Search Results for: knippla

Årets hummerpremiär

I morse var det dags igen. Alltså, det spelar ingen roll att klockan ringer i svinottan och att det blåser massor. Årets hummerpremiär är här och är hummerpremiären här så är den. Ja, till en viss gräns förstås. Vi gick inte särskilt långt ut i vågorna i morse. Och vi la inte i alla kupor. Men ändå. Grejen! Att gnugga sömnen ur ögonen, trilla i flytoverallen och tillsammans med alla andra hummerfiskare runt om på öarna få havet att glittra av röda och gröna lanternor. Åh, vad jag gillar det här.

Här är vi på väg ut från hamn och väntar på att klockan slår sju, så att vi kan slänga i hummertinorna. Härligt pirr i magen! Sedan blev pirret mer fokuserat, när jag skulle ratta oss genom vågorna …

Årets hummerpremiär 2025, vågor, Malin Lundskog — Ser ni den lilla hytten? Den tillhör en båt som har försvunnit nedanför vågtoppen. hej vad det viftar o går …

De sista kuporna släppte vi på insidan av ön, för att slippa gunget där ute. Och sen firade hummerklubben (mer om den här) premiären med fiskarhisotirer och pyttipanna-frukost på Matjes, restaurangen som öppnade upp för oss och till och med fixade oumph-pytt till mig.

Ja, man hinner mycket om man kliver upp tidigt. Nu är det tillbaka till poddinspelning med Cilla, plugg och skriv. Men imorgon hoppas jag på hummer …

Ses snart igen. Tills dess: heja hummerpremiär och annat mys en vanlig måndag i september!
Kram Malin Lundskog

Utenatten är ett äventyr i all enkelhet

I natt har jag sovit sådär gott i hängmattan igen. Lyssnat på vinden, gungats av trädens svängningar och vaknat till ljudet av glesa regndroppar på tarpen. Precis som efter varenda en av mina tidigare utenätter bär jag med mig glädje, tacksamhet och en längtan efter nästa. Snacka om att utenatten är ett äventyr i all enkelhet. Och det är väl ändå enkelheten som får saker som äventyr att bli upplevda?

Materialsporten hänga i hängmatta?

Ja, särskilt krångligt gör vi det inte för oss, mina hängkompisar Agneta, Kerstin och jag. Vi håller oss på hemmaplan och gör inte så stort mankemang av det. Ses framåt kvällen, sover och skiljs åt på morgonen. Ända in i det längsta försökte jag hålla mig från att haka på materialsportandet i hängmattevärlden genom att använda sådant som fanns hemma. Men föll ju till föga med nytt värmereflekterande liggunderlag förra hösten och en vintersovsäck i början av året. Eller föga och föga? Det blev kallt och riktigt så äventyrligt måste det kanske inte vara?

Det jag inte visste då, var att möjligheten att köpa både en under- och en overquilt (varför det nu ska sägas på engelska?) för halva priset dök upp. Men det gjorde det. Kerstin upptäckte att hon inte tålde dunet i sina fina täcken (som vi väl kallar quiltar på svenska?) och jag slog till och köpte dem av henne. Ångrar mig inte en enda sekund! Efter i natt undrar jag varför jag inte började här? Med en underquilt, som alltså är ett täcke att hänga under hängmattan, som ni ser på bilden här nedanför. Då behövs inga liggunderlag att glida runt på, det där täcket ger massa värme.

Overquilten är mycket smidigare än en sovsäck, och kan användas både som täcke och en sovsäck där jag kan knäppa eller knäppa upp om huvud, mage, rumpa, fötter precis som jag vill. Och som jag vill! Särskilt knäppa upp fr fötterna … Kanske var det dumsnålt, att inte skaffa den här utrustningen direkt? Å andra sidan – det är ju onödigt att köpa något man inte vet att man inte behöver, eller vad säger ni?

hängmatta, underquilt, hennessy hammock, momo jord, utenatten är ett äventyr i all enkelhet

tenatten är ett äventyr i all enkelhet, hängmatta, springer spaniel — Brorsan lika entusiastisk som vanligt när han följer med då jag hänger upp hängmattan och här även tarpen

Mörker och ljus

Agneta och jag tog en bastu, efter min sena kvällsföreläsning och sedan gick vi alla tre i samlad tropp till vår basecamp. Där kröp vi upp i våra hängmattor och åh:ade och ah:ade en stund för att berätta för varandra hur fantastiskt skönt vi hade det. Och hur lyxigt det är att ha så nära till äventyret.

utenatten är ett äventyr i alla enkelhet — jag läser en stund, med pannlampa på

Så kom morgonen med en himla fart. Jag vaknade vid 6, packade ihop mig och har en hel dag för skrivande, pluggande och livet dagen efter en äventyrsnatt. Ja, jag sa ju det: utenatten är ett äventyr i all enkelhet, vilket inte gör den ett dugg mindre värd än andra äventyr.

knippla, en utenatt i månaden, hängmatta, utenatten är ett äventyr i all enkelhet

Kolla myset med gatlyktorna från bebyggelsen på Knippla i bakgrunden. Pyntet åkte ner igen och jag hänger undan det bland (alla!) mina hängmattegrejer till nästa äventyrsnatt.

en utenatt i månaden, utenatten är ett äventyr i alla enkelhet, pynt, klippa, knippla, malin lundskog

Ja, kan det ligga något i det där med att ett äventyr i alla enkelhet har en större chans att bli av? Och att det är minst lika värdefullt som andra äventyr? Minst?!

Ses snart igen. Tills dess: HEJA äventyret!
Kram Malin Lundskog

Mer om alla (?) mina utenätter hittar ni här

Heldag i skolbänken

Kommer ni ihåg känslan när man började skolan? Ny skolväska och det förväntansfulla pirret i magen. Den känslan hade jag i morse. Minus den nya skolväskan. Men pirret fanns där, i alla fall. Alltid något och en känsla jag gillar. Tror att den får mig att känna mig ung och som att alla möjligheter ligger framför mig. Inte illa ändå, för en 56-åring, eller hur? Och vilken heldag i skolbänken jag har haft.

Vi har haft föreläsning om litteratursociologi och för varje sekund som gick kände jag den ökande lusten att lära mer. Utvecklas. Förstå samband. Är jag äntligen mogen nog att vara student? Eller har jag äntligen hittat rätt ämne att plugga? Strunt samma, kul är det i alla fall och jag är så glad att jag inte är för gammal för det här. Tänk er själv att tillbringa några timmar med att diskutera litteraturens roll i samhället och vice versa. Och hur allt förändras över tid. Var är vi nu? Vilken roll har författaren? Läsaren?

Tabun och skrivövningar

Ja, sen pratade vi om tabun. Hur spännande är inte det? Att diskutera vad som är tabu här och nu, vad som har varit och hur det förändras. Om det gör det? Har ni tänkt på att det är när det kommer till det förbjudna som det ofta liksom bränner till när man läser en bra bok? En utmaning för oss som skriver: att hitta och våga skriva om det förbjudna, för det är (ofta) vad som gör en bok till till en bok man vill läsa vidare i. Ja, eller lyssna då, om vi nu ska gå tillbaka till sociologin och utvecklingen i samhället som får sättet vi tar till oss litteratur förändras.

Nu kanske det inte är så himla kul för er att höra om min skoldag, men jag vill ändå berätta om en rolig del till av dagen: skrivövningarna. Älskar korta skrivövningar som tvingar igång handen att producera text direkt från hjärtat utan att ta omvägen vi hjärnan. Jo, jag vet. Handen kan inte röra sig utan impulser från hjärnan, men jag menar att vi inte tänker på vad vi skriver, redigerar av bara farten eller får för oss att det här är omöjligt. Skriv bara skriv liksom, utan att tänka på vad du skriver. Så skönt att flöda på. Och bara sådär hade vi skapat en trygg miljö där alla läste upp sina alster utan att skämmas. Tror jag? Eller så är det bara jag som inte har vett att skämmas …

en heldag i skolbänken, linnéuniversitetet, kreativt skrivande, två feta grisar — här satt jag, min heldag i skolbänken

en heldag i skolbänken, springer spaniel, born to runtatuering, två feta grisar — Brorsan var med förstås, när han inte hjälpte husse att preppa för helgen på restaurangen

Where ever I lay my laptop?

Eftersom jag pluggar på distans på både Linné- och Umeå universitet är skolbänken det bord, eller den soffa jag själv väljer. Idag valde jag ett bord i konferensdelen på Två feta grisar, bryggeriet där min man driver krog. Ja, snacka skolbarn som följer med pappa till jobbet och ska sköta sig själv hela dagen. Ha ha ha. På den här coola konferensavdelningen finns darttavlor, bar (fattas bara annat på bryggeri?) och en rejäl ute-terrass med grill och allt. Perfekt plats för min heldag i skolbänken. Ja, i brist på hemma då. Men vi skulle på kalas till vår lille 27-åring på eftermiddagen, så jag behövde vara på plats i stan. Och omväxling förnöjer ju.

Och en välbehövlig promenad över Hisingsbron till födelsedagskalaset

Apropå promenad: för att orka sitta still, behöver jag röra på mig. För att få in träningen en dag som den här drog jag till gymmet på Hönö i ottan och KOLLA IN vad jag såg från färjekön:

Jag behöver också det här. Vackret.

Oj, vad jag kommer att somna gott och lätt efter den här dagen. Det tar på krafterna att gå i skolan.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA med allt ni vill!
Kram Malin Lundskog

Förste september

Tända ljus, soluppgång, shorts, morgondopp och förste september. Det är så mycket jag tycker om med september. Som att tända ljus igen. Färgerna där ute. Att det fortfarande är enkelt att vara utomhus (idag ska det bli över 20 grader här) och lugnet. Som lugnet på ön när det istället för hundratals båtar i gästhamnen, ligger en eller två och köerna nerför badstegarna är obefintliga.

Och visst är det lättare att hålla ordning på livet med mer ordning och reda när september kommer? Ja, efter en sommar då i alla fall jag släpper greppet om typ allt. Inte för att jag någonsin har skarp struktur, men ni fattar – eller hur? I morse gick jag upp någon gång innan tuppen och satte igång med mina morgonsidor. Bara det. En sån lyx!

Därefter gick Brorsan och jag vår morgonrunda (han haltar när vi springer, så jag har fått ställa om när det gäller morgonspring) och han tog sig ett morgondopp på stranden. Om han rullade sig i sanden efteråt? Gissa!

Och sist men inte minst innan jag satte mig vid datorn för terminens första skoldag (kreativt skrivande år 2 på både Linnéuniversitet och Umeå universitet), några timmar med manus och inspelning av Skriverier med Malin och Cilla.

Vid badet mötte vi Claes, som gärna sover längre på morgonen, och när vi gick hem efter morgondoppet kom vi på att det är trettiofyra år sedan på dagen som vi förlovade oss. 34! Värt att fira det också.

Ses snart igen, tills dess: HEJA september!
Kram Malin Lundskog

Vakna i hängmattan

I natt hängde vi ute igen, Agneta, Kerstin och jag. Låter inte de namne förresten som tagna ur Bullerbyn? Agneta, Kerstin och Malin … Hur som helst: Igår gick jag ut och hängde upp min hängmatta (strax efter firandet av Sandras hundrade löpardag i rad) och förberedde för augustis sista utenatt. Sen hängde Brorsan och jag hemma ända till mörkret kom, då jag gick hemifrån för att både somna och vakna i hängmattan.

springerspaniel, knippla, hängmatta — Brorsan är inte lika taggad som matte på det här med hängmattehäng

en utenatt i månaden, knippla, ryggsäck, hennessy hammock, hängmatta, — riggat o klart

Och vilken kväll vi fick! Så mysigt. Stilla. Och med brasa för första gången på länge (äntligen mörkt tidigare på kvällarna!). Efter några kåsor (Agnetas norrländska touch) bubbel och kex och ost kröp vi in i våra hängmattor och somnade. Gott. Så som vi brukar. Varken Agneta eller jag vaknade när Kerstin skrämde iväg en berguv som landade på hennes hängmatta mitt i natten. Så gott sover vi därute.

… men först sov vi väldigt gott

Eftersom det är så mysigt att ligga och kolla stjärnor högt ovanför tallkronorna struntade jag i tar över hängmattan. Lite dagg har ju det där myggnätet jag har runt om tålt förut, tänkte jag. Däremot höll det visst inte undan för massa dagg och en så dimmig morgon att man i princip inte såg handen framför sig. Det var alltså fuktiga dimmiga daggdroppar i pannan som fick mig att vakna i hängmattan. Jag drog sovsäcken över ansiktet en stund, men glömde av mig och fick fler droppar i ansiktet. Sicket wildlife ändå!

vakna i hängmattan, dagg, myggnät, fukt — ”rutmönstret” är alltså det blöta …

vakna i hängmattan, knippla — vilka konstnärer de är, spindlarna

vakna i hängmattan, knippla, dimma — vackert väder det här också!

vakna i hängmattan, morgon, knippla, en utenatt i månaden

Även om vi har bestämt oss för att addera frukost till vårt häng, lämnade jag de andra tidigt. Det berodde inte på fukten, utan på att Brorsan var ensam hemma. Claes har fullt upp med fest på Ringön och Två feta grisar, krogen han driver. Och jag? Tja, jag har nu en hel dag på mig att skriva, promenera, runstreaka, bada och ladda för fest för Knippla IK, som fyller 100 år idag. Kul, det också. Och lagom till badet efter hundpromenaden kom solen till ön. Som den ju gör.

Femton månader i rad med utehäng nu, en sorts streak det också? Vill ni läsa om (nästan) alla våra utehäng kan ni göra det här: Jag säger ja och jag älskar det.

Ses snart igen, tills dess: HEJA utelivet och att vakna i hängmattan (helst utan droppande droppar i ansiktet …)
Kram Malin Lundskog

Runstreak och nakendopp

Jag är inte den som säger nej till löpning, så länge det inte handlar om prestation eller resultat. Jag älskar ju att springa. Ut o njuta. Svettas o flåsa. Lufsa. Ja, jag tror att lufsa är det som bäst beskriver min löpning just nu, MEN SKIT I DET! Jag gör det. Varje dag till och med, sedan 68 dagar tillbaka. Sommaren har varit fylld med runstreak och nakendopp och den kombon fortsätter. Tills vidare.

100-dagarsfirandet och den förväntade överraskningen …

Jag streakar tillsammans med Sandra, som kallar vår utmaning för tantstreak (ha ha, tänk om vi hade varit den sortens tantstreakare som springer nakna in på en fotbollsplan!). Idag är första dagen vi sprang tillsammans, annars är det mest hejarop i vår gemensamma chat. Sandra har sprungit i hundra dagar. Ja. Ett hundar dagar i rad. HEJA henne!

100-dagarsfirandet blev en överraskning för oss båda. Av oss båda. Ha ha. Vi skulle (ju!) bada efter löprundan, så jag smög ner till badet innan med handduk, guldglas och bärs. På väg från badet, för att möta Sandra för att springa, möter jag *trumvirvel* Sandra. Som kommer med bubbel och handdukar som överraskningen efter löprundan! Ha ha, great minds osv.

runstreak och nakendopp, knippla, cykel, himmel, hav — min cykel med överraskningsväskan …

Ja, sen sprang vi en kort men naggande go runda med fokus på att fira. Efter badet skålade vi för hundra dagar. För löpningen. Och oss! Fast mest Sandra, just idag.

sandra svensson, runstreak och nakendopp, ankis badplats, knippla — Sandra, efter sin hundrade runda!

löparkläder, guldglas, knippla — hopp i sjön

runstreak och nakendopp, malin lundskog, sandra svensson — skål och hurra!

Bryt i ihop och kom igen

Mina 68 dagar hade kunnat vara 100 dagar i streck idag, men en gubbvad på käringen satte stopp för det sent i våras. Efter rehab och löpvila tog jag nya tag. Värre saker har ju hänt, även om det kändes som tidernas fail när jag var tvungen att avbryta strecken. Det värsta var inte att jag blev skyldig Sandra, tanten som inte ens är 35, en flaska bubbel för att jag bröt. Nej, det värsta var känslan inom mig. Misslyckandet. Jag? Bryta? Alltså, nu skäms jag: jag sprang några dagar med skitont i vaden och trodde att skulle ordna sig … Hur dum får man vara? Och jag ska vara pt och löpcoach? Hade aldrig i hela världen sagt åt en klient att fortsätta, för ”det löser sig säkert.” Särskilt inte till någon i femtiosexårsåldern.

PS. Myrstegsrevolutionen

Kommer ni ihåg min lilla orange bok GLAD FRi STARK? I den skriver jag mycket om myrstegsrevolutionen, alltså det lilla stegets kraft och vitsen med att sätta skamligt låga mål, som en reserv de dagar man inte kan/hinner/orkar, men ändå vill hålla i något som gör en gott. Som till exempel motion. (Men kan också vara sömn, läsa, skriva, meditera osv). Runstreak är ett superexempel på en myrstegsrevolution. Och så länge man inte är som jag och tror att man måste springa snabbare eller längre för var dag så gör det gott.

Nu springer vi vidare, med ett lägsta mål på 1,5 km. Om 32 dagar firar vi förhoppningsvis mina 100 dagar. Undrar vad vi ska överraska varandra med då?

Ses snart igen,

Tills dess: HEJA myrstegsrevoltionen i alla dess former, just nu runstreak och nakendopp för mig.
Kram Malin Lundskog

malin lundskog, runstreak och nakendopp, knippla

Nu drar jag på nya äventyr. I natt är det dags för hängmattehäng med Agneta och Kerstin.