ö-liv

Samtalen vi hade vid pysselbordet

Det verkar inte vara någon hejd på hur många innerliga samtal jag har fått delta i sedan jag önskade mig sådana i podden Mitt perfekta liv. Som igår till exempel, när Carolina och jag hade vårt event Bubbel, pyssel och babbel. Vilken kväll det blev. Det var inte bara vädret som var sitt vackraste novembervackra. Det var samtalen också. Och vårt pyssel förstås.

Knippla färjeläge, dramaten, tygkasse — Dramaten är en författares bästa vän (får plats med både bubbel o böcker …) Här i väntan på färjan från Knippla.

Jag tog färjan från Knippla till Burö och från Burö till Hyppeln och njöt i fulla drag. Hann inte ens fixa läppstiftet, som jag hade tänkt. Utsikten var alldeles för vacker.

på väg till Hyppeln, november, event, vindstilla — Hyppeln från färjan. Ni fattar varför jag inte hade tid att fixa läppstift va?

På Hyppeln träffades vi i församlingshemmet och Carolina dukade fram hur mycket pysselattiraljer som helst. Färg, penslar, tyger, band, pärlor, pressade blommor, lim, sax, lagerblad som hon hade stansat ut som hjärtan i potpurri-size. Och namnbrickorna (kan man kalla det så?) till våra bubbelglas, de hade hon fixat genom att limma boksidor på ett gammalt havrefras-paket och klippt ut i blomformat (fattas bara annat, blommor är hennes grej). Hur fint som helst, eller hur?

samtalen, champagneglas — Visst är det snajsigt?

samtalen, Malin Lundskog, författare, läppstift, event på Hyppeln — och läppstift på

Och redan där vaknade suget efter att skapa i mig. Hur passande som helst eftersom det var det vi ville med kvällen, väcka skaparglädjen till liv samtidigt som vi ville prata om livet med utgångspunkt i min roman Mariannes mirakel.

samtalen, event, författare, Malin Lundskog, Hyppelsn färjeläge, hav, himmel, vindstilla — det mörknar ganska fort … På väg in mot Hyppelns färjeläge, ungefär tio minuter efter bilden ovan

event, pyssel, hyppeln — Carolina fixar så fint (och ja, blommorna är riktiga!!!)

samtalen, event, hyppeln, pyssel — Carolina fixar så fint (och ja, blommorna är riktiga!!!)

samtalen, Mariannes mirakel, kvinnor, författare, relationsroman — Alla som var med fick ett ex av Mariannes mirakel och det känns fint.

De innerliga samtalen

Och så fick vi den där drömmiga kvällen. Med samtal om liv i allmänhet och kvinnoliv i synnerhet. VI pratade skam, hälsohet, mens och inkontinens. Jag tror inte att någon av oss ville sluta vare sig att pyssla eller att prata när tiden för eventet var över. Jag vet att jag hade kunnat prata om min roman och mitt skrivande hur länge som helst, men så är det ju det där med färjor …

samtalen, pyssel , event på Hyppeln — ett gôtt snack

Kanske finast av allt var att kvinnorna som deltog undrade om vi inte kan köra en träff till, när de har läst boken. Gissa vad jag svarade? Jepp. Med ett rungande ja. Och ett jättehurra. Vilken grej, va? Och vilken grej det är att skapa något med någon som på noll komma en sekund kommer med förslag på hur man kan göra bokmärken. Bästa CSkapar är kreativiteten själv och det är så himla inspirerande.

Skapar på Hyppeln, bokmärken, event, — Här har ni henne, min partner in crime för kvällen, Carolina aka CSkapar

Mer pyssel åt folket

Förresten, det här med pyssel. Tycker ni också att ordet låter som något oviktigt? Kanske till och med barnsligt? Jag tycker nog att det ska ha mer cred, för det är ju världens måbragrej, att umgås och samtidigt skapa helt utan press och prestation. Vad tycker ni? Och vad tycker ni om våra alster?

samtalen, pyssel, bomärken, mariannes mirakel — Och allt detta utifrån samtalen kring min roman. Hur coolt är inte det?
Vilket sug jag fick på pressade blommor, det var säkert fyrtiofem år sen sist …

ps. blir ni sugna på något liknande? Jag är alltid öppen för att komma och snacka bok, både irl och online. Och Carolina och jag var överens om att det vi gjorde igår var bara början … Det är med ö-liv går inte av för hackor alltså när man kan åstadkomma sådana här små event utan större mankemang.

Vi ses snart igen, hörni. Tills dess HEJA KREATIVITETEN!
Kram Malin Lundskog

De hängivna hänger på väggen

Får jag komma till Knippla och fota dig, frågade Marianne Stellin. Gissa vad jag svarade? Jepp, helt rätt. Jag sa ja. Med utropstecken. Inte bara för att det är skitkul att bli fotad (jo, vi finns vi som tycker så), utan för att Marianne hade ett tema med sitt fotande. De hängivna. Va? Hur kul att få vara med och representera de hängivna. Särskilt eftersom jag är hängiven det jag gör och drivs av passion, glädje och det lustfyllda.

Hur som helst, Marianne tog med sig kameran och kom till Knippla där vi samtalade om hängivenhet och mitt skrivande. Och ja, de hänger ihop de två. Jag är hängiven mitt skrivande. Precis som Marianne är hängiven sitt porträttfotograferande.

De hängivna

Idag var vi ett helt gäng hängivna som hängde på väggarna på Hotell Havskatten på Hönö. Visst är det ett coolt tema på en utställning? Det väcker en nyfikenhet tycker jag. Vad brinner de andra för? Och vad är det som gör att de är hängivna just det? Jag blev i alla fall JÄTTE-nyfiken på de andra där på väggarna. Nu är jag visserligen nyfiken i största allmänhet och på människor i synnerhet, men ändå. Wow för oss människor ändå, eller hur?

fotoutställning, vernissage, porträtt, hönö, Marianne Stellin

vernissage, svartvita porträtt, hönö, de hängivna, marianne stellin — o så Marianne själv, som har fotat alla hängivna

Och nu är det dags för mig att skriva en stund, hängiven som jag är. Men vi ses snart igen och tills dess hoppas jag att i hittar och/eller utvecklar er passion allihop. HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Vi kanske inte är snällare ute på ön, men …

Nej, vi kanske inte är snällare här ute på ön än vad människor i största allmänhet är. Men, vet ni vad jag tror? Jo, att det är mycket enklare att vara snäll här. I ett litet samhälle, där vi känner varandra. Det är enklare att sträcka ut en hand, erbjuda hjälp och be om en tjänst här. Vi vet ju vilka vi är och vi vet att nästa gång är det min tur.

Som när man ska ta färjan i ösregn och storm utan bil. Då är det alltid nån som ropar frågande från sin bil om man vill ha skjuts till i alla fall nästa färja. Så himla enkelt för den som kör och så himla värdefullt för den som hinner med en buss tidigare in mot stan till exempel.

vi kanske inte är snällare, färja, knippla, västkusten — utsikt från färjan

Det där med färjan är bara ett exempel, men jag kom att tänka på det när jag själv både fick och gav skjuts under samma vecka. Att det är så enkelt att vara snäll. Och att det kanske är ännu enklare här ute på ön, just för att vi känner varandra och vet hur betydelsefullt det är med den där lilla men ack så värdefulla tjänsten. Plus bonusen: en pratstund med en fellow öbo. Det går inte av för hackor.

Nej, vi kanske inte är snällare här ute, men:

Nej, vi kanske inte är snällare här ute. Men, det är lättare att vara snäll när det är enkelt, helt enkelt. Och att ta emot någon annans snällhet, för ibland är ju det att ta emot som är det svåra, eller hur?

Såatteee, vi ses snart igen. Berätta gärna vad ni tror om min inte ett dugg vetenskapliga utan bara känslomässiga analys av att det är lättare att vara snäll på en liten ö/i ett litet samhälle än i storstäder. Tills dess: HEJA alla snälla, som både ger och är snälla nog att ta emot hjälp.
Kram Malin Lundskog

November gjorde entré med glans

November gjorde verkligen entré med glans.

november gjorde entré, soluppgång, knippla, sjöbodar, västkusten, bohuslän — soluppgången på hundrundan i morse

Och på den vägen fortsatte det. Claes och jag passade på att plocka upp nästan alla hummertinor i förmiddags. Vädret kan ju vara som det kan här och vem vet när vi kan tajma en vindfri dag igen? Inte vi. Och varför spara på njutet till en annan dag ..

november gjorde entre, utsikt, oset, knippla, fyr, himmel, hav, västkusten — Ser ni månen där uppe? Fortfarande kvar när vi kom ut i morse.

november gjorde entré, västkusten, måsar, hav, hummertinor — Enda djuren i sikte var måsarna, för hummern såg vi inte röken av.

sälar, västkusten, november, sol, himmel, hav — en kobbe full av sälar

Vi och måsarna var inte de enda som var ute och solade sig. Vi gjorde en sväng om ut till sälarna också, som såg ut att ha det gôtt. Det hade vi också. Det är värt allt kvällsarbete i världen att kunna passa på att ut o njuta i det här vackra på förmiddagen.

Hur har er november börjat?

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA November.
Kram Malin Lundskog

När kreativa mångsysslare ses

När kreativa mångsysslare ses kan det bli hur som helst. Det kan bli galet, idérikt och kreativt, fantasibollande och alldeles. Ja, ta mig tusan: alldeles underbart! Som när jag hälsade på hemma hos Carolina på Hälsö. Bara att få strosa runt i hennes trädgård gjorde gott och att höra hur hon tänker på hållbarhet och ekologisk odling och sånt som jag tycker är både intressant och viktigt gjorde min dag. Men, ni vet …

När kreativa mångsysslare ses och den ena tycker att den andras alster är så himla bra (Carolinas skapande med blommor, färg och form och hon sa detsamma om min roman Mariannes mirakel) och att fler borde få ta del av det, ja då är det nåt som drar igång där inne någonstans. Vi måste (inte som i ett jobbigt måste, utan som i ett vill) göra något tillsammans. Den känslan, som inte bara stannar vid en känsla utan vid att man faktiskt gör något. Så nu gör vi det.

Bubbel, pyssel och babbel

Jag efterfrågar ju fler viktiga samtal (hörde ni senaste avsnittet av Mitt perfekta liv?) och hokus pokus – här kommer de. Tror jag. För den åttonde november ses vi och pratar om sådant som min roman Mariannes mirakel väcker lusten att prata om, jag pratar om mitt författarskap och Carolina leder oss in i kreativiteten genom att vi under tiden som vi har de där goa snacken, äter snacksen och dricker bubblet skapar ett bokrelaterat alster som kommer att bli årets julklapp. Jag lovar!

Tänk er själv en mörk kväll tillsammans med andra härliga människor där inget är fel när det gäller tankar, samtal och skapande. Bubbel och snacks och så det fina med att få med sig sitt eget bokrelaterade pyssel och en roman hem. Jag vill komma. Vill ni?

När? 8 november kl 18-20
Var? Församlingshemmet, Hyppeln (ön jag tittar ut på varenda morgon under hundrundan.)
Hur? Som ni är, möjligtvis med en dos nyfikenhet i bagaget.

Boka hos mig.

blommor, trädgård på Hälsö, västkusten — Carolinas trädgård, blir så sugen på blommor i massor på vår lilla plätt

när kreativa mångsysslare ses, blommor, hälsö, trädgård

blommor, rosor, rosa, trädgård, hälsö — fattar ni doften?

när kreativa mångsysslare ses, skaparglädje, c skapar, hälsö — skaparglädje, eller hur?

Ses snart igen, här och/eller på Hyppeln. Tills dess: HEJA ER!

Förresten, ni som inte befinner här på västkusten den åttonde november, ni vet väl att jag drar igång Mariannes bokklubb online den sjätte november? Välkomna till allt!
Kram Malin Lundskog

I bastun pratade vi om döden

Kommer ni ihåg igår, när jag satt i podden Mitt perfekta liv och längtade efter viktiga samtal? Lägg till sanningen om att vi får det vi ber om och voilà! Där har ni min fredagskväll. Jag gick till bastun (min nya fredagsgrej ni vet, även om jag har pausat i några veckor nu på grund av varit på andra äventyr), slängde av mig kläderna och … rätt var det var satt vi där och pratade om döden. Så fint.

Var sak har sin tid

Döden är väl det enda vi vet att vi ska igenom allihop och ändå pratar vi inte om den? Inte för att jag har gått i bräschen för samtalsämnet, jag har tills för några år sedan inte ens tänkt på att jag själv någon gång ska dö. Jag minns skylten in till kyrkogården bredvid min gymnasieskola. Tänk på döden, stod det. Vi förstod ingenting. Kanske till och med skrattade? Varför skulle vi tänka på döden, när det var livet som gällde? Inte hade vi en tanke på att döden är en helt naturlig del av livet.

Var sak har sin tid, så det kanske inte är konstigt att intresset för att samtal om döden vaknar med åldern? Och oavsett, så är det jätteintressant att prata om sådant där ingen har facit. Då är ju allt rätt och nyfikenheten leder samtalet från hur vi vill ha vår begravning till vad vi tror händer efter döden vidare. Hela vägen in i oändligheten. Eller vart vi nu tar vägen (om vi tar vägen någonstans).

Vad säger ni, är döden en del av livet som ni pratar om, eller låter ni det komma när det kommer och bli som det blir? Bli som det blir, blir det ju oavsett, men ni fattar.

Vi ses snart här igen, tills dess: HEJA de viktiga samtalen och er som samtalar.
Kram Malin Lundskog

ps. bastun här på Knippla hittar ni mer om här. Välkomna!