ö-liv

Hela familjen deltar i samma OS.

Ja, nu handlar det inte om det OS:et, utan om vårt eget familje-OS. Inte så konstigt att hela familjen deltar då, eller hur? Tävlingen är ett årligt evenemang som började någon gång när våra två pojkar var små. Nu är vi sex personer i tävlingen, Claes och jag, våra söner med fru/flickvän. Alltså, det här är så kul och om inte annat så är det ett sätt att få ihop hela familjen och umgås. Åh, detta härliga med att umgås med sina vuxna barn.

Tävlingen som aldrig har avlutats

Vi brukar planera grenar och poängräkning någon gång kring jul och sen ska tävlingarna vara avslutade innan nästa jul. Vi har aldrig blivit klara! Nej, jag lovar. Aldrig. Säg att vi har hållit på med det här i nästan tjugo år och inte en enda gång har vi lyckats genomföra alla grenar. Men i år. Nu jäklar ska det avgöras, för sedan vi puttade i den sista bollen i dagens gren, 36 hål (!!!) minigolf, har vi bara en enda gren kvar. Crocket. Eller som vi av någon anledning kallar det: Crouquet. På ”franska” alltså. Låter kanske tjusigare? Jag vet inte hur det blev så, men nu är det så och crouquet är alltså den enda grenen som är kvar i 2023 års familje-OS.

bangolf på Askimsbadet, familje-os — bangolf på Askimsbadet

Förutom ett vandringspris som en av sönerna har tagit på sig att ordna har vi ett extra-pris som är mitt absoluta favoritpris: en extra födelsedag. Herregud, vad jag vill vinna det. Men det bästa priset är ändå att vi ses allihopa. Och just nu verkar det, som att jag får vara nöjd med det. Skit också, jag ledde tävlingen inför dagens minigolf. Det gör jag inte längre …

Våra OS-grenar

I år har vi dragit ner på grenarna för att äntligen, äntligen lyckas genomföra hela tävlingen. Hittills har vi kört boule, frisbeegolf, femkamp (med sex grenar) på Liseberg, ärtpåsekastning (typ dart, fast på ”dartmatta”) och idag alltså minigolf och har crouquet kvar. Innan det har vi haft vem doppar sig snabbast, 100 meters-löpning, stolpe/ribba/kryss (fotboll), 21 (basket), tid i plankan, trimningar (fotboll), vanlig dart, slå i en spik, bilbane-race och sådant jag inte kommer ihåg just nu.

dart, knippla, familjen-OS, hela familjen deltar

discgolf, frisbeegolf, hela familjen deltar, Slotsskogen, Malin Lundskog, tatuering, born to run — i våras lärde jag mig också att det inte heter frisbeegolf, utan discgolf.

Vi har helt enkelt anpassat det hela efter barnens ålder. Man undrar ju när de ska börja anpassa Men, efter Claes och min ålder, he he. Men, kul är det hur som helst och jag njuter av ha varit i ledningen en stund i alla fall. Mest njuter jag nog trots allt av att umgås med familjen.

Okej, jag är jädrigt sugen på den där extra födelsedagen också.

Hur som helst, så ses vi snart här igen. TIlls dess: heja alla som deltar i vad ni än deltar i.
Kram Malin Lundskog

Här hittar ni mer om femkampen med sex grenar, den enda os-grenen jag har skrivit om tidigare verkar det som.

En dag fylld av överraskningar

Det började tidigt i morse, när Claes skrek sitt allra högsta nerifrån källaren. Vi har översvämning! Där sket sig min morgonmeditation kan man säga. Istället började jag dagen med att svabba golv. Det kan visserligen vara ganska meditativt, men inte i källaren. På betonggolv. Bland flyttkartonger som vi fortfarande inte har packat upp, skor och ihoprullade mattor och saker jag har lagt undan för att sälja. Allt för att brunnarna utanför inte sväljer ösregn. Och det där vara bara början på en dag fylld av överraskningar.

Jag skulle också kunna kalla dagen för början i moll och finalen i dur, för det är klart att den översvämningen inte var en överraskning jag blev glad av. Som de andra. Rätt vad var stod jag till exempel med en helt ny lins att peta in i höger öga.

en dag fylld av överraskningar, springer spaniels, knippla, badplatsen, kinken, vägra skärpa dig — Det mest överraskande med dagens bad var att vattnet kändes ljummet jämfört med luften.
En välbehövlig paus mitt i allt överraskande.

Från översvämning till starstruck

Jag åkte till optikern i morse för att se (ha ha, det där blev ju kul) om de kunde få till en eller två nya linser, för just nu ser jag rätt suddigt på håll med dem. Sådär så att jag känner mig otrevlig som inte hälsar på folk, när jag möter dem. Jag ser dem inte. Och jag ser framförallt inte vem de är. Och jodå, optikern kollade synen och hade precis en sån lins jag behövde på lager. What are the odds?

Och sen då? Jo, när starten på dagen inte blev som den brukar hade jag inte så vidare värst pga förhoppningar på redigeringen, men jag kanske har hittat en vinnarstrategi här, för jädrar i min lilla låda vad jag har redigerat. Överraskande det också.

För att inte tala om att jag fick feeling och gick och anmälde mig till två julmarknader med min roman Mariannes mirakel. Hej Hönö! Hej Billdal! Eftersom jag är en mästare på det oplanerade, så är det här en rejäl överraskning. December liksom?

Och alldeles nyss överraskade jag mig själv med att boka in mig på en skrivarkurs. Eller retreat? Med Bob Hansson. Alltså, jag blir nervös redan nu (kursen är i mitten av oktober). Eller kanske snarare starstruck. Bob Hansson. Med sina kluriga, underfundiga, medmänskliga, kärleksfulla och kloka tankar i Tankar för dagen till exempel. Alltså wow. Vilket avslut på en dag fylld av överraskningar.

Nu är jag så nyfiken på vad livet eller jag själv överraskar mig med imorgon att jag går och lägger mig. För att vakna fortare?

Vi ses snart och tills dess: HEJA LIVET och alla överraskningar.
Kram Malin Lundskog

Vi laddar för hummerpremiär med att koka krabba

En av förberedelserna inför hummerpremiären är att plocka upp krabburarna. Senast en vecka innan ska de upp, enligt reglerna. Eftersom vi inte vill bryta mot några fiskeregler (inte mot några andra heller, förresten) drog vi upp våra burar som var ganska fulla med krabbor i slutet på förra veckan. Alltså jag älskar verkligen krabba. Och ja, hummer är också gôrgott.

vi laddar för hummerpremiär, krabba, fiska, västkusten — en av burarna vi drog upp

hummertinor, krabburar, västkusten, knippla, fiska — nu är våra krabburar uppe

krabba, middag, knippla — Fatta middagen på vår nya balkong.

Vi kokar krabba och skaffar ny märkpenna

Burarna är i alla fall uppe och vi (= Claes) ska göra om flykthålen så att de är hummeranpassade. Och dessutom laddar vi för hummerpremiär genom att märka upp våra flaggor och välen ordentligt. Så här får det inte se ut.

vi laddar för hummerpremiär, knippla, fiske, välen, västkusten — Namn och telefonnummer ska synas ordentligt, annars får man med myndigheterna att göra.

Krabborna? De har vi kokat, ätit, gett bort och fryst in. Jag undrar om inte jag har turen att fiska krabbor ihop med mannen som kokar de godaste krabborna evva. Ett av hans hemliga vapen är tydligen ölet Chill In från Två feta grisar, utöver det där vanliga med salt och dillfrön (en masse).

Det är inte Claes och jag som är de två feta grisarna, ifall någon undrade …

Tycker inte ni också att det kan vara minst lika kul att förbereda och planera något som det är att vara med om själva happeningen? Hummerfisket är en typisk sådan sak. I alla fall när man får hämta upp krabbor i det här.

vi laddar för hummerpremiär, utsikt, västkusten, himmel, hav

Visst är det fascinerande hur ljuset hann att skifta under en och samma eftermiddag?

Måndagen den tjugofemte september 2023 är det dags. Då ger vi oss ut i ottan och hoppas på skitfiske. Ungefär som förra året alltså. Jamen, det här såg jag inte alls komma innan vi flyttade ut till Knippla. Att jag skulle slänga på mig flytoverall och styra runt bland kobbar och skär i september. Och oktober. Och november …

Förresten, det här med krabba. Vad säger ni, hiss eller diss? Den smakar ju så annorlunda mot övriga skaldjur så jag vet att det är många som bara tycker att det smakar konstigt. Det gör inte jag.

Ses snart igen. Tills dess: HEJA dig, oavsett om du gillar krabba eller inte.
Kram Malin Lundskog

Jag ville ha massa färg och mycket nybadat

Massa färg och mycket nybadat var min plan för september. Än så länge håller jag mig till planen, men kom på i morse när jag var ute och gick att jag vill lägga till en sak. Och det är att jag vill ha det mjukt och grått också. De senaste dagarna har det varit väldigt mjukt ute. Sådär så att man liksom inte känner luften, så mjuk är den. Och det har varit grått. Jämngrått och tjockt och … ja, mjukt. Jag ville ha massa färg och mycket nybadat. Det vill jag fortfarande. Är det åpet att vilja ha mer av både det och av det mjuka grå?

jag ville ha massa färg, utsikt, himmel, hav, september, grått — ser ni så mjukt det är?

grå himmel, grått hav, västkusten, segelbåt, utsikt, knippla — kan inte se mig mätt på det här

Dum fråga, önska kan man ju alltid och kan hända är det kontrasterna jag gillar. Massa färg och energi och massa lugnt och mjukt grått. Baden bestämmer jag ju själv så där ligger jag bra till enligt min plan.

Jag ville ha massa färg, Malin Lundskog, gråväder, september, knippla — morgondoppet idag var helt oplanerat, men det mjuka gråvädret gjorde det omöjglit att låta bli att hoppa i.

Tur att man är människa och kan ändra sig eller hur?

Ses snart igen, tills dess: HEJA både er, era planer och det mjuka grå. Och färg. Och nybadat. Äh, heja allt o alla.
Kram Malin Lundskog

ps. åpen betyder ungefär hagalen/roffig på göteborgska, man vet aldrig när den kunskapen kommer till pass.

Delad kärlek är dubbel, precis som glädjen

För tjugofem år och en dag sedan oroade jag mig för hur sjutton det skulle gå med kärleken. Den till mina barn alltså. Vi hade en son på två år och h e r r e n a d d å som jag älskade honom. Det var bara ett problem: han skulle bli storebror. Skulle det ens vara möjligt att älska en människa till på samma sätt? Ja, sen kom lillebror för exakt tjugofem år sedan idag och gissa vad? Delad kärlek är dubbel kärlek, precis som glädjen.

delad kärlek, familj, femkamp på Liseberg — min 25-åring som fick min kärlek att fördubblas

delad kärlek, söner, Liseberg, klubbslaget — min 25-åring som fick min kärlek att fördubblas

Hur coolt och fascinerande är det inte, att det finns som en outsinlig mängd kärlek i oss? Det är som att ju mer vi slösar med den, desto mer växer den. Vilken ynnest det är att få vara mamma. Och att kunna känna så mycket. Rätt skönt också när barnen är vuxna (skönt och väldigt konstigt), så att de har kommit över att jag är den mest pinsamma personen i hela världen, att de inte har några liv och kan jag bara sluuuta bry mig. Vilken mamma kan det, liksom?

tjugofemårskalas med sexkamp på Liseberg

Nu när barnen är lika vuxna som oss föräldrar är det nästan ännu roligare att leka med dem än när de var små. Eller nej, det är det inte. Men jag har liksom glömt hur det var och hur som helst så är det lek på ett annat sätt. Som idag. Vi har firat vår lille (?) tjugofemåring med bland annat femkamp på Liseberg (som också är en gren i vårt familje-OS som jag nog har glömt att berätta om. Återkommer om det.).

femkamp Liseberg, tankrace, 25årsdag — Tankracekonv´centration

Huggkubben, femkamp Liseberg, unicorn — Tankracekonv´centration

Eller förresten, återkommer redan nu även om det inte har med att delad kärlek är dubbel att göra. Men jag leder vårt familje-OS.

Eftersom vi är sex personer i vår familj, Claes, jag, våra söner och deras respektive körde vi inte femkamp utan kämpade i sex grenar. Men, hallå vad kul! Och hallååååå vad kul det är att få dela storslagna dagar som den här med de finaste jag vet. Kärleken växer så det knakar i mig, när jag ser mina fina killar med sina fina tjejer.

delad kärlek, hålla handen — håller inte mamma i handen längre …

Oron över hur det ska gå med kärleken om det blir fler att älska i livet är borta. Jag slösar vidare med kärlek och försöker någonstans landa i att de där små pojkarna är vuxna. Och att vi får fortsätta att vara en del i deras liv. Alltså, vad säger ni: Livet va?!

delad kärlek, Malin Lundskog med sonen Jacob, tjugofemårskalas — min lille pojk o ja

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: HEJA kärleken, låt den växa!
Kram Malin Lundskog

PS

PS. mer om kärleken till mina barn hittar ni här

PPS. Apropå familj och relationer, ni har väl inte missat att jag har öppnat VIP-kön till Mariannes mirakulösa bokklubb. Så kul vi ska ha!

Min nya fredagsvana för tredje gången gillt

Min nya fredagsvana är bastun. Idag var tredje fredagen i rad jag bastade och badade (ja, fattas bara annat) här på Knippla. Och jag hoppas verkligen att det här blir min nya fredagsvana, för wowowow vad härligt det är. Och vad vackert det är. Vad vackra vi är, alla kvinnor. På både insidan och utsidan. Det har jag förresten skrivit om förut här på bloggen, kolla här.

min nya fredagsvana är bastu och bad här på knippla, utsikt, sol, silhuetter, hav, västkusten — Immigt på linsen när jag fotade från värmen i bastun. Men vackert, eller hur?

Även om jag bara har utfört min vana tre gånger hittills (egentligen är det kanske ingen vana än, men ändå), känner jag att bastun markerar helg. Som egenföretagare och författare är det väldigt lätt att strunta i både fredagsmys och lördagslättja, man kan ju alltid jobba lite till. Och skriva ännu mer. Inte för att det är något fel med att jobba sig genom en helg, men det är ändå skönt med ramar (sa hon som älskar frihet och inte vill leva efter några regler).

min nya fredagsvana, utsikt, bastu, knippla, hav, sol — utsikten va?

utsikt från bastun på knippla, hav, västkusten, himmel — … och solen som sakta men säkert flyttar sig

min nya fredagsvana, bastu, knippla, hav, himmel, bohuslän — tänk att jag har en minuts cykeltur hit hemifrån

Hur det blir med mitt bastande framöver återstår att se och oavsett hur det blir så njuter jag av de stunder jag är där. Kom ni också! Onsdagar och fredagar är det damernas, torsdagar och lördagar herrarnas. Här kan ni läsa mer om bastun. Att jag var där för tredje gången gillt idag, måste ändå betyda något?

Oavsett om vi ses här i bastun eller inte, så ses vi snart här igen. På bloggen. Och tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

ö-liv

Tävlingen som aldrig har avlutats

Våra OS-grenar

Från översvämning till starstruck

Vi kokar krabba och skaffar ny märkpenna

tjugofemårskalas med sexkamp på Liseberg

PS

VIP-lista Mariannes mirakulösa bokklubb

Vad kul!

Footer

Malin Lundskog