ö-liv

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen

Nu är vi där igen, när gästbåtarna knôr sig in i hamnen på Knippla, ön sjunker av alla sommargäster och nätterna aldrig vill ta slut. En fantastisk tid här på ön, precis som alla andra tider. Jamen, vi bor ju mitt i semestern … Och därför gör det inte så mycket att vi lämnar den en av sommarens allra somrigaste dagar. VI kommer ju hem igen.

Igår skulle vi på inflyttningsfest till Claes syster i Vallda, några mil söder om Göteborg. Solen strålade, vinden hade (äntligen!) mojnat och vi just vunnit säsongens första seriematch i boule. Alltså, bara tanken på att slänga in hundar och oss i en bil för att åka färja, bil, färja och sedan bil i några mil kändes orimlig. När vi har en båt. Och makrillen börjar komma.

vinga fyr, västkusten, stenafärja, sommar — Vinga fyr och Stenafärjan. Så mycket hemma och Göteborg för mig, så ni kan inte ana.

färja makrill, springer spaniel — Alla ska vara med o fiska

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen, göteborgs hamn, farled, fraktbåtar — Alla ska vara med o fiska

Så vi tog båten. Lämnade hamnen, lånade ut vår båtplats till en glad gäst och fick fartvind i håret. Innan vi sänkte farten och dörjade makrill, vill säga. Utanför Vinga fyr (värd ett besök) nappade det första gången och när vi sedan någonstans mitt i den stora farleden som leder in till och ut från Göteborgs hamn hade fått tio makrillar var vi nöjda. Några i gåbortspresent och några till vår egen lunch idag.

Kalaset var härligt, maten god och sen åkte vi hem. Och det är egentligen där det här blogginlägget börjar (sorry).

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem. Med båt.

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen, solnedgång, vallda sandö, västkusten — det där med att resan är mödan värd ni vet. Det här började vi ta oss hemåt i. Hur vackert???

vallda sandö, solnedgång, på väg mot hamnen — på väg mot båten, vallda sandö gästhamn

Någon gång vid halv elva lämnade vi Vallda Sandö för att ta oss hemåt. Innanför Donsö, Styrsö och Brännö (ni vet dans på Brännö brygga-ön). Vi tog oss vidare ut i farleden igen och körde sedan innanför Hönö, Öckerö och Hälsö. Innan vi någon gång kring midnatt kom hem. I mörker. Men inte nattsvart mörker, utan sådär sommarmörkt där det alltid finns en liten aning ljus. Och en väldigt gul måne på det.

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem, Göteborg, kvällsljus, sommarnatt — Kolla in Göteborg från havet. Snygg hon e!

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem, farleden, rivöfjorden, Göteborg, lysbojar — lysbojar i farleden

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem, lysbojar, farled till Göteborgs hamn — Ser ni, ett helt stilla hav.

När vi lade till i vår hemmahamn var vi eniga om att det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen. Och för att få åka hem i sommarnatten, när nästan nästan nästan inga andra båtar är ute.

svallvågor, sommarnatt, båtliv, västkusten, Knippla

Jag letar saker för letandets skull, inte sakens …

Det slog mig idag när jag var ute i bergen med Brorsan och Jackson: Jag letar inte saker för sakernas skull, utan för letandets. Det är därför vi har tampar, bojar, välen, flaggor och diverse olika lådor runt om i trädgården (som är ett kapitel för sig just nu). I stunden jag letar, hittar och sliter med att få loss mina fynd som ofta har kilat fast sig under en sten har jag (sällan) koll på vad jag ska med saken till. Men målet är oväsentligt när jag letar. För jag letar för letandets skull, inte sakens. Resan är målet och den som söker finner och allt sådant ni vet.

Jag letar saker, tamp, strandfynd, västkusten, Knippla — Där låg tampen, efter de hårda västliga vindarna som har härjat här på sista tiden.

När det har blåst (det har det) hårda (ja jädrar) västliga vindar (väldigt ofta) är västsidan av ön en blandning av skattkista och soptipp. Jag plockar plast och det vet jag att ni har koll på varför (om ni har råkat missa det, kan ni läsa mer om det här till exempel). Och jag gör fynd. Som idag. Då hittade jag en tamp, som satt fast under några stenar.

jag letar saker, malin lundskog på knippla, tamp, strandfynd, sakletare, västkusten — Blir nästan rörd när jag ser hur uppriktigt glad jag är över mitt fynd 🙂

Målet med letandet är just att leta

”Vad ska du med den till” brukar Claes fråga när vi kommer hem med våra fynd, hundarna och jag. ”Bra att ha” svarade jag på frågan idag. För man vet ju aldrig, eller hur? En vacker dag står man där och och önskar inget hellre än att man hade en rejäl tamp till hands. Och voìla: Nu har vi det!

Malin Lundskog med tamp, sakletare, Knippla, västkusten

Har ni tänkt på att oavsett om vi letar saker eller upplevelser så är det aldrig förgäves. Oavsett vad vi hittar eller känner i stunden. En tamp kan mycket väl komma till nytta (om inte annat får den symbolisera känslan i mig när jag lyckades slita loss den från stenen) och upplevelser ger erfarenheter som vi kanske inte alls tycker är orda något i stunden, men vi lär oss av allt. Precis allt! Och det är en fin upptäckt det också.

Så … vi fortsätter leta och njuter av resan va?

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA ALLA!
Kram Malin Lundskog

I Killiney hoppade jag i Irländska sjön

Dubbelhajk i Dublin kallar vi den, dagen på vår tågluff då vi först vandrade i Howth och sen i Killiney. Och jag hoppade i Irländska sjön! Så salt o vågigt och alldeles … alldeles underbart.

Ja, ni kan ju se själva. Här är vi på The pyramide of Dublin, för att få ännu bättre utsikt (och för att det är kul att klättra upp på saker man kan klättra på):

Killiney hills, utsikt, — Claes systerdotter Amélie visar vägen

I Killieny hills, pyramide of Dublin, utsikt, tågluff, — Claes systerdotter Amélie visar vägen

Livet med interrailkort är toppen, eftersom vi kan tåghoppa hur mycket vi vill. I morse tog vi ju först tåget från Dublin till Howth, nordost om Dublin, och efter vår hike där till Dalkey, sydost om stan. När vi passerade Dublin hoppade Claes systerdotter Amélie (som pluggar i Dublin, vet inte om jag har berättat det än?) på och visade vägen.

När vi klev av i Dalkey hamnade vi först bland de flådiga husen där bland andra Bono bor. Han visste nog inte att jag skulle komma, för jag såg honom ingenstans, men gott om stora, exklusiva hus var där i alla fall. Bakom välklippta häckar …

Killiney Hills

Ja, så kom vi då upp till Killiney hills och för kanske sjuhundratredje gången den dagen sa jag både åh! och ah! över havet, utsikten och hela härligheten.

I Killieny, hike, tillsammans, tågluff, Malin Lundskog

Och i Killiney hoppade jag i Irländska sjön

Tågluffens första bad blev i Killiney, i Irländska sjön som var mycket saltare och mycket mycket kallare än mitt vanliga Kattegatt. Men ändå precis så som salta bad bad brukar vara: alldeles underbart. Det syns inte på de här bilderna, men det var ganska vågigt och nedersta trappsteget på stegen låg i jämnhöjd med vattenytan vilket gjorde det lite klurigt att komma upp. I är ju sällan ett problem, eller hur?

I Killieny, bad i Irländska sjön, tågluff, Malin Lundskog — mot badet!

I Killieny, bad i Irländska sjön, tågluff, hike — vägen mot badet

I Killieny, bad i Irländska sjön, tågluff, Malin Lundskog, havet — vägen mot badet

Jag hade fullt upp med att packa ner regnrock när vi lämnade Dublin i morse och kände inte för att bära grejer i onödan, så bikinin fick stanna hemma på hotellrummet. Men, sport-bh och trosor funkar ju lika bra att bada i, eller hur? I alla fall tycker jag det och i Killiney hoppade jag i Irländska sjön utan att tänka på något annat än friheten i att bada

Regnrocken hade jag ingen användning av förresten och varenda irländare vi har träffat tror inte att ni därhemma kommer att tro på oss när vi säger att det inte har regnat en droppe under våra dagar i Dublin. Men det är sant.

Nu har vi en dag kvar här i Dublin innan vi drar vidare till Nord-Irland och Belfast. Men vi ses säkert här innan dess. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om vår tågluff? Jag uppdaterar med länkar till alla inlägg om tågluffen här.

Vi tog tåget till Howth

Idag tog vi tåget igen, först åt nordväst för en cliffwalk i Hoath och sen åt nordost för en eftermiddagssväng i Killiney (återkommer till den rutten). Det är det HÄR jag har längtat efter i över trettio år. Gröna kullar, branta stup, fiskelägen och hav. Wow!

Väder, vind och vackra vyer

Vi tog tåget till Hoath, småbåtshamn, tågluff

Hoath, hike, branta klippor — Jo, det killade i magen ibland

Vi tog tåget till Hoath, den gröna ön, Dublin — … och samtidigt som jag gick och tänkte på alla brittiska deckare jag kunde komma på och på att möta nån som lägger fälleben på en, undrade Claes hur det skulle vara att sätta sig på en plastpåse och åka ner.

Vi tog tåget till Hoath, hike och utsikt — mot Baily Lighthouse

Vi tog tåget till Hoath, klippor fyllda med fåglar — Det tog en stund innan jag såg att klippväggen var knôkad med måsar

Hoath, utsikt, tågluff, sjöräddningen — färgerna!!!

hike i Hoath, tågluff — inte jättemycket folk, men ändå. Folk.

hike nära Dublin, Malin Lundskog — Eventuellt var ingen gladare än jag

I detta gick vi hela dagen och kände oss hemtama i doften av hav och kaprifol.

Vädret i Dublin har, oavsett prognos, hållit sig till molniga morgnar, kyliga vindar och soliga eftermiddagar under våra dagar här. Ganska skönt att turista runt i, i alla fall i lä. Och i Hoath steg värmen ordentligt under hajken som var ganska backig mellan varven.

Om ni nån gång är i Dublin, så är Hoath ett supertips. Ingen av oss är jättebra (vad nu det innebär) på att turista i städer, utan vi var glada över att vi tog tåget till Hoath.

Ni hittar mer om vår tågluff här och snart kommer ännu mer. Prenumerera gärna på bloggen för att inte missa nåt😇.

ses snart och tills dess: heja er! Kram Malin Lundskog

Alla tåg var sena och tajmingen perfekt

Idag kom vi till Dublin. Trots att alla tåg var sena, från Sverige, genom Danmark, Tyskland, Belgien, Frankrike, England till Wales var sena så var tajmingen perfekt. Vi klev av vårt sista tåg i Holyhead, lite osäkra på vart vi skulle gå för att komma till färjan. Det hade vi verkligen inte behövt vara. Ungefär tre meter efter avstigning hittade vi en skylt som pekade oss mot färjan. Vi kom till incheckningen i precis rätt tid och drygt tre timmar senare var vi i Dublin. (Med en transferbuss som enligt tidigare info var en no cash-service, men chauffören som körde oss tog enbart kontanter 😇)

Det där med skyltar är förresten nåt jag återkommer till snart …

Som jag skrev igår så är lugnet mitt kanske allra bästa packtips och det har vi haft glädje av idag också. Vi har nämligen bland annat blivit utslängda från en tågvagn …

Vi blev utslängda från tågvagnen

Ja, vi satte oss på platserna vi hade bokat men när vi visade våra interrailkort tillsammans med platsbokningen blev tågmänniskan som galen. Han skällde ut oss och ryade om att vi absolut inte hade där att göra 😅 . Kunde väl inte vi hjälpa att vi hade råkat boka första klass?

Tipset för dagen för er som ska ut och tågluffa: skit i att boka platsbiljetter mellan Crewe och Chester, även om det står att det är obligatoriskt.

Trots att alla tåg var sena, kom vi i rätt tid

Ombord på färjan njöt vi av havet. Sådär som man gör ni vet, havet är ju alltid … havet.

Vi var trötta, kvällen blev sen men vi fick oss en öl och livemusik i Temple bar (detta som jag har drömt om i över trettio år) och min mans systerdotter, som pluggar i Dublin, hann krama oss. Tänk att trots att exakt alla tåg var sena så kom vi hit till Dublin, med färjan vi hade tänkt att ta. Vilken tajming va?

Ojojoj så skönt det ska bli att sova.

heja alla, vi ses snart! Kram Malin Lundskog

Mer om vår tågluff hittar ni här och stay tuned, för mer kommer. Bland annat om Eurostar och allt vi lär oss om både tågluff och oss själva längs vägen.

Här på ön tvättar vi inte fönster, men …

Här på ön tvättar vi inte fönster, det var något av det första jag lärde mig när vi flyttade ut till Knippla. Då hyrde vi en lägenhet i västerläge och efter första stormen såg vi knappt ut på grund av saltstänkta fönsterrutor. Jag tvingade ut min man att gnugga rent fönstren, men han kom ganska snabbt in igen efter att de luttrade öborna skrattande sa till honom att sluta. Snart regnar saltet bort. Eller så kommer det nytt. Så what´s the point liksom?

Sen den dagen har vi inte tvättat några fönster, för de hade helt rätt öborna. Det regnar snart bort och dessutom blir ju fönstren inte smutsiga, som de blir i stan. Här finns ju inga direkta avgaser. Så skönt.

Här på ön tvättar vi inte fönster, men det kan hända att jag tänker om. Vi får se. Sedan renoveringen av huset har hundarna ett nytt favoritställe där de står och väntar in husse, matte eller någon annan rolig besökare. Soffan. Där står de och viftar och trycker upp nosarna mot rutan och jag kan ärligt talat lämna huset enbart för att få komma hem och se deras söta nunor från utsidan.

kladdiga fönsterrutor, solsken, här på ön tvättar vi inte fönster — solen avslöjar typ allt …

Här på ön tvättar vi inte fönster, springerspaniels, kladdiga fönsterrutor — solen avslöjar typ allt …

Vi får se hur det blir med fönstertvätten, men söta är de hur som helst, Brorsan och Jackson. Så värt kladdiga rutor. Så, det där med fönstertvätt … Jag vet inte.

Vill ni se när de viftar på svansen? Kolla här:

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Mycket har hänt sedan vi lärde oss att inte tvätta fönster

Lägenheten vi bodde i när vi flyttade ut för tre år sedan hyrde vi på rivningskontrakt, läs mer om det här. Otroligt vad mycket som har hänt sedan dess. På ena ändan av tänk att -skalan hittar vi: Tänk att vi hittade vårt fina hus, som vi nu har gjort ännu finare. På andra ändan hittar vi: Tänk att lägenhet vi hyrde då brann ner, tillsammans med vår restaurang?! Branden på Knippla kan ni läsa mer om här.

Ja, om jag kommer att tvättar fönster återstår alltså att se, just nu njuter jag av glada hundar och solen. Prioriteringar va?!

Ses snart! TIlls dess: KRAM!
Malin Lundskog