Hållbarhet

Jag är en av alla kvinnor som vill förbättra världen!

Jag är en av alla kvinnor som vill förbättra världen! Och vi är många, vilket är en himla tur eftersom en inte kan göra allt, men alla kan göra något. Och något från många blir gigantiskt. Kom ihåg det! Dina steg räknas också.

Jag är en av alla kvinnor

Förra helgen var jag i Stockholm för årsmöte med Sustainable Influencers, en förening som vill skapa ett community för att göra hållbarhet synligt i social medier. Det är så mycket jag vill berätta om det här, om föreningen och om hur viktiga alla steg vi tar i en hållbar riktning är. Men … ett blogginlägg är ett blogginlägg och inte en roman, så jag börjar här. Med att tänka högt om det här med kvinnor, omtanke och om hopp!

… för vi är enbart kvinnor!

Kvinnor ja. Vi är enbart kvinnor i föreningen! Kvinnor som var och en verkligen brinner för hållbarhet ur olika perspektiv, med klimatet som gemensam nämnare. Jag kommer till exempel in från hälsohållet, någon från mat-sidan och ytterligare någon är second hand-expert. Och så vidare …

Apropå att vi brinner. De flesta av oss har brunnit så mycket att vi har varit utmattade och det är en anledning till att vi känner att kraften av att vara fler är nödvändig. Som sagt: en kan inte göra allt, men alla kan göra något.

Hur som helst: varför är vi enbart kvinnor? Ja, vårt nätverk är en anledning. Det är ju precis så här det har gått till när gubbar anlitar gubbar; vi pratar med dem som är som oss … Men hållbarhetsfrågan är väl inte en könsfråga. Eller? Hänger den ihop med jämställdheten? Är vi kvinnor (generellt alltså, jag inser också att det absolut inte gäller alla) bättre på att bry oss om andra och annat utanför oss själva och vår närmsta krets. Har vi större förmåga att se negativa konsekvenser av kortsiktig bekvämlighet? Och just det där med bekvämlighet är en nyckel till hur lätt eller svårt det är att ändra sitt beteende.

Jag är en av alla kvinnor som vill förbättra världen, Sustainable Influencers, Malin Lundskog, hållbar — Det är kul med hållbarhet – jag lovar!
Foto: Tess Waltenburg

Nackdelen med att ha det för bra

Har vi det för bra är det så himla lätt att landa i det och inte vilja rucka på sin bekvämlighet. Det är svårare att gå från bra till bäst än att gå från dåligt till okej. Utan den berömda kniven på strupen krävs det mer av oss som individer för att vilja förändra, även om förändringen i slutändan leder till något bättre. Kan det vara en anledning till att män inte engagerar sig lika mycket för miljön? Och, en annan fråga som jag inte ens skrev att jag skulle ta upp men gör det ändå: är det anledningen till att många i min generation inte verkar bry sig lika mycket som de yngre? Vi har hunnit att få det för bra, vi är vana vid vårt sätt att äta, våra resor och vår konsumtion och så vidare. Vad tror du?

… och att ha gamla vanor

I Sustainable Influencers är alla inte enbart kvinnor. De allra flesta är unga kvinnor. Ja, jag skulle kunna vara morsa åt de flesta av dem och är både tacksam över att jag får vara med och bidra med min erfarenhet och insikter om hur det var när jag klev in i vuxenvärlden samtidigt som jag är jättetacksam över allt de unga kloka kvinnorna lär mig. Det är så givande när världar möts och när vi öppnar upp för att vi alltid kan lära oss något. Av alla.

feminists take no shit, Malin Lundskog — hoppfullt med så många starka, kunniga och passionerade kvinnor!
Som varken tar eller ger skit …

Känner hoppet!

Årsmötet med Sustainable Influencers gav mig hopp om att den ljusnande framtid är vår. Tänk att ett gäng före detta utmattade kvinnor bidrar med så mycket skön energi, så mycket vilja, så mycket kunskap och så mycket kärleksfullt jävlar anamma.

Det är hoppingivande. Och för dig som är i min ålder och tänker att du inte kan ändra på dig: du kan ändra på dig. Du är människa! Och varenda människas steg betyder något. Dina också. De är jätteviktiga!

Som du vet är jag en förespråkare för det lilla stegets kraft. Ta ett idag! Gör ett enda val annorlunda än du gjorde igår. Jag är helt säker på att du kan. Och jag är helt säker på att vi alla behöver dra vårt strå till stacken för att vi och jorden ska hålla. Visst behövs stora förändringar i samhället, men istället för att vänta på sega politiska och företagsmässiga vändningar kan vi ju göra vårt?

Förbättringar är möjliga och även om jag verkligen undrar var männen är i hållbarhetsfrågan, så känner jag samtidigt en kraft i systerskapet. Och av att jag är en av alla kvinnor som vill förbättra världen. Är du med mig?

Läs mer:

Här kommer länkar där jag har skrivit om förändringar i små steg och om hållbarhet:

Och här kan du läsa inlägg med tankar om årsmötet från några av mina kollegor (just ja, blev invald i styrelsen för Sustainable Influencers!)

En helg i Stockholm med Sustainable Influencers av Tess Waltenburg
Att sträva mot det operfekta av Stella Hildebrandt

Och du: vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram M

Räcker det att göra sitt bästa för att vara perfekt?

Räcker det att göra sitt bästa för att vara perfekt eller ska vi kämpa bortom den gränsen? Okej, det där är en retorisk fråga, men den är ändå meningsfull att ställa. Det uppenbara svaret på frågan om det räcker att göra sitt bästa är självklart JA! Vad mer kan vi göra liksom?! Och ändå …

Ändå kryllar det av människor (kvinnor?) som gång på gång gör mer än sitt bästa. Som pressar sig utanför sin egen gräns i allt och inte ger sig utrymme av att vara tillräckliga som de är. Men, hallå: vi är tillräckliga! Allihop. Precis som vi är. Ja, vi är till och med perfekta.

Det mest hälsosamt hållbara vi kan göra är att göra vårt bästa utifrån dagsform. Utifrån livssituation, energinivå och mående. Det bästa vi kan göra är att vara modiga och stå upp för oss själva och det vi tror på, dela med oss av det som är vi. På riktigt vi. För i det som är vi på riktigt finns så mycket fint. Där i finns det perfekta. Japp! I dig också. Jag lovar!

mod, Malin Lundskog, klättra i träd, Slottskogen — Modet att stå upp för sig själv! Och traska ut på en hal gren …

Att göra sitt bästa är att vara perfekt

Räcker det att göra sitt bästa, när en vill vara perfekt? Såklart! Ja, tycker jag alltså. För om du frågar mig är det så perfekt som det någonsin kan bli att vara genuin och äkta. Att göra sitt bästa utifrån sin egen situation. Jag tycker att det är perfekt att vara tillräcklig. Good enough är perfekt. För de där mallarna på vad som anses vara perfekt och nå upp till någon slags omänsklig standard – det är tamejtusan inte perfekt. Det är ju … omänskligt?

Kraven på perfektion

Jag vet inte om vi är överens om att perfekt är detsamma som att göra sitt bästa utifrån dagsform och så vidare, men om vi är det dyker det ofta upp felsökare. Du vet, de som vill peka på att vi inte är perfekta. Enligt den omänskliga mallen alltså …

Väljer vi, som jag, att berätta att vi lever hälsosamt och hållbart, att vi brinner för att ge andra mod att njuta av livet, att hitta glädjen i både rörelsen och vilan och att vi dessutom värnar om miljön, då är det lätt som en plätt att hitta sprickor i fasaden. I alla fall om fasaden utgår från den där omänskliga mallen på perfektion.

Räcker det att göra sitt bästa för att vara perfekt, bastard burgers, snabbmat, vegan burger, hälsa — vegansk supergo burgare från Bastard Burger – det finns ju olika varianter av snabbmat …

För jag äter snabbmat, jag kör bil och tar en kaffe i engångsmugg. Ibland alltså. Jätte-sällan. Ju mer medveten jag är i varje situation desto mer sällan gör jag sådant som inte stämmer med … mig. Men: jag gör mitt bästa! Och mitt bästa är att vara genuin, väcka tankar både hos mig och dig, att peppa kvinnor att våga sänka farten och hitta sina vägar till genuinitet, hälsa och hållbarhet.

Ibland är mitt bästa gôrbra, ibland svindåligt …

Jag gör mitt bästa genom att inte välja den lättaste och kortsiktigt den mest bekväma vägen. Ibland är mitt bästa så bra att det inte går att göra det bättre och ibland är mitt bästa svindåligt (jämfört med mallen du vet … ). Men både du och jag kan lita på är att det alltid är mitt bästa. Och att jag vet att om du gör ditt bästa och accepterar att det inte alltid är på samma nivå, så kommer du att känna så mycket större kärlek till dig själv. Acceptans. Och med den acceptansen kommer insikten om att du är helt perfekt. Precis som du är!

Du blir stärkt av att vara den du är och du blir mer uppmärksam på vilka val som hör ihop med dig och det liv du vill leva. Och där har vi dem igen: de där ringarna på vattnet!

ringarna på vattnet, de finns där oavsett om du är medveten om dem eller inte …

Jag lever som jag lär. Jag gör mitt bästa och det är fan perfekt! Precis som du!

Räcker det att göra sitt bästa för att vara perfekt – vad tycker du? Berätta gärna!

Jag är snart tillbaka här på bloggen och då berättar jag mer om sprickor i fasader och vikten av att vara perfekt good enough. Stay tuned …

(Om du inte orkar/vill kommentera får du mer än gärna trycka tummen upp här nedanför, om du tycker att mina tankar är värde en sådan tumme. Tummen är ny på bloggen från och med idag och jag hoppas att det blir ett sätt för mig att se vilken sorts inlägg ni gillar, du och de andra som hänger med mig här.)

Vill du bli ännu bättre på att vara perfekt?

Du vet väl att du är välkommen in i gemenskapen i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK, där vi jobbar mycket med hållbar hälsa, pratar om vad vi mår bra av och stöttar varandra. Som sjutton. Till och med skrattar kärleksfullt åt varandras spruckna fasader … För där finns mycket att lära. Jo, vi tränar tillsammans också. Hittar glädjen i rörelsen. Och vi har plats för dig också! Läs mer om medlemsprogrammet här.

Ses snart igen!
Tills dess:
HEJA DIG!
Kram M

Den röda tråden i all röra är hälsan!

Den röda tråden i all röra här hos mig, vad är den egentligen? Jag såg en dokumentär om Bruce (ja, Springsteen såklart!) häromdagen och kom att tänka på min egen röda tråd när han pratade om sin låt the Ties that Bind och vad det är som knyter ihop människor i hans liv, sådant han har gjort, sådant han tycker om. Vad är det egentligen som knyter ihop allt jag är och gör. Ja, det undrar jag själv ibland, så jag förstår att du också undrar.

Vad är den röda tråden i mitt liv? I min verksamhet? Jag gör ju så många olika saker. Vill så mycket. Så mycket olika. Det är som att jag småbrinner i mängder med olika frågor.

Miljön är viktig

Jo, jag tycker att miljön är gôrviktig att ta hänsyn till och taggar gärna instainlägg med #weall och är galet förtjust i satsningar som Klimatklubben. Jag cyklar, springer och går så mycket jag kan, väljer tåg framför flyg, traskar runt i en second hand-kappa inköpt för minst sex år sen, ekotillverkade brallor och en gôrgammal mössa, jag köper närodlat mat, säsongsäter frukt o grönt och så vidare. Nej, jag skriver inte det här för att visa mig på någon styv lina, utan för att dela med mig av vad jag tycker är viktigt. Så viktigt att jag glöder för det. Kanske till och med småbrinner?

Jämställdhet betyder massor

Jag var en småslumrande feminist som vaknade till när #metoo kom och rörde om i grytan. Och jag håller mig vaken. Riktig alert faktiskt! Det finns alldeles för mycket kvar av gammal förlegat trams om att män och kvinnor inte har samma rätt att tala, tycka och tänka. Att det feminina sättet att leda inte skulle vara lika funktionellt som det maskulina. Att tjejer inte kan kötta på gymmet eller att så många av oss ska behöva vara rädda när vi rör oss ute på gator eller i joggingspår. Dags att stoppa könskampen och börja dansa tango istället.

Edit: två år efter att jag skrev det här blogginlägget startade jag podden Min perfekta kropp, om feminism på gräsrotsnivå och kroppspositivism för dummies. Bland annat …

Allas värde är viktigt

Jag leker med flyktingbarn och pratar med familjer som har fått asyl på språkcafé. Gråter över deras historia och går sedan hem till mitt jättetrygga liv. Köper Faktum och är medveten om att utliggande kan drabba ungefär vem som helst. Faktumförsäljarna är lika mycket värda som vi andra. Jag ser vikten av att bli sedd. Det är så grundläggande för att vi ska se vårt eget värde: att vi blir sedda. För dem vi är. Alla behöver det. Ja, jag glöder här också. Men brinner inte fullt ut.

Den röda tråden

Vad sjutton är den röda tråden i det här? Och vad har allt det här på min hälsoblogg att göra? Jag vill så mycket! Jag är så många! Inte nån gul eller röd eller grön eller blå. Inte nån positiv eller negativ, introvert eller extrovert, hälsofreak eller latmask. Det går inte att placera mig i nåt fack.

För jag kör bil, shoppar onödiga saker, mumlar lite för tyst när jag hör kommentarer som säger att jämställdhet är trams. Det är där Bruce (ja, Springsteen! Sa ju det.) kommer in i bilden. I alla fall hans tankar kring låten the Ties that Bind. Vad är det som är gemensamt för de här områdena. För allt det där som jag tycker är viktigt (det jag beskriver här är bara en bråkdel) har faktiskt en sak gemensamt. En sak som gör att det är helt logiskt att jag ger plats åt det på min hälsoblogg. The Ties that Bind. Den röda tråden. Hälsan!

Hur hänger allt ihop?

Fortsatte fundera på det här, när jag cyklade iväg under den här himlen för att spela padel igår. Miljön och hälsan hänger ju hur tight ihop som helst, även om hälsobranschen inte alltid visar det. Men det där som jag vurmar för: keep it simple, vardagsmotionera, sov gott, umgås, hitta glädjen, ät bra och tyck om dig. Det är hälsosamt. Och miljövänligt.

Jämställdhet och hälsa? Snacka ler och långhalm. Genom jämställdhet mår alla bättre, gemenskapen växer, vi blir tryggare och den tryggheten ger en stabilitet som skapar den där berömda balansen i livet. En tydlig röd tråd!

Allas värde? Att bli sedd och se sitt eget värde är värdefullt för hälsan. Låter enkelt, är inte alltid enkelt. Vi kan faktiskt börja med oss själva. Visa oss själva att vi är värdefulla. På riktigt. När vi bär med oss den trygga känslan av att vara värdefulla kommer vi också att sprida den till andra. Och inte vilja någon annan något ont. Snällhet föder trygghet som föder snällhet, som föder trygghet, som …

Jag småbrinner

Ja, jag småbrinner i många frågor. Glöder. Brinner inte. Inte för något annat än hälsan. För den är jag redo att ta plats på barrikaderna, om det är där platsen behöver tas. Men jag tror att pytsa ut hälsoglöd på det viset jag gör är en himla bra grej, så jag fortsätter med det. Fortsätter glöda för hälsan. Småbrinna. Fortsätter att leda webbkurser för goda vanor, fortsätter att föreläsa och inspirera och jag fortsätter att blogga, instagramma och facebooka. Och att leda träningspass. Fortsätter.

Eftersom jag har hittat den röda tråden känner jag mig inte lika splittrad längre. Gôtt känns det! Mina Ties that Bind är hälsan. Låter det rimligt tycker du?

Spännande höra vad du tycker – dela gärna med dig om dina röda trådar. Eller kommentarer på min.

The ties that bind (för dig som vill njuta Bruce)

Allt gott,
ses snart igen.
Tills dess:

HEJA DIG!
//Malin

PS. Har fått mail om att berätta mer om mig. Mina tankar. Mina åsikter och mina känslor. Hoppas att ni som har frågat efter det tycker att ni har fått en del ny info om det som är jag.

Läsa ljudbok är ett lätt sätt att vila

Läsa ljudbok är ett lätt sätt att vila. Och vila är ju en så viktig del av hälsan som många av oss har svårt att ta till oss. Jag till exempel Då… Sen brakade jag in i väggen och kunde inte vila. Hur gärna jag än ville! (läs mer om mina brister och min utmattningsdepression här)

Det var då jag upptäckte ljudboken. Jag kunde nämligen inte läsa längre. Jag som alltid har läst mycket, förutom tiden strax innan väggen stod i vägen. Då hade jag inte tid. Tyckte att läsa var slöseri. Inte produktivt och effektivt. Visst är det tur att man lär så länge man lever?

Läs en ljudbok, sa läkaren

Jag fick tipset från en läkare, när jag satt och grät över att jag faktiskt inte kunde läsa längre eftersom bokstäverna hoppade runt i takt med surret i mitt huvud. ”Läs en ljudbok” sa hon. Eftersom jag är en duktig flicka och gör som jag blir tillsagd (nja… men ibland i alla fall) lyssnade jag. Och fortsatte att lyssna. Ja, jag lyssnar fortfarande.

Nu är jag inte utmattningsdeprimerad längre och kan läsa utan problem och vet av både erfarenhet och kunskap att vila är viktigt. Jag läser lika gärna nu som jag gjorde i den klassiska bokslukaråldern (ni vet, ficklampa under täcket för att mamma och pappa inte skulle märka att jag läste) och jag har även sedan jag blev frisk från min utmattningsdepression fortsatt att lyssna på ljudböcker. Och poddar (tipsar om några poddar här).

Vila

För mig funkade ljudboken bättre än avslappning och meditation, särskilt i början. Avslappningsövningar använder jag nu, när jag inte är så galet stressad som jag var då och meditation har jag testat några gånger, med blandat resultat.

Behöver du slappna av? Testa dig fram och undersök vilka metoder som passar bäst för dig, men ge inte upp! Dela gärna om hur du vilar bäst i kommentarerna nedan. Behöver du tips om vila? Be om det i kommentarerna, jag hoppas att jag har något klokt att komma med!

En god bok och en hängmatta är ett fenomenalt sätt att vila på tycker jag. Att kunna blunda och läsa samtidigt är också grymt! Eller att städa med en podd eller bok i öronen – då städar jag gärna! Eller klipper gräset, eller, som nu: sitter på ett tåg och tittar ut på Sverige och fälten, ängarna och träden som far förbi. På väg till Masesgården för att hålla kurs i konsten att vara glad fri stark, där vila är en viktig del. Så det kan bli…

Jag lyssnar på min egen ljudbok!

Ja, just nu är det coolaste av allt att jag lyssnar på något jag själv har skrivit! Vore kul om du ville lyssna på den också såklart!

PS. Jag skriver vidare. I november kommer en fackbok om hälsa. Ni vet väl att jag har skrivit Hälsan i fokus – för framgångsrika ledare också? Och en del av Några varv runt jorden, bara? De böckerna hittar du också här

Vila mera – det är inte en synd, även om lättja anses vara det…

Ses snart!
Malin