Hållbar hälsa

En bra början på ett gott slut

Vilken start på årets sista dag: Först utomhusträning, som (nästan) alla andra söndagar på året, med ett himla härligt gäng här på ön. Sedan champagne. Och så bad på det. Alltså, snacka bra början på ett gott slut. Särksilt när man älskar både bad och bubbel som jag gör. Ja, varma bubbelbad funkar också, men jag gillar den här varianten bättre.

en bra början på ett gott slut, rosa champagne, sihink, knippla, nyårsafton — mer nyårsglamour: ishinken med rosa champagne och dagens champagneglas

kallbad, Malin Lundskog på knippla, nyårsafton, en bra start på ett gott slut — undrar om det inte var varmare i vattnet än i luften?

Malin lundskog badar på nyårsafton, knippla, västkusten — zen som sjutton, he he

Stort njut i det lilla

Ja, jag blir lika glad varenda söndag när de kommer gående över klipporna från alla håll o kanter. Mot träningen. För det är inte helt sällan jag står redo med musik och träningsprogram och tänker att idag kommer nog ingen, så som det blåser. Eller regnar. Eller både och …

Idag kom inte regnet förrän jag gled in med moppen hemmavid igen. Vi hade alltså även tur med vädret och mer än så krävs inte för att jag ska tycka att min nyårsafton är den lyxigaste ever. Människor, bubblor, bad och träning. Det räcker långt. Kanske till och med längst?

Tack och hej 2023, ditt slut började på topp! Och jag är än mer övertygad om att det stora i det lilla och enkla är det som ger livet liv. Ska vi ge plats för mer vardagsäventyr och -njut nästa år tro?

rosa champagne, nyårsafton, västkusten, knippla, utsikt, en bra början på ett gott slut — och vi skålade i glöggmuggar som jag köpte i julklapp till min mormor för … längesen.

Vi ses nästa år allihop. Tills dess: gott slut. Gott nytt.
Kram Malin Lundskog

Jag är inte där än, förresten, med utvärdering av året som snart är slut. Men kommer ni ihåg att jag började bli nyfiken för ett tag sedan? Läs mer om det här.

Klokare med åren

Kolla det här fina jag hittade på min författarkollega Malins Instagram häromdagen. Det gick rätt in i hjärtat på mig. Jag håller med om hela alltet och blev så där spritt-glad över Malins ord. Klart att vi blir klokare med åren, eller hur?

Är du riktigt klok?

Många nyårstankar som florerar.
Du bör planera mera. Utföra färre
fast betydligt värre. Du upptäcker
fler veck i pannan, men har slutat
leta efter dig själv. Du vill inte längre
vara nån annan. Du lever på riktigt
och inte nåns flöde och tror inte på
tillfälligheter och öde.

Du ska bli klokare med åren. Det är så
det är sagt. Du har huvudrollen i andra
akt. Med gråare strån i håret och fler
gropar i låret. Du har luftat dina vingar.
Lärt dig av dina misstag och bytt rätt
ringar. Du lever i presens, du har synat
klart sömmen och slutat skjuta upp
drömmen. Eller?

Det är dags att lämna mer skit i vrårna
och levla upp en nivå. Är du på? Gör det
nu. Bara gör’t! Hallå!? Du är långt ifrån
dekadent! Det bästa har inte hänt. Än.

Malins Instagramkonto med massa mer klokt hittar ni här: @diktning

Ibland undrar jag om jag blir klokare

Ibland undrar jag faktiskt om det stämmer. Att vi blir klokare med åren. Eller jag kanska ska tala för mig själv? För jag glömmer och jag hittar inte namn. Ibland känns det som att hjärnan är belagd med teflon och all ny kunskap jag vill ta in glider iväg fortare än jag hinner blinka. Särskilt efter en julhelg med de unga vuxna i familjen. De med de snabba tankarna och det fenomenala minnet, ni vet.

Då är det väldigt skönt att inse att klokskap inte sitter i förmågan att lära nytt eller att komma ihåg namn. Att vara klok innebär att använda sin erfarenhet med gott omdöme. Och då är det klart att vi blir klokare med åren, för erfarenheter att lära av och fatta beslut ifrån får vi ju fler ju längre vi lever. Härligt, eller hur?

ses snart igen och tills dess. HEJA alla kloka, som bara blir klokare.
Kram Malin Lundskog

Pausjumpa mot väggen

Caroline bjuder på 2023 års sista version av Mariannes mirakelgymnastik. Den här veckan är det pausjumpa mot väggen som gäller där karaktären från Mariannes mirakel går igenom både armhävningar, pussar Little Steven och slänger upp benen mot väggen.

Häng med på ett kort pass med både små och stora rörelser. Alla gör gott. Och med det önskar Caroline gott nytt år. Jag håller med henne.

Pausjumpa mot väggen är kanske till och med ett knep att ta till för att undvika väggen? Pausa är väl ändå det nya svarta?

Vi ses snart igen. Tills dess: heja pausen!
Kram Malin Lundskog

pausjumpa mot väggen, Mariannes mirakelgymnastik, Malin Lundskog,

Lugnet efter den lugna julen

Vilken jul vi har haft ute på ön. Det är nog den största lyxen jag vet när barnen kommer ut och hälsar på i några dagar. Säg det inte till dem, för då suckar de så att alla levande ljus längs hela västkusten slocknar, men jag är så glad över det att tårarna kommer. De där sköna tårarna. Tacksamhetstårarna. Över att de är så fina. Och när jag hör hur kul de har tillsammans. Och idag andas jag in lugnet efter den lugna julen.

morgon, himmel, knippla, soluppgång, mellandagar — vaknade till den här himlen i morse

lugnet efter den lugna julen, sol, vattentorn, knippla — när vi gick ut på morgonpromenad såg himlen ut såhär

lugnet efter den lugna julen, utsikt från knippla mot rörö — Här vänder jag blicken mot Rörö. Ser ni fullmånen?

lugnet efter den lugna julen, utsikt från knippla, båt på väg norrut — En båt på väg norröver. Plättlätt att stå här och hitta på historier om vika som är ombord och vart de är på väg …

Egentligen är … Jag menar var min plan att skriva klart baksidestexten till romanen som kommer ut till våren. Och att dessutom redigera nästa roman. Men. Jag känner mig lite vilse. Om man nu kan vara lite vilse? Antingen är man väl vilse eller inte?

hopptorn på Knippla i vintersol, västkusten — Här står hopptornet och glänser

Hur som helst så verkar det som att jag behöver lugn. Ja, trots att hela helgen har varit lugn. Men alla mina storsvulstiga känslor när jag sitter i vårt hus med våra söner och deras respektive, de gör något med mig. Det är som att det är för stort att ta in att jag har vunnit en sådan stjärnvinst, så jag behöver lugnet efter den lugna julen.

Och viktigast av allt är …

Jag ger mig själv det i julklapp så här i efterskott. Eller en för tidig nyårspresent? Eller så gör jag det bara för att jag både vill och behöver det. Andas. In. Andas. Ut. I allt det här vackra. Och i livet, som också det är så vackert så jag får dåndimpen. Visst skulle man kunna tro att det är exakt vad naturen vill säga en dag som denna? Chilla. Andas. Njut. Det kommer fler dagar att göra klart allt det där vi tror är det viktigaste av allt, när det kanske är det här som är det viktigaste: njutet i nuet?

Samma ö, samma runda, men nu är det eftermiddag

springer spanieln Jackson på Knippla — Jackson kollar in fåglarna. Inte alls ledsen över att jag vill vara ute hela tiden en sådan här dag.

lugnet efter den lugn julen, utsikt västerut från knippla, stiltje — Hur många shades of grey? Ingen aning. Men vackert är det.

utsikt, eftermiddagspromenad på Knippla, svanar — FATTAR ni varför jag inte säger emot när naturen kalla en sådan här dag?

badtrappa, lugnet efter den lugna julen, knippla, stiltje, mellandagar — Perfekt badväder!

utsikt, knippla, stiltje, mellandagar, grått — och sen gick jag hem och skrev vidare på min baksidestext

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA naturen!
Kram Malin Lundskog

ps. gissa vilket mail jag kommer att skicka iväg first thing imorgon? Exakt. Det med baksidestexten till mitt förlag.

Det om lärdomar från året

Nu är 2023 års sista epsisod av podden Mitt perfekta liv ute. I det här avsnittet avslöjar vi vilken som är den allra mest perfekta presenten man kan ge någon. Vi sammanfattar poddåret och tar med oss lärdomar. Som att inte sätta nya mål när livet är kaos. Och att skämmas för sig själv, det är ju inget någon annan behöver göra.

Dessutom lär sig Viktoria äntligen att barnprogrammet hette Drutten och Gena …

God jul och gott nytt år alla lyssnare. Och ni andra förstås. Här på bloggen ses vi snart igen (podden dröjer till nästa år, närmare bestämt den femte januari).
Kram Malin Lundskog

det om lärdomar från året, podcast, mitt perfekta liv,

Pausjumpa för höfterna

Caroline dansar vid granen och visar några sköna rörelser för rörligheten i våra höfter. I vanlig ordning är rörelserna helt i sin ordning, hur det är med Caroline lämnar jag åt er att avgöra. Men nu kör vi: pausjumpa för höfterna!

Mer om henne kan ni läsa i romanen Mariannes mirakel där hon är en av huvudkaraktärerna. Och frågar ni henne, så är hon också den viktigaste karaktären. Återigen en fråga för er som läsare att avgöra, he he. Romanen hittar ni här (till exempel).

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: heja rörelseglädjen!
Kram Malin Lundskog

Sedan en tid tillbaka finns Caroline och hennes pausjumpa Mariannes mirakelgymnastik på Youtube. De kan ni se här.

Hållbar hälsa

Stort njut i det lilla

Ibland undrar jag om jag blir klokare

Och viktigast av allt är …

Footer

Malin Lundskog