ö-liv

Jag låter saker ta tid och hittar semesterkänslan

Jag bestämde ju i slutet på förra veckan att nu räcker det med jobb. Jag behöver semester. Och vill ha semester. I och för sig finns det alltid något att pilla med som egenföretagare, men ändå. Semester. Men jag har haft svårt att hitta semesterkänslan. Alltså, även om jag bor i semesterparadiset och gör härliga saker, så har oket av dåligt samvete hängt över mig. Inte jättetungt, utan snarare sådär lite gnagande. Är ni med? Men så idag damp den ner, den där poletten: Det är när jag låter saker ta tid som jag hittar semesterkänslan.

knippla från färjan, semestermood — här bor jag, om ni har missat det, he he.

Jag kom på mig själv med att hejsan hoppsan, här sitter jag och läser mitt på blanka förmiddagen. Låter (den sena) frukosten dra ut på tiden, sådär så att kaffet kallnar men ändå smakar gott. Och en slags behaglig slöhet sprida ut sig i kroppen. Jösses så skönt.

jag låter saker ta tid, frukostbricka, havregrynsgröt och bok av Nina Lykke — Läser Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke just nu. Och äter havregrynsgröt till frukost.

Tog tantcykeln till gymmet

Och sen hoppade jag upp på tantcykeln för att hoja iväg till gymmet (färja plus åtta kilometer). Inte för att bli av med den slöa känslan, utan för att jag insåg just det att det är när jag låter saker ta tid som jag kommer i semestermood. Jag väljer cykeln istället för bilen, vilket hade varit mer tidseffektivt. Men inte ett dugg semestermoods-effektivt.

jag låter saker ta tid, semester, färjan, knippla — med cykeln på färjan

Och utan skämskudden i beredskap erkänner jag för mig att själv att det här är sådant jag har sagt till mina coachingklienter som har haft svårt att komma ner i varv. Låt saker ta tid. Rör dig långsamt. Fokusera på andningen och låt varje andetag ta den tid det behöver. Joråsåatteee … Vissa saker behöver man återupptäcka. Om och om och om igen.

Och ni, har ni några knep för att hitta semesterkänslan? Jag menar, det kommer ju fler semestrar i livet och då kan vi ha glädje av varandras tips.

Ses snart igen! Tills dess: peace out.
kram Malin Lundskog

Jag har skrivit om långsamhet tidigare. Här till exempel: Så här hittar jag harmoni och inre frid

Vi uppmärksammade årsdagen av branden på ön

Idag är det ett år sedan branden som tog mataffären, de nyrenoverade lägenheterna och vår restaurang härjade runt med oss. Hur kan det redan ha gått ett år? Samtidigt undrar jag hur det bara kan vara ett år sedan. Jag menar, det känns som ett helt annat liv. Vi har kommit långt sedan den sextonde augusti 2022 och det är värt att uppmärksamma.

Vi uppmärksammade årsdagen av branden. Tillsammans

På tre dagar fick vi ihop musikanter, specialskriven sångtext, talare, kaffe och kaka. Ja, vi fick till och med en bröllopstårta. Och vi fick solsken. Men mest av allt fick vi umgås med varandra allihop. Ja, det var verkligen allihop. Helt otroligt att så många av oss som bor på ön kom ner till Centrumplatsen för en stund tillsammans. Livet på ön och människorna som bor här får hjärtat att gå bananas och svämma över. Tänk vad fint det här med tillsammans är.

alla vara där. i alla fall nästan …

Handelsföreningen

Den glade knoden

Om hur det var på konsum förr

Kaffe o kaka. O bröllopstårta.

Att fira framgångar, framsteg och utveckling gillar jag. Inte bara gillar förresten. Jag tror också att det är viktigt för att vi ska inse att vi hela tiden utvecklas. Lär oss. Växer. Och även om fira kanske är fel ord i just brandsammanhanget, så ville jag i alla fall uppmärksamma hur långt vi har tagit oss sedan branden.

Från ord till handling

Allt började med att jag bjöd hem värnet, ni vet vi som rycker ut när larmet går här på ön. Jag fegade ur och vågade inte säga till hela ön att vi skulle göra något tillsammans (även jag kan få en släng av jante …) Men, så i söndags pratade jag med Anne-Louise och Ylva på ön. Vi sa alla tre att vi skulle vilja göra något. Så det gjorde vi. Alltså, är inte det underbart när man går från ord till handling och så får det bli som det blir. Jag menar, det brukar ju bli som det ska. Och så blev det allt detta, på bara tre dagar. Wow, eller hur?

Häng med över till Instagram nedan, för sångtexten jag klämde ur mig i måndags eftermiddag. Ja, ni fattar ju att vi inte direkt har tränat ihjäl oss på sången utan litade på processen och att det perfekta är det som är.

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Det här har hänt på Knippla under året

Det obegripliga i att det både redan och bara har gått ett år sedan den ödesdigra branden på Knippla som jag nämnde ovan. Det kanske inte är så konstigt. För år går fort. Och mycket hinner hända … Det här har hänt på Knippla under året till exempel:

Handelsföreningen fick igång en provisorisk butik på drygt tre månader och har dessutom tagit fram ritningar för både butik, lägenheter och restaurang. Vi som drev restaurangen har gjort klart allt med försäkringsbolag (tack för att de finns i sådana här situationer, men vilket hästjobb det var att reda ut allt). Som ni ser på bilderna är vår väggen vi målade klart dagen innan vi öppnade Den Glade Knoden kvar och det känns fint.

Och nu spelar barn basket och innebandy på betongplattan som finns kvar på brandplatsen. Och alla vi som bor på ön har slutat att oja oss för det eländiga varenda gång vi möts. Vi pratar om annat. Blickar framåt och är i nuet. Och jag tror att vi alla vet att tillsammans är vi starka. Det var hur som helst fint att få uppmärksamma årsdagen tillsammans på det här viset.

Ses snart igen och tills dess: HEJA ALLA!
Kram Malin Lundskog

PS. apropå det här med att fira. Det är en av formlerna för hälsosam framgång som jag skriver om i min bok GLAD FRi STARK, som ni hittar här.

Här lever sommaren än

Det märks tydligt här på ön att sommarsemestrarna börjar ta slut. Kan man säga så förresten, börjar ta slut? Eller är det en motsägelse utan rim och reson? Oh well, en parentes i det hela. Det som märks är till exempel att jag inte mötte en enda människa (eller hund) på morgonrundan. Och att det finns gott om lediga platser i gästhamnen. För att inte tala om hur lite båtar vi mötte när vi själva tog en fisketur idag. Men visst är det fortfarande sommar?

Här lever i alla fall sommaren än. Bikinin är på under shortsen, ifall man skulle bli badsugen. He he, nu skojar jag. Klart man blir badsugen. Jag har definitivt inte somrat klart. Men, det kanske är en annan sorts sommar? En augustisommar. En sådan sommar som passar mig perfekt. När luften är klarare och solen går ner tidigare, så att även jag orkar njuta av solnedgången. Dessutom, hoppas att ni inte tar illa upp nu för jag älskar egentligen människor, är det väldigt skönt att kunna leva sommarliv utan att behöva knô. Ensamsommar. Sensommar. Augustisommar. My kind of sommar. Den också.

här lever sommaren än, stora pölsan, makrilfiske — och en bit västerut mötte vi inte någon

Hösten kommer innan det är dags

Men är det inte så att hösttipsen, höstmodet och höstplaneringen kommer tidigare för varje år? Lite som att julhetsen inleds redan i oktober (eller är det rent av september?). Det är som att vi lever i ett otålighetens tidevarv och inte tillåter oss att stanna kvar och framför allt inte dra ut på sommaren. Eller hösten, vintern, våren. Långt innan en säsong eller en period är över hetsas vi in i nästa. Nam. Här lever sommaren än. Hösten får säga vad den vill om det. Så det så!

springer spaniels, hundar, bad, västkusten, knippla — kvällsdopp för alla

Ses snart igen och tills dess HEJA er oavsett om ni är i sommar-, höst- eller något annat läge.
Kram Malin Lundskog

PS. vi fick makrill idag, men inte till middag. Den ligger i saltlag nu och ska varmrökas imorgon. Sommarmums.

Kan Rörö ha den godaste glassen?

Jag vet inte jag, men god är den. Gôrgo! Eftersom jag tog semester igår och den varar åtminstone till och med idag, bestämde jag mig för att ut och resa. Ända till Rörö gick resan, vilket tog ungefär sju och en halv minut med Gerhards båt. Medan Claes och han åkte ut och drog krabbkupor insöp jag atmosfären på vår grann-ö. Och åt glass. Ja, kan Rörö ha den godaste glassen?

Sommartips för dig som gillar glass

Egentligen spelar det ingen roll om glassen är godast där. Att den är god räcker långt, eller hur? Klart värt ett besök i alla fall, Röröboa, där de gör sin egen glass i många spännande smaker. Jag valde, som jag alltid gör, choklad. Alltid chokladglass! Alltid! Och jag åt dessutom en kula kardemumma. Va? Jag har aldrig ätit kardemummaglass förut och hallå. Så gott.

kan rörö ha den godaste glassen, skylt röröboa — sånt här gillar man ju!

Ja, jag kanske är sen på bollen med det här tipset nu, eftersom säsongen lider mot sitt slut om man vill käka glass. Men om ni inte kommer till oss på Knippla (gör det!) så är Rörö ett hett tips för en dagstur, båttur eller … bara en tur. Hemester? Staycation? Kalla det vad ni vill. Rörö finns kvar för fantastiskt fin promenad året runt. Det tog jag ingen idag, eftersom krabbfiskarna kom tillbaka ungefär när glassen var slut.

båt, rörö gästhamn, sommar — fiskebåt på ingång

krabbor, knippla, malin lundskog — fiskebåt på ingång

Ibland behöver man miljöombyte och för det kan det räcka att resa några minuter bort som jag skrev häromdagen. En gôrgo glass på det och saken är biff, eller vad säger ni? Om ni, som jag, gillar glass får ni mer än gärna tipsa om er godaste glass.

Rörö gästhamn, flagga, Heja Sverige — i morse spelade landslaget sig vidare i VM.
H E R R E N A D D Å vad bara de är!
På Rörö var flaggan hissad. HEJA SVERIGE!

Ses snart igen och tills dess: HEJA ER och alla glasstips. Och heja Sverige.
Kram Malin Lundskog, på semester …

Och trädgården pryder jag med saker jag hittar

Stormen Hans har dragit vidare och västsidan av Knippla är återigen en skattkista. Vad kul det är att göra fint med saker jag hittar där ute. För att inte tala om att hitta på historier kring strandfynden. Varenda väle, boj, vakare, flagga, fender och tamp som flyter iland bär på en historia (precis som alla vi) och i min fantasi blir historian inte så enkel som att stormen tog dem. Det är som att trädgården är på väg att bli till en (ganska scary) saga, he he. Kanske något att bygga vidare på i en kommande roman, men för nu finns berättelserna bara i mitt huvud.

och trädgården pryder jag med saker jag hittar, strandfynd, vägen, knippla

Men skit i min fantasi nu. Det här med att göra fynd på klipporna efter hårda vindar, det är som att fynda på loppis och auktion (mer om mitt senast besök här). Man har ingen aning om vad man ska hitta, om ens något. Men i samma stund som man ser det, känns det i hjärtat att det där. Det där är för mig. Och visst är det extra härligt med saker som har varit till nytta för någon annan och som har spår av liv i sig? Jag betalar gärna med kluriga klättringar och tungt bärande för att få hem ett stycke historia. Ja, och trädgården pryder jag med saker hittar. För nu börjar trädgården äntligen bli en trädgård igen efter renoveringen …

Och trädgården pryder jag med saker jag hittar, Malin Lundskog på Knippla, strandfynd

Och trädgården pryder jag med saker jag hittar, Malin Lundskog letar drivved, knippla

Mer om min vurm för att leta efter saker hittar ni här. Och trädgården? Ja, den återkommer jag till och tills vi ses igen: HEJA ER!
Kram Malin Lundskog

PS. Igår skrev jag att jag kanske skulle ta semester idag och det gjorde jag. Gissa njutet!

Kom stormen Hans för att lära oss något?

Bränder, översvämningar och oväder utan sans och balans någonstans. Kom stormen Hans för att lära oss något? Det undrade jag idag när jag gick framåtfälld mot vinden, med handen framför ansiktet (regnet gjorde ont) här på ön. Ja, om att vi inte kan hålla på som vi gör menar jag. Hans kanske till och med menar att vi behöver bli fler som inte bara tänker och har dåliga samveten utan också agerar så att vi sparar varandra och jorden vi ärvde. Jag vet inte, men jag undrar …

Alltså, jag älskar vind och vågor som yr. Jag tycker om ösregn också, precis som jag gillar sol. Men ändå. Är det inte dags att vi gö något, allihop? Ja, om vi nu vill fortsätta att njuta av naturen, snön, baden, fälten, ängarna och träden (ursäkta, kunde inte låta bli). För bränderna som härjar nu, hettan, stormarna, översvämningarna, de smältande glaciärerna, de varma vintrarna och allt som inte är som det brukar. Det skrämmer mig.

Kom stormen Hans för att lära oss något, utsikt från knippla, vågor, västkusten — vackert och vresigt och så sanslöst kraftfullt

Måste vi bort, eller vill vi bara ha variation?

Är det verkligen en mänsklig rättighet att flyga iväg en helg för att man ”måste bort”? Eller ta en (flyg-) resa till värmen eftersom vi har skitväder här hemma? Att shoppa (nyproducerade) kläder för att garderoben är full av sånt man inte vill ha längre? Eller att äta tomater i januari, köpa nya möbler för att man behöver förändring, ta (bensin- )bilen för att kollektivtrafik tar för lång tid?

Shit, nu jagar jag upp mig själv när jag skriver det här, när det enda jag ville skriva idag var oron som väcktes i mig när stormen Hans började leva rullan här ute på ön. Men när jag skriver (ja, utan att tänka, bara känna) så inser jag att det här är precis såhär jag har tyckt under många år när det gäller vår hälsa. Jag tror att vi hade mått bättre av att ta reda på vad det är vi verkligen vill. Vad vi behöver. Egentligen. Tänk om vi hade vågat (eller haft tålamod att) stanna upp och känna efter? För det där med att komma bort kan vi ju lösa på andra sätt än med weekendresor och solsemestrar. Precis som vi kanske inte mår bättre av att mäta allt vi gör, istället för att känna. Vad tror ni?

Vi säkrar båten och surrar soptunnor

Oh well, vi säkrar båten med extra tampar och surrar fast soptunnorna. Och vi njuter. För att vi inte kan göra så mycket annat än att se på det kraftfulla. Och känna det. Vi möter andra öbor och de flesta av oss är rörande överens om att det är gôtt med kraften i en storm som Hans. Och vackert. Ja, det finns väl en anledning till att vi bor här ute på ön antar jag. Men jag undrar ändå: kom stormen Hans för att lära oss något?

Kom stormen Hans för att lära oss något, Malin Lundskog badar, Knippla, västkusten — på ”läsidan” av ön, för vem vill inte bada i en storm?
Högt vatten? Ja. Jättehögt!

Snart mojnar det och tills dess: HEJA på!
Kram Malin Lundskog

Kom på att jag har skrivit förut om varför jag tycker att hållbarhet och hälsa hänger ihop. Kanske nåt ni vill läsa om ni gillade det jag skrev här? I så fall, här är en länk till ett av de inläggen: Hållbarhet och hälsa är sååå tighta