• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • Skip to footer
glad fri stark är medlemsprogrammet för dig, Malin Lundskog, hälsa

Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

  • Tjänster
  • Aktuellt
  • Skryt och kul
  • Bloggen
  • Poddar
  • Kontakt

Search Results for: knippla

Läsa böcker får oss att leva längre och må bra

Häromdagen läste jag på flera nyhetssajter om att vi som läser skönlitteratur lever längre. Och mår bättre. Det är Yale-universitet som har genomfört en ny studie. I den kom de fram till att läsning minskar ensamhet och stress, två faktorer som vi ju vet inte alls är bra för oss. Vi som läser har väl redan gissat oss till det här? Och detta är inte heller första studien som visar att läsa böcker får oss att leva längre och må bra.

Studien visar att vi tränar på sociala relationer, känslor och att se saker och ting ur olika perspektiv när vi läser. Kan inte ni också känna igen er i det? Inte för att vi medvetet tränar på att socialisera när vi läser, men när jag möter situationer i verkligheten upptäcker jag att jag har glädje av det jag har läst.

Social träning och minskad stress

En annan faktor för att leva längre är minskad stress. Och visst är det en av alla härlig grejer med läsning, att man kopplar av? Läsning gör att vi sänker nivån av stresshormoner i kroppen och dessutom ökar vår kognitiva förmåga och minnet blir bättre. Snacka motverkan till hjärnröta (ett av förra årets nyord, som ni kan läsa om här)!

Hörde ni förresten förra veckans avsnitt av Cillas och min podd Skriverier med Malin och Cilla? Där pratade vi om läslust och lustläsning och det är inget tjat från oss tanter om hur bra det är att läsa. Det är bra! I alla fall om man vill må bra och öka sina chanser att leva längre. Ni hittar avsnittet här och om ni blir nyfikna.

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av P3Nyheter (@p3nyheter)

Kanske har jag inte lämnat hälsobranschen trots allt? Och som jag så många gånger insåg när jag var som mest aktiv inom hälsa: det är så ofta det enklaste som är bäst för oss. Ja, som att läsa. Motionera. Sova. Äta bra. Ha roligt och umgås. Som jag ska göra nu. Ikväll är det dags för bokklubb och då har vi inte bara läst, utan ska också prata om det vi har läst. Rena hälsokuren ju!

Malin Lundskog läser Dunkel skog, Läsa böcker får oss att leva längre

Boken vi har läst är Dunkel skog. Det ska bli så spännande att höra vad de andra tycker om den. Har en känsla av att den kan upplevas (och läsas) på olika sätt. Och det där med olika sätt är också en fin komponent i det skönlitterära läsandet. Det finns inga fel eller mer rätt sätt att tolka en text på. Bara olika. Eller lika. Och hur som helst får vi umgås och ha en mysig kväll tillsammans, de andra medlemmarna i bokklubben Maria af Knippla och jag.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA nöjesläsningen!
Kram Malin Lundskog

PS. Ni som bor i mina trakter, ni har väl inte missat Bokklubbstisdagarna? Och vill ni ha ytterliga med att förlänga livet finns alltid mina böcker, som ni hittar här.

22 januari, 2026 av Malin Lundskog Leave a Comment

Jag sover så gott ute i hängmattan

Nu har vi gjort det igen, Agneta och jag. Hängt ute en hel natt. Den här natten blev vår tjugonde månad i rad, som vi ger oss ut på mikroäventyr på vår lilla ö. I går kväll sågs vi ganska sent, men hann ändå att njuta av (kallt!) rödvin, ost och samtal som aldrig vill ta slut. Inte förrän vi tar slut i alla fall. Och H E R R E G U D ! Jag sover så gott ute i hängmattan.

Jag sover så gott ute i hängmattan, hennessy hammock, vintersovsäck mammut
kolla mysbelysningen jag har lagt mig till med också!

När vi väl längtade ihjäl oss till våra varmvattenflaskor och sovsäckar, på grund av både trötthet och ruggighet, kröp vi in i varsin hängmatta. Det finns ingenstans jag somnar så gott. Ingenstans jag sover så gott. Och ingenstans jag sover så länge som i hängmattan. Alltså! Klockan nio o morse vaknade jag. Nio! Jag sover aldrig så länge. Förutom i hängmattan då.

hennessy hammock, hängmatta
upphängningen, där jag hänger remmen runt stammen för att inte skada stammen. tror det heter trädrem?
rosa elefant, tall, knippla
coola M, den rosa elefanten är en av våra maskotar

Semlefrukost med utomhuset som extra god krydda

I grannhängmattan låg Agneta och tränade på italienska i väntan på frukosten som var min tur att fixa. Jag var inte direkt någon alert frukostvärdinna. Sovsäcken jag köpte för ungefär ett år sedan är så varm och go! Och hängmattan är så mysig att ligga kvar i, men … Till sist tog jag mig ur den, tände köket och drog igång med kaffe, havregrynsgröt, värmde mjölk (så gott med varm mjölk på gröten) och plockade fram denna månadens frukost surprise: mandelsmör, yoghurt och kardemumma. Jo minsann: jag bjöd på semlegröt! Inte den mest delikata sorten kanske eftersom jag rostade mandlarna till smöret lite väl hårt igår och turkisk yoghurt är inte riktigt detsamma som len vaniljyoghurt (eller grädde?!). Som tur är är utomhus den bästa kryddan som finns, så vi njöt av gröt och sen flyttade vi hem igen.

primuskök, hängmatta, knippla, en utenatt månaden
jag sover så gott ute i hängmattan, frukost, malin lundkog, knippla
semlegröt, frukost, utomhus, knippla
en utenatt i månaden, malin lundskog, semlegröt till frukost, knippla
Och tröjan här, den stickade jag någon gång slutet 80- eller början 90-talet. Så kul att återupptäcka gamla kläder. Särskilt hemmagjorda!

Varm och go hela natten

Jag längtar redan efter nästa utenatt och är så himla nöjd med värmen jag har lyckats åstadkomma i hängmattan. Den är gången var det kanske någon plusgrad under natten och jag hade på mig ett ullunderställ, en stickad ulltröja och mössa. Min vintersovsäck är guld värd och under den har jag fårskinnsfäll , en overquilt (hade nog inte behövts, men ju fluffigare desto bättre). Under själva hängmattan har jag ju sedan i höstas en underquilt. Ja, jag kan överdriva lagren lite, men har frusit något gång och det vill jag verkligen inte.

Så konstigt ändå. Hemma kan jag tycka att det är jättejobbigt när det är för varmt när jag sover, men i hängmattan? Där är det aldrig för varmt! Oavsett hur varmt det är så sover jag. Det måste vara all den friska luften och den kalla nästippen som gör det. Tror jag, har egentligen ingen aning. Vi provar oss fram från gång till gång och alltid lär vi oss något nytt om vår utrustning.

Och varmvattenflaskor i sovsäcken

Just det. I sovsäcken lägger jag också några flaskor med kokhett vatten. Flaskorna lägger jag i raggsockar, för att inte bränna mig på dem. Ni fattar ju hur mysigt det är att krypa ner en kylig kväll i en uppvärmd sovsäck! Jo, hatar hade jag på mig när vi gick och la os också. Men de åkte av när jag var uppe och kissade på natten och återfanns inte förrän nästa morgon. Den sena morgonen. Ja, eftersom jag sover så gott i hängmattan. Men, ja: detta jobbiga med att bli kissnödig på natten! Vaknade vid fyratiden och försökte inte ens somna om. Gick upp, gjorde det jag skulle och somnade innan jag la huvudet på … sovsäcken. Vantarna saknade jag inte i värmen.

VI fortsätter med vårt utehäng en gång i månaden och snart är det sommar igen.

Ses snart! Tills dess: heja utomhuset! Och det underskattade mikroäventyret! Och er förstås!
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa om våra tidigare utenätter hittar ni dem här.

18 januari, 2026 av Malin Lundskog 1 Comment

Firar runstreak 200, skriver på nytt manus, badar och älskar snön!

Vilken dag! Jag firar runstreak 200 och har alltså sprungit min tvåhundrade dag i rad. Dessutom har jag skickat in inledningen på ett nytt manus till lärare och kursare på Linnéuniversitetet elva dagar innan deadline (jag veeet!) och så snön på det. Jag älskar snön!

I natt kom det ännu mer och tydligen har vi mer snö nu än dagen ingen som var med då glömmer: 17 november 1995. Kommer ni ihåg den? Själv satt jag så nygravid att jag nog inte visste om det i vår lägenhet i Kallebäck och drack varm choklad. Jag pluggade då också, har för mig att det var på Humanisten, så svenska eller engelska. Ja, och så gick jag ut i snön och lekte med den hund vi hade då. Airdale terriern Zigge. Så mycket som är annorlunda och ändå är rätt mycket sig likt med andra ord.

knippla, utsikt, skylt, snö
i vanliga fall berättar skylten om utsiktsnjut …
snö, springer spaniel, knippla
vi spårade upp slingan i morse, Brorsan och jag
snötyngd tallgren, knippla, slingan,
höga knän i djup snö och böja knän för att komma under det här
röddeviga, snö, knippla
grillplats, röddeviga, snö
inte alls längesedan vi satt här och åt grillad korv
badplatsen knippla, snö

Det är något speciellt med speciella väder, eller hur? Att gå morgonrundan i orörd (tung!) snö runt slingan i ett väder jag vet att jag kanske aldrig någonsin får vara med om igen. Det gör något med mig.

Runstreak och salt bad

Dag 200 sprang jag mitt kanske allra allra långsammaste någonsin. Sa samma sak igår, men idag var det ännu halare framåt eftermiddagen såatteee … Tur att inte farten har någon betydelse. Jag tog mig runt med något slags löpsteg i nästan tre kilometer och firade mitt jubileum med ett salt (jättesalt!) dopp. Salt, kallt och gôtt! Brorsan hängde med på allt, utom att att bada. Vet inte vem av oss som är klokast, he he.

Detta med att springa varje dag har lärt mig att sakta ner. Ja, kanske främst det. Att våga ta det lugnt. Inte för att jag någonsin har varit en sprinter, men i alla fall. Jag tror till och med att runstreak är bättre för mig än att löpträna som vanligt (vad det nu är). För när jag springer mer sällan, vill jag få ut mer av varje pass. Mer som i ökad intensitet, fart eller distans.

Nu kan jag ta mig ut och softa, för jag vet att någon av passen under veckan kommer jag att få feeling för längre, snabbare eller tuffare. Eller så får jag inte det och då har jag inte tvingat mig till något. Som en följd av att jag har lärt mig att ta det lugnt har jag också stadigt byggt upp hållfastheten i kroppen. Jag tar det lugnt. Jag håller! För det kanske är det viktigaste: att kroppen håller, så att jag inte blir tvingad till skadeuppehåll …

jag firar runstreak, kallbad, knippla
badtrappan för dagen
jag firar runstreak 200, knippla badplats, kallbad, Malin Lundskog, springer spaniel
Min badvakt och jag
jag firar runstreak 200, knippla, malin lundskog, badplatsen, snö
fäääääärdi!

Och mitt nya manus

Under vårterminen ska vi enbart ägna oss åt vårt eget skrivande. Det skönlitterära. Inga diktanalyser, inga essäer att skrivna utan enbart min egen text. Mitt eget manus. Och jag har längtat massor efter att ta tag i karaktärerna och iden som har funnits med mig länge och som dessutom har utvecklats massor i mina tankar från den ena dagen till den andra. Och nu har jag alltså inlett vårterminen på kursen Kreativt skrivande 2 på Linnéuniversitetet med att skicka in tio sidor av inledningen på den berättelsen.

Herregud så kul jag har haft när jag har skrivit. Och herregud vad jag hoppas att mina lärare och kursare ska gilla, så att jag blir ännu mer pepp på att fortsätta. Vill inte jinxa, men jag tror tamejtusan att jag har något härligt på gång här. Eller inte. Ska ju knyta ihop det hela också. Ska göra mitt bästa av att njuta av resan tillsammans med mina nya låtsaskompisar. Än så länge är de väldigt roliga att hänga med. Och kunde jag med Min sämsta väninna, ska jag väl kunna igen? Med de här karaktärerna. Håll gärna era tummar!

nytt manus, malin lundskog, kreativt skrivande
my kind of köksarbete 🙂

Ja, alltså: den här dagen! Jag är alldeles pirrig över härligheterna med löpningen, manuset och snön. Och det kalla, salta badet. Stänger igen datorn stolt och tacksam över livets liv.

Vi ses snart igen allihop! Tills dess: stoltsera allt vad ni kan- det är ni värda. Lovar!
Kram Malin Lundskog

8 januari, 2026 av Malin Lundskog Leave a Comment

Snö på ö utan kaos i sikte

Snösmockor och snökaos och snöoväder med vädervarningar i alla möjliga färger. Men, allt jag lägger märke till är en ö med massa snö och exakt noll procent kaos. Jag vet, lucky me som inte måste iväg utan kan hålla mig hemma. MEN! En sak är skitjobbig med snö på ö och det är att jag inte vill gå in. Jag vill vara ute. Njuta. Leka. Rulla runt i snön. Lufsa. Kasta snöboll.

utsikt från Knippla mot rörö, vägfärja
Utsikt från morgonpromenaden mot Rörö. Bussar och spårvagnar inställda, men färjan, den går …
Malin Lundskog på Knippla, ö i snö
jo, jag gillar det här. Väldigt mycket!
ö i snö, knippla, slingan
Sagovärld?
Nordkajen på knippla, snö, ankare
och här var morgonrundan över och vi gick hem

Sedan tog vi en lunchjoggen (eller vad det nu var …)

springer spaniel i snö, röddeviga, knippla
En till som gillar snö
sjöbodar, snö, bleke, ö i snö
vinter, knippla gästhamn
sjöbodar, gästhamnen på knippla,is
så stilla längst in i hamnen att isen har lagt sig (i ett förmodligen väldigt tunt lager)

Nej, det är inte ett dugg synd om mig som måste gå in, när in innebär skojigheter som att plugga kreativt skrivande och mejla med förläggare och marknadschef. Och mellan varven har jag ju faktiskt kommit ut. Pulsat i snön. Sprungit (eller snarare kört tantparcour med tanke på att jag var tvungen att gå krabbgång och krypa på några väldigt hala ställen, ha ha) och gjort snöänglar naken i snön (efter bastu, istället för bad).

Nu är den orange varningen här igen och det snöar. Massor. Alltså, ska vintern bete sig på det här viset får den gärna fortsätta om ni frågar mig. hur har ni det i snön allihop?

snö på fönsterrutan

Vi ses snart igen! Fram tills dess: heja vintern. Och er såklart!
Kram Malin Lundskog

7 januari, 2026 av Malin Lundskog Leave a Comment

Jag lovar mig lagom

Gott nytt år allihop! Ja, det där som är både fantastiskt och konstigt har alltså hänt: ett nytt år har börjat. 2026. Och jag som har persat i återhämtning och vila i drygt en vecka nu är eventuellt lite för sugen på att rivstarta igång året. Ta jättekliv i allt eller inget- och jävlaranamma-anda. Men, man har ju varit med förr, eller hur? Man (=jag) vet att både riv- och kickstarter är rena rama lurendrejerierna. Därför skrev jag idag i min femårsdagbok att jag lovar mig lagom.

Jag vågar börja i lagom takt, utan att slacka eller strunta i det lilla extra. Vet inte om det riktigt går ihop, men det kändes så. Inget jävlar anamma. Inte heller någon släpphänthet liksom. Utan … lagom?

femårsdagbok, jag lovar mig lagom
femårsdagboken

I år är andra året med min femårsdagbok och det var när jag idag skulle skriva ner mina tankar inför januari som min önskan om att inte kötta på kom till mig. Jag använder dagboken för mitt skrivande och det ska bli så himla kul att kunna se tillbaka på förra årets skrivliv genom den här dagboken. Utan att ha läst, vet jag att jag jobbade hårdare och mer noggrant än jag någonsin tidigare har gjort i och för mitt författarskap 2025. Hoppas att jag i år kan dra lärdom av det jag gjorde förra året. H`Jobbet jag lade ner då gav mig ju till exempel ett förlagskontrakt (alltså ni vet väl att min tredje roman med titeln Min sämsta väninna kommer ut i maj?)

Bäst på lagom är ändå lilla Stella

För övrigt finns det ingen (eller inget) som får mig att leva i så lagom takt som lilla Stella. Och henne har jag haft ynnesten att hänga med hela dagen. Snacka lagom perfekt inledning på det alldeles nya året.

knippla, Stella the grandchild, barnbarn, nyårsdag,
På upptäcktsfärd runt ön, med Stella the grandchild. Världens bästa lagom-liv!

Nu kör vi i den takt som är lagom allihop. Heja oss och 2026.
Ses snart igen, nyårskramar
Malin Lundskog

1 januari, 2026 av Malin Lundskog 1 Comment

Man ångrar aldrig ett bastubad

(Nästan) varje fredag och väldigt många onsdagar går jag till bastun här på Knippla. Då är det öppet för damer och oavsett om det är knôkat eller jag är ensam gör bastun så gott. Nämen, ni vet: man ångrar aldrig ett bastubad. Verkligen aldrig. Oavsett om det är knôkat eller jag är ensam, som ikväll.

man ångra aldrig ett bastubad, knippla, utsikt,
kolla in så fint vår bastu ligger! (alla lampor till vänster i bild är Hyppeln som är upplyst)
man ångrar aldrig ett bastubad, knippla, bastu
… alla var där (en fredag för några veckor sedan)

Det är så mycket med bastun som är alldeles … underbart! Som att all stress bara rinner av mig tillsammans med svettdropparna, att alla blir lika där på lavarna. Och efter att ha lyssnat på podden Vårt underbara liv där min författarkollega och -vän Lisa Bjerre intervjuar bastuexpert (titeln!) Hans Hägglund fattar jag ännu mer varför jag gillar att basta. Känslan av att det gör gott är alldeles rätt.

Vill ni läsa mer om mitt bastande? Här skriver jag om bastumys igår och bouleförlust idag och här om Min nya fredagsvana. Vad vi pratar om ibland kan ni läsa här. och när ni har läst klart tycker jag att ni ska komma hit och basta. Som sagt: man ångrar aldrig ett bastubad!

Ses snart igen, tills dess: HEJA värmen. (Och kylan i det kalla badet.)
Kram Malin Lundskog

3 december, 2025 av Malin Lundskog Leave a Comment

  • « Go to Previous Page
  • Page 1
  • Interim pages omitted …
  • Page 7
  • Page 8
  • Page 9
  • Page 10
  • Page 11
  • Interim pages omitted …
  • Page 73
  • Go to Next Page »

Primary Sidebar

Bloggen

Bloggen

  • 160: Okända djur …
  • 159: Änglamark …
  • 158: Three little birds …
  • En av många utenätter den här månaden
  • Bokträff med frukost inför Låna & Läs 26/27
  • Vi har skapat en bokboa
  • Jag tog springnota från Christina Larssons bokrelease
  • Bokdagar i Dalsland och modiga bokköpare
  • Alingsås Tidning recenserar Min sämsta väninna
  • Hoppas att Min sämsta väninna säljer sig dyrt

Footer

Malin Lundskog

Malin Lundskog, författare, porträtt i Knippla gästhamnHej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.

Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.

Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.

Instagram »
Facebook »
hej@malinlundskog.se

En hemsida från Everday