ö-liv

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen

Nämen, alltså på riktigt. Tänk att jag bor här. På en liten ö ute i havet med utsikt lika vacker som en dag plus natten och gryningen och skymningen och allt sånt. Den där känslan av att tänkattjagborhär finns med mig. Varje dag. Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen då, eller hur?

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, utsikt från Knippla, färja, segelbåt, västkusten, bohuslän — ön, från en annan ö

Städa, tvätta, fixa iordning trädgården, rensa garderoben och packa upp flyttkartonger (ja, men sååå längesen var det inte som vi flyttade hem efter renoveringen ändå) kan vänta. Jag menar, det här är vad jag har runt knuten.

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, spinnaker, segelbåt, knippla, västkusten, bohuslän — jamen, utsikten va?

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, röddeviga, knippla, västkusten, badplats, bohuslän — Röddeviga, en finfin badplats på ön

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, kummel på knippla solsken, sommar, västkusten, bohuslän — ser ni måsen på kumlet?

springer spaniels badar på knippla, västkusten, öliv, bohuslän, sommar — jo, våra hundar gillar också ö-livet

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, fiske, knippla, småbåtar

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, springer spaniel, knippla, malin Lundskog — här kan man va, tycker jackson o ja

Malin Lundskog, reg, vind, knippla, öliv, boshuslän — här kan man va, tycker jackson o ja

Kommer jag alltid att vara lika fascinerad över vackret i ölivet? Det har jag ingen aning om. Men efter snart tre och ett halvt år här på Knippla så går det inte en enda dag utan att storheten i att jag bor här är närvarande. Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen då. Inte alls. Eller?

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, knippla från båten, bohuslän, sommar — och ibland lämnar vi ön …

knippla by night, öliv, bohuslän — … och kommer inte hem förrän framåt kvällen. För hem kommer vi. Alltid.

Förresten spelar det kanske ingen roll var jag bor. Jag skjuter nog upp städningen oavsett, he he.

Vi ses snart igen allihop. Och juli månad, tack. Det gjorde vi tamejtusan bra! HEJA OSS!
Kram Malin Lundskog

Grattis till mig som är så här rik

Imorgon fyller jag år. Idag har vi haft kalas för både mig och Albin, vår äldste son som inte är hemma när han själv fyller år i augusti. Mest grattis till mig ändå som är så rik att jag har två alldeles fantastiska vuxna pojkar. (Ja, men det är väl klart att vi har haft våra duster genom åren. Jag är ju ändå deras mamma. Typ världens tjatigaste.). Men, vilken present det är när de är här. Mina fina killar och deras fina partners. Och Claes och våra föräldrar och fem hundar totalt.

grattis till mig, Malin Lundskog, Knippla, vuxna barn, födelsedagskalas — Bästa presenten evva, mina små pojkar

grattis till mig, kalas, brunch, kök, Knippla, Malin Lundskog — underbart kaos i köket

vit chokladkladdkaka, efterrätt, berså assietter — vit chokladkladdkaka med bär och vaniljsås. Tror jag ska träna fler gånger när någon slags efterrätt ska göras …

Barnen kom igår, men det är ett kapitel för sig med familje-OS och annat. Idag hade vi kalas. Med barn, föräldrar och hundar. Maten var inte klar när våra föräldrar kom, kakan fick mina svärdöttrar baka medan jag tränade, någon hund snodde mat, en son fick rusa iväg och köpa apelsinjuice när vi kom på att vi hade brunch och vad smakar väl bättre då än mimosa i glasen. Allt var som det brukar som en av sönerna sa. Kaos. Och vet ni vad? Det fanns en tid när jag försökte undvika kaos så mycket det gick. Nu? Det är i kaoset livet är. Och jag njuter av att vara den rikaste av alla. Jag hoppas att ni är rikast ni också.

Ses snart igen, tills dess: HEJA alla, oavsett rikedom.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om diverse födelsedagar, så hittar ni det här. Jag älskar att fira!

Varma spår, kalla bad och samtal om böcker och livet

Varma spår har jag varit ute och lagt åt våra hundar den här veckan. Och som de har spårat! Det är verkligen en fröjd att se dem både jobba och framförallt att lyckas. Apropå det, är det inte fantastiskt att se andra lyckas? Särskilt om andra är sådana man verkligen tycker om. Som barnen och vännerna och kunderna och klienterna.

varma spår, springer spaniel, blodspår, västkusten, Knippla — Jackson har gjort spårpremiär i veckan!

Kalla bad

Ni vet ju hur mycket jag gillar det här. Det kalla vattnet och den där sockerdrickspirriga känslan i kroppen. Jag tror inte att det finns något som är så vilsamt för mitt huvud som att bada kallt. Det är ju inte så att jag plaskar runt och tänker på middagen (det gör jag för övrigt nästan aldrig numera, annat var det när barnen bodde hemma …) eller ens på karaktärerna i mitt manus (som jag för övrigt annars tänker på nästan varje vaken sekund). Jag har liksom inget annat val än att bara andas och var här och nu. Den här veckan har varit en riktig go kallbads-vecka för mig.

Är de kalla baden hönan eller ägget för hälsan?

Jag tror förresten att det är med kallbad som med så mycket annat som blir en trend som sägs göra alla hälsosamt friska på ett kick: effekten beror på … Läste en studie om just det här med kalla bad för ett tag sedan, där forskarna inte hittade några belägg för att det skulle vara sådär superduperhälsofrämjande utan att det kanske är så att de som badar kallt redan lever ganska hälsosamt. Alltså. Ska vi sluta tro på one size fits all-konceptet när det gäller hälsa och inspireras av vad andra gör, kanske testa om det verkar härligt, men absolut inte ha dåligt samvete för att vi inte hoppar på varenda hälsotrend? Vad säger ni?

Yes, sa hon som typ har stått på kallbadsbarrikaderna … Och som tänker fortsätta bada så länge jag har hälsan och tycker att det är kul. Om inte annat för att få uppleva dagar som denna:

kallbad, vätkusten, kalla bad, Knippla, Malin Lundskog

Mer om mina kalla bad kan ni bland annat läsa här där jag berättar om den glada känslan och här, där jag tipsar om hur du får till ett kallt bad med så mycket njut i som möjligt.

Samtal om livet har berikat veckan

Kommer ni håg att jag stängde ner mitt medlemsprogram GLAD FRi STARK i höstas? Ja, det gjorde jag i alla fall. Och medlemmarna som har träffats varje vecka år ut och år in online, ville fortsätta träffas. Det gjorde de i helgen och jag fick vara med! Vilka kvinnor alltså. Och så coolt det är att träffas på riktigt, när man bara har setts på nätet tidigare. Eller, vaddå ´bara´? Herregud som vi har träffats. Och så väl vi känner varandra. Jamen, det var som att träffa riktigt, riktigt nära vänner och samtalen behövde ingen startsträcka utan vi kunde dyka ner i det där spännande djupet direkt. Alltså: jag älskar det! Samtal som berikar. Som blottar känslor och tankar. Nyfikna samtal.

Ja, och god mat på det då … I fredags var vi på Ilse Grön Krog på Karl Johansgatan här i Göteborg. En sådan där restaurang där man känner sig som hemma direkt. Galet god vegetarisk mat, hur mycket viner som helst (jag körde och fick mig ett gott alkoholfritt) och härlig personal som kunde berätta massor om vinerna.

Hade så fullt upp med att prata att jag glömde fota mer än förrätten, men den var å andra sidan supergod. En jordärtskocksrösti med zucchini, ost, semitorkade tomater och yoghurt. Alltså!!!

vegetarisk, rösti, restaurangtips, Göteborg, Ilse Grön, Malin Lundskog — min förrätt!

Samtal om böcker med läsare och författarkollegor

Och mitt i hela alltet åkte jag till Jönköping för att delta på Smålands Litteraturfestival i lördags. En ganska rejäl bokmässa där vi som ställde ut fyllde upp både Jönköpings stadsbibliotek och muséet som ligger vägg i vägg med bibblan. Ja, för att inte tala om alla besökare då … De var många! Och jag träffade så många härliga läsare. Ja, de var härliga även om de inte ville läsa just min roman. Det är kul att prata böcker helt enkelt.

Och det är JÄTTE-kul att prata skrivande. Jag fick en heldag med två andra författare, Camilla Dahlsson och Hanna Landahl. De ligger några böcker före mig och inspirerade som tusan.

Hanna Landahl och Camilla Dahlsson som fick dras med mig hela dagen
jag, min beachflagga och mina böcker

En annan grej som inspirerar och stärker är uttalandet om hur få vi är som blir utgivna, i det här klippet från SVT Nyheter i Jönsköping. Hon som säger det är Eva, som driver förlaget Ordberoende där boken Skapa ditt drömliv som jag är medförfattare till är utgiven. Och ett ps: känner ni igen ryggtavlan som dyker upp på slutet?

veckans gott & blandat

Ja, det här var en sammanfattning av veckan som har gått. En go vecka som jag avlutade med världens längsta tupplur …

Vi ses snart igen, här på bloggen eller någon annan stans. Vill ni läsa mina tidigare inlägg på temat gott&blandat hittar ni dem här. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet i veckans lista

Kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet – tänk vad mycket en liten kort vecka i januari kan innehålla ändå? Det är söndag och dags för en sammanfattning av veckan i både gott & blandat. Som min egen reflektionstund över livet, fast jag delar den med er. Alltså, vet ni: det är inte så dumt att se över hur veckan har varit. Är jag på väg i rätt riktning eller har jag svävat ut mot något som jag egentligen inte vill? Tja. lite både och tror jag …

Veckans gott

Både kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet ska in här. Men en sak i taget och vi börjar med fredagskvällen och Kvinnohistorier

Kvinnohistorier

Jo, i fredags kväll hade vi det första styrelsemötet i stiftelsen Kvinnohistorier, som jag skrev om här, en insamlingsstiftelse som verkar för både de skrivna och de oskrivna kvinnohistorierna, från dåtid till nutid. Jag satt hemma på min ö och övriga styrelsen var i Falun. Klart att det hade varit roligare att vara på plats, men … ett ganska kort möte och de fantastiska digitala möjligheterna vi har gjorde den resan onödig. Jag har aldrig jobbat med stiftelseformen förut, ska bli jättekul. Och spännande!

Kometer och annat utonjut

Kom nyss in från en promenad med löptiksjagande hundar alldeles nyss. OMG vad jobbigt vi har det, både hundarna, Claes och jag. Men det är vacker ute. Ja, som det ju är här på ön. Och de satt ner och tittade åt samma håll nästan samtidigt båda två när jag skulle fota dem. Vackert så?

ena sekunden tittade Jackson mot mig …
… och i nästa sekund Brorsan

Ja, jag vet att jag tjatar om det varje vecka både här på bloggen och i mitt HEJA-rop (nyhetsbrevet som kommer ungefär en gång i veckan och som ni kan signa upp er till er), men det finns liksom inget slut på hur gôtt det är med UToNJUT. Andetagen, utsikten och känslan av att vara en del av något stort och enastående. Oslagbart!

Apropå att vara en del av något stort så fick jag ett meddelande från Agneta, en kompis, igår kväll om att en komet skulle vara synlig lite senare och skulle jag vilja följa med ut och kolla in den. Klart jag ville! Den gröna kometen ZTF som inte hade varit synlig på 50 000 år, syns bäst i nymåne och min försigkomna vän hade kollat in att exakt 21.55 igår kväll var det nymåne. Vem vill missa en sån chans? Tänk att de sista som såg den här kometen levde för 50 000 år sedan. Tänk vad de kommer att säga om 50 000 år om oss? Snacka om att vi är en del av något oerhört.

lördagsoutfiten: flytoverall och kikare som accessoar

Hur som: vi tog på oss våra flytoveraller och grabbade tag i varsin kikare och gick ut vid halvtiosnåret. TIll toppen av ön, ju närmare desto bättre? När vi väl kom upp till toppen (eller väl? det är ju ungefär fem minuters promenad, he he) tittade vi upp och insåg att det nog skulle bli svårt att se den där kometen. Molnigt som tusan! Men det spelade ingen roll. Vi gjorde vad vi kunde och fick en skön kvällspromenad tillsammans. I ett av mina absoluta favoritplagg.

utsikt över Rörö …
Kikaren …
och flytoverallen

UToNJUT-bonus …

Jamen faktiskt. Så här stilla kan det också vara här på västkusten!

sjöbodar, stiltje, Knippla, västkusten, Bohuslän, Malin Lundskog — spegel spegel …

kvinnohistorier, kometer och kul, Knippla, hamn, västkusten, Malin Lundskog — Kolla in hamnen här på knippla i morse

kvinnohistorier, kometer och kul, Knippla, hamn, Malin Lundskog, Bohuslän — mer bleke

Kul på jobbet

Kvinnohistorier är ju självklart en del av detr som har varit kul på jobbet, men blandar och ger med lite annat också. Min mastermind. Wow för den och att vi utmanar varandra vidare i utvecklingen som företagare. Varje måndag. År ut och år in. I måndags hade vi ett extraordinärt peppande måndagsmöte och den energin har jag burit med mig hela veckan.

Vi kom ut med ny episod av podden Skriverier med Malin och Cilla, en av de två podcasts jag driver, i fredags. Vilket avsnitt! Ja, men. Visst är det härligt när man är sådär extra nöjd med det man åstadkommer i jobbet. Och annars.

Träningsuppdragen som jag älskar fortsätter. För några år sedan trodde jag att jag var slut som instruktör, var så jäkla trött på mig själv, mina ord, min röst (sa hon som just var så nöjd med sin egen podd?) att jag inte vill instruera mer. Men … när jag hittade balansen på mängden uppdrag blev allt annorlunda. Så, nu kör jag få och naggande goda tränaruppdrag och har minst lika kul som dem jag tränar. Kanske mer ibland, he he.

Skrivandet fortskrider och nu har jag fått repsons på ett manus från testläsare. Det är skitäskigt att skicka iväg något som jag själv vet inte är klart, men ändå behöver andras blickar på. Läsar-ögon och inte lektörs-, redaktörs- eller författarögon. Oj oj oj, vad det var kul att få kommentarerna som innebär några ändringar (precis på de områdena jag själv var tveksam till!) och sen hyst in i ugnen. Eller i alla fall skick iväg med mailen till lektör och sen? Well, vi får se. Men hoppet är som ni vet det sista som överger …

Och veckans blandat

Nä, det här är nästan … läskigt? Jag ommer inte på något annat än att det fortfarande inte är någon träning för mig (berättade om varför här, men absolut ingen fara!). Är ändå ofantligt glad och tacksam över att jag vill ha träning i mitt liv och att jag har jobbat så länge med att inspirera andra till att träna tankar och jobba i myrsteg, så … Inte hela värden. Bara lite blandat.

Men nu undrar jag: kommer jag inte på något för att jag inte vågar se skiten, eller är jag så käck att jag faktiskt ser uppsidan med … det mesta? Ja, det skulle väl vara insikten om bristen på östrogenplåster som jag bloggade om här, men samtidigt ledde det till en fin diskussion och ett varmt systerskap i mina sociala kanaler. Hmmm …

Okej. Längtar hem. Bor ju fortfarande i hyrt hus och renoverar hemma, men det är ju inte hela världen. Men annars? Har det gôtt! Och hoppas verkligen detsamma för er allihop.

Ses snart igen, tills dess HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Inga rivstarter och ändå mycket kom igång

Inga rivstarter och ändå mycket kom igång är en bra sammanfattning av årets andra veckans gott & blandat-lista. Såhär: när jag skulle sammanfatta veckan tänkte jag först helt ärligt att fy fan vad tråkigt! Här har jag varit. Inte ens i mitt eget hus, utan i huset vi hyr medan vi renoverar hemma (som jag ser fram emot att renoveringen är klar!). Helt stilla. Rent fysiskt alltså (förklarar mer om det längre ned i inägget). Känslan jag hade var att jag har varit helt stilla mentalt också, men det var ju inte sant. Är sällan det. eller hur?

Veckans gott

UToNJUT! Jag kommer tillbaka till det här hela tiden, jag vet. Men jädrar i min lilla låda vad en stund utomhus gör susen för både att få energi, sortera tankar och hitta lugn. Jag är så ini hoppsan tacksam över att möjligheten. Närheten. TIll havet, utsikten och hela härligheten. Många stunder här ute under veckan.

inga rivstarter, Källö-Knippla, västkusten, sjöbodar, Malin Lundskog, hamn — en av veckans morgonpromenader, förbi Knipplas kanske mest fotograferade byggnader

inga rivstarter, västkusten, sjöbodar, Knippla — samma ö, annan promenad, andra boar (ja, utan ´d´för att visa hur det uttalas här – boa, boar)

inga rivstarter, Hälsö, promenad, betongfigur, Malin Lundskog — En lunchpromenad med man och hundar på grannön Hälsö. Runt slingan där finns mängder med roliga betongfigurer och rätt ofta upptäcker jag nya. Som den här gubben. Visst är det kul med människor som bjuder på sin kreativitet?

utsikt, Knippla, västkusten, havet — i väntan på stormvindarna som visst ska dra in här ikväll, här är utsikt västerut från morgonrundan idag

Ni!

Ni är verkligen veckans gottiga. Era mail och meddelanden betyder gôrmycket och kan vissa dagar vara skillnaden som gör skillnaden. Jag menar, tappad energi kan ju drabba även den bästa, eller hur?!

Den här veckan har jag fått ett mail från en helt fenomenal kvinna som gick en självsabotörskurs jag hade för flera år sedan. I mailet berättade hon om vilka förändringar (förbättringar!) hon har gjort sedan kursen och hur jag fortsätter inspirera, så här flera år senare. Vet ni, jag vill nästan inget hellre än att inspirera till ett gôtt liv. Utan krångel. Tack!

Ja, så har jag fått meddelanden om hur kul det är att jag vågar följa min drömmar. Ändra riktning i livet. I min ålder. Ja, men: tack! Följa drömmar och njuta av livet, det är livet det. Oavsett ålder?

Och meddelandet om att min roman Mariannes mirakel är välskriven. You had me redan där och sedan fortsatte det med att den innehåller glädje, allvar, vemod. Tänk va. Precis det jag vill förmedla. Som livet självt.

Ni som tycker om det jag gör och berättar det. Tusen tack. Ni som inte tycker om det jag gör, men ändå hänger kvar och bryr er tillräckligt för att höra av er. Tack! Inget sådant att rapportera den här veckan, men det kanske kommer. Allt som utvecklar är … utvecklande?

Ö-livet

Ö-livet är inte varje veckas gottiga, men den här veckan var det extra gott att ha fiskare omkring sig. Vi har ätit marulk, knot och torsk de senaste dagarna. Så jäkla gott och så härligt med leverans direkt från båt till ytterdörren. Och att Claes är en fena (he he) på att laga mat.

knot, knod, knorrhane, fisk, västkusten — största knoden (knot/knorrhane) som en av öns storfiskare någonsin har sett
och då är han över åttio och har varit fiskare i en herrans massa år …

Nytt manus, ny poddsäsong och nya tag

Jo, jag har kommit igång med ett nytt roman-manus. Börjat skriva och njuter i fulla drag av min berättelse och att lära känna karaktärerna ordentligt. Se vad de hittar på, he he … Det här kommer ni att få veta mer om, men inte just nu. Sorry!

I fredags släppte vi säsongens första avsnitt av podden Mitt perfekta liv. Tycker inte ni också att det är kul att träffa sina kollegor och samarbetspartners efter några veckors uppehåll och/eller ledighet. Catch up och kärlek, så kände jag när jag träffade Vickan igen och vi smygstartade igång med ett härligt avsnitt om hur sjutton man drar igång året perfekt.

Och de nya tagen då. Bland annat med måndagsmöte med mitt mastermind-gäng. Mer catch up, mer kärlek och mer pepp. Jag är glad över dem, som ju är mina kollegor (hej driva enmansbolag och jobba på med författandet, detta ensamma jobb).

Check på ekonomin för företaget 2022, för nyhetsbrev med kul repsons från er och en drös blogginlägg. Alltså, ingen rivstart men en himla massa kom igång i alla fall. Och ändå trodde jag att det var stiltje på min västfront. Tur jag gör det här inlägget varje söndag.

Veckans & blandat?

Apropå fisken ovan, det är blandade känslor det här med Den Glade Knoden efter branden. Försäkringsärendet drar ut på tiden och just nu vet vi inte hur och när eller någonting. Men. Både lugnt och skönt och tråkigt, eftersom det var ne av de roligaste grejerna evva att krama öl och tjata med folk.

Blandat den här veckan har också varit min energi. Den är inte på topp, men!!! Ja, massa utropstecken efter men:et, för det är ju inte ett dugg underligt att energinivån inte är så hög i januari. Dessutom är jag just nu fysiskt indisponibel.

Jag gick igenom en planerad operation (ingen fara med mig!) förra veckan och får inte lov att svettas. Eller flåsa. Eller ta i. Inte å några veckor till, vilket innebär att jag inte kan gå ut med hundarna, eftersom särskilt lille Jackson drar som en galning i kopplet (vi tränar vidare). Just nu kan jag inte hålla emot. Och vi har löptikar på ön. Utan koppel är liksom inget alternativ … Här skulle jag kunna dra igång en gång harang om att ni män som tror att män är män och har sina drifter de inte kan stå emot, ni är inte hundar. Eller? Men, vi tar inte det nu.

Det vi tar nu är att jag tycker att det är skittråkigt att inte få träna. Skittråkigt! Men det är inte bara av ondo. Jag får också världens tillfälle att i skarpt läge träna på acceptans. Och mer tid till att skriva, sticka och … ja. Typ det. Men det räcker långt.

Även om jag under en promenad här på Knippla i veckan undrade hur sjutton jag ska orka att springa upp o ner o upp o ner o upp ner flera gånger om i backarna på ön. Älskar ju att trötta ut mig där. Men tålamod och myrsteg och allt sånt. Min tid kommer. Igen. Precis som er!

inga rivstarter, Knippla, motion, västkusten, backträning — tog den här nästan högst upp i backen häromdagen …

Inga rivstarter och ändå ett gôtt liv

Livet ändå va, gott & blandat, högt och lågt och visst är det bästa grejen att vi får vara med om det? Nu njuter jag av brasa, blogg (kanske för att jag tänker på er när jag sitter och skriver) och en riktigt relaxad söndagskväll. Inga rivstarter här, men det känns gôtt med en hel del kom igång.

Vi ses väl snart igen? Till dess HEJA HEJA!
Varma kramar Malin Lundskog

Snöiga berg och soliga hav i veckans gott & blandat

Snöiga berg och soliga hav ramar in den här veckan i årets näst sista gott & blandat-inlägg. Kolla här bara:

snöiga berg, trysil, utsikt, Malin Lundskog — sa ju det: kolla här! Ser ni hur kallt det var vår första skiddag i Trysil?

snöiga berg, Trysil. utsikt, skidåkning — härligt folktomma backar

Vi har dragit till fjällen, min man, en son, hundarna och jag för två hela veckor i snön. Vår svärdotter är på ingång i veckan och sen kommer näste son och hans flickvän. Jul i långkalsonger, klart att man är glad då? Det är i alla fall sådant som gör mig glad och i ärligt talat så har skidresan varit i fokus den här veckan, även om vi inte åkte förrän i torsdags. För hur fan får man med sig all packning när två stora hundar fyller upp hela bagageluckan?

Det gick. Vi är här. Och jag håller på att lära mig carving, men det återkommer jag till för det kräver ett eget inlägg. Att lära sig ny åkstil efter fyrtiosju års slalomåkande. Ja, ni vet det där med att lära gamla hundar att sitta? Ha ha ha …

Och det soliga havet

den här soluppgången lämnade vi bakom oss på Knippla

Sista morgonpromenaden innan vi drog iväg i den fullknôkade bilen såg det ut såhär. Det är som att naturen inte kan sluta skapa förundran och jag knarkar glatt i mig.

Mellan berg och hav kommer poddar, redigering och skrivretreat in

Jag driver ju två poddar, dels Skriverier med Malin och Cilla (om vårt författarskap) och dels Mitt perfekta liv där fotograf-Viktoria och jag hoppas bryta normer och släppa pressen på perfektion genom öppna, ärliga och nyfikna samtal om sånt som går åt helvete i livet.

I veckan har vi spelat in årets sista avsnitt av både den ena och den andra podden och wow för lyxen att få jobba med dels två så härliga poddkollegor och dels prata om så vitt skilda ämnen som författarskap och skrivprocess å ena sidan och viljan att vara bäst å andra sidan.

Årets sista avsnitt av Mitt perfekta liv släpptes i fredags, det hittar ni mer om här. Skriverier-podden kommer med ett riktigt uppesittarkvälls-avsnitt den tjugotredje december, men ni kan ju lyssna ikapp er på våra tidigare avsnitt här: Skriverier med Malin och Cilla.

Redigeringen av uppföljaren

Redigeringen ja. Nu jäklar är det uppföljaren till min roman Mariannes mirakel som ska redigeras. För kanske femtioelfte gången … Jag älskar verkligen redigeringsfasen. Särskilt efter mitt galenskapande med råmanus under november, då jag skrev och skrev och skrev utan att tänka på något annat än att få ur mig berättelsen. I februari ska manuset vidare till lektör igen och det ska bli ungefär hur spännande som helst att få hennes utlåtande på att jag har gjort med karaktärer och händelser sedan hon läste manuset sist.

och skrivretreaten har öppnat upp för anmälan

Ni som skriver, har ni sett att vi kombinerar rörelseglädje med skrivande i Varberg i maj? Kolla här annars, det blir skoj på Skriv o Hoj

Ja, det här var veckans gott & blandat. Nu sitter jag och myser med trötta ben efter tre skiddagar och inser att skidbenen inte blir piggare med åldern … Men herregud vad kul det är att åka. Och att våra små vuxna pojkar vill hänga med till snöiga berg med sina partners. Livet va, visst är det härligt?

Och nu lackar det mot jul. Hoppas att ni får en fin en allihop, hur ni än väljer att fira eller inte fira den.

Tills vi ses igen: HEJA HEJA ER!
Kramar Malin Lundskog

Förresten, vill ni läsa tidigare Veckans gott & blandat hittar ni dem här

ö-liv

Kalla bad

Är de kalla baden hönan eller ägget för hälsan?

Samtal om livet har berikat veckan

Samtal om böcker med läsare och författarkollegor

veckans gott & blandat

Veckans gott

Kvinnohistorier

Kometer och annat utonjut

lördagsoutfiten: flytoverall och kikare som accessoar

UToNJUT-bonus …

Kul på jobbet

Och veckans blandat

Veckans gott

Ni!

Ö-livet

Nytt manus, ny poddsäsong och nya tag

Veckans & blandat?

Inga rivstarter och ändå ett gôtt liv

Och det soliga havet

Mellan berg och hav kommer poddar, redigering och skrivretreat in

Redigeringen av uppföljaren

och skrivretreaten har öppnat upp för anmälan

Footer

Malin Lundskog