogen, Malin Lundskog, tatuering, born to run
i våras lärde jag mig också att det inte heter frisbeegolf, utan discgolf.

Vi har helt enkelt anpassat det hela efter barnens ålder. Man undrar ju när de ska börja anpassa Men, efter Claes och min ålder, he he. Men, kul är det hur som helst och jag njuter av ha varit i ledningen en stund i alla fall. Mest njuter jag nog trots allt av att umgås med familjen.

Okej, jag är jädrigt sugen på den där extra födelsedagen också.

Hur som helst, så ses vi snart här igen. TIlls dess: heja alla som deltar i vad ni än deltar i.
Kram Malin Lundskog

Här hittar ni mer om femkampen med sex grenar, den enda os-grenen jag har skrivit om tidigare verkar det som.

Jag älskar dig kan sägas på så många sätt

Jag älskar dig är bara ett sätt att säga jag älskar dig på. När jag skrev romanen Mariannes mirakel blev kärleken en viktig faktor i de tre huvudkaraktärernas liv. Ja, som den väl är allas våra liv? De två (vuxna) systrarna Helén och Caroline och deras mamma Marianne har bara så jäkla svårt att dels förstå och dels berätta för varandra vad de känne.

Trots att kärleken (eller bristen på?) är viktig för de tre kvinnorna uttalar de aldrig orden jag älskar dig. Jag blev rätt förbannad på dem (true!), för jag ville att de skulle prata ut. Berätta vad de kände. Eller vad de saknade och behövde. Jag längtade efter att de skulle säga jag älskar dig till varandra, men tji fick jag.

jag älskar dig, meddelande på isen
kärlek till livet kan visas såhär?

Det jag däremot blev allt mer övertygad om under romanskrivandets gång var att det finns oändligt många olika sätt att säga till någon att man älskar henne. Eller honom. Eller hen. Hur mycket kärlek ligger det inte i att fråga om någon har ätit ordentligt? Att önska någon en bra dag på en liten lapp. Eller på isen … Eller i att be någon meddela att hon har kommit hem ordentligt.

För att inte tala om den enkla frågan om man kan handla med sig något, när man ändå är i affären. Köra en omväg för att hämta eller lämna, skicka ett klipp på något man vet att den man älskar tycker om. Lämna en komihåglapp. Ge en klapp på axeln (eller rumpan om det passar sig). Och så vidare. Det är de små små detaljerna som gör ´et, eller hur var det? Jag tror att det finns mer kärlek i vardagen, än vi kanske tror. Vad tror ni?

Den här är till dig

https://www.instagram.com/reel/CunHfLUrSL3/?utm_source=ig_web_copy_link&igshid=MzRlODBiNWFlZA==

Jag hittade det här klippet på Instagram häromdagen och blev påmind om mina tankar när jag skrev om svårigheten kvinnorna i min roman har att säga de där tre orden. Och jag tror inte att de är ensamma om det. Tänk om vi lär oss att kärlekens språk har så oändligt många dialekter och nyanser och tonfall och uppmärksammar de där små gesterna. tror ni inte att vi skulle känna oss mer älskade då?

Vi tar med oss frågan om kärleksuttryck till bokklubben

Det här med alla olika sätt att säga jag äskar dig på är bara en av de spännande frågorna vi kommer att ta upp i Mariannes mirakulösa bokklubb förresten. Den börjar den sjätte november. Nu är det hög tid att signa upp sig på VIP-listan. I alla fall om ni vill ha specialerbjudanden … Senast 25 september gäller det att vara med på listan, för att få ta del av erbjudandena.

Signa upp er här:

.

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: HEJA kärleken!
Kram Malin Lundskog

säsongspremiär: Mitt perfekta liv 19

I säsongspremiären är Viktoria på Azorerna, eller är det Gotland? Eller Inlandsbanan? Malin sitter still på sin ö, redigerar och tänker på döden. Och livet.

De pratar om sommaren, att döva känslor med jobb och om hur snabbt livet förändras. Och de pratar om att leva livet nu. För det kanske har ett slut?

Och allt är som vanligt helt perfekt för fotografen och författaren på deras nyfikna resa mot acceptans och vad perfekt egentligen är.

säsongspremiär, mitt perfekta liv, podcast

Våra boktips från podden

Innehåller reklam för Storytel

Våra boktips är ett stående inslag i varje avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla och har så varit nästan ända från start. I det femtioåttonde avsnittet av podden är vi tillbaka i gamla hjulspår igen (förra veckan var det lite annorlunda). Cilla tipsar om spänning och jag om roman.

De galna kvinnornas bal

Mitt tips är den välskrivna De galna kvinnornas bal av Victoria Mas. Paris, 1800-tal och pappor, bröder, makar utnyttjar sin makt och skickar sina döttrar, systrar och fruar till (mental)sjukhuset Salpêtrière när kvinnorna visar tecken på galenskap. Det betyder inte på något sätt att de är galna. De kan ha blivit utsatta för våldtäkt, misshandel eller helt enkelt uttrycka åsikter som att de vill utbilda sig precis som män. Ja, ni fattar.

Här hittar ni kvinnlig frigörelse, mäns makt och starka normer. Den känns läskigt aktuell, faktiskt. Men, å vilken berättelse. Läs!

våra boktips, de galna kvinnornas bal, podden Skriverier med Malin och Cilla
Boken och jag på balkongen, där jag har läst delar av den.

Och Cilla tipsar om Mirage

Cilla tipsar om Läckbergs och Fexeus Mirage, som är den sista delen i deras spännigstrilogi. Här är det politiker, skelett och en mentalist i Stockholm. Cilla har läst de första två också, men kunde inte hålla sig från den tredje. Det är väl ett gott tecken på att det är spännande?

Spänning från Cilla, roman från mig. Skönt när saker är som de brukar, eller hur? Mer som är som det brukar: det är i slutet av poddavsnittet ni kan höra våra boktips, så vet ni.

De galna kvinnornas bal finns som e-bok och Mirage finns på ljud. Ifall ni inte känner för att köpa eller dra till bibblan för att låna. Då är strömningstjänser en bra grej, tycker jag. Har ni inte Storytel, finns möjlighet till fri lyssning/läsning under en period. Bestämmer ni er för att testa Storytel, använd gärna den här länken. Det kostar inte er något, men i förlängningen kan det generera en liten ersättning till mig.

En dag fylld av överraskningar

Det började tidigt i morse, när Claes skrek sitt allra högsta nerifrån källaren. Vi har översvämning! Där sket sig min morgonmeditation kan man säga. Istället började jag dagen med att svabba golv. Det kan visserligen vara ganska meditativt, men inte i källaren. På betonggolv. Bland flyttkartonger som vi fortfarande inte har packat upp, skor och ihoprullade mattor och saker jag har lagt undan för att sälja. Allt för att brunnarna utanför inte sväljer ösregn. Och det där vara bara början på en dag fylld av överraskningar.

Jag skulle också kunna kalla dagen för början i moll och finalen i dur, för det är klart att den översvämningen inte var en överraskning jag blev glad av. Som de andra. Rätt vad var stod jag till exempel med en helt ny lins att peta in i höger öga.

en dag fylld av överraskningar, springer spaniels, knippla, badplatsen, kinken, vägra skärpa dig
Det mest överraskande med dagens bad var att vattnet kändes ljummet jämfört med luften.
En välbehövlig paus mitt i allt överraskande.

Från översvämning till starstruck

Jag åkte till optikern i morse för att se (ha ha, det där blev ju kul) om de kunde få till en eller två nya linser, för just nu ser jag rätt suddigt på håll med dem. Sådär så att jag känner mig otrevlig som inte hälsar på folk, när jag möter dem. Jag ser dem inte. Och jag ser framförallt inte vem de är. Och jodå, optikern kollade synen och hade precis en sån lins jag behövde på lager. What are the odds?

Och sen då? Jo, när starten på dagen inte blev som den brukar hade jag inte så vidare värst pga förhoppningar på redigeringen, men jag kanske har hittat en vinnarstrategi här, för jädrar i min lilla låda vad jag har redigerat. Överraskande det också.

För att inte tala om att jag fick feeling och gick och anmälde mig till två julmarknader med min roman Mariannes mirakel. Hej Hönö! Hej Billdal! Eftersom jag är en mästare på det oplanerade, så är det här en rejäl överraskning. December liksom?

Och alldeles nyss överraskade jag mig själv med att boka in mig på en skrivarkurs. Eller retreat? Med Bob Hansson. Alltså, jag blir nervös redan nu (kursen är i mitten av oktober). Eller kanske snarare starstruck. Bob Hansson. Med sina kluriga, underfundiga, medmänskliga, kärleksfulla och kloka tankar i Tankar för dagen till exempel. Alltså wow. Vilket avslut på en dag fylld av överraskningar.

Nu är jag så nyfiken på vad livet eller jag själv överraskar mig med imorgon att jag går och lägger mig. För att vakna fortare?

Vi ses snart och tills dess: HEJA LIVET och alla överraskningar.
Kram Malin Lundskog

Vi laddar för hummerpremiär med att koka krabba

En av förberedelserna inför hummerpremiären är att plocka upp krabburarna. Senast en vecka innan ska de upp, enligt reglerna. Eftersom vi inte vill bryta mot några fiskeregler (inte mot några andra heller, förresten) drog vi upp våra burar som var ganska fulla med krabbor i slutet på förra veckan. Alltså jag älskar verkligen krabba. Och ja, hummer är också gôrgott.

vi laddar för hummerpremiär, krabba, fiska, västkusten
en av burarna vi drog upp
hummertinor, krabburar, västkusten, knippla, fiska
nu är våra krabburar uppe
krabba, middag, knippla
Fatta middagen på vår nya balkong.

Vi kokar krabba och skaffar ny märkpenna

Burarna är i alla fall uppe och vi (= Claes) ska göra om flykthålen så att de är hummeranpassade. Och dessutom laddar vi för hummerpremiär genom att märka upp våra flaggor och välen ordentligt. Så här får det inte se ut.

vi laddar för hummerpremiär, knippla, fiske, välen, västkusten
Namn och telefonnummer ska synas ordentligt, annars får man med myndigheterna att göra.

Krabborna? De har vi kokat, ätit, gett bort och fryst in. Jag undrar om inte jag har turen att fiska krabbor ihop med mannen som kokar de godaste krabborna evva. Ett av hans hemliga vapen är tydligen ölet Chill In från Två feta grisar, utöver det där vanliga med salt och dillfrön (en masse).

Det är inte Claes och jag som är de två feta grisarna, ifall någon undrade …

Tycker inte ni också att det kan vara minst lika kul att förbereda och planera något som det är att vara med om själva happeningen? Hummerfisket är en typisk sådan sak. I alla fall när man får hämta upp krabbor i det här.

vi laddar för hummerpremiär, utsikt, västkusten, himmel, hav

Visst är det fascinerande hur ljuset hann att skifta under en och samma eftermiddag?

Måndagen den tjugofemte september 2023 är det dags. Då ger vi oss ut i ottan och hoppas på skitfiske. Ungefär som förra året alltså. Jamen, det här såg jag inte alls komma innan vi flyttade ut till Knippla. Att jag skulle slänga på mig flytoverall och styra runt bland kobbar och skär i september. Och oktober. Och november …

Förresten, det här med krabba. Vad säger ni, hiss eller diss? Den smakar ju så annorlunda mot övriga skaldjur så jag vet att det är många som bara tycker att det smakar konstigt. Det gör inte jag.

Ses snart igen. Tills dess: HEJA dig, oavsett om du gillar krabba eller inte.
Kram Malin Lundskog

En hemsida från Everday