• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • Skip to footer
glad fri stark är medlemsprogrammet för dig, Malin Lundskog, hälsa

Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

  • Tjänster
  • Aktuellt
  • Skryt och kul
  • Bloggen
  • Poddar
  • Kontakt

Författare

Hur man börjar skriva en bok pratar vi om i podden

Hur man börjar skriva en bok finns det kanske lika många svar på som det finns författare. Men vi fick frågan till podden Skriverier med Malin och Cilla och vi är inte dom som är dom … Klart vi försöker svara på frågorna vi får, vi lär oss lika mycket om vår egen skriv-process som ni när vi får frågor. Så tackar för möjligheten till utveckling, allihop!

hur man börjar skriva en bok, skriverier med Malin och Cilla, podcast, författare, Malin Lundskog, Cecilia Andersson
Oh Carol!
Har ni svar på vår fråga om varför det står Soraya i texten? Hör av er

Det fyrtiofemte avsnittet av vår podcast är alltså ett frågeavsnitt och frågorna vi besvarar handlar om hur man börjar och hur man strukturerar sitt skrivande. Och även om jag skriver ´man´så handlar svaren om hur vi gör. Det finns inte en one solution fits-all, jag tror verkligen inte det. Det pratar vi också om i podden, vikten av att lita på sig själv. Och våga skriva. Strunta i slutresultatet, ha kul längs vägen och vara nyfiken på sin berättelse.

Hur börjar man skriva en bok?

Behöver jag skriva att det beror på … vem du är, vad du vill och vad du behöver. Det korta svaret är kör och gör i små steg. Det har jag skrivit om här förut och Cilla tyckte att den sammanfattningen var så bra att hon vill trycka upp det på vykort. Vad tro ni om det?

Vi tror också att man behöver en idé eller tema som man är nyfiken på och vill veta mer om. Eller en karaktär som är så spännande att man inte kan låta den vara. Ja, vi tror att det handlar om att känna ett sug för någonting. Ett sug som kommer och går under skrivandet, men som i alla fall är bra att ha i början. Och sen? Kör och gör ba´!

Hur strukturerar man sin berättelse?

Den här frågan är ju också himla spännande, precis som de andra. Och har nog lika många svar som det finns författare. Men våra svar går i stor utsträckning ut på att vi gör en grov skiss, jag gör en extrem grov skiss, på var vi är och vart vi är på väg. Det finns författare som har slutklämmen klar för sig, det har inte jag. Däremot har jag någon slags början och en diffus önskan om vart det ska barka hän, men vet att det kan ändras många gånger om under skrivandets gång.

Jag gör någon form av dramaturgisk kurva (den kan vi återkomma till senare) där jag vet att det behöver finns några vändpunkter som ställer till det för min huvudkaraktär. Med jämna mellanrum i ett manus behöver det hända grejer som gör att planer går i stöpet, vänner blir ovänner och något oväntat sker. Jag vet inte från början vad det är som ska hända utan litar på att sålänge jag vet att det ska hända något så kommer jag att styra berättelsen mot något sådant. Jo, sa ju att det är spännande att skriva skönlitterärt, he he.

Det kort svaret på frågan om hur man strukturerar sin berättelse är: Man gör som man vill. Hjälpsamt va?

Hur gör man för att hålla tråden?

Ja, här frågan jag mig till och med i podden hur man gör för att hålla den där röda jävla tråden. Oj, vad jag tycker att det är enkelt att dra igång med trådar i alla möjliga färger, men strukturen hjälper här. Ett synopsis som är så detaljerat eller grovt som man behöver, så frågan hänger väldigt väl ihop med förra frågan.

Lyssna, så får ni höra hur vi gör med alla trådar.

Hur skapas karaktärer?

Sista frågan i det här avsnittet av Skriverier med Malin och Cilla blev hur vi skapar karaktärer. Var svar på den frågan börjar med att Cilla erkänner att hon stjäl. Hon snor hejvilt av människor hon möter, kändisar och sådana hon känner. Tro inte för en sekund att jag är bättre. Jag är minst lika tjuvaktig och använder personlighetsdrag från den ena, hårfärg från den andra och vi båda bildgooglar för att lära känna våra karaktärer.

Ingen av oss har karaktärer med djup från början utan de växer fram under manusskrivandets gång. Ungefär som en vänskap, nu när jag tänker efter. Vi träffar någon, och skalar av lager efter lager med början i utseende och sedan tankar, åsikter, känslor, beteenden allt eftersom vi fördjupar en relation.

Ja, vi avslutar där. Lyssna! Jag tror att både ni som skriver, ni som vill skriva och ni som läser och är nyfikna på hur det går till bakom kulisserna hos oss som skriver har glädje av avsnittet. Det hade vi.

Avsnitt 45 av podden Skriverier med Malin och Cilla

Boktips

Jag har läst Harry Martinssons Nässlorna blomma. Fick för mig att jag ville läsa en klassiker och valde denna efter att ha hört om den i Lundströms bokradio. Vet ni, jag kan ha läst den någon gång under skoltiden, men herrenaddå … då hade jag fokus på annat än gamla klassiker. Men wow.

Hur man börjar skriva en bok, nässlorna blomma, boktips, podcast, Skriverier med Malin och Cilla
Snygg är den också, Nässlorna blomma

Cilla har läst Björn Hellbergs Vena Amoris och eftersom vi bara tipsar om böcker vi gillar, så … gillade hon den. Vi berättar båda mer i podden om varför vi gillar böckerna vi tipsar om.

Så, mina damer och herrar, läsare och författare, skribenter och annat löst folk – får vi presentera den första delen av de stora frågavsnitten! Ni har frågat, vi har svarat, åtminstone på ett urval av de frågor som skickats in på ämnet ”skrivande”. Som alltid är det författarna Malin Lundskog och Cecilia Andersson som försöker på sig en massa klokskaper kring just skrivandet. Go lyssning! Och återigen: stort tack för frågan om hur man börjar skriva en bok.

Här ovan hittar ni alla avsnitt ur podden. Här hittar ni alla mina blogginlägg om vår podcast.

Vi ses väl snart igen? Här på bloggen, på ön eller kanske rent av i Norrköping på bok- och poddfestival den 28 januari?

Tills dess: HEJA HEJA o massa kramar från mig, Malin Lundskog

20 januari, 2023 av Malin Lundskog 1 Comment

Add Skriverier med Malin och Cilla 45: Skriverier med Malin och Cilla

https://traffic.libsyn.com/secure/skriveriermedmalinochcilla/Skriverier_45.mp3

Damer och herrar, läsare och författare, skribenter och annat löst folk – får vi presentera den första delen av de stora frågavsnitten! Ni har frågat, vi har svarat, åtminstone på ett urval av de frågor som skickats in på ämnet ”skrivande”. Som alltid är det författarna Malin Lundskog och Cecilia Andersson som försöker på sig en massa klokskaper kring just skrivandet.

20 januari, 2023 av Malin Lundskog Leave a Comment

Östrogenplåster gjorde susen för mina klimakteriebesvär

Östrogenplåster gjorde susen för mina klimakteriebesvär. Och nu är de restnoterade på varenda apotek i hela landet. Be ware, säger jag bara. Till nära, kära och hela samhället. Tänk om alla vi som har fått tillbaka ett (ganska) vanligt liv tack vare plåstren släpps lösa utan dem? Arga, nedstämda, ledsna, håglösa, dimmiga i huvudet, sömnlösa, svettiga, kissnödiga, frusna och med ledvärk.

Kommer ni ihåg när jag nyss skrev om hur anpassningsbara vi är? Och att vi kan lura hjärnan att göra förändringar utan för stort mankemang om vi gör det i små steg. Det var på det viset klimakteriet smög sig på mig. I små, omärkliga steg. Jag vande mig. Vid att vara nedstämd. Dimmig i huvudet. Sova dåligt. Gråta för minsta lilla grej. Frysa. Ha diffus värk i leder. Och vara jävligt förbannad på framförallt min man.

Jag la helt enkelt inte märke till tecknen som har kommit smygande under en längre period, förrän jag en dag skällde ut min man så att det förmodligen hördes längs hela västkusten. Och sedan insåg att han hade inte gjort något. Men jag var så jävla arg att det kröp hela kroppen. Jag kände på fullt allvar för att slåss.

Östrogenplåster gjorde susen

Inte förrän jag stod där med ilskan rykande ur näsan på mig insåg jag att jag inte var jag. Att jag behövde göra något åt mitt humör. Min dåliga sömn. Mina tårar (älskar att gråta, men inte för allt) och sakta men säkert började det gå upp för mig att jag nog var i klimakteriet. Det spelade liksom ingen roll att jag levde som jag lärde, med massa motion och träning, frisk luft och bra mat, nedvarvning och ingen telefon vid sängen. Och så vidare. Jag mådde inte bra.

Ringde och sa att jag hade diagnosticerat mig själv (tryckte i alla fall lite extra på att det eventuellt kanske skulle kunna vara så att … ) Fick komma till en gynekolog dagen efter (så tacksam över min sjukvårdsförsäkring) och hon konstaterade med ett varmt leende att äggen (eller var det äggledarna?) var ihopskrumpna. Precis som de skulle. Jag fick recept på östrogenplåster, ny hormonspiral (minns inte varför man behöver både det ena och det andra, men längst ner i inlägget länkar jag till de som kan det här) och vet ni vad? Det tog inte ens en vecka, så sov jag som ett spädbarn och var inte arg på min stackars man hela tiden. Slutade gråta hela tiden, kände livet komma tillbaka. Kände igen mig själv.

Prisa gud, eller nåt. Men östrogenplåster gjorde susen för mig och jag vet att det hjälper så många andra. Vi har pratat massor om det i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK och både kvinnorna där och andra omkring mig säger samma sak.

östrogen is da shit?

Östrogentillskott is da shit! Och nu är plåstren, som det bara finns ett märke av, restnoterade i hela landet, läs mer om det i artikel i gp här. Jag har så jag klarar mig i tre månader till och har ju min försäkring som gör att jag snabbt kan komma till gynekolog och få något annat som hjälper. För det finns andra sätt. Men många har inte möjligheten jag har. Många har testat andra hjälpmedel och de fungerar helt enkelt inte. Vad gör vi? Kontaktar alla vi känner och frågar om de är ur klimakteriet och har ett lager över? You tell me. I tell you att det här blir skitjobbigt för både oss kvinnor, för all omkring oss och för samhället.

Vi är varken hysteriska eller SVBK

Tänker på hur kvinnor kallas för hysteriska och klimakteriehäxor. Sluta med det. Tänker också på relationer som mycket väl kan gå i stöpet på grund av klimakteriet. På hur tacksam jag är över att Claes står ut. Stod ut.

Och vet ni vad? Jag tänker också på att jag var iväg hos läkaren för några år sedan. Kände mig allmänt hängig. Grät. Kände inte igen kroppen. Hade hjärtklappning och lätt ledvärk. Förstod inte själv, eftersom jag inte hade några vallningar som var det tecken på klimakteriet jag kände till. Fick göra massa fysiska tester och hade toppenresultat på allt. Visst, det var ju glädjande med tanke på att jag både leder hälsokurser, föreläser om hälsa och är personlig tränare. Men samtidigt var det väldigt frustrerande.

I efterhand är det ännu mer frustrerande att läkaren inte en enda gång nämnde något om klimakteriet. WTF?! En kvinna i femtioårs-åldern (eller fyrtiofem eller femtiofem) med diffusa känningar är inte ett hysteriskt fruntimmer. Eller SVBK som läkarna kallade det för. Förr. Sveda, värk och brännkärring. Ja. På riktigt. I patientjournaler! Nästan ännu mer WTF?!

östrogenplåster gjorde susen, klimakteriebesvär, medelålder, kvinnohälsa, Malin Lundskog, författare, västkusten
ett klassiskt exempel på någon som hade fått diagnosen svbk förr …
tack för att nu är nu och för östrogenplåster som gjorde susen!

En kvinna i femtioårsåldern med diffusa känningar av nedstämdhet, ilska, värk, sömnlöshet och så vidare är en helt vanlig kvinna. Som kan vara i behov av östrogen och som inte alls behöver stå ut, för det har kvinnor gjort i alla tider. Men, hallå: det är nya tider nu! Eller?

Hoppas att ni känner det. Att det är nya tider och att vi inte behöver stå ut. Vi har så mycket kvar att ge, med så mycket erfarenhet, kunskap och jävlaranamma allihop. HEJA OSS!

länkar till de som vet mer:

Klimakterierådgivare Lena Rindner, som bland annat är läkare i allmänmedicin och distriktssköterska med specialistkompetens om klimakteriet Wow, för hennes avhandling om kvinnors hälsa i medelåldern.

Årets fysioterapeut 2022 som fokuserar på kvinnohälsa skrev jag om här

Klimakteriepodden, där experter gästar Åsa Melin som startade podden när hon själv befann sig i klimakteriet, var frustrerad och ville veta mer.

Betty Wassenius som på Instagram delar med sig av så kloka tankar och dessutom delar min inställning till hälsa (hej glädje och acceptans!)

Monika Björn, en av mina tidigare instruktörskollegor, som verkligen går i bräschen för att få upp klimakteriet på hälsoagendan. Länken går tilll kontot ´Stark genom klimakteriet´på Instagram.

Och så jag då. Frågor som denna, relaterade till kvinnor och kvinnors hälsa är en av anledningarna till att jag skriver skönlitterärt. I romaner kan jag dra klimakteriet, inkontinens och annat som drabbar oss kvinnor till sin spets. Öppna upp för samtal kring ämnen som tidigare har och (wtf igen) fortfarande är smittade med skam. Som i min debutroman Mariannes mirakel, där inkontinens är en röd tråd genom berättelsen. Vem (förutom jag då) vet vad karaktärerna brottas med i nästa roman? Visst är det dags att vi slutar skämmas för att vi råkar vara kvinnor?!

Nu är läget som det är. Vi andas in och andas ut. Accepterar och gör det vi kan för att hjälpa varandra? Går definitivt inte omkring och oroar oss för hur det ska bli, det gör ingen av oss något gott. Det minns vi från pandemin om inte annat. Oro är inte min melodi, men när jag tänker tillbaka på hur jag mådde då, before the plåsters, då känns det väldigt viktigt att agera. Genom att fortsätta skriva. Och att dela erfarenheter med varandra?

Ses snart igen,
hoppas Malin Lundskog

17 januari, 2023 av Malin Lundskog 7 Comments

Skriv en bok – från idé till färdig berättelse

Skriv en bok, det är så himla kul! Har du svårt att komma till skott med dina skrivardrömmar eller undrar hur sjutton du ska göra för att börja, sluta och allt där emellan? Fear not och du är allt annat än ensam. Var och varannan, i alla fall var tredje, människa när författardrömmar. Mer än var och varannan av de människorna har berättelser som bara väntar på att få komma ut i bokformat. Som jag berättade om här ställde en av mina Instagramföljare frågan om hur man gör för att skriva en bok. Mitt första svar till henne var det irriterande och frustrerande skriv bara skriv! Kör och gör!

skriv en bok, Malin Lundskog, författare
i taxin, i trappen, i hissen, i hallen och i sängen (särskilt om den står i en svit på Hotel Eggers).
Jag skriver överallt.

Så här gör jag när jag skriver mina manus

Här kommer andra svaret på frågan även om det egentligen inte är ett svar. Jag har ingen aning om hur ´man´gör. Jag vet bara hur jag gör och det förändras från manus till manus, berättelse till berättelse och alltså bok till bok. Om några år har jag kanske (förhoppningsvis) helt andra tips att ge, eftersom jag testar nya grepp och lär mig fler metoder längs min författarresa. Men: förhoppningsvis kan mitt tillvägagångssätt att skriva böcker på inspirera er som är sugna på att ta tag i ert skrivande.

Idén

Idén! Punkten som är fröet till hela berättelsen . Idén. Jag har skrivit med ett problem som ska lösas som utgångspunkt, jag har skrivit om ett diffust tema som jag vill belysa utan att ha någon aning om hur. Ibland skriver utifrån en karaktär, som jag är sugen på att utforska. Till min roman Mariannes mirakel till exempel, var inkontinens fröet. Det har jag berättat om här.

Gräv där du står

Krångla inte till det i onödan. Jag tror att det här kan ändra sig när jag har skrivit fler manus, jag är ju till exempel jättesugen på att skriva historiska romaner, men just nu: jag använder mig av miljöer jag känner till. Mina karaktärer har yrken jag kanske inte är så insatt i, men som det är lätt att ta reda på hur det funkar. För Mariannes mirakel frågade jag till exempel en kompis som är studie- och yrkesvägledare om deras friskvårdsbidrag och semestrar för att veta om min karaktär Helén skulle kunna gå och träna på arbetstid. Ja, ni fattar. Keep it simple!

Planera lagom

Lagom planering? Ja, som sagt. Det här är min metod. Jag planerar inte manus sådär värst noga. Har till exempel ingen koll på hur det ska sluta, även om jag vet att jag vill att det ska sluta lyckligt (om jag nu vill det). Men jag har börjat göra en grov synopsis, i ett program som jag berättar mer om senare (fatta cliffhanger!). Det är helt oväsentligt i det här skedet. I alla fall: En grov synopsis och mina karaktärer i grova drag. Så fort jag kommer på att jag saknar riktning eller karaktärsdrag bygger jag på med det. Skriver ner vilka karaktärerna är och fyller på när jag behöver. Lär känna dem alltmer ju mer jag skriver om dem, så det är inget jag fastnar vid jag börjar skriva. Herregud, ni vet väl vem självsabotören Analysera Paralysera är?

Råmanuset

Skriv bara skriv. Ja, den punkten är så viktig att jag upprepar den igen. Fulskrivningen. Flödesskrivningen. Skrivandet som vissa dagar kanske inte leder någon annan vart än att man får in vanan vid att sätta sig ner och skriva. Man skulle kunna kalla det här råmanus-punkten också. Punkten där jag skriver ur mig berättelsen utan att redigera eller bry sig om att jag använder presens på tio sidor och imperfekt på de trettiosju nästa. Eller stavar fel eller inte har koll på alla fakta som behövs. Och att jag byter namn på karaktärer mitt i manus.

Jag skiter i det i det här stadiet. Här skriver jag utan att döma. Faktiskt utan att förvänta mig något annat än en mängd bokstäver i ett dokument, som beskriver något eller någon som börjar någonstans och slutar någon annan stans.

Inspirationen finns överallt

På med författar-glasögonen. Ju mer jag skriver, desto oftare (okej, alltid. Förlåt ni som umgås med mig!) har jag ögon, öron och alla känselspröt ute för en bra historia. Allt vi är med om och alla vi möter kan faktiskt inspirera till berättandet. Det kan vara sättet någon tar på sig en mössa, en blick, en kommentar, en gångstil, ett ljud, en doft och you name it. Här kommer också mitt eget läsande in. Hur skriver andra? Vad tycker jag om och varför.

Ni ska höra våra boktips i podden Skriverier med Malin och Cilla. Jag som skriver romaner och Cilla som skriver spänning läser (oftast) helt olika böcker. Självklart kan man använda tv-serier och filmer som inspirationskälla också. Alla berättelser och alla människor kan bidra. Inget är för stort eller litet för att bära med sig en bra story …

Redigera

Redigera om och om och om igen. Men skit i det under påhittandets gång. Min andra publicerade novell heter Över en fika och den tog … lång tid att skriva. Då satt jag och redigerade i princip varenda mening samtidigt som jag skrev ur mig berättelsen. Vilket jobb! Särskilt när det i slutändan visade sig att några av de välredigerade styckena skulle bort. OMG!

Min första novell? Kommer inte ihåg. Den skrev jag i feberdimma på ett hotellrum i Uppsala och hade nog inte koll på vad jag höll på med … Men antagen blev den och sedan dess har jag vågat tro på det här med att bli (vara!) författare.

Låt andra läsa

Ragga upp en testläsare! Ja, någonstans efter några omgångar av redigering tycker jag att det är dags att låta testläsarna göra entré. Skitläskigt! För (numera vet jag att) boken är ju inte färdig bara för att jag har redigerat. De som testläser mina berättelser är några jag litar stenhårt på. De har läsvana och vågar säga vad de tycker (på ett snällt sätt. Ni vet ju hur det är med oss känsliga konstnärssjälar.). Just nu har jag ett manus ute hos testläsare och en av dem läser inte enbart för att hon är läsvan utan också för att hon bor på Knippla och vet allt (?) om ön där stora delar av manuset utspelar sig.

Tid och rum och annan planering

Var och när och hur passar det dig bäst att skriva? Behöver du tidssatta mål? Eller kanske mål på ett visst antal ord? Hur ofta kan och vill du skriva? Själv skriver jag helst ensam och jobbar bäst enligt pomodoro-metoden, som jag har skrivit om här. Jag funkar bäst på förmiddagarna, men har upptäckt att när jag är en bit in i en berättelse och har lärt känna mina karaktärer, då funkar eftermiddagar och kvällar också jättebra. Jag älskar att sitta hemma och skriva, men skriver också gärna på café, tåg eller i till exempel en hotellobby. Eller i bilen (när min man kör).

Hur som helst är mitt tips här att avsätta den tid som är rimlig för dig (hej alla som vill rivstarta!), sätta upp mål om det får dig att prioritera skrivandet. Jag har just nu en deadline på två olika manus, ett som ska till lektör och ett som ska till förlag. För mig räcker det att jag har den deadlinen och sedan vet på ett ungefär hur mycket jag behöver skriva varje dag. Jo, jag skriver nästan nästan varje dag, precis som jag tipsar om i min bok GLAD FRi STARK för er som vill skaffa goda vanor. Myrstegsrevolutinen funkar i alla lägen! Skulle jag däremot sätta upp en detaljerad plan, med ett visst antal ord varje dag då skulle jag sluta skriva. Tidssatta, specificerade mål är inte min melodi, men det kanske är er?

Och så vill jag ha musik. Kör oftast någon lugn spotifylista eller Spotify radio med någon artist jag har snöat in på för tillfället (nej, faktiskt inte Springsteen. Hans musik blir jag glad och stilig av, he he). Här är en lista jag gillar just nu:

En författare jobbar inte ensam

Skrivande vänner, stöttande omgivning och skrivkurser är guld värda. Men jag tycker inte att det kommer i första hand. I alla fall inte om man är sugen på att komma igång med att skriva en bok.

Skrivarkurser är fantastiska för att lära sig ett hantverk på. Lära sig om karaktärer och hur man fördjupar dem, vad innebär gestaltning och vilket syfte har en dialog. Dessutom innebär en skrivkurs ofta att man hittar vänner som håller på med samma sak, skrivande vänner. Men för att komma igång. För att skriva färdigt en berättelse som kan bli en bok, då är det viktigare att skriva än att nätverka, att prova sig fram istället för att fokusera på hur andra gör och att faktiskt ge sig själv så mycket respekt att ´har jag avsatt den här tiden för att skriva, då ska jag fan skriva´. Inte sticka (hrrrm … been there, done och doing that), träna (också gjort. Och gör …) eller städa (inte så skyldig på den punkten) istället.

Inte förrän vi tar oss själva på allvar, kommer vår omgivning att göra det. Spelar ingen roll om de förstår vad vi håller på med, ser de att vi tycker att det är viktigt tycker de också att det är viktigt. I alla fall de som tycker att vi är viktiga.

Hoppas att det här ger er som behöver det inspiration till att skriva en bok. Eller i alla fall en berättelse. För hur berättelsen sedan blir bok, det är en annan historia.

Frågor om hur man skriver en bok?

Har ni frågor om hur man skriver en bok, kommer Cilla och jag att svara på de frågor vi har fått i nästa avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla som släpps tjugonde januari i år. Vi spelar in den sextonde, så passa på att fråga innan dess. Lägger upp en länk till avsnittet här när det är ute. At your service ju!

Ses snart igen! Tills dess: Skriv en bok, he he. HEJA HEJA er och era drömmar.
Kram Malin Lundskog

skriv en bok, pepp, tips, skrivtips, Malin Lundskog, författare
presenter som peppar och författarhundar är också finemang att ha med sig när skriv en bok står på agendan

12 januari, 2023 av Malin Lundskog Leave a Comment

Jag väljer riktning genom ledord för 2023

Jag väljer riktning genom ledord och till och med med ett svulstigt Malins manifest för att veta vilken resa jag ska njuta av i år. För njutet är viktigt och riktningen på resan ska minsann vara mödan värd. Och det är inte bara jag som är i fokus. När jag skapar och skriver fram mitt årets ord vill jag att det ska göra skillnad för fler än mig. Jag vill också att det ska göra gott både nu och sen. Inga kortsiktiga grejer här inte, he he.

Ledord för 2023:

jag väljer riktning genom ledord, 2023, nyårslöfte, Malin lundskog
jag är modigt kreativ

Jo minsann. Modigt kreativ! Jag vill använda året till att gå loss med min kreativitet. Och våga ta plats med den. Men va? Säger ni kanske nu. Du gör ju det! Men … nej, inte riktigt. Jag har fler växlar att ge och om jag förra året hade utrymme som mitt ledord, för att skapa tid och rum och what ever för både mig och er och andra så har jag nu utrymmet jag behöver i mitt eget liv och vill kliva fram. Våga mer. Våga visa mer. Vad jag skriver. Att jag skriver, bloggar och poddar.

Hur kan jag vara kreativ på fler sätt än jag brukar, mer än jag brukar och vad kan jag göra för att synliggöra min kreativitet?

Mitt svulstiga manifest för året

Malins manifest

Som jag skrev tidigare, så är det inte bara jag som räknas. Jag vill att mitt författarskap, bloggen, artiklar och mina podcasts ska ge er något. Och det är någonstans där som kraften växer av att faktiskt våga mer. Det är inte bara för mig. Det är för mer glädje i världen. Ja, jag sa ju svulstigt …

Vad som är viktigt för året kommer jag fram till genom reflektion, som du kan läsa mer om här och genom att meditera och skriva av mig varje morgon. Från början är det en ganska diffus känsla, som en suddig längtan efter något. Ju mer jag vänder frågan om vad som är viktigt, vad som kittlar sådär skönt och vem jag vill vara, desto skarpare växer konturerna av årets manifest som ger årets ledord fram. I år vill jag dessutom att ordet, som blev orden, skulle vara beskrivande. Något jag är (eller vill vara). Inte mod utan modig. Inte kreativitet utan kreativ. Är ni med? Så att jag kan vara, eller låtsas vara, modigt kreativ. Såhär beskrev jag det fiffiga med att låtsas och tro på sig själv på Instagram

Bok om ledord

Som en av flera ledordsivrare är jag med i en e-bok som mina fenomenala företagarkollegor och vänner Kicki Westerberg och Dorotea Pettersson precis har gett ut. En studie i ledord heter den och ni laddar ned den här.

Jag väljer riktning genom ledord, Kicki westerberg, Dorotea petersson, Malin Lundskog, 2023
Härliga Kicki och Dorro alltså, på en bild från när vi var på workation i Göteborg

Vil ni läsa mer om ledord och hur jag väljer riktning gör ni det här: Jag ger mig själv utrymme för att må bra och här: Så här mår jag bra och är den jag vill vara. Här hittar ni ett inlägg om Mitt 2020 om jag ska tro mig själv och jag är fan helt tagen av hur ord som har sitt fäste djupt inne i mig gör skillnad.

Vad tror ni om att jag är modigt kreativ i år? Själv är jag gôrnyfiken på om det leder till bokutgivning, förlagsavtal, utveckling av poddarna eller något helt helt annat som jag (och ni) inte har någon som helst aning om än. Visst är det spännande?

Förresten, har ni några ledord, årets ord, manifest, nyårslöften eller annat åt det här hållet?

Ses snart igen. Tills dess: heja heja!
Kram Malin Lundskog

10 januari, 2023 av Malin Lundskog 2 Comments

Årets första veckans lista av både gott & blandat

Årets första veckans lista är här. Första veckan är avklarad. Levd och inte bara överlevd. Och jag gillar det här året, precis som jag gjorde med förra. Men det här känns ändå … gôtt. Fyllt av liv och jag vet att jag kommer att vara precis så modig och kreativ som jag behöver för att vara den jag vill och njuta av berg och dalbanan som ett helt långt år brukar innebära.

Kanske kände jag såhär i början av förra året också, vet inte. Men en sak vet jag och det är att oavsett om vi väljer att kick- eller smygstartar året: nu åker vi!

Podd, blogg och nyhetsbrev

Förresten så släppte vi ju årets första avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla i fredags och vi pratade massa mer än bara skrivande. Både Cilla och jag har till exempel reagerat på hur många som sammanfattade år tjugotjugotvå som ett skitår. Inte för att varken Cilla eller jag tycker att krig är bra, nedbrunna restauranger kul eller inflation och lågkonjunktur upplyftande. Men ändå. Jag ser tillbaka på ett fint och kärleksfyllt år med vänner, acceptans, bröllop och vackra avsked

Jag fick iväg årets första HEJA-rop också. Mitt nyhetsbrev, som kommer ut lika oregelbundet som från hjärtat. Klicka på länken, om ni vill signa upp er för författarskap och livsglädje från ön.

Dessutom har jag kommit igång med bloggen och det känns kul. Just nu har jag några artikelserier på gång här, bland annat den om hur man gör för att skriva en bok och den om hur sjutton man får till sitt drömliv. Är det genom att sätta konkreta mål eller genom drömmiga visioner? Stay tuned för fler inlägg på de trådarna.

Årets första veckans lista

jo, jag plockar med nyårsafton i första listan för året. Nyss hemkomna från Trysil, med rejäl förkylning och i det lånade huset var det så himla skönt att fira nyår ensamma. Bara min man och jag. Och hundarna förstås. Claes är ju fenomenal på att laga mat, så lämnade över den delen till honom. På nyårsafton också, he he. Han är också fenomenal på att planera mat när han är hungrig, så förrätten blev så stor att vi inte orkade med någon varmrätt. Kolla här, så fattar ni:

årets första veckans lista, förrätt, lobsterroll, hummer, ostron, löjrom, Knippla, västkusten
lobsterroll på egenfångad hummer, löjrom från norrländsk kompis, ostron från Grebbestad och svensk kaviar
citronfromage, dessert, nyårsafton,
Men dessert orkar man (jag) alltid. Mitt bidrag til nyårsmenyn var en hemmagjord citronig och gräddig karamell.

1 januari var jag fortfarande ganska förkyld och njöt i fula drag av tour de ski. Längdåkning är en av mina favoritsporter att titta på. Och utöva, även om jag inte åkte en meter under våra två veckor i Trysil. Hade för kul i backen med de vuxna barnen och kände nog av den där förkylningen (som jag ska sluta tjata om nu. Lovar.) så orken fanns liksom inte.

Redigering alla dar i veckan

I måndags fortsatte den stora redigeringen av uppföljaren till Mariannes mirakel. Den har jag för ungefär en kvart sedan skickat iväg till två testläsare. Nervöst och kul, jag kommer att fortsätta redigera, fördjupa karaktärer, gestalta mer och mindre under tiden. Om mindre än en månad ska manuset iväg till Cecilie, en lektör som inte går av för hackor. Kolla vad jag hittade i postboxen från henne:

författare, skrivliv, Main lundskog, lektör, redigering
fritt fram för alla er som vill att sno det här tecknet!

Och så har jag fått den här. Från en av medlemmarna i GLAD FRi STARK. Blev sådär gråtigt rörd. Visst är den fin, knappen som ska hänga med mig överallt?

Tisdagen redigerade jag mer, efter att jag hade njutit av morgonpromenad i detta:

morgonpromenad, västkusten, Malin Lundskog, Knippla, årets första veckans lista
morgonpromenad, Knippla, västkusten, utsikt, Marstrand
när vi kom till nord-sidan av Knippla blickade vi mot Marstrand. Ser ni fästningen?

Dessutom började jag småstrukturera jobb som behöver planeras. Som ni vet är jag inget fan av för noggrann planering, men vissa dela behöver ju trots allt organiseras.

I onsdags tittade till vårt hus som vi ju renoverar. Oj, vad jag ser fram emot att det blir klart. Ett rejält platsbyggt kök. Veranda. Ny entré (har bara haft ingång i källaren och där vill jag gärna låta saker och ting vara huller om buller utan att folk som hälsar på ska behöva se …). Vill ni se före-, under- och efterbilder?

I torsdags fortsatte redigeringen och dessutom tog jag tag i några avsnitt av en digital författarutbildning jag går just nu. Kul! Inspirerande! Och ju mer jag lär mig om hantverket, desto större respekt har jag för alla som skriver.

En dag med vågrätt snöande

  • Årets första veckans lista, Malin Lundskog, blogg, flytoverall, västkusten
  • Årets första veckans lista, Knippla, snöstorm, utonjut
  • Årets första veckans lista, knippla, västkusten, snö, blåst
  • Årets första veckans lista, Malin Lundskog, västkusten, knippla, flytoverall

Overall alltså, vilket plagg det är! I fredags snöade det vågrätt här på västkusten, med flingor som kändes som småspik i ögonen. Men herrenaddå vad jag är glad i min flytoverall sådana dagar. Det får gärna blåsa och snöa mer, så att jag får använda min overall ännu mer. Finns inget dåligt väder, ni vet.

Ja, sen har helgen varit fylld av utonjut och redigering. Imorgon är ny vecka och jag ska börja på nytt manus … Over and out för årets första veckans lista! Vill ni läsa tidigare veckans gott&blandat-listor, kan ni göra det här.

Ses snart igen. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

8 januari, 2023 av Malin Lundskog Leave a Comment

  • « Go to Previous Page
  • Page 1
  • Interim pages omitted …
  • Page 74
  • Page 75
  • Page 76
  • Page 77
  • Page 78
  • Interim pages omitted …
  • Page 97
  • Go to Next Page »

Primary Sidebar

Bloggen

Bloggen

  • En av många utenätter den här månaden
  • Bokträff med frukost inför Låna & Läs 26/27
  • Vi har skapat en bokboa
  • Jag tog springnota från Christina Larssons bokrelease
  • Bokdagar i Dalsland och modiga bokköpare
  • Alingsås Tidning recenserar Min sämsta väninna
  • Hoppas att Min sämsta väninna säljer sig dyrt
  • Vilken fin recension!
  • Tidningen Allas tipsar om Min sämsta väninna!
  • Fixar fredagsmys i mejlkorgen utan att veta vad jag gör

Footer

Malin Lundskog

Malin Lundskog, författare, porträtt i Knippla gästhamnHej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.

Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.

Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.

Instagram »
Facebook »
hej@malinlundskog.se

En hemsida från Everday