ö-liv

Jag fyllde femtio idag (om en vecka fyller jag femtiofyra …)

Idag fick jag en femtioårspresent av mina kompisar. Eller, jag fick den för snart fyra år sedan, när jag faktiskt fyllde femtio. Men … en pandemi, en flytt till Knippla och en restaurang kom i vägen. Men idag lyckades vi äntligen äta den där glassen som var en del av min present, så det är väl okej att låtsas att jag fyllde femtio idag?

jag fyllde femtio idag, glass, gelaterian, göteborg — citroncheesecake (som Gelaterian har vunnit pris för), passionsorbet, mörk choklad.

Presenttips till femtioåringar och andra födelsedagsbarn

Jamen, vilken present alltså. Kolla in den här supergåvan i fyra delar:

En bok, en pizzabakarkväll, blomsterplockning och idag den sista delen nämligen sanslöst god glass. Boken fick jag på min femtioårsfest, som ni kan läsa mer om här, blommor cyklade vi iväg och plockade på Blomsterfarmen i Vallda, pizza bakade vi i trädgården hemma hos kompisarna som har gett mig den här presenten. I deras vedeldade pizzaugn. Wowowow så gott. Och idag åt vi glass på Gelaterian i Göteborg. Jo, wowowow igen. Så gott.

jag fyllde femtio idag, maigret, bok, present — inte bara bra. snygg också, eller hur?

jag fyllde femtio idag, solrosor, blomsterfarmen — en och annan solros fick plats i min bukett.
Visste ni att jag hade solrosor i brudbuketten?

Är det inte helt fantastiskt med presenter som dels drar ut på firandet (hej, älskar att fylla år!) och dels blir en anledning att umgås. Varsågoda från mina vänner till er: ett presenttips som går att anpassa efter person.

Femtio idag, femtiofyra om en vecka. Ibland går tiden himla fort, he he …

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Och så fick lastmoppen en egen plats

Förra året fick jag en alldeles egen lastmoppe. Jo, fick. För det är en typisk sådan grej som jag själv tycker är onödig och inte skulle köpa själv. Tur att vi är olika där, min man och jag. Och tur att jag fyller år varje år, he he. För jag älskar den. Eldriven. Skitsnygg (nej, jag trodde inte heller att jag någon gång i hela livet skulle bry mig om en sådan sak som lastmoppar). Och såklart: hur praktiskt som helst när vi ska till båten, iväg med återvinning och förra året när vi hade krogen och alla varor skulle köras hit och dit.

skärgårdshus på knippla , renovering, Malin lundskog — nya fönster, ny trappa

och så fick lastmoppen en egen plats, renovering, knippla, nya trappa — nya fönster, ny trappa

Men det är ju det där med att bo på en ö med salta vindar … Ingen höjdare för varken lastmoppar, cyklar eller några andra fordon. Så när vi drog igång renoveringen och insåg att vi kommer att ha utrymme under en nybyggd trappa utomhus, frågade vi snickar-Håkan om det skulle kunna gå att bygga en typ carport, fast en moppeport då. Och voilà, det gick hur bra som helst. Och så fick lastmoppen en egen plats här hemma. Med laddmöjligheter, tak över huvudet och allt. Snajsigt va? Nån som vill ha skjuts?

lastmoppe, elmoped, garage, knippla — här står den fint, eller hur?

Ses snart igen. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Snickar-Håkan jobbar på Byggvision, som har fixat hela huset så himla bra. Återkommer till det, men first thing’s first …

Gerhard, handskrivna lappar och P4 Göteborg

Igår kom Gerhard (en av våra ö-kompisar) med två tomma papper och bad mig skriva på dem att Hasse Andersson och Teddy Paunkoski från P4 Göteborg kommer till Knippla på fredag. Sedär, den gamla skylttextningskursen som jag gick någon gång på 80-talet när jag jobbade i pappas järnaffär kommer fortfarande till användning, he he.

p4 göteborg, lapp på knippla — handstilen … jag vet inte. Och ber Teddy om ursäkt för stavning

p4 Göteborg på knippla, intervju med Malin Lundskog — handstilen … jag vet inte. Och ber Teddy om ursäkt för stavning

Jag letade fram tuschpennor och skrev enligt Gerhards instruktioner och sedan satte han upp lapparna på öns anslagstavlor, medan jag la ut en snutt av skylttextandet i mina stories på Instagram där jag taggade P4 Göteborg. Och på den vägen är det.

Idag ringde Marcus Svensson på radion upp mig och för en (kort!) intervju om hur laddade vi är här på Knippla inför reportrarnas besök i morgon. Jag tror allt att vi är laddade, det är ju kul när det händer grejer här på ön. Det tycker i alla fall Gerhard och jag!

Vill ni höra vad jag sa kan ni lyssna på intervjun här. Spola fram till klockan 16.16 …

Alltså, rubriken kanske är vilseledande, för jag har varit med i radion förr. Och jag är gärna med igen. När nästa roman har kommit ut. Ja, vi får väl se hur det blir med det. Nu laddar jag för direktsänd radio med musikunderhållning imorgon. Ni kan hänga med, antingen här på ön, eller i radion. Välkomna allihop!

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA
kram från Malin Lundskog

Mer radioprat med mig hittar ni här

Idag ringde Markus Svensson från P4 Göteborg upp mig och vi pratade om

Mina favoritblommor

Mina favoritblommor är de vilda, som växer där ute i det fria. Som en sån här bukett:

mina favoritblommor på nya verandan, Källö-Knippla, vas från Paradisverkstan — Mina favoritblommor i en av mina favoritvaser.
Vasen köpte jag på Paradisverkstaden när jag löpcoachade på Böda Camping på uppdrag *av Hänt Extra*.
För längesen …

Det fina med de vilda blommorna är att ingen bukett blir den andra lik, att de alltid är i säsong och att det är när man plockar blommor ute som man inser att ogräs också är vackert.

Jag blir inte ett dugg ledsen om någon kommer till mig med köpta blommor, tro inte det. Men blommor plockade utomhus – är det alltid inte väldigt mycket kärlek i en sådan bukett?

Buketten från gårdagens hundrunda står på nya verandan nu och även om min man inte ens ser att vi har en ny bukett i vasen, så vet jag att den finns där. Och det är ju gott nog, eller hur?

Ses snart! Tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen

Nu är vi där igen, när gästbåtarna knôr sig in i hamnen på Knippla, ön sjunker av alla sommargäster och nätterna aldrig vill ta slut. En fantastisk tid här på ön, precis som alla andra tider. Jamen, vi bor ju mitt i semestern … Och därför gör det inte så mycket att vi lämnar den en av sommarens allra somrigaste dagar. VI kommer ju hem igen.

Igår skulle vi på inflyttningsfest till Claes syster i Vallda, några mil söder om Göteborg. Solen strålade, vinden hade (äntligen!) mojnat och vi just vunnit säsongens första seriematch i boule. Alltså, bara tanken på att slänga in hundar och oss i en bil för att åka färja, bil, färja och sedan bil i några mil kändes orimlig. När vi har en båt. Och makrillen börjar komma.

vinga fyr, västkusten, stenafärja, sommar — Vinga fyr och Stenafärjan. Så mycket hemma och Göteborg för mig, så ni kan inte ana.

färja makrill, springer spaniel — Alla ska vara med o fiska

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen, göteborgs hamn, farled, fraktbåtar — Alla ska vara med o fiska

Så vi tog båten. Lämnade hamnen, lånade ut vår båtplats till en glad gäst och fick fartvind i håret. Innan vi sänkte farten och dörjade makrill, vill säga. Utanför Vinga fyr (värd ett besök) nappade det första gången och när vi sedan någonstans mitt i den stora farleden som leder in till och ut från Göteborgs hamn hade fått tio makrillar var vi nöjda. Några i gåbortspresent och några till vår egen lunch idag.

Kalaset var härligt, maten god och sen åkte vi hem. Och det är egentligen där det här blogginlägget börjar (sorry).

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem. Med båt.

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen, solnedgång, vallda sandö, västkusten — det där med att resan är mödan värd ni vet. Det här började vi ta oss hemåt i. Hur vackert???

vallda sandö, solnedgång, på väg mot hamnen — på väg mot båten, vallda sandö gästhamn

Någon gång vid halv elva lämnade vi Vallda Sandö för att ta oss hemåt. Innanför Donsö, Styrsö och Brännö (ni vet dans på Brännö brygga-ön). Vi tog oss vidare ut i farleden igen och körde sedan innanför Hönö, Öckerö och Hälsö. Innan vi någon gång kring midnatt kom hem. I mörker. Men inte nattsvart mörker, utan sådär sommarmörkt där det alltid finns en liten aning ljus. Och en väldigt gul måne på det.

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem, Göteborg, kvällsljus, sommarnatt — Kolla in Göteborg från havet. Snygg hon e!

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem, farleden, rivöfjorden, Göteborg, lysbojar — lysbojar i farleden

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem, lysbojar, farled till Göteborgs hamn — Ser ni, ett helt stilla hav.

När vi lade till i vår hemmahamn var vi eniga om att det bästa med att lämna Knippla är att komma hem igen. Och för att få åka hem i sommarnatten, när nästan nästan nästan inga andra båtar är ute.

svallvågor, sommarnatt, båtliv, västkusten, Knippla

Jag letar saker för letandets skull, inte sakens …

Det slog mig idag när jag var ute i bergen med Brorsan och Jackson: Jag letar inte saker för sakernas skull, utan för letandets. Det är därför vi har tampar, bojar, välen, flaggor och diverse olika lådor runt om i trädgården (som är ett kapitel för sig just nu). I stunden jag letar, hittar och sliter med att få loss mina fynd som ofta har kilat fast sig under en sten har jag (sällan) koll på vad jag ska med saken till. Men målet är oväsentligt när jag letar. För jag letar för letandets skull, inte sakens. Resan är målet och den som söker finner och allt sådant ni vet.

Jag letar saker, tamp, strandfynd, västkusten, Knippla — Där låg tampen, efter de hårda västliga vindarna som har härjat här på sista tiden.

När det har blåst (det har det) hårda (ja jädrar) västliga vindar (väldigt ofta) är västsidan av ön en blandning av skattkista och soptipp. Jag plockar plast och det vet jag att ni har koll på varför (om ni har råkat missa det, kan ni läsa mer om det här till exempel). Och jag gör fynd. Som idag. Då hittade jag en tamp, som satt fast under några stenar.

jag letar saker, malin lundskog på knippla, tamp, strandfynd, sakletare, västkusten — Blir nästan rörd när jag ser hur uppriktigt glad jag är över mitt fynd 🙂

Målet med letandet är just att leta

”Vad ska du med den till” brukar Claes fråga när vi kommer hem med våra fynd, hundarna och jag. ”Bra att ha” svarade jag på frågan idag. För man vet ju aldrig, eller hur? En vacker dag står man där och och önskar inget hellre än att man hade en rejäl tamp till hands. Och voìla: Nu har vi det!

Malin Lundskog med tamp, sakletare, Knippla, västkusten

Har ni tänkt på att oavsett om vi letar saker eller upplevelser så är det aldrig förgäves. Oavsett vad vi hittar eller känner i stunden. En tamp kan mycket väl komma till nytta (om inte annat får den symbolisera känslan i mig när jag lyckades slita loss den från stenen) och upplevelser ger erfarenheter som vi kanske inte alls tycker är orda något i stunden, men vi lär oss av allt. Precis allt! Och det är en fin upptäckt det också.

Så … vi fortsätter leta och njuter av resan va?

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA ALLA!
Kram Malin Lundskog

ö-liv

Presenttips till femtioåringar och andra födelsedagsbarn

Det bästa med att lämna Knippla är att komma hem. Med båt.

Målet med letandet är just att leta

Footer

Malin Lundskog