Ut och njut

Fin artikel i Må bra om min sorts skogsbad

I våras ringde en journalist för att prata skogsbad med mig. Först ville jag hänvisa journalisten vidare eftersom jag inte direkt skogsbadar längre (har ju gjort som ni kan läsa om här och här. Men så började vi att prata. Om naturen. Hur mycket naturen fortfarande betyder för mig. Och att jag aktivt söker upp mina stunder i den för att varva ner, få energi, känna mig hållen, hitta kraft och landa. Ha tid att tänka klart mina tankar. Av det samtalet blev det en fin artikel i Må bra om min sorts skogsbad. Vill ni läsa kan ni göra det här, under rubriken Malin använder naturen som rehab

Naturen gör gott oavsett natur

Naturen gör så himla gott och inte kan jag hjälpa att det inte finns någon skog på Knippla? Här finns gott om tallar, men att kalla dem skog är nog överdrivet. De flesta av dem är dessutom vindpinade, låga och krokiga. De få rakryggade furorna, de hänger vi våra hängmattor i Agneta och jag, när det är dags för en utenatt i månaden (som ni kan läsa mer om här).

fin artikel i må bra, skogsbad fast vid havet, klippor, hav, himmel, utsikt västerut från knippla — skogsbad, havsbad … bad som bad?

Havet, vinden och klipporna – där badar jag min sorts skogsbad nu för tiden. Och även om jag inte kramar gamla träd å gör ö-naturen väldigt gott den också. Man tager vad man haver, som hon sa den där Kajsa Warg. Vilken natur tager ni?

solnedgång, orange himmel, utsikt västerut från knippla — här satt jag i helgen, på en fortfarande solvarm klippa och skogsbadade utan ett enda träd i sikte

Ut o njut där ni är, vi ses snart igen. Tills dess: HEJA naturen. Och er!
Kram Malin Lundskog

En ny äventyrsnatt i hängmattan

I natt har vi sovit ute igen, Agneta och jag. I våra hängmattor, på vårt vanliga ställe på vår ö. Det kanske inte låter särskilt äventyrligt? Men, kommer ni ihåg när man tältade i trädgården som barn? Eller kanske ute på gården? Tryggheten och värmen fanns på bara några meters avstånd, men äventyret var ändå närvarande? Det är den känslan det handlar om, när vi ger oss på en ny äventyrsnatt i hängmattan. Äventyr med låga trösklar är också äventyr, eller hur?

coola M, väle, knippla, hängmattor, en utenatt i månaden, en ny äventyrsnatt — inredningen klar, för en ny äventyrsnatt i hängmattan

videkvist, knoppning, knippla vår — På väg till vår basecamp för att rigga i ordning. Våren är på gång!

en ny äventyrsnatt i hängmattan, tallar, knippla — ser ni hängmattan? Very hemligt ställe ändå …

en ny äventyrsnatt i hängmattan, färja, knippla, västkusten, en utenatt i månaden — innan jag somnade igår kväll, gick färjan förbi …

Det är fortfarande ganska kyligt, så vi struntade i kvällmys med eld och bubbel. Istället sågs vi vid läggdags i går kväll och kröp direkt upp i hängmattan. Där låg vi ock pratade, tills vi ungefär samtidigt sa ”nu håller jag på att somna.” Och så somnade vi. Vaggade av en lätt, lätt vind. Vaknade en herrans massa timmar senare av att kanadagässen hade efterfest på fotbollsplanen alldeles intill vår basecamp. Sen låg vi kvar i de varma sovsäckarna och pratade om nattens äventyr. Hur vi hade sovit. Vilka ljud vi hade hört. Om vi hade lagom med kläder och annan värme. Och hur gott vi hade sovit. För det är ju det vi gör därute i hängmattan: sover. Gott! (I natt har jag inte ens varit uppe och kissat! Bara en sådan sak …)

Ja, det här var vår tjugoandra månad i rad med en utenatt. Snart två år? Herregud, vad fort tiden går när man har roligt! Alla våra utenätter kan ni läsa om här.

Årets första båttur som extra tilltugg

Som om det inte räckte med att sova ute. När Claes och jag var ute på hundrunda efter frukosten fick vi feeling och tog oss ut för att lufta båten för första gången i år. Kallt? Ja. Men härligheten i ett nytt mikroäventyr på hemmaplan slår det mesta.

malin lundskog, båt, vågor, knippla, preimärtur — flaggan i topp?

springer spaniel, malin lundskog, båttur, knippla, kallt — Brorsan, alltid i lovart med näsan i vädret!

Nu ska jag iväg och dansa hiphop – ett äventyr i sig …
Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA det stora med äventyr i det lilla.
Kram Malin Lundskog

Kallaste natten i hängmattan hittills

Det var inte helt utan pirr i magen jag gick ut till hängmattan sent igår kväll. Jag menar, sju-åtta minusgrader … Hur kallt är det egentligen att sova i det? För så kallt har det inte varit en enda gång under våra drygt ett och ett halvt år med en utenatt i månaden. Och vet ni, det kan faktiskt vara så att så varm som under den kallaste natten i hängmattan hittills har jag inte varit en enda gång under alla våra utenätter.

Vi gick ut igår i dagsljus och hängde upp våra hängmattor. När vi sågs framåt läggdags hade vi med oss sovsäckar och varmvattenflaskor att ha som element.

kallaste natten i hängmattan, snö, hängmattor, tallar, knippla — dubbelrummet riggat och klart

rosa elefanten coola M, utsikt, knippla — jodå, vårat pynt är med. Här hänger den rosa elefanten Coola M och kollar utsikten från vårt camp

Och jag var så varm!

Herregud. Jag var så varm om fötterna att det till och med var skönt att kliva upp och kissa framåt fyratiden på morgonen. (Även om detta med att behöva gå upp på natten är skitjobbigt. Hej tant-liv?) Då tog jag av mig raggsockorna, som jag inte lyckades knöla av mig i sovsäcken. Och jag ville inte sticka ut fötterna lång där nere i sovsäcken, för då hade jag blivit för kall. Mmm, det är ett finlir det här med att sova ute, he he.

Och kall och varm igen …

Som jag har sagt förut, så lär vi oss något nytt varje gång vi är ute. Om varmt, kallt, vind, tarp på eller av, antal klädlager, höjd på hängmattan och så vidare. Och i natt lärde jag mig detta med att inte öppna den varma sovsäcken för att svalka mig. Hellre plocka av mig ett lager kläder. För jag gjorde misstaget någon gång under natten: Jag vaknade till och var varm och öppnade därför sovsäcken. Somnade om, sådär lagom sval och skön. Men oj, så kallt det var när jag vaknade nästa gång. Inte för att det var några problem att få upp värmen igen, när jag stängde sovsäcken, men lesson learned. Spännande det här med att det alltid går att lära sig mer och att anpassa sig till naturen.

Kallaste natten i hängmattan och nya lärdomar

Och nu vet jag att jag inte hade behövt alla lager jag hade under min sovsäck, som ska vara bekväm till -18. Fårskinn, overquilt under mig, Claes tunna sovsäck som täcke under mig och min varma sovsäck. Den där extra sovsäcken kan jag skippa i minus sju-åtta grader … Ja jag skriver upp det här, för att inte glömma till nästa gång det blir den nya kallaste natten i hängmattan. Och om någon av er kanske undrar över materialsporten hängmattehäng 🙂

kallaste natten i hängmattan hittills, soluppgång — soluppgång från Agnetas hängmatta, strax innan jag vaknade till (foto: Agneta Bergman)

Malin Lundskog, kallaste natten i hängmattan, snö, tallar — morgonsnack och glo på utsikten är en av alla fina grejer med att hänga i hängmatta (foto: Agneta Bergman)

soluppgång, kallaste natten i hängmattan hittills, knippla, snö, tallar — detta låg jag och tittade på

Den här utenatten inkluderade inget annat kvällsmys än prat i varsin sovsäck. Vi bröt också vår nya vana, att äta frukost ute. Som sagt: kallt ute. Kanske syns på min outfit när jag kom hem för att koka gröt, dricka kaffe och kolla OS? Tänk att jag ändå kunde vara så varm i natt? Så skönt! Och även om jag skriver att jag har vaknat några gånger, så känner jag mig sällan så utvilad som efter en natt ute i hängmattan. Kanske ska flytta ut för gott?

Malin Lundskog, springer panel, sovsäck, packning, mammakorv

Ses snart igen, tills dess: HEJA UTELIVET!
Kram Malin Lundskog

PS. Mer om våra utenätter hittar ni här.

Guldmedaljer, OS-anda och ö i snö

Wow, vad det är kul med OS. Särskilt när Sverige vinner guld förstås, som idag. Men det är något hela OS-andan. För visst är det fint att de olympiska spelen kom till för att en fransman var övertygad om att världen blir en bättre plats, med hjälp av idrott? I den andan har Frida Karlsson tagit sitt första individuella OS-guld idag, Ebba Andersson sitt första OS-silver och så jag då. Jag som gav mig själv guld efter att ha spårat fotbollsplanen här på ön, efter det ganska galna snöfallet igår. Det blir två guldmedaljer det! Och ett silver och massa snö på en ö … Livet va?!

Och i det livet ingår morgonrundan på ön. När jag gick runt i det orörda hade jag ingen aning om att det skulle bli guldmedaljer och annat under dagen.

snö, slingan knippla, springer spaniel — Brorsan älskar snön lika mycket som jag!

orörd snö, knippla, västkusten, ö-liv — Naturen vinner också gulmedaljer – och tänk att jag får lufsa runt i orörd snö!

is, badtrappa, knippla — undvek att bada just här …

Olympismen

Jag visste inte att det fanns något som kallas för olympisk, förrän invigningen av OS igår. Bättre ent än aldrig och att jag inte har känt till ordet, betyder inte att jag inte har känt till betydelsen. För visst förenar idrotten oss människor. (Och visst kan den göra raka motsatsen, när krafter som struntar i utövandet av en idrott lägger sig i matchen.) Men se här på definitionen av Olympism. Kan vi inte bara copy pasta det rätt in i livet?

The goal of Olympism is to place sport at the service of the harmonious development of humankind, with a view to promoting a peaceful society concerned with the preservation of human dignity

Malin Lundskog, fotbollsplan Knippla, skidspår, snö, västkusten, hav, himmel — på väg mot min guldmedalj, efter att ha spårat runt fotbollsplan här på Knippla. OBS för konstverket med en diagonalare också!

guldmedaljer, os-anda och ö i snö, skidspår, fotbollsplanen på Knippla, snö, skidtoppar — det artade sig där ute på fotbollsplan efter några varv

snö, skidor, knippla fotbollsplan, Malin Lundskog — Det jag fick min guldmedalj för var egentligen inte själva spårandet utan för att jag åkte runt med det all snö under skidorna!

Ses snart igen, tills dess: heja olympismen och oss, oavsett hur många medaljer vi får.
Kram Malin Lundskog

Det vackra värmer en kylig morgon

Morgonrundan idag! Så mycket njut i det lugna lufset tillsammans med Brorsan. Vi har fortfarande kallt här, men det vackra värmer en kylig morgon som denna.

springer spaniel, knippla grillplat, soluppgång, is — Och tänk: oavsett väder växer det alltid (hund)godis på grillplatsen på östsidan av Knippla. Och han hittar alltid allt!

Det vackra värmer en kylig morgon, stranden knippla, soluppgång, himmel, lågvetten, tång, himmel — KOLLA himlen! Och tången. Och isen och hela härligheten.

Det vackra värmer en kylig morgon, knippla badplats, soluppgång, springer spaniel, is — vi kollade in badtrappan också, men jag var lite för kall om benen för att hoppa i. Men visst blir man sugen?!

Det vackra värmer en kylig morgon, sjöbodar, knippla, soluppgång, knippla hamn — Ja, vi är inte ute för att springa snabbt, utan för att njuta av vackret. Och ja, det vackra värmer en kylig morgon!

Det där jag skrev som igår, om att ha roligt helt utan anledning. Jag kanske inte är så dålig på det trots allt? För här ute är jag. Bara för att … Och tacksamheten över det stora vackra och energin efteråt är minst lika stor som om jag hade gett mig ut av annan andledning än att ”bara” rasta hunden. Minst! Jädrar vad det gick undan i mitt manus när jag kom in …

Ses snart igen. Tills dess: heja vackret i naturen. Och i er allihop!
Kram Malin Lundskog

Vad är det med den här kylan?

Jag älskar väder! Kan inte på rak arm komma på ett enda väder av de olika vi brukar ha här som jag inte gillar. Vind, sol, bleke, regn av alla de slag, varmt, åska, storm, kallt, hagel, grått och you name it. Alla väder har sin charm. Men ärligt talat, vad är det med den här kylan vi har nu? Den går liksom in i märgen. Jag slutar inte frysa, ens när jag tar min dagliga löprunda runt ön. Någon som känner igen?

vad är det med den här kylan, malin lundskog, himmel, hav, västkusten — svinkallt! Så glad över det där som kallas mammakorv och att den har sin varma goa luva

Ja, här är vi alltså nu. Och pratar väder. Sådär som vi ju gör här i Sverige för att ha något att prata om. Men det är inte därför jag pratar väder idag. Det är för att jag fryser. För det är något med kylan nu som jag inte förstår.

Vi har inte jättemånga minusgrader, men i flera veckar har de ostliga och nordostliga vindarna letat sig in i både huset och mig. Raggsockar, alla stickade tröjor jag har och torgvantar vid datorn. Ändå fryser jag! Nej, inte ens jag är glad över vädret just nu. Förutom att det ger mig någon slags fighting spirit. Jamen, tar jag mig igenom den här kylan med glatt humör, vilket jag gör även om det kanske inte låter så här, jäklar vad lätt det kommer att bli när vinden vänder eller avtar. Ja, peppar mig själv med det.

vad är det med den här kylan, soluppgång, knippla badplats, lågvatten, tång — kolla lågvattnet! Väldigt många steg ner innan man har doppat sig … (ja, eftersom man fortsätter bada några gånger/vecka trots kylan, he he)

Kallt och coolt och kanelbullar på det

Jo, som sagt. Kallt. Och coolt! Kolla bara här vad vinden har åstadkommit tillsammans med kylan då den har blåst upp havsvatten på en pontonbrygga.

isbildning knippla hamn, pontonbrygga — ja, ni ser ju: det är inte snö utan havsvatten som har blåst upp och fryst till is

utsikt, solnedgång, röddeviga, västkusten, knippla — från löprundan och solnedgången. Vackert som 17. Och isande kallt!

Och efter dagens kalla, coola hundrundor har jag nu bakat kanelbullar. Så mysigt och kanske blir det några kvar tills picknicktemperaturerna är tillbaka. Kanske. Är ju vuxen och får äta bulle till middag om jag vill. Och. Det kanske jag vill en lördag som denna då Claes jobbar på restaurangen och jag är ensam hemma …

kanelbullar, bakduk — kanske till och med livets första kanelbullar med pärlosocker på. Hittade receptet här

Nu blir det bullar och brasa. Vi ses snart igen allihop. Tills dess: stay warm! Eller cold. Eller bara cool. Vad ni än vill och behöver!
Kram Malin Lundskog