ö-liv

Vilka spår vill vi lämna efter oss?

Vilka spår vill vi lämna efter oss egentligen, tänker ni på det? Jag önskar att jag tänkte mer på det. Då hade jag kanske inte gnällt på min man i onödan. Ja, till skillnad från i nödan, menar jag he he. Jag hade gosat den där lilla extra stunden med hundarna och jag hade dröjt kvar och pratat med den ensamme gamlingen på bussen. Ja, ni fattar.

Är kuk något vi vill bidra med?

Om jag hade tänkt mer på vilka spår jag vill lämna efter mig hade jag kort och gott varit en bättre människa. Men även om jag inte går runt och aktivt funderar över det, så gör jag i alla fall inget för att medvetet skräpa ner i min omgivning. Som att snacka skit, ljuga eller håna (läs mer om mental nedskräpning här). Eller att skriva kuk på klipporna.

vilka spår vill vi lämna efter oss, kuk, klotter, västkusten, klippor

Alltså, ni ska veta att klippan på bilden ligger ute i bergen här på ön. På ett ställe där jag trodde att nästan ingen annan än jag och hundarna går. Men för någon vecka sedan blev det uppenbart att jag är inte alls ensam med att klättra runt just där. Med mina förutfattade meningar hade jag i alla fall aldrig gissat att de som klottrar just det här ordet, eller som klottrar generellt, skulle ta sig ut bland bergen här. Man kanske ska vara glad för det förresten, att de kom ut i friska luften och fick en liten dos motion?

Nej, jag skriver inte alls det här för att jag tänker göra en stor grej eller förfasa mig över dagens ungdom. Det där med dagens ungdom är förresten bara en vild gissning, återigen utifrån mina snäva och förutfattade meningar som jag egentligen inte vill ha. Men jag har verkligen försökt att tänka mig både medelålders kvinnor, äldre herrar och småbarnsföräldrar klottrande här, men … nah, tror inte det va?

Det är enkelt att göra skillnad

Nej, jag skriver det här för att jag undrar hur sjutton man tänker när man aktivt lämnar spår efter sig som inte är till glädje för någon annan. Har man kul i stunden? Är det spänningen av att göra något förbjudet? Alltså, jag förstår allt det där. Och ändå inte. Tänk om de hade skrivit något fint istället. jag menar, svårare än så är det inte att göra skillnad med positiva vibbar. Kolla bara här:

En annan morgonpromenad på ett annat ställe på ön möttes jag av rosor gjorda i tång. FATTAR NI HUR FINT?! En människa som verkligen begriper grejen med att lämna spår som skapar kärleksfulla, glädjesprittande ringar på vattnet.

Allt vi gör, gör skillnad. Vi lämnar spår efter oss, oavsett vad vi gör eller inte gör. Tänk om vi skulle ta och göra skillnad på ett sätt som gläder andra? Jag är säker på att vi inte skulle bli särskilt sorgsna av det själv. Tvärtom. Det ligger i vår natur att vilja hjälpa och om inte det här med att skapa glädjeringar på våra medmänniskors vatten är att hjälpa så vet inte jag …

Vad säger ni, ska vi?

Lektörsutlåtandet, livesändningen och lekfulla träningen

Lektörsutlåtandet som jag har väntat på, damp ner i min inkorg fredags. Just som jag satt och skrev på ett (av totalt tre) manus jag håller på med just nu. Jag såg att det kom, men jag tänkte att jag skulle vara ståndaktig och fortsätta skriva så länge jag hade planerat. Men … jag lyssnade inte på mitt huvud. Känslorna tog över och jag öppnade det där mailet. Pirrig i magen, förväntansfull och så BAM. Gick luften ur mig. Helt i onödan det inser jag nu, när det har gått några dagar. Men där och da. Aj! Jag hade i min enfald (och anfall av hybris) trott att nu minsann är det här en färdig berättelse. Men. Jag har mycket kvar att jobba med.

soluppgång, västkusten, Knippla — när jag fokuserar på fel saker, glömmer jag av att även sådana dagar går solen upp

Jag fokuserade på helt fel saker

När jag läste lektörsutlåtandet missade jag de där ”åh, vad manuset har utvecklats” och ”så bra att du har strukit karaktärerna …”. Jag såg bara ”det är fortfarande jobb kvar” och ”det här känns konstigt”. Ja, ni fattar. Helvetes jävla skit! Allt det där om att jag skriver för att det är kul (som ni kan läsa om här) och att fokusera på det som utvecklar var som bortblåst. Istället funderade jag på vad sjutton jag ska göra nu. Vad ska jag jobba med? Hur sjutton kunde jag tro att jag skulle blir författare?

Ja, sen gnällde jag lite inför några stackare som står mig nära, tog några djupa andetag och insåg att det här är exakt vad jag behöver för att utvecklas. Ett så noggrant och kunnigt utlåtande från en lektör kommer inte för att jag ska slänga mina drömmar i papperkorgen. Ett lektörsutlåtande som detta är snarare en gåva från ovan (eller vad sådana där gåvor nu kommer ifrån) och lär mig massor, utvecklar berättelsen och tar mig inte bara ett myrsteg närmare ett riktigt, riktigt bra manus, utan snarare ett jättekliv. Och inte bara det här manuset förresten. Nej, jag tror till och med att jag lär mig så mycket av utlåtandet att det ger mig större trygghet (och kunskap!) som författare. Om jag använder gåvan på rätt sätt alltså och det hoppas (och tror) jag att jag gör.

Pust! Kanske gör det ändå ont när knoppar brister …

Gott & blandat var det ju

Det är söndag och det här är alltså egentligen ett gott&blandat-inlägg. Kanske egentligen räcker med det där lektörsutlåtanden som var både gott & blandat, men det har ju hänt lite mer. Eller mycket?

Poddinspelning

Cilla och jag har till exempel börjat köra våra inspelningar av podden Skriverier med Malin och Cilla live, på Instagram. Eller … Vi har gjort det en gång, men vi hade så kul att vi kommer att fortsätta med det. Tisdagen den tjugoåttonde februari kl 14 är det dags igen. Då hittar ni oss på min Instagram.

Vickan och jag har spelat in avsnittet till Mitt perfekta liv som kommer på fredag. Oh my! Vi snackar skam så jag nästan skäms. Nä, det gör jag inte. Men det är ett oerhört spännande ämne att prata om. Kom ihåg att lyssna om ni också tycker det.

Mycket podd har det varit i veckan hur som helst och det är också hur kul som helst.

Företagsutveckling

Jag har signat upp mig på kurs för att utveckla mitt företagande. Jag vet inte om ni har märkt det, men jag är ju mitt i någon slags förflyttning. Från början drev jag företag inom enbart fysisk träning och övergick sedan till både fysisk och mental träning för att vidareutveckla företaget till hälsa där själen och fick utrymme (så konstigt att den inte alltid har fått det?) och nu är jag på väg in i författarskap och livsglädje (hälsosamt det också). Omvälvande omvandling som det ska bli spännande att få styra upp.

Kroglivet

Ända sedan branden i augusti (då vår restaurang brann ner för er som inte har hängt med) har vi jobbat med vårt försäkringsbolag och vår fortsatta glöd (ursäkta skämtet) för kroglivet. Nu är vi klara med försäkringsbolaget och har dessutom bestämt oss för att det inte blir någon provisorisk restaurang till sommaren (som har varit både på tapeten och många av våra gästers önskelistor). Den Glade Knoden återuppstår kanske igen (alltså, vi vet ju allihop att man aldrig vet, eller hur?), men inte förrän någon gång tidigast 2025. Då beräknar vår hyresvärd att de har byggt upp fastigheten igen.

Det är som vanligt väldigt skönt att ha bestämt sig. Vilken lättnad man känner, eller hur?

Utelivet

springerspaniel, spegelbild, Knippla, västkusten — spegel spegel på väggen där?

springerspaniel, utsikt. Knippla, västkusten — Brorsan

Utan utelivet, ingen Malin. Jag tror faktiskt inte det. Många promenader, mycket klättring i bergen här på ön, utomhusträning i parken och första joggingrundan efter min operation i början på januari. Så härligt! Och så lekfullt!

löpning, Malin Lundskog, västkusten, Knippla, lektörsutlåtandet — tog den där joggingrundan innan stormen Otto drog förbi, men blåste gjorde det!

Naturen är bäst, ingen protest. Och mitt i allt jobb och slit, alla poddinspelningar, lektörsutlåtanden, livesändningar och allt skrivande så är det den lekfulla rörelsen utomhus som är grejen för mig. Hoppas att ni hittar vad som är grejen för er. Sååå värt (som jag inte ens är säker på att kidsen säger fortfarande. Mina kids som sa så, börjar ju bli väldigt vuxna nu.)

Bara en sån sak som de här olika vädren under veckan:

solnedgång, västkusten, Knippla, Malin Lundskog, lektörsutlåtandet — solnedgång

dimma, tôga, vätkusten, Knippla, Malin Lundskog — tôga som man kallar dimma här ute. Vackert det också.

utsikt, västkusten, Knippla, Malin Lundskog, lektörsutlåtandet — och de stilla stunderna som ger sån ro i själen oavsett lektörsutlåtanden …

Hoppas att ni vill följa med på resorna med manus och företag och … livet? Jag tycker själv det är spännande när man inte vet var allt ska sluta. Om det nu ska det?

Det här har varit en vecka med lite extra allt. Och tre vm-medaljer i skidskytte på det. Bara idag! Heja Sverige. Och heja oss allihop.

Vi ses snart igen!
Kram Malin Lundskog

Insikter och utsikter i veckans gott & blandat

Insikter och utsikter är två så storslagna ord och inte helt sällan kommer de tillsammans. Eller, det är kanske snarare så att insikterna ofta kommer neddimpandes till mig, när utsikterna är storslagna. När jag sitter o glor ut på havet. Eller går och glor, för all del.

Insikter hamnar på veckans gott

En av veckans stora insikter var den jag skrev om i det här inägget om vad det är som får mig att inte ge upp. Inte för att det är något sensationellt att det är glädjen som får mig att hålla i och hålla ut, men det känns så skönt när jag inser att det är så. Det blir lättare att hitta tillbaka om jag någon gång skulle få för mig att ge upp, är ni med? Just den här insikten handlade om glädjen till att skriva, men jag vet att det är samma sak när det handlar om … allt. Jag är en sucker för glädje helt enkelt. Gôtt att veta tycker jag.

Det är faktiskt också insikten om glädje som har gett många av mina kunder uthålligheten till att skaffa sig goda vanor också. Träna det som är kul, välj glädje och lätthet istället för motstånd och kamp. Smart ju!

insikter och utsikter, blogg, frukost, Malin Lundskog, café magasinet — mumsigt på alla sätt

Andra insikter är inte heller några SAY WHAT?! Men en så enkel sak som att träffa vänner. Alltså. Ibland hittar jag på att jag inte orkar. Eller ens känner för det. Men så gör jag det ändå och efteråt är jag så glad och tacksam att jag är alldeles till mig i trasorna. Vilken lyx det är att ha människor omkring sig. Som ger så mycket! Det ska jag påminna mig om nästa gång jag tvekar. Som ett kallt bad eller ett träningspass: man ångrar sig aldrig!

I måndags åt jag frukost med en av mina bästa. Inte bara insikten om hur härligt det är med vänner och att jag dessutom då kom till insikt om att jag inte behöver lägga energi på dem som inte ger något. Herregud, vilket slöseri det är egentligen. Någon mer som tycker att det är svårt?

det där om att lära ut vad man själv behöver …

Nej, det spelar faktiskt ingen roll att jag har ägnat flera år av mitt yrkesliv till att coacha andra. Att jag har peppat dem att släppa taget av det och dem som tynger ner och håller dem tillbaka. Jag är också människa och tycker som de flesta att det är svårt att släppa taget. Ja, ni vet: Om sådant och sådana som har hängt med länge. Som man har haft det fint med. Men tänk vad fint att vara tacksam över det som har varit, istället för att krampaktigt hänga kvar och tro att det alltid ska fortsätta på samma sätt. Är ni med?

Förresten, är inte frukost ett av de bästa sätten att träffas på?

Utsikter

Jag delar något från mina morgonpromenader här på ön i mina Instagram stories, nästan nästan varje dag. I alla väder är jag så glad över att traska runt här och vill dela med mig av allt det vackra. Självklart överträffar verkligheten filmer och bilder på Instagram och jag vet att det är fritt fram för alla att avfölja eller strunta i att titta. Men: när jag frågade er som hänger med på stories om jag skulle så sluta tjôta om utsikten från ön, så blev svaret ett rungande: FORTSÄTT. Och det gjorde mig glad, eftersom jag älskar att dela med mig av de vackra utsikterna. I ur och skur. Det blir fler goda utsikter, både där och här.

insikter och utsikter, öckerö, kajak, februari — färg och form som gör sig snyggt ihop på Öckerö

insikter och utsikter, Knippla, sjöbodar, västkusten, Bohuslän — Utsikt på väg till och från färjan på Knippla.
Hur fint?

Mera gott

Jag har kommit igång med träningen igen, efter uppehåll sedan den där lilla operationen i början av året. H E R R E N A D D Å vad härligt. Och shit vad svag jag är. Det blir inte lättare att komma tillbaka när man blir äldre om man säger så … Men jag är så glad över fyra träningspass i veckan, där det senaste var i morse. I parken. På ön. Bästa grejen!

Egentligen tycker jag att det är ganska läskigt att det är så vårigt redan nu, eftersom jag tror att det har med klimatförändringarna att göra. Men ändå … Jag njuter. Bara en sådan sak som att jag kan gå ut i bergen och kamma hundarna. Jag hoppas nämligen att pälsen jag kammar av dem kommer till nytta i något fågelbo under våren. Vad tro ni, gör vi något nytta hundarna och jag?

Knippla, hundpromenad, springer spaniel, Malin Lundskog — Brorsan gillar att bli ompysslad och jag gillar att vara ute.
Och kanske får någon fågel glädje av pälsen?
Win win på alla sätt.

PS. Har ni sett att jag ser ut som en riktig ö-bo i min snajsiga jacka? Den är från L.Brador och köpt där man köper yrkeskläder (varför det nu heter så, alla kläder man jobbar i är väl yrkeskläder? Som mysbrallor för oss som jobbar hemifrån … ). Jackan är varm, vindtät, hundvänlig och dessutom syns jag ju hur bra som helst även i mörkret. Finns det något bättre än kläder som är gjorda för att användas?

Och lite blandat

Jag har inte skrivit klart några manus, jag har inte fått något förlagsavtal, jag har inte … äh. Skitsamma. Fel fokus. Men vet ni vad jag har gjort, som inte är så värst eländigt, bara lite ”så kan det gå”. Jo. Jag har stickat så mycket och så hårt på ganska tunna trästickor att jag har hål i pekfingret jag petar av stickorna med. Gissa om jag träffar exakt samma ställe flera gånger om när jag stickar? Jepp, helt rätt. Aj, alltså. Som fan!

insikter och utsikter, stickning, Malin Lundskog, färjan, västkusten — stickar inte när jag kör, bara när jag är på färjan.
Never not knatting som en stick-hashtag heter på Instagram … Den stämmer på mig.

Och jag har precis plockat ut den här mössan från tvättmaskinen. Vad den nu gjorde där, tillsammans med en fyrtiotvätt? Vi får se om den går att töja tillräckligt eller om jag behöver sticka en ny … Någon som har ett mindre huvud än mig annars? Lätt tovad turkos mössa, bortskänkes eventuellt.

Malin Lundskog, hipsterhue, sticka, Knippla, västkusten — så här såg den ut innan tvätt …

Jahaja, det var väl ungefär det för den här veckan. Vi ses väl snart igen?

Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Varma spår, kalla bad och samtal om böcker och livet

Varma spår har jag varit ute och lagt åt våra hundar den här veckan. Och som de har spårat! Det är verkligen en fröjd att se dem både jobba och framförallt att lyckas. Apropå det, är det inte fantastiskt att se andra lyckas? Särskilt om andra är sådana man verkligen tycker om. Som barnen och vännerna och kunderna och klienterna.

varma spår, springer spaniel, blodspår, västkusten, Knippla — Jackson har gjort spårpremiär i veckan!

Kalla bad

Ni vet ju hur mycket jag gillar det här. Det kalla vattnet och den där sockerdrickspirriga känslan i kroppen. Jag tror inte att det finns något som är så vilsamt för mitt huvud som att bada kallt. Det är ju inte så att jag plaskar runt och tänker på middagen (det gör jag för övrigt nästan aldrig numera, annat var det när barnen bodde hemma …) eller ens på karaktärerna i mitt manus (som jag för övrigt annars tänker på nästan varje vaken sekund). Jag har liksom inget annat val än att bara andas och var här och nu. Den här veckan har varit en riktig go kallbads-vecka för mig.

Är de kalla baden hönan eller ägget för hälsan?

Jag tror förresten att det är med kallbad som med så mycket annat som blir en trend som sägs göra alla hälsosamt friska på ett kick: effekten beror på … Läste en studie om just det här med kalla bad för ett tag sedan, där forskarna inte hittade några belägg för att det skulle vara sådär superduperhälsofrämjande utan att det kanske är så att de som badar kallt redan lever ganska hälsosamt. Alltså. Ska vi sluta tro på one size fits all-konceptet när det gäller hälsa och inspireras av vad andra gör, kanske testa om det verkar härligt, men absolut inte ha dåligt samvete för att vi inte hoppar på varenda hälsotrend? Vad säger ni?

Yes, sa hon som typ har stått på kallbadsbarrikaderna … Och som tänker fortsätta bada så länge jag har hälsan och tycker att det är kul. Om inte annat för att få uppleva dagar som denna:

kallbad, vätkusten, kalla bad, Knippla, Malin Lundskog

Mer om mina kalla bad kan ni bland annat läsa här där jag berättar om den glada känslan och här, där jag tipsar om hur du får till ett kallt bad med så mycket njut i som möjligt.

Samtal om livet har berikat veckan

Kommer ni håg att jag stängde ner mitt medlemsprogram GLAD FRi STARK i höstas? Ja, det gjorde jag i alla fall. Och medlemmarna som har träffats varje vecka år ut och år in online, ville fortsätta träffas. Det gjorde de i helgen och jag fick vara med! Vilka kvinnor alltså. Och så coolt det är att träffas på riktigt, när man bara har setts på nätet tidigare. Eller, vaddå ´bara´? Herregud som vi har träffats. Och så väl vi känner varandra. Jamen, det var som att träffa riktigt, riktigt nära vänner och samtalen behövde ingen startsträcka utan vi kunde dyka ner i det där spännande djupet direkt. Alltså: jag älskar det! Samtal som berikar. Som blottar känslor och tankar. Nyfikna samtal.

Ja, och god mat på det då … I fredags var vi på Ilse Grön Krog på Karl Johansgatan här i Göteborg. En sådan där restaurang där man känner sig som hemma direkt. Galet god vegetarisk mat, hur mycket viner som helst (jag körde och fick mig ett gott alkoholfritt) och härlig personal som kunde berätta massor om vinerna.

Hade så fullt upp med att prata att jag glömde fota mer än förrätten, men den var å andra sidan supergod. En jordärtskocksrösti med zucchini, ost, semitorkade tomater och yoghurt. Alltså!!!

vegetarisk, rösti, restaurangtips, Göteborg, Ilse Grön, Malin Lundskog — min förrätt!

Samtal om böcker med läsare och författarkollegor

Och mitt i hela alltet åkte jag till Jönköping för att delta på Smålands Litteraturfestival i lördags. En ganska rejäl bokmässa där vi som ställde ut fyllde upp både Jönköpings stadsbibliotek och muséet som ligger vägg i vägg med bibblan. Ja, för att inte tala om alla besökare då … De var många! Och jag träffade så många härliga läsare. Ja, de var härliga även om de inte ville läsa just min roman. Det är kul att prata böcker helt enkelt.

Och det är JÄTTE-kul att prata skrivande. Jag fick en heldag med två andra författare, Camilla Dahlsson och Hanna Landahl. De ligger några böcker före mig och inspirerade som tusan.

Hanna Landahl och Camilla Dahlsson som fick dras med mig hela dagen
jag, min beachflagga och mina böcker

En annan grej som inspirerar och stärker är uttalandet om hur få vi är som blir utgivna, i det här klippet från SVT Nyheter i Jönsköping. Hon som säger det är Eva, som driver förlaget Ordberoende där boken Skapa ditt drömliv som jag är medförfattare till är utgiven. Och ett ps: känner ni igen ryggtavlan som dyker upp på slutet?

veckans gott & blandat

Ja, det här var en sammanfattning av veckan som har gått. En go vecka som jag avlutade med världens längsta tupplur …

Vi ses snart igen, här på bloggen eller någon annan stans. Vill ni läsa mina tidigare inlägg på temat gott&blandat hittar ni dem här. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Här i glesbygden är matbutiken inte bara en matbutik

Här i glesbygden är det mycket som inte är som det är i stan. Mataffären är ett praktexempel på skillnad mellan livet på ön och livet i Göteborg. På Knippla gick luften ur oss när Sveriges minsta Coop-butik brann upp. Ni vet, när vår restaurang och lägenheterna som var under renovering också brann. Branden kan ni läsa mer om här.

Men sedan en månad har vi en ny mataffär! HURRA!

här i glesbygden, sjöbodar, Knippla, Bohuslän, mataffär — det gör inte ont att gå förbi den här längan varje gång jag ska gå och handla …

Visserligen var Den Glade Knoden, vår krog, en plats dit öborna gick för att umgås. Men: det var ändå mataffären som var det stora sociala navet här. Här ute storhandlar vi inte. Nej vi går inte ens och handlar bara en gång om dagen. Många handlar fyra-fem gånger per dag. Inte för att vi är extra glömska eller inte vet hur man skriver handlingslistor. Vi handlar lite och ofta för att den korta turen till affären ger en stor möjlighet att träffa sina fellow öbor. Tjôta lite, skvallra, få veta viktigheter eller kanske bara säga hej. Se att det finns folk här och att det folket har det bra.

Här i glesbygden är mataffären viktig på fler sätt

Hos oss på ön är mataffären inte bara en mataffär. Här hämtar och lämnar vi paket, här finns utlämning från Systembolaget och apoteket och, som sagt, här träffas vi.

Efter branden i somras stod vi utan vår butik. Utan en naturlig samlingsplats och en sådan är tamejtusan så mycket viktigare här än jag någonsin har upplevt att den är i stan. I stan finns det ju folk överallt och affärer runt kvarteret.

Att vi som är unga och friska behöver ta oss till en annan ö eller till fastlandet för att handla är en petitess i sammanhanget. Att vi kunde hjälpas åt att handla för dem som inte förflyttar sig lika lätt är också en bagatell i jämförelse med just det där med att träffa andra människor.

Jublet över en provisorisk mataffär!

Vi behöver varandra! Så ni fattar applåderna och jubelropen när landets minsta coop-butik återuppstod i modulformat på provisorisk plats. Nu kan vi inte bara handla här ut på Knippla igen. Nu kan vi ses utan att det krävs någon planering eller överenskommelse.

Här i glesbygden, som en ö utan fast förbindelse till fastlandet räknas som, är matbutiken oändligt värdefull. Det är rena rama hälsoinsatsen för oss öbor att den finns. Tänk er själva att komma in i er lilla butik och det alltid är någon som säger hej och som vet vem man är. Och som dessutom ligger så vackert att det är en fröjd att gå och handla flera gånger om dagen. Det är grejer till båten det!

Knippla, färjeläge, coop, ö-liv — Färjeläget och Björköfjorden, *här är utsikten från baksidan av butiken*

En rapport från livet på ön, som också är ett helt vanligt liv. Bara annorlunda från livet i stan. Hoppas att ni har det fint allihop.
Ses snart igen och tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

En kappsäck full med hundar och böcker i veckans lista

En kappsäck full med både den ena och den andra boken fick jag med mig till Stockholm och Norrköping där jag har varit i veckan. Men innan jag hann att fylla den med annat än böcker la sig Jackson till rätta i väskan.

en kappsäck full med hundar och böcker, springer spaniel, bok & poddfestivalen, Malin Lundskog — gissa om jag ville packa ner Jackson???

Och tänk, här är vi igen, vid veckans lista av gott & blandat. Vi börjar med det roliga tycker jag:

Veckans gott innehåller bland annat rädsla. Och mod!

En av veckans godaste ingredienser var när insikten om att när jag är som räddast efter att vi har spelat in podd-avsnitt Vickan och jag, då blir avsnitten som bäst. I fredags släppte vi det sjunde avsnittet av podden Mitt perfekta liv och efteråt fick jag för mig att jag lät överlägen och okänslig och guvetva. När jag sedan satt och klippte avsnittet kände jag ändå att det där blir inte så dumt och när sedan några av våra lyssnare har hört av sig om hur mycket de gillade avsnittet … då damp den ner, insikten.

Min rädsla och ängslan är nog tamejtusan ett tecken på att det är ett genuint och modigt samtal vi har. Det har nämligen hänt flera gånger förut, att efter de avsnittet då Vickan får ängsliga mess av mig, det är de som blir bäst. Utan rädsla inget mod och mod är ju lite min grej i år, så … mer rädsla åt Malin?

Jag har vågat skriva

Just det, jag fortsätter att våga skriva och dessutom hållallatummarniharnu har jag vågat skicka iväg ett manus till förlag igen. En del av ett manus som dessutom bara är i råmanusfasen. Allt enligt överenskommelse, men fy fan alltså. Att skicka iväg något som jag vet är ett så kallat shitty first draft (jodå, vi svänger oss med coola engelska uttryck i författarvärlden). Litar på att om det känns läskigt så är det rätt. Eller i alla fall utvecklande på något sätt.

en kappsäck full, författare, Malin Lundskog — o vips sa det swish och mailet gick iväg …

Just det, veckans gottepåse innehöll en en dos Stockholm. Dit åkte jag bland annat för att gå på bokrelesasen av Jessika Deverts roman En av fyra. Som jag ser fram emot att läsa! Och så kul det är att fira en boknedkomst!

en kappsäck full, Jessika Devert, Malin Lundskog, roman

Här vimlar jag runt i Stockholm både kvälls- och dagsljus. Kungliga biblioteket gav verkligen skrivarfeeling, det gör jag gärna om.

med maneter i öronen och solsken (?) i blick
vatten! Stan är full av vatten
ett bibliotek fullt med böcker
här satt jag och skrev i fredags. Ganska mäktigt!

Veckans goaste kanske ändå var att få hänga en hel kväll med min yngste son Jacob och Louise. Vi åt världsgo mat på TAK, bland annat den här pilgrims-förrätten:

pilgrimsmussla, restaurang TAK, Stockholm

Till Bok & Poddfestivalen

Från Stockholm drog jag vidare till Norrköping och Bok & Poddfestivalen. Den får ett eget inlägg, som du snart hittar via länk här. Så kul! Både att podda med Cilla för vår Skriverier med Malin och Cilla, att träffa läsare och lyssnare, prata böcker med andra författare, bli intervjuad och att sälja böcker.

Gott att komma hem också!

Jag är aldrig så glad över det jag har hemma som när jag har varit borta. Min man, hundarna, havet, utsikten, vindarna.

Ja, ni fattar ju. Här är det gott att vara.

Veckans gott & blandat

En kappsäck full av nya erfarenheter och fina möten tar jag med mig hem till ön. Det är inte fy skam det! Tänk vad livet ger oss ändå, hela tiden. Nu ser jag fram emot en vecka med mer rörelse än på flera veckor. Börjar läka bra känns det som. Och dessutom är renoveringen av vårt hus på frammarsch. Kolla bara här på brädorna från typ 1942, som nu har blivit slipade och vaxade:

slipat trägolv, renovera hus, 40-talshus, Knippla, västkusten — som jag längtar efter att sätta fötterna här igen

Vi ses snart igen, hoppas att ni har haft en fin vecka allihop.
HEJA HEJA och kram från Malin Lundskog

Vill ni läsa fler dagboksinlägg som veckans gott & blandat egentligen är? Här hittar ni dem!