ö-liv

Det finns alltid plats för en bänk till på Knippla

Det finns alltid plats för en bänk till på Knippla, verkar det som. Alltså, just som jag gick runt här på ön och trodde att nu finns det nog ingenstans på ön som en bänk behövs eller får plats, så dök de upp. En ny bänk på badbryggan, en renoverad bänk på västsidan och två rejäla sittaochhängaheladagenpåsoffor längst ut på piren. Det blev inte ett dugg trångt eller övermöblerat. Nästan tvärtom: Inbjudande.

soffor, Knippla gästhamn, Malin Lundskog och två springerspaniels, en bänk till på Knippla — Här har man full koll på vilka som kommer in i gästhamnen på Knippla.

badplatsen på Knippla, Malin Lundskog, en bänk till på Knippla — längst bort på bryggan, ser ni den nya bänken

en bänk till på Knippla, Ankis badplats, boulebana — längst bort på bryggan, ser ni den nya bänken

Vi har sponsrade bänkar längs hela slingan, vi har bänkar till minne av öbor och vi har bänkar med Taube-texter och andra visdomsord. Ni kan läsa mer om bänkar och min omvändelse från bänkmotståndare till bänkälskare här.

Finns det hjärterum, så finns det plats för mer stjärterum?

Ja, så kan vi väl säga? Tror jag ska göra det till min mission den här sommaren och provsitta varenda bänk och se om jag hittar en favorit. Vilka kriterier ska jag ha med i min bedömning, tycker ni? Utsikt, vindskydd, bekvämlighet och mer?

Kom gärna med förslag, det här blev ju plötsligt spännande!

Vi ses snart igen, här, på Instagram eller på en bänk någonstans? Frågan är om det finns plats för ännu fler bänkar här på ön …

KRAM o HEJA!
Malin Lundskog

Vänner va?! Vilken rikedom att ha dem.

Jag är så glad och tacksam över mina vänner. Ja, över mina andra kompisar också förstås. Och min man, våra barn och mina föräldrar och alla andra människor jag har omkring mig. Men vännerna. Det är nåt speciellt med dem. Några av mina allra bästa hälsade på mig här på ön igår. Vilken dag. Vilka samtal. Vilken gåva till livet!

vänner va, Malin Lundskog, Knippla, soffa i Knippla gästhamn — vi glassade på de nya sofforna ute på piren i hamnen

Knippla gästhamn, soffa, vänner, Malin Lundskog — vi glassade på de nya sofforna ute på piren i hamnen

Picknick med utsikt

Även om vi har skaffat oss dunderutsikt hemma efter renoveringen, så är det inte mycket som slår promenad och picknick, eller vad säger ni? Så efter hustitt tog vi med oss pick och pack ut på slingan och landade på en läig bänk med utsikt.

picknick på Knippla med utsikt, vänner va, Malin Lundskog — picknick med utsikt

matig sallad, picknick på knippla med vänner, utsikt, västkusten — Jag hade gjort matig sallad *på Havreris (så himla gott), färsk vitkål, romansallad, tomater (åh, de svenska nu!),*
*chili, picklad lök och svensk grillost*.
Som tur var kom Claes hem och fixade go dressing på balsamicovinäger, olivolja, crema di balsamico, basilikasalt
(som jag har gjort på egenodlad basilika).

Självklart ville Brorsan och Jackson vara med i händelsernas centrum, he he.

springer spaniels på picknick i räddeviga, Knippla, västkusten, vänner va

Brorsan, springer spaniel, utsikt, västkusten, Knippla

Det här var en sån där dag då vänskapsbanden vi har vävt blev ännu starkare och tryggare. Magi ändå, att vi som har känt varandra i allt mellan fyrtio och femtio år (F A T T A R ni?!) fortfarande är nyfikna på varandra. Att vi inte förutsätter att vi är desamma nu, som vi var då.

Jag skulle vilja säga att vi igår var ett perfekt skolexempel på hur man fördjupar och förstärker relationer, nämligen genom samtal och att öppet våga visa sin sårbarhet. En heldag med sånt. Snacka hälsoretreat!

Malin Lundskog kör lastmoppe, vänner va, Knippla, västkusten, Bohuslän — om jag gillar min lastmoppe? You bet! Särskilt när jag får lasta den med vänner.

Snipp snapp snut, så tog besöket slut

Efter en heldag med hur mycket gôtt snack som helst, mängder med glada skratt och säkert en tår eller två, åkte de tillbaka till fastlandet. Men livet på ön fortsatte, på en helt ny nivå. En rikare.

Ni vet, när man inser hur värdefullt det är att vi genom åren har hittat tillbaka igen efter de där gångerna vi har varit trötta på varandra, kanske inte pratat på ett långt tag eller helt enkelt inte varit i fas med varandra. Kan det vara så att om vi accepterar att relationer böljar fram och tillbaka, närmare ibland och med ökat avstånd mellan varven, så är det lättare att fördjupa och lära sig mer om varandra? Och sig själv. Goddammit. Och sig själv.

färjan från knippla till burö, vänner va, västkusten,

Vilka vänner va?

Ja, kolla vad jag fick: boken Vänskap av Mark Levengood. Va?

”Utan mina vänner hade mitt liv varit så fattigt, ja mer än så – jag tror att ett människoliv är så gott som omöjligt utan vänskapsband.”
Mark Levengood, Vänskap

Mark levengoods bok Vänskap, vänner va, Malin Lundskog

Jag har reflekterat massor över det här med vänskap den senaste tiden, det har ni kunnat lyssna på i podden Mitt perfekta liv där vi ägnade avsnitt fjorton åt vänner och andra kompisar och där vi i poddens tredje avsnitt diskuterar den perfekta vänskapen. Dessutom har jag en hel formel i min bok GLAD FRi STARK som heter att umgås och ur viktigt det är för hälsan. Jag håller med Mark om att livet blir fattigt utan vänner. Och inte alls lika hälsosamt.

Det är inte bara som Mark och jag tycker så, det finns forskning som visar på det. Sociologen Mats Hilte skriver till exempel i sin bok Den moderna vänskapen om fyra tecken som kännetecknar sann vänskap och det är att den bygger på frivillighet, någon form av likhet, ömsesidighet och tillit. Det kan jag skriva mer om, men idag ville mest berätta om hur viktig vänskap är för mig.

Vi tog båten till Grötö

Fyra-fem öar söderut (det beror på hur man räknar) ligger en ö som jag inte har varit på sedan jag var så liten att jag inte ens minns att jag har varit där. Men den här helgen minns jag, i maj i år. Då vi undrade varför vi satt hemma, när vi kunde vara på sjön? Solen strålade, majvinden var sådär lagom kylig och vi hade absolut inte ett enda måste i hela världen. Livet var gôtt, med andra ord, så vi tog båten till Grötö.

Med en fullpackad kylväska i ena handen och en bok i den andra (finns ingenstans jag läser så bra som ombord på båten) hoppade jag upp på lastmoppen och drog ner till hamnen. Där kom vi på att täckena har legat ovädrade ombord hela vintern och att batteriet inte tar laddning. Men, vad gör det när man kan vädra täcken när man vill och ladda batteriet genom att köra? I N G E N T I N G !

båten till Grötö, Knippla, Bohuslän, västkusten, Göteborgs skärgård — här lämnar vi Knippla bakom oss

Semesterkänsla på nära håll och kort avstånd

Turen gick söderut från Knippla till Grötö via Björkö, Hälsö, Öckerö och Kalvsund. På Grötö hittade vi en ledig plats bland y-bommarna och slapp ligga i bredd med de andra båtarna i Grötös lilla, lilla gästhamn. Vi undviker att ligga långsides utanför andra båtar, det blir liksom ett för stort projekt att komma i land och sedan ombord igen, med hundarna. Och apropå lilla hamn, så är det inte en hamn att komma in sent en högsommarkväll till. Då är det nog svårt att få plats.

Men vi hade båtsemester på Grötö i ett helt dygn. En ö som inte ens ligger fyra distansminuter (eller sju kilometer) söderut. Visst är det härligt att vi inte behöver ta oss varken långt bort eller vara borta lång tid, för att ta semester?

Grötö gästhamn, Göteborgs skärgård, flytväst

Grötö, den gröna ön?

Tänk att det kan vara sån skillnad på natur, mellan öar som ligger så nära varandra? Grötö är ju en grön ö! Kände Brännö-vibbar svepa över ön när vi tog eftermiddagspromenad runt i alla fall halva ön. Den andra halvan tog vi nästa dag. Det första vi hittade på vår promenad var ett hundbibliotek. Vilken grej! Funderar på om jag ska importera idén till Knippla.

hundbibliotek, Grötö, Springer spaniels — vilken bibbla va, dr man kan låna bollar, ben och pinnar …

grötö, båtliv, västkusten, vädersten — den här stenen skulle jag också vilja h med mig till Knippla, he he he

Och så strosade vi vidare runt den mysiga ön, hundarna badade på en strand medan jag höll mig tills vi kom tillbaka till båten. På utsidan piren där vi låg fanns en finfin badtrappa, dit de som bastade också gick. Jo, det finns en bastu i hamnen också som verkade ganska välbesökt, men den testade vi aldrig.

vilka möjligheter till fotbollsspel, brännboll, träning, lek och you name it

utsikt, Grötö, strand — vilka möjligheter till fotbollsspel, brännboll, träning, lek och you name it

solnedgång, grötö — solen gick ner nånstans i nordväst

springerspaniels, båtliv, grötö — solen gick ner nånstans i nordväst

springerspaniels, hundliv, båtliv — ju närmare, desto bättre

kvällssol, södra Bohuslän, Grötö — Utsikten från tabberaset av kylväskan

I kvällssolen satt vi och tittade på sommaren som kom i maj, njöt av hur stilla havet faktiskt kan vara och över att vi nästan tömde kylväskan. Skönt, eftersom vi inte vågade använda kylen på grund av att batteriet inte laddar på landström av någon anledning.

För er som spelar boules finns det en bana i hamnen och det var rätt många båtgäster som spelade lördagskvällen när vi låg i hamnen. Dock inte vi, även om vi ju har upptäckt att det är riktigt kul att spela. Nästa gång!

Morgonpromenaden runt Grötö

Efter en halvgod natts sömn gick hundarna och jag på morgonpromenad. Inte för att vi inte gör det varje dag, men promenader är ett fint sätt att upptäcka nya platser på, det tycker både Brorsan, Jackson och jag. Vi tog oss mot öns södra udde och blickade in över Göteborgs hamninlopp och södra skärgården, som var mina hemmahoods med båten innan vi flyttade till Knippla.

båtliv, Grötö, utsikt, hamninlopp Göteborg — De är inte så lite stora, de där fraktbåtarna …

Sen var semestern slut

Efter bad och frukost och en stunds läsande (som sagt, älskar att läsa ombord) kastade vi loss och tog omvägen under Fotöbron och hem väster om Hönö, Öckerö och Hälsö. Ni vet, där havet breder ut sig och man inte ser ett enda land i sikte västerut. Däremot såg vi en hel drös (skock? stim?) tumlare. Så fina de är, alltså (även om de inte fastnade på bild den här gången).

Och vips! Så var semestern slut. Men såna här helger, där vi kör och gör utan plan, kopplar av och bara är – de är guld värda och det känns som att jag kommer hem som en helt annan människa. hur kort tid och distans resan än har varit. Som en bättre människa kanske är mer korrekt, för jag är ju fortfarande jag. Och dessutom bor jag i semesterparadiset självt, så det där med att semestern är slut är en aningens överdrivet, he he …

Vill du till Grötö utan egen båt?

För dig som vill till Grötö utan egen båt går det färja från Lilla Varholmen (på Hisingen) till Björkö. Från Björkö går färjan över till Grötö. Den sista färjan är personfärja, så har du tagit dig till Hisingen med bil är mitt hetaste tips att lämna den där, eller möjligtvis på Björkö, dit du åker med bilfärja. Vet dock inte hur det är med parkeringsmöjligheter där.

båten till Grötö, västtrafik, södra bohuslän — här är västtrafiks båt på väg mot Grötö

På ön finns en restaurang, som inte hade öppnat för säsongen när vi var där och dessutom finns möjligheter att hyra boende. Grötö är ett hemestertips du kan läsa mer om här. Vill ni ha fler tips på semesterturer i Göteborgstrakten? Säg till! Mitt hetaste av alla heta tips är förstås Knippla, alla dar i veckan.

Om Knippla skriver jag ju här på bloggen mellan varven. Här finns några av inläggen om min ö.

Vi ses snart igen, på sjön, på land eller här i kommentarerna. HEJA er, sålänge!
Varma kramar Malin Lundskog

Jag pratade brand och författarskap i radion

Jag pratade brand och författarskap när jag träffade Teddy Paunkoski på P4 Göteborg idag. Jag är inte den mest svårflirtade när det gäller att ställa upp i intervjuer. Hade jag varit det hade jag kanske inte drivit två poddar, he he. När Madeleine, producent, frågade om jag ville vara med svarade jag alltså ja utan att tveka. Och vet ni, det är inte bara det att jag tycker att det kul att prata. Det är också så otroligt coolt att se proffsen jobba. Radioproffsen.

Inte bara att se dem i action förresten, utan att få vara med om det. När de rattar runt bland spakar och knappar, håller exakta tider och ändå är jätteavslappnade när de intervjuar gäster som mig.

Idag träffades vi på Hönö, Teddy, Madeleine och jag och jag pratade så inlevelsefullt om branden här på Knippla sommaren 2022 att tårarna kikade fram. Efter en stunds prat om vår restaurang Den Glade Knoden, som ju brann ner, fick jag också berättat att jag skriver och att manuset jag just nu skriver på utspelar sig här på Knippla. Hoppas att de vill träffa mig igen, när (om?) berättelsen blir bok.

Här kan ni lyssna på avsnittet av Fömiddag i P4 Göteborg där jag pratade brand och författarskap.
Om jag inte har lyckats att få in länken där klippet börjar, ska ni till klockan 11.10 för att få höra vårt snack.

Varsågoda, bjuder även på en old style-selfie med producent, reporter och mig (ja, annars hade det kanske inte varit en selfie).

Jag har pratat brand, författarskap och dessutom kalla bad, löpning och skidåkning i P4 Göteborg förut. Ni hittar länkar till det under fliken Skryt och Kul.

Hörs vi inte i etern (skojar), så ses vi här snart igen. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin

April april och detta med passfoto i veckans gott&blandat

April april … Jag har inte sett ett enda aprilskämt i år och antar att det finns två anledningar till det: antingen är aprilskämtet på utdöende eller så är jag så trög att jag inte fattar när det är ett skämt jag ställs inför. Vad säger ni, har ni lurat någon eller blivit lurade?

Detta med passfoto

Detta med passfoto alltså … De fotona har väl aldrig någonsin varit dem vi är snyggast på och det är ju egentligen skitsamma. Men, har ni skaffat nya pass på sista tiden? Det har vi, för *trumvirvel, vi ska ut och tågluffa, min man och jag. Berättar mer om tågluffen senare, nu är det passen det handlar om. Eller snarare passfotona.

Ja, våra pass hade visst gått ut, så vi pallrade oss iväg till polisen för att fixa nya och GISSA HUR MÅNGA GÅNGER JAG FICK TA OM MITT PASSFOTO??? Inte för att jag räknade exakt, men minst tio gånger. Man får ju inte le och den där reflexen med att smajla upp sig så fort jag har en kamera i sikte, den sitter tydligen djupt rotad i mig. Jag kunde bara inte se allvarlig ut och tyckte själv att jag så skitsur ut, ändå log jag för mycket. Men till sist fastnade jag ju och ärligt talat: Hade jag varit tulltjänsteman (för det heter så oavsett kön va?), så hade jag visiterat mig och rotat igenom mitt bagag ordentligt, för jag ser ut som en storskurk. Eftersom jag tydligen också tror att de ser ut på ett speciellt sätt?

detta med passfoto, april april — nä, men erkänn: typsik skummis 😉

Andra foton blir bättre

En stund efter att jag hämtade ut mitt pass i veckan satt jag i bilen och spelade in Skriverier med Malin och Cilla. Samtidigt var min man ute och gick med hundarna och de mötte en fotograf som tyckte om att fota hundar. Jag tycker ju att de här är sötast i världen och att fotot är ungefär triljoner gånger bättre än mitt passfot, men … ser de inte rätt sura ut de också ha ha ha.

springer spaniels, fotograf Ulf Svensson, Sisjön — fotograf Ulf Svensson

Redigeringen och allt annat då?

Ja, hur sjutton går det med redigeringen egentligen? Alldeles för långsamt, om ni frågar mig. Jag skriver och redigerar och jobbar som sjutton med texten, men det tar sin tid alltså. jag kommer på nya grejer jag vill ändra varje gång jag sätter mig med texten och håller jag på så här blir jag aldrig klar. Inte för att det finns någon som väntar på mitt manus mer än jag själv, men ska det blir bok av det så behöver jag bestämma mig för att nu jäklar är det färdigt. Såatteee …. om jag säker klart 14 april, vad säger ni då?

Allt annat? Vi flyttar in mest hela tiden och jag har kommit på att jag helt har förträngt att skicka ut nyhetsbrev.

Mer annat? Jag hoppas kunna berätta för er här (och i det där nyhetsbrevet jag tydligen glömmer att skicka) att jag har en skitrolig tjänst på gång för er som gillar att läsa och att prata böcker. I´ll be back!

Aja, idag har jag sett en citronfjäril och ett gäng tussilago. Våren kommer, oavsett om jag skickar nyhetsbrev eller skriver klart mitt manus.

Inte för att det här hänger ihop med nyhetsbrev, aprilskämt eller passfoto, men i måndags såg jag de tre planeterna Venus, Jupiter och Mars. Hur coolt är inte det? Gott&blandat, var det så vi sa?

utsikt, himmel, planeter, jupiter, venus, mars, västkusten — Här syns någon av Jupiter, Venus, Mars. Såg dem allihop även om de inte fastnade på bild (och då var det ändå inga passfoton som skulle tas …)

Det har hänt mer i veckan, men allt det förtjänar egna blogginlägg. Hopp över till min Instagram om ni är nyfikna på till exempel min sanslöst härliga bokhelg i Västervik.

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Vi ses här snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin

Skål för sommartiden och annat i slutet av mars

Skål för sommartiden som börjar idag. Eller inte? Alltså, jag blir lika förvirrad varenda gång vi ska ställa om klockan. Ja, trots att jag har lärt mig att vi sätter fram klockan en timme i mars, precis som vi gör med utemöblerna. Och när utemöblerna åker tillbaka till förrådet i oktober, flyttar vi även klockan tillbaka. Det betyder inte att jag fattar om det blir ljusare eller mörkare på kvällen. Eller morgonen för den delen. Rena snurren här hos mig, men det kan vi också skåla för. Hur är det för er, sommar- eller vintertidsfantaster. Eller är det skitsamma? Kanske ni tillhör dem som undrar varför vi ska hålla på med de här förändringarna och anser att allt var bättre förr? Berätta!

Skål för projektansökan i stiftelsen kvinnohistoriers namn

I tisdags skålade jag på riktigt. När Annika Andebark klickade på skicka-knappen till vår ansökan för projektmedel i stiftelsen Kvinnohistoriers namn. Vilken grej va? Om vi får pengar ska vi använda dem till att undersöka hur vi bäst kan bidra till att göra kvinnors historier lika värdefulla som männens, både genom tiden, i nutiden och för framtiden. För nu är det dags att den tysta resan har nått sin slutdestination. Heja oss?

Skål för att vi har flyttat hem

cheddar, fredagmys, ost — mycket snack om skål och inte ett enda foto på glas? Oh well, cheddar är väl inte så dumt det heller …

Jo, det var visserligen förra helgen vi flyttade hem till vårt nyrenoverade hus. Men då var vi helt slut, så den efterlängtade skålen fick vänta till i fredags. Första fredagen på nya verandan som är ursprunget till att vi ens började renovera. Jag vet att jag har sagt det förr och jag kommer säkert att säga det igen, men herregud vad jag gillar hemma.

skål för sommartiden och flytten, flyttkartonger, Malin Lundskog, Knippla — många flyttkartonger är det

Än så länge har vi hantverkare som dundrar in klockan sju varje morgon. Eller ja, dundrar gör de inte. De kommer lugnt och sansat och klockan nio har jag sällskap till kaffet av dem. Gôrmysigt! Och visst är det fantastiskt att se proffs jobba? När man ser någon som kan sitt jobb utföra det och få det att se hur enkelt ut som helst, så himla fascinerande. Eller som klurar ut superfiffiga lösningar när jag kommer med önskemål om en hylla där eller en bänk här. Wow för proffs inom alla branscher.

skål för sommartiden, hantverkare, balkong, Knippla, utsikt — snart har vi en balkong med utsikt söderut. Där kan vi också skåla allihop, eller vad säger ni?

Veckans gott & blandat

Jo, det här är veckans gott&blandat-inlägg, jag skrev visst inte det. Hittills har ni fått ta del av det gôttiga och kanske undrar om det inte finns något blandat den här veckan? Jag är verkligen usel på att komma ihåg sådant som inte är härligt, men det är klart att det är med blandade känslor jag tvingas ta med mig hundarna in på de nyslipade golven efter värsta regnpromenaderna. Vi ska äntligen bli med groventré där Brorsan och Jackson kan få ligga på tork innan de rusar upp i huset, men där är just nu några av de där superduktiga hantverkarna och jobbar, såatteee … tur att vi inte är rädda för lite skit här.

Påtvingad reflektion

En bonuseffekt av mina gott&blandat inlägg varje (nåja) söndag är att jag i princip tvingar mig själv att reflektera. Något blandat måste jag väl kunna rota fram från veckan som har gått, liksom. Och jodå. Den här veckan har jag insett att jag ibland struntar i att skriva, blogga, slutföra och publicera tjänster beror på att jag helt enkelt inte har någon som står och väntar på att jag ska leverera. I alla dessa år som jag har drivit eget och inte förrän nu har jag förstått att jag ofta struntar i att genomföra projekt när det bara är jag själv som vet om dem. Ingen jättestyrka som egenföretagare direkt, men en värdefull insikt. Ja, så mitt i allt blandat blev lite gott också. Inget ont som och så vidare …

utsikt, morgondimma, Knippla, västkusten — utsikt in mot stan under en morgonpromenad i veckan.
ser ni att det fortfarande är dimma över land?

utsikt, västkusten, Knippla, marstrand — utsikt in mot stan under en morgonpromenad i veckan.
ser ni att det fortfarande är dimma över land?

solnedgång, utsikt, västkusten — utsikt västerut efter en hel dag med regn och just innan solen dök ned i havet dök den upp bakom molnen

Och nu när vi ändå skålar för sommartiden tror jag att jag har klurat ut att det blir ljusare på kvällarna. Klockan är 19 när jag skriver det här och det är ljust som på dagen.

Vi ses snart igen och tills vi gör det: HEJA HEJA ALLA!
kram Malin Lundskog