”Oh Cecilia, you´re breaking my heart …” var låten som författaren Malin Lundskog brast ut i på scenen under Bok- och poddfestivalen i Norrköping. Följ med Malin och författarkollegan Cecilia när de besöker festivalen, blir intervjuade och får boktips från självaste Norrköping Stadsbibliotek! Spänn fast er, för här kommer energi som räcker till ett helt kärnkraftverk! Och ordningen är inte återställd på nåt sätt …
Författarturnén med min roman mariannes mirakel och den lilla orange hälsoboken GLAD FRi STARK (som har fått sig en otippad och välförtjänt uppsving!) är i full gång. I lördags var det ju Norrköping och bok & poddfestivalen som gällde och här kommer fortsättningen på äventyret som författare:
Lördagen den fjärde februari tar jag mina böcker och åker till Jönköping för att ställa ut på Smålit. Ser verkligen fram emot festivalen (alltså bara ordet festival gör en ju glad) och att få hänga en hel dag med författare, läsare och lyssnare. Här hittar ni bokmässans instagramkonto med alla uppdateringar och jag är där kl 11-16. Tipsa gärna gärna era småländska kompisar!
4/2 kl 11-16 är dagen och tiden att tipsa om.
Lördagen den tjugofemte februari blir det hemmaplan för Marianne, Helén, Caroline och de andra karaktärerna i Mariannes mirakel. Då blir det författarsamtal med mig och vernissage med konstnären Ylva Olsson på Hovås kallbadhus.
På Hovås kallbadhus har mina karaktärer varit flera gånger. Mamma Marianne bor i närheten och i romanen springer, går och cyklar de förbi här flera, flera gånger. Kom allihop! Det är verkligen ett ställe värt ett besök med fin utsikt, god mat och den här dagen extra härligt sällskap, he he.
25/2 kl 14-16 och ett hett tips är att boka lunch innan. Här hittar ni all information om kulturlördagen och Hovås kallbadhus.
I mars åker jag till Stenungsund och deltar på Bohusläns bokmässa. Bohuslän va, numera hemmaplan för mig och för de manus jag stökar runt med just nu. I bagaget har jag självklart Mariannes mirakel (nu börjar det sina på lagret, hoppas de finns kvar eller jag hinner med att fixa nya …) och den lilla orange GLAD FRi STARK med sina fem formler för måbra-framgång. Och mig själv förstås.
Här kan ni läsa mer om Bohusläns bokmässa
11/3 kl 10-15 på kulturhuset Fregatten går det här äventyret av stapeln.
Ja, sen drar jag mot hemtrakterna för Marianne och de andra i Mariannes mirakel. Akademibokhandeln på Frölunda torg som i mitten av mars flyttar in i spillrans nya lokaler. Uppdaterar här när jag vet mer om dag och tid. Det enda jag vet just nu är att det ska bli sååå kul!
Artonde till tjugonde maj arrangerar jag skrivretreatet Skriv Ohoj i Varberg. Ett litet men gôrnaggande gott event där ni ansöker om att delta så att det blir bästa, bästa gruppen som deltat. Retreaten är ett glatt samarbete med Bok Ohoj. För er som är i Varberg den helgen och inte skriver, är BokOhoj-eventet en finfin grej.
18-20 maj, Skriv Ohoj som ni läser mer om här.
Ja, det här är vad jag vet just nu och jag hoppas så innerligt att vi får tillfälle att ses på någon av de här eventet. För vet ni vad: även om jag älskar att sitta hemma i min ensamhet och hitta på historier om karaktärer som inte finns, så är grejen att träffa läsare och andra bokintresserade så himla himla rolig. jag är galet glad över att mötet med er ingår i författarskapet.
Vill ni läsa mer om vad de som har läst romanen tycker, hittar ni några av recensionerna här
Tills nästa gång: HEJA HEJA ER!
Stor kram från Malin Lundskog
En kappsäck full med både den ena och den andra boken fick jag med mig till Stockholm och Norrköping där jag har varit i veckan. Men innan jag hann att fylla den med annat än böcker la sig Jackson till rätta i väskan.
Och tänk, här är vi igen, vid veckans lista av gott & blandat. Vi börjar med det roliga tycker jag:
En av veckans godaste ingredienser var när insikten om att när jag är som räddast efter att vi har spelat in podd-avsnitt Vickan och jag, då blir avsnitten som bäst. I fredags släppte vi det sjunde avsnittet av podden Mitt perfekta liv och efteråt fick jag för mig att jag lät överlägen och okänslig och guvetva. När jag sedan satt och klippte avsnittet kände jag ändå att det där blir inte så dumt och när sedan några av våra lyssnare har hört av sig om hur mycket de gillade avsnittet … då damp den ner, insikten.
Min rädsla och ängslan är nog tamejtusan ett tecken på att det är ett genuint och modigt samtal vi har. Det har nämligen hänt flera gånger förut, att efter de avsnittet då Vickan får ängsliga mess av mig, det är de som blir bäst. Utan rädsla inget mod och mod är ju lite min grej i år, så … mer rädsla åt Malin?
Just det, jag fortsätter att våga skriva och dessutom hållallatummarniharnu har jag vågat skicka iväg ett manus till förlag igen. En del av ett manus som dessutom bara är i råmanusfasen. Allt enligt överenskommelse, men fy fan alltså. Att skicka iväg något som jag vet är ett så kallat shitty first draft (jodå, vi svänger oss med coola engelska uttryck i författarvärlden). Litar på att om det känns läskigt så är det rätt. Eller i alla fall utvecklande på något sätt.
Just det, veckans gottepåse innehöll en en dos Stockholm. Dit åkte jag bland annat för att gå på bokrelesasen av Jessika Deverts roman En av fyra. Som jag ser fram emot att läsa! Och så kul det är att fira en boknedkomst!
Här vimlar jag runt i Stockholm både kvälls- och dagsljus. Kungliga biblioteket gav verkligen skrivarfeeling, det gör jag gärna om.
Veckans goaste kanske ändå var att få hänga en hel kväll med min yngste son Jacob och Louise. Vi åt världsgo mat på TAK, bland annat den här pilgrims-förrätten:
Från Stockholm drog jag vidare till Norrköping och Bok & Poddfestivalen. Den får ett eget inlägg, som du snart hittar via länk här. Så kul! Både att podda med Cilla för vår Skriverier med Malin och Cilla, att träffa läsare och lyssnare, prata böcker med andra författare, bli intervjuad och att sälja böcker.
Jag är aldrig så glad över det jag har hemma som när jag har varit borta. Min man, hundarna, havet, utsikten, vindarna.
Ja, ni fattar ju. Här är det gott att vara.
En kappsäck full av nya erfarenheter och fina möten tar jag med mig hem till ön. Det är inte fy skam det! Tänk vad livet ger oss ändå, hela tiden. Nu ser jag fram emot en vecka med mer rörelse än på flera veckor. Börjar läka bra känns det som. Och dessutom är renoveringen av vårt hus på frammarsch. Kolla bara här på brädorna från typ 1942, som nu har blivit slipade och vaxade:
Vi ses snart igen, hoppas att ni har haft en fin vecka allihop.
HEJA HEJA och kram från Malin Lundskog
Vill ni läsa fler dagboksinlägg som veckans gott & blandat egentligen är? Här hittar ni dem!
Den perfekta skönhetsutmaningen handlar inte om krämer, kurer, träning eller dieter. Den innebär att se sig själv i spegeln och säga snälla saker om sig själv. Och om sitt utseende. Det kan ni höra om i det sjunde avsnittet av podden Mitt perfekta liv. Dessutom pratar vi både om min förhoppning om att den nya normen blir att bry sig om både sig själv och andra. Vi frågar oss varför vi inte vill vara gråhåriga och rynkiga. Egentligen. Jag berättar om ett jobb jag inte är så stolt över, så här i efterhand. Och dessutom undrar vi om det inte behövs fler allvetande skräphögar i världen.
Men vänta nu, heter det verkligen skönhetsindustri? Är inte det jätte jättekonstigt? Ouppnåeliga ideal-industrin kanske? Det pratar vi inte om i avsnittet utan det slog mig nu. Temat i avsnittet är den nya trenden (ja, ni läste rätt: trenden) Buccal Fat Removal, som jag först läste om i GP. Alltså, kindfettsborttagning. Kindfett? Under alla mina år som personlig tränare och hälsocoachhar jag inte hört en enda människa (kvinna) beklaga sig över sin feta kinder. Rumpor, magar, armar, lår, visst. Men kinder? Tänk om det kommer framöver?
Som vanligt är det så himla spännande att dyka ner i frågor om normer och perfekta ideal. Vi skulle kunna hålla på for ever tror jag, men vi nöjer oss med en halvtimme, så får ni fortsätta diskussionerna med era vänner och kollegor och familjer. Jag lämnar er med frågan: Vad är egentligen ett perfekt liv?
ps. vill ni höra hur det går för Viktorias sluta snusa-satsning med hypnotisören? Lyssna här nedan, eller i er vanliga poddapp.
Vill ni läsa om våra övriga avsnitt, hittar ni mer här: Mitt perfekta liv på bloggen
Vi ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kramar Malin Lundskog
Jag deltar på världspremiären av bok & poddfestivalen som går av stapeln i gôrfina Louise De Geer-hallen i Norrköping lördagen den 28 januari. Självklart är det inte bara jag som är där utan Cilla också, min eminenta poddkollega i podcasten Skriverier med Malin och Cilla. Vi blir intervjuade av självaste Lisa Tilling klockan kvart i tre. Innan och efter det hoppas vi på härliga samtal med läsare, förlag och lyssnare. Och andra.
Okej, det är inte bara Cilla och jag som kommer till Norrköping. Det är fler författare. Och fler poddare. Ni hittar hela programmet här och visst är böcker och poddar en sanslöst bra kombo på en festival? Ska bli super kul att delta på världspremiären av bok & poddfestivalen. Hoppas att ni som är i Norrköpingstrakten lördagen den tjugoåttonde januari vill komma och hälsa på för ett gôtt snack.
Det här ser jag fram emot!
Jamen, ses vi inte i Norrköping, så ses vi här snart igen. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog
Förresten, ni vet väl att ni är varmt välkomna att tipsa om det här till era nära och kära?
Kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet – tänk vad mycket en liten kort vecka i januari kan innehålla ändå? Det är söndag och dags för en sammanfattning av veckan i både gott & blandat. Som min egen reflektionstund över livet, fast jag delar den med er. Alltså, vet ni: det är inte så dumt att se över hur veckan har varit. Är jag på väg i rätt riktning eller har jag svävat ut mot något som jag egentligen inte vill? Tja. lite både och tror jag …
Både kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet ska in här. Men en sak i taget och vi börjar med fredagskvällen och Kvinnohistorier
Jo, i fredags kväll hade vi det första styrelsemötet i stiftelsen Kvinnohistorier, som jag skrev om här, en insamlingsstiftelse som verkar för både de skrivna och de oskrivna kvinnohistorierna, från dåtid till nutid. Jag satt hemma på min ö och övriga styrelsen var i Falun. Klart att det hade varit roligare att vara på plats, men … ett ganska kort möte och de fantastiska digitala möjligheterna vi har gjorde den resan onödig. Jag har aldrig jobbat med stiftelseformen förut, ska bli jättekul. Och spännande!
Kom nyss in från en promenad med löptiksjagande hundar alldeles nyss. OMG vad jobbigt vi har det, både hundarna, Claes och jag. Men det är vacker ute. Ja, som det ju är här på ön. Och de satt ner och tittade åt samma håll nästan samtidigt båda två när jag skulle fota dem. Vackert så?
Ja, jag vet att jag tjatar om det varje vecka både här på bloggen och i mitt HEJA-rop (nyhetsbrevet som kommer ungefär en gång i veckan och som ni kan signa upp er till er), men det finns liksom inget slut på hur gôtt det är med UToNJUT. Andetagen, utsikten och känslan av att vara en del av något stort och enastående. Oslagbart!
Apropå att vara en del av något stort så fick jag ett meddelande från Agneta, en kompis, igår kväll om att en komet skulle vara synlig lite senare och skulle jag vilja följa med ut och kolla in den. Klart jag ville! Den gröna kometen ZTF som inte hade varit synlig på 50 000 år, syns bäst i nymåne och min försigkomna vän hade kollat in att exakt 21.55 igår kväll var det nymåne. Vem vill missa en sån chans? Tänk att de sista som såg den här kometen levde för 50 000 år sedan. Tänk vad de kommer att säga om 50 000 år om oss? Snacka om att vi är en del av något oerhört.
Hur som: vi tog på oss våra flytoveraller och grabbade tag i varsin kikare och gick ut vid halvtiosnåret. TIll toppen av ön, ju närmare desto bättre? När vi väl kom upp till toppen (eller väl? det är ju ungefär fem minuters promenad, he he) tittade vi upp och insåg att det nog skulle bli svårt att se den där kometen. Molnigt som tusan! Men det spelade ingen roll. Vi gjorde vad vi kunde och fick en skön kvällspromenad tillsammans. I ett av mina absoluta favoritplagg.
Jamen faktiskt. Så här stilla kan det också vara här på västkusten!
Kvinnohistorier är ju självklart en del av detr som har varit kul på jobbet, men blandar och ger med lite annat också. Min mastermind. Wow för den och att vi utmanar varandra vidare i utvecklingen som företagare. Varje måndag. År ut och år in. I måndags hade vi ett extraordinärt peppande måndagsmöte och den energin har jag burit med mig hela veckan.
Vi kom ut med ny episod av podden Skriverier med Malin och Cilla, en av de två podcasts jag driver, i fredags. Vilket avsnitt! Ja, men. Visst är det härligt när man är sådär extra nöjd med det man åstadkommer i jobbet. Och annars.
Träningsuppdragen som jag älskar fortsätter. För några år sedan trodde jag att jag var slut som instruktör, var så jäkla trött på mig själv, mina ord, min röst (sa hon som just var så nöjd med sin egen podd?) att jag inte vill instruera mer. Men … när jag hittade balansen på mängden uppdrag blev allt annorlunda. Så, nu kör jag få och naggande goda tränaruppdrag och har minst lika kul som dem jag tränar. Kanske mer ibland, he he.
Skrivandet fortskrider och nu har jag fått repsons på ett manus från testläsare. Det är skitäskigt att skicka iväg något som jag själv vet inte är klart, men ändå behöver andras blickar på. Läsar-ögon och inte lektörs-, redaktörs- eller författarögon. Oj oj oj, vad det var kul att få kommentarerna som innebär några ändringar (precis på de områdena jag själv var tveksam till!) och sen hyst in i ugnen. Eller i alla fall skick iväg med mailen till lektör och sen? Well, vi får se. Men hoppet är som ni vet det sista som överger …
Nä, det här är nästan … läskigt? Jag ommer inte på något annat än att det fortfarande inte är någon träning för mig (berättade om varför här, men absolut ingen fara!). Är ändå ofantligt glad och tacksam över att jag vill ha träning i mitt liv och att jag har jobbat så länge med att inspirera andra till att träna tankar och jobba i myrsteg, så … Inte hela värden. Bara lite blandat.
Men nu undrar jag: kommer jag inte på något för att jag inte vågar se skiten, eller är jag så käck att jag faktiskt ser uppsidan med … det mesta? Ja, det skulle väl vara insikten om bristen på östrogenplåster som jag bloggade om här, men samtidigt ledde det till en fin diskussion och ett varmt systerskap i mina sociala kanaler. Hmmm …
Okej. Längtar hem. Bor ju fortfarande i hyrt hus och renoverar hemma, men det är ju inte hela världen. Men annars? Har det gôtt! Och hoppas verkligen detsamma för er allihop.
Ses snart igen, tills dess HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.
Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.
