Okategoriserade

Gästbloggare om träning som en del av livet

Gästbloggare om träning och annat som är fenomenalt om det är en helt naturlig del av livet.

Jag heter Maria Lavestedt Segeblad och jag är certifierad professionell tränare och hälsocoach som inriktat mig på träning som stresshantering och personlig utveckling. Jag hjälper mina klienter att finna tid och förutsättningar till ökad stresshantering och livskvalitet genom både fysisk och mental träning. Min ambition är att förenkla och sänka tröskeln till hälsa för att bjuda in träningen till att bli en naturlig del av din vardag.

Jag träffar kvinnor nästan dagligen som vill så mycket i livet och med träningen, men kalendrarna är fulla. Livet rullar på, de säger att de har inte tid eller ork. Men de vill och det blir en ond spiral av dåligt samvete, frustration och ångest.

De får till träningen i perioder, men har ingen rutin på den. Känner du igen dig i detta?

Tips för positiv cirkel

Jag har tips till dig för att skapa en positiv cirkel där träningen blir av, du mår bra och känner dig glad, nyfiken och stolt över dig själv.

1. Vad är ditt varför? Om du inte vet varför du tränar så kommer du ha svårt med motivationen på lång sikt.
2. Sänk ribban! Du kommer inte få till träningen 3 ggr i veckan året om. Livet kommer emellan, det är inte en fråga om, utan när.
3. Prioritera dig själv! Vågar du ta plats i ditt liv eller kommer allt och alla före dig?
4. Planera! Skapa en överblick över din vardag för att få insikt i vad du kan ta bort men också var möjligheterna till träning och egentid finns.

Mer om mig hittar du på min hemsida: Maria Lavestedt Segeblad Häng gärna med till min Facebooksida också, där jag dagligen stöttar och inspirerar dig för att du ska få ett bättre liv och hälsa.

Hälsar Maria – professionell tränare och hälsocoach

Tack för besöket på bloggen Maria, säger jag! Och du som läser: vem vill du ska komma hit och gästa? Ge mig gärna tips på det, så ska jag göra mitt bästa för att bjuda in.

Ses snart!

//Malin

Volanglöpning tillsammans: stärkande styrka!

Volanglöpning tillsammans

Volanglöpning tillsammans en solig och varm sommarförmiddag, det är en start på en dag som inte går av för hackor det! Du som har hängt med mig här på bloggen (eller i mina sociala medie-kanaler) vet att det är idag som Globals Sports Bra Squad Day firas. Eller internationella volanglöpardagen som vi säger i Sverige. Eller ..det kanske vi inte säger. Men vi skulle kunna? Om vi hade gillat grejen med att en kropp är okej som den är, att styrka kommer i olika former, att vi är starka och grymma hur vi än ser ut, att det är jätteokej att kvinnor, ungefär som män har gjort i alla tider utan att blinka (nej, nej – inte alla, alltid eller i alla lägen, men ändå …) rör sig med magen bar. Om de vill alltså. Vi skulle alltså kunna prata mer om internationella volanglöpardagen om vi tycker att valfrihet är en bra grej. För kvinnor OCH män. Så, vad säger du: från och med nu säger vi internationella volanglöpardagen? Och kör mer volanglöpning tillsammans?

Vi sprang, vi sågs, vi segrade!

En som slog distansrekord, en som har fullt upp med att lära sig sin säljpitch utantill, en som värmde upp och varvade ner med ensamt volangpring på 8 + 8 km, en som laddar för sitt livs första motionslopp, en med nyopererad hallux valgus, en som älskar Friskis&Svettis, en som tyckte att det var rena rama ottan, en som hade med sig picknickfilt, en som ä luttrad mara- och ultralöpare, en som är nybörjarlöpare. Och jag. Ungefär så … Tillsammans körde vi styrkevarv runt Slottsskogen på ett sätt och ett på Dalens utegym på ett annat sätt. Alla sätt är bra ju!

Vi började lite högtidligt (aja, jag sa hej och välkommen samt berättade varför jag tycker att volanglöpning tillsammans är så viktigt) och sen drog vi iväg! Glada i hågen, starka som sjutton och vet du: vi gjorde det som att det var den mest naturliga grejen i världen. Det är det ju också förstås, men inte en enda gång under och efter löprundan pratade vi om utseende eller volanger (för dig som undrar: fluff, kärlekshandtag, bilringar med mindre fina ord). Så galet hälsosamt så jag blir alldeles jättelycklig. Vi pratade om löpning, om jobb, om idioten som snodde den ena starka tjejens mobilfodral (hoppas att den som gjord´t blev riktigt snopen när det inte fanns någon mobil i fodralet!), om min valp (okej, jag råkade visst ta upp det …), om vattenflaskor och om glädjen i att springa tillsammans. Och ensam. Om att springa i skogen. På asfalt. Om livet. Och inuti kände jag en genuin glädje över att det är något extraordinärt med kombon löpning och starka kvinnor. Och män. Tillsammans skapar vi magi!

Jag skulle vilja säga att det här handlar om storhet! Om i mödrars spår för framtids segrar?

Oerhört tacksam över att få sällskap idag. Nästa år kör vi igen, då är vi fler som visar världen hur styrka ser ut. På riktigt! Det stärker.

Hänger du med?

Heja heja dig! Och oss!

Ses snart,
Malin

Mer om volanglöpning

och om att

lyfta blicken och se sin styrka

Bästa tipset för att vara här och nu!

Bästa tipset för att vara här och nu: skaffa valp! Valpen ger dig inget annat val än att vara precis mitt i här och i den innersta kärnan av nu. I alla fall inte om du vill ha hälsan i behåll … Det är precis samma sak med små bäbisar ju, men när jag hade bäbisar var jag inte alls lika bra på att gilla läget och vara här och nu. Hoppas att mina söner (nu 20 och 22 år gamla) förlåter mig för det.Och att jag lär mig det vår nye familjemedlem visar mig med sådan fulländad expertis, trots att han bara är nio veckor gammal: här och nu är det enda som räknas! Vakna när du är pigg, sov när du är trött och däremellan: lev livet, det är nu det pågår ju. Fast det där sista är ju ett citat taget ur min bok GLAD FRi STARK, så det kan jag redan. He he he …

Och sen kom Brorsan

Du vet det där som jag brukar säga att alla borde ha hund? För har du hund får du motion vare sig du vill eller inte. Tja … jag reviderar det tipset till att skaffa hund. Inte valp. Brorsan (ja hunden heter så) kom i i våra liv för en och en halv vecka sedan och jag har nog aldrig rört mig så lite som under den här perioden! Det är ju inte så att en liten hundbäbis kan haka på en löptur ute i skogen eller en långpromenad längs havet. Han har fullt upp med att lära känna oss (och vi honom), med att förstå var toaletten finns, att en kotte som ramlar ner på ett plåttak inte är något att oroa sig för, att matte inte är jätteförtjust i sylvassa tänder mellan tårna, att ingen skriker för att skrämmas utan för att det händer något spektakulärt i fotbolls-VM som pågår just nu och vad som är okej att använda som kampleksak och inte (typ inte krukväxter, kjolar, nya skor, böcker, stolsdynor …)

Det är tur att jag har den goda vanan att röra på mig varje dag. Att jag verkligen vill använda kroppen. Jag kan ju passa på att använda den vanan till att äntligen få till rörlighetspassen som jag så väl behöver (tack för den lektionen Brorsan!) och att få till korta, intensiva hemmaträningspass som jag ju tipsar alla andra om (tack för att du lär mig att ännu mer leva som jag lär Brorsan!)

Dessutom: jag blir ju tvingad till att jobba mer fokuserat och inte öda tid på onödigt skrollande i sociala medier när Brorsan sover (tack för den lektionen Brorsan!) och superinspirerad till och tillräckligt trött för att verkligen ta tuppluren jag vill ta varje dag (tack för att du väcker mig i svinottan och dessutom visar hur fantastiskt gôtt det är att relaxa Brorsan!)

Här och nu. Och sen …

Bästa tipset för att vara här och nu – skaffa valp! Lyssna på valpen och lär dig. Jag gör verkligen vad jag kan i sann good enough-anda. Känns bra! Brorsan har så mycket att lära ut och jag är nog mer här och nu än jag någonsin har varit? Samtidigt som jag har ett förväntansfullt pirr i magen. För sen kommer ju! Och då är vi redo för spring i skogen, bad i havet och sällskap på promenader, Brorsan och jag!

Varför Brorsan?

Ja, alltså …mina namnförslag var Bruce och Springsteen. De blev nedröstade av både man och barn. Och kanske mig själv också. När lillebrorsan i huset kläckte Brorsan kändes det som ett väldigt bra nästan-Bruce-förslag. På den vägen är det. Att kennelnamnet är Ljungstorps Finally Born to Run gör verkligen ingenting. Bruce är med. Och springet! Och hela härligheten livet med vår lille springer spaniel-kille. Som visar mig bästa tipset för att vara här och nu. Här och nu!

Här kan du läsa mer om motionstipset att skaffa hund

Ses snart igen såklart!

Heja dig så länge,

Malin

Lyft blicken och se din styrka!

Lyft blicken och se din styrka! För självförtroende och mod, det föddes du med. Vi är helt säkra på att vi är underbara, starka och älskade av alla när vi är små. Men … sen kommer allt det där med skönhetsideal och retuschering in och skymmer den bilden. Och pajar vår älskbarhet! Och känslan av att vara alldeles tillräckligt perfekta som är. Starka! Underbara!

Fel kropp?

Jag fick höra att min kropp inte var någon löparkropp eftersom en löpare är smal och senig. Och att det där med att spela fotboll som tjej, det ledde bara till tjocka lår. Så: löpning hatade jag och fotboll lade jag ner, fast jag älskade det. Ville ju inte bli fulare än jag var liksom … Visst låter det galet? Men det är inte galet. Mina tankar och känslor är löjligt vanliga. Var och varannan kvinna jag träffar i jobbet är missnöjd med sin kropp. Löjligt många! På grund av ful! Enbart på grund av ful! För funkar gör den! För det mesta och för de flesta funkar kroppen. Varför inte älska det liksom?

Lyfta blicken från rumpa, lår, mage eller vilka fokus vi än har och kolla in blicken vi möter i spegeln. Styrkan som lyser i ögonen när vi kämpar och svettas, glädjen som glittrar när vi når mål och njuter av livet, blicken som talar om att hey! här har du en helt perfekt, stark och älskbar människa!

Du är inte ensam

Vi tror ofta att vi är ensamma med våra issues om våra kroppar. Det är vi inte! Det är bara det att de kroppar vi ser avklädda (utöver våra egna och våra allra närmaste) är de så kallade perfekta. De som kallas vackra. Eller de modiga få som vågar visa en ganska rejäl motsats till det som kallas vackert. Alltså: Jag är inte bättre än någon annan – fegar ur och lägger inte upp bilder i sociala medier som visar för många gropar i låren eller fluff på magen. Tänker inte heller att vi måste lägga upp massa avklädda bilder på oss själva, men att ju fler alldeles vanliga kroppar vi ser får där ute, desto mer kommer vi att acceptera vår egen som en helt okej kropp. Det kommer att göra att vi ser styrkan vi har. Fokusera på den. Glädjas över allt som funkar! Och njuta av fartvinden mot magen … Lyft blicken och se din styrka goddammit!

Tillsammans för ännu mer styrka?

På söndag kör vi för första gången i Sverige: global sportsbrasquad day. Visa dig själv och visa världen hur styrka ser ut! På riktigt. Lyft blicken. Spring stolt! Du är helt fenomenal! Här hittar du mer om Global Sports Bra Squad Day

ps. jag som inte har en löparkropp undrar lite hur jag har fixar de där dryga två milen jag springer i princip varje lördag och alla km jag springer under veckan, hur alla halvmaror, några maror och ultramaror har gått till? Eller förresten: undrar inte. Vet! Jag har lyft blicken och fokuserar på mina styrkor. För det här är tamejtusan en av alla driljoner varianter styrka kommer i.

Hållbarhetshacks i boken Giftfri

inlägget innehåller annonslänkar till Bokus

Hållbarhetshacks kan vi väl inte få nog av? Du vet, tips och tricks som gör livet enklare, men som inte gör oss eller miljön mindre hållbara för det. Hacks som inte innebär kortsiktiga och ogenomtänkta quickfixar, utan faktiskt underlättar i min vardag på ett hållbart sätt. Nej, jag tror inte att vi kan det. Särskilt inte när tipsarna gör det enkelt för oss och inte belastar oss med dåligt samvete utan till och med avslöjar att de själva har ”skitsamma-områden” då de inte lever som de lär (ärligt! vem gör det till 100%?)

Därför blev jag himla glad när boken Giftfri – Ett rent liv utan tillsatser, skriven av Martina Johansson och Fanny Lindqvist, dök upp i min brevlåda. Alltså: boken är typ husmorstips 2.0 – fullknôkad med hållbarhetshacks! En uppslagsbok att ha framme (jo, snygg är den också!) och leta efter tips på hur en städar med citron och bikarbonat istället för .. ja, du vet: Allt det där som fyller hyllmeter efter hyllmeter i affären. Jag håller med författarna om det galna i att vi tror att vi behöver olika specialsprayflaskor till alla möjliga olika delar av hemmet när vi ska städa? När mormors hem var bra mycket fräschare än mitt och hon körde husmorsvarianten 1.0.

Fanny och Martina skriver om vad en kan tänka på när det gäller kläder, sovrummet, resan, när det luktar illa i kylen (det gör det ju mellan varven …) och områden jag inte ens har tänkt på att jag kan tänka hållbarhet och giftfritt inom. Som tandvård, torra läppar, tatueringar och allt fenomenalt jag kan åstadkomma med växterna i min trädgård.

Jag är imponerad av allsidigheten i boken och är övertygad om att det finns något för alla i den. Och ja, de här hållbarhetshacksen har definitivt med hälsan att göra. Och med goda vanor. Den handlar ju om hållbarhet! Och om att se hur viktigt varje litet steg i rätt riktning är. Men nej, du kan inte göra allt. Det finns det nog ingen som kan … Särskilt inte om en vill fortsätta leva ett hyfsat okej 2018-liv. Men även om en inte kan göra allt, så kan alla göra något. För hållbarheten hos både människa och miljö. Och djuren. De skriver om husdjur också. När jag nu ändå kom in på området husdjur: till helgen ska du få träffa min familjs nytillskott … Snacka cliffhanger! I alla fall för dig som inte följer mig på Instagram he he he.

Vi ses snart. Såklart!

Heja heja dig tills dess

//Malin

PS. Du vet att bloggen finns på Bloglovin´ va? Följ gärna där, för att få uppdateringarna utan att du behöver lyfta ens ett finger.

PPS. Det här med annonslänkar, för dig som undrar: En annonslänk är en länk som, i det här fallet, Bokus kan spåra till min blogg. Köper du något via länken får jag en liten del av den kakan (som tack för tipset). Du betalar samma såklart! Ett sätt för oss som bloggar att kunna fortsätta lägga tid och energi på att skapa innehåll som du vill läsa. Bra va?

(Du vet att min bok GLAD FRi STARK finns på Bokus också va? Tänker hållbarhetshacks … två böcker i samma leverans och innehållsmässigt handlar de båda om hållbarhet, en med fokus på miljö och en med fokus på dig)

Göteborgsvarvet jag lyckades med allt på!

Göteborgsvarvet jag lyckades med var faktiskt inget annat än en drygt 21 kilometer lång succé. Jag lyckades tamejtusan med precis allt jag hade föresatt mig. Och det skriver jag med mängder av ödmjukhet (faktiskt!). Men jag var så nöjd och glad när jag kom i mål. Jag är så nöjd och glad över det nu också, men … det är något som gnager. Som gör mig så himla trött. Som gör att jag undviker att springa lopp, fast jag älskar folkfesten ett lopp brukar innebära. Som gör att min racereport (eller vad det här nu kan kallas) dröjde en månad. Som gör att jag kanske trots allt borde vara missnöjd. Jag menar, jag sprang ju inte snabbt eller så …

Vad gjorde jag som var så bra?

Mina spridda mål med att springa ett par mil runt Göteborg var att ha kul, säga hej till publiken (de behövde det! Vilken värme de stod ut med!), ta fina bilder, livesända och samla highfives varav minst en från en polis.

Om jag lyckades? You bet! Med allt! Jag sa ju det, det här var Göteborgsvarvet jag lyckades med allt på. Eller? Kan en verkligen vara nöjd med att vara löpcoachen som inte presterar en bra tid? Som inte ens har sin pulsklocka på när hon kutar runt stan? Frågar du mig så är svaret ett rungande JA! Klart som fasen att jag kan vara nöjd med att njuta av min hemstad en dag då både den och dess invånare visar upp sig från sin allra allra bästa sida! En dag då jag hinner lyssna på band on the run, highfiva varenda liten barnhand längs vägen, stanna och få en kram av mamma, prata med skyltmannen (han hade däremot inte tid att prata med mig – fullt upptagen med att heja!) och dansa till de goa gubbarna som spelade Born to Run. Okej, den låten går kanske sådär att dansa till. Men det går. Allt går!

Här kan du förresten läsa om mitt mål med Göteborgsvarvet

Varför får jag inte vara nöjd?

Du som inte nöjer dig med svar som ”jag hade skitkul!” eller ”det gick jättebra!” eller ”jag längtar till nästa” eller ”jag gjorde precis det jag hade bestämt mig för” på din fråga om hur det gick på Göteborgsvarvet, vad är det som gör att du måste ställa följdfrågan ”härligt, vad hade du för tid då?”? Jag undrar på riktigt!

Springer du själv och vill jämföra dig? Lägg ner det, så länge du inte tränar och tävlar på annat än motionsnivå: lägg ner! Du har säkert, precis som jag, alldeles fullt upp med prestation inom massa andra områden. Du behöver inte pressa dig när det gäller löpning också. Att springa handlar om att må bra. Inte om att prestera. Eller ja, möjligtvis att orka prestera mer på jobbet tack vare god kondition, men det är nog en helt annan fråga? Jämför dig med dig själv – det är bara i den jämförelsen du kan se utveckling eller tolka dagsform och hur livet runtomkring springandet (mat, sömn, relationer och så vidare) påverkar dig.

Springer du inte själv? Visst är det kul att du ändå är intresserad, men … varför just av den där tiden? Varför inte fråga om det verkligen är kul? Hur en mår efteråt? Varför vi om springer springer. Och hur det känns att springa genom en stad där alla du möter skrattar och ler. Om medaljen är snygg?

Okej, det är ju mitt problem att jag stör mig på alla dessa frågor om tiden på varvet, men det finns ju verkligen ingenting som betyder så lite för min hälsas skull som vilken tid jag presterar på Göteborgsvarvet. Jo, okej, det finns annat som betyder mindre, men du fattar: viken tid jag har när jag springer varvet betyder ingenting för min långsiktigt hållbara hälsa. Då betyder det faktum att jag skulle kunna springa 21 kilometer alla dar i veckan utan att förbereda mig mycket mer. Och det faktum att jag mår jättebra i både kroppen och knoppen efter varvet. För att inte tala om att hela resan fram till varvet (träningen jag genomför alla andra dagar på året, maten, sömnen) och hur mycket jag njuter av att springa. Det betyder massor för mig och min hållbarhet som löpare. Och människa. 1:46 eller 2:01 gör däremot ingen skillnad. För hälsan alltså. Och det är för den jag springer. Och för att det är så förbaskat härligt!

Egentligen är jag inte så bitter som jag låter, jag tycker bara det är synd att jag inte kan få lov vara nöjd med Göteborgsvarvet jag lyckades med allt på. Jag vet att fler känner som jag. Och jag vet att vi behöver bryta normer (här också!) och börja mäta succé på fler sätt än med tid.

Så: varför får jag inte lov att vara nöjd med Göteborgsvarvet jag lyckades med allt jag föresatte mig på? Som att highfiva en polis? Att sjunga, dansa, filma, fota och ha väldigt roligt längs vägen? Att vara en del av festen under folkfesten? Vet du: Jag tror att de flesta skulle må bättre av att vara nöjda med mindre prestation och mer party i löpningen, vad tror du? För det är klart att vi ska springa!

På söndag springer vi med bara magar till exempel, då är det Global Sports Bra Squad Day. Du är jättevälkommen. Det blir ingen tidtagning. Bara kul! Och viktigt … Här läser du om Global Sports Bra Squad Day

PS. Visst, jag har anmält mig till nästa års Göteborgsvarv. Jag ska fan göra succé! Då också …

SES SNART IGEN!

heja heja dig så länge

//Malin

Okategoriserade

Gästbloggare om träning som en del av livet

Tips för positiv cirkel

Volanglöpning tillsammans

Vi sprang, vi sågs, vi segrade!

Bästa tipset för att vara här och nu!

Och sen kom Brorsan

Här och nu. Och sen …

Varför Brorsan?

Lyft blicken och se din styrka!

Fel kropp?

Du är inte ensam

Tillsammans för ännu mer styrka?

Hållbarhetshacks i boken Giftfri

Göteborgsvarvet jag lyckades med allt på!

Vad gjorde jag som var så bra?

Varför får jag inte vara nöjd?

Footer

Malin Lundskog