Search Results for: knippla

Morgonmyser mig runt ön

”Här går jag och morgonmyser mig runt ön.” Ja, så tänkte jag i morse när jag tog rundan runt ön. Ingenstans mötte jag vinden. Överallt mötte jag utsikten, den ena vackrare än den andra. Eller, nej förresten. Utsikterna tävlar inte mot varandra. Alla var lika vackrast. Och ingenstans mötte jag vinden och hur mycket jag än älskar alla väder och vindar, så är det lyxigt att gå runt på en liten ö i södra Bohuslän i 0-1 sekundmeter.

Och människorna jag mötte, de sa det jag kände: Tänk att vi får gå här och njuta. Ja, tänk va? Hur stort det är att vara en liten människa mitt i allt vackret. Tror ni inte också att det gör något med oss? Något bra alltså.

morgonmyser, frost, utsikt, knippla, december — utsikt västerut

bänk, knippla, december, morgon, frost — Bänkarna! Kommer ni ihåg alla bänkar?

morgonmyser, utsikt norrut, knippla — … och utsikten mot Marstrand (man kan ana fästningen borta i diset)

dyhôla, bänkar, frost, knippla — här fick jag riktig vinterfeeling av all frost

morgonmyser, soluppgång, tallar, knippla — gick vidare österut, mot soluppgången

soluppgång, morgonmyser, tall, knippla — solen i havet, ser ni?

morgonmyser, knippla hamn, soluppgång, december — där ligger vår båt och myser i soluppgången

Livskvalitet skulle man kanske kunna kalla en morgonpromenad knôkad med tacksamhet? EN bra start osv …

Vi ses snart, nu ska jag skriva projektbeskrivning för mitt skönlitterära projekt på Linnéuniversitetet till våren. Det där som jag till slut bestämde mig för, som jag skrev om här häromdagen.

Till nästa gång: ut o njut!
Kram Malin Lundskog

Meningen var att jag skulle fatta ett beslut

Som jag skrev tidigare idag, skulle jag på seminarium på Linnéuniversitet för att skapa någon slags klarhet kring mitt fokus till våren. Även om meningen var att jag skulle fatta ett beslut och välja ett av tre manus att arbeta med sitter jag nu här. Med 4 tänkbara idéer att jobba vidare på. Fyra!

Ikväll var första gången jag träffade min grupp på kursen Kreativt skrivande. Så kul att få ett ansikte på dem. Ja, vi ska ju ändå stöta och blöta texter med till våren. Och det var just det seminariet handlade om: att vi skulle få någon slags klarhet i vårens skönlitterära projekt. Vad vill jag skriva på, som jag med jämna mellanrum ska lämna in och få respons på i både text- och pratformat till våren. Och utifrån den responsen sedan redigera, fortsätta med ny text och därefter göra om proceduren på den nya texten.

Jag som skriver på två manus och har ett som hittills enbart har fått refuseringar (ett manus jag själv trodde stenhårt på). Ganska snabbt stod det klart att det refuserade manuset inte hör hemma i något skolprojekt, för där ska enbart ny text behandlas. Inte redigerad.

Det kändes ändå skönt, för då hade jag ju bara två manus kvar att skriva på. Eftersom de inte är klara, kan jag fortsätta skriva på dem. Men hur det än var så satt jag där och kom på att det kanske ändå är kul att börja på något helt nytt i det här sammanhanget. Och i mitt huvud växte en ny story fram. En … jättespännande! samtidigt som jag också kom att tänka på att jag en gång skrev någon slags light-variant av synopsis till en historisk roman. Är det nu jag ska ta mig an den?

Sover på saken

meningen var att jag skulle fatta beslut, knippla hamn, julstämning, båtar med julslingor — kvällspromenaden jag tog innan seminariet vad härlig, men hjälpte mig inte att fatta några beslut …

Jag kom in i seminariet där meningen var att jag skulle fatta ett beslut med tre manus. Ett blev ratat direkt. Sedan dök två nya idéer upp. Inte mycket till klarhet här inte. Men i natt tar jag med mig de frågor jag ställde högt på seminariet, men som ingen annan kan besvara än jag: Ska jag ta chansen att skriva på manuset som har ett tema jag så gärna vill skriva om, men som känns motigt att ta tag i eller ska jag göra det lättare för mig och verkligen få tillfälle att utveckla manuset jag just nu har flyt i?

julgran, knippla hamn — och i natt tindrar stjärnorna så klara. Vem vet, kanske hjälper de mig?
Nej. fotona har ingen annat med innehållet i inlägget att göra än att jag tog dem precis innan jag satte mig vid datorn, för att logga in på seminariet

Jag sover på saken, det brukar vara ett bra första steg till problemlösning.

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: heja sömnen som problemlösare!
Kram Malin Lundskog

Julsignering på Akademibokhandeln del 1

Förste advent idag. Är det någon som hänger med i svängarna? Inte jag. Inte Claes heller, även om han har fått upp någon slinga i trädgården. Men i fönstren hänger inte en enda julstjärna och den där ljusstaken med fyra ljus vet jag inte var den är. Jag har dock kommit ihåg att ta in pelargonerna från trädgården. Det kanske inte har med advent att göra, men ändå? Och idag har jag varit på julsignering på Akademibokhandeln på Frölunda torg. Den första av två där. Plus att jag ska signera på Kungsmässan i Kungsbacka också. Så roligt!

julsignering på frölunda torg, malin lundskog

Som jag skrev igår efter julmarknaden i Hönö Klåva: det är kul att skriva. Jättekul. Men själen och hjärtat får också sitt tack vare alla fina möten med härliga människor på marknader, mässor och signeringar. Idag var en dag för själ och hjärta. Allt började redan när jag klev in på Akademibokhandeln. Välkomnandet från Erica och hennes kollegor var värdigt en stjärna. Sedan fortsatte det med att första personen som kom när jag stod med signeringspennan i högsta hugg var född och uppvuxen på Knippla.

Och på den vägen var det i de drygt två timmar som jag var på plats för min julsignering. Jag signerade till både gamla kompisar, gamla kunder och nya bekantskaper och bär självklart med mig det fina i att de vill läsa det jag har skrivit. Och att de vill ge bort till någon de tycker om. Det är stort. Och samtalen, de fastnar.

julsignering frölunda torg, akademibokhandeln, malin lundskog — minst lika glad hela dagen

Fler julsigneringar och en näsflöjtskonsert

Den 22 december kommer jag tillbaka till Akademibokhandeln på Frölunda torg för signering, men redan den trettonde december ser jag fram emot att komma till Kungsbacka med mina böcker och Akademibokhandeln på Kungsmässan. Och nu på lördag är det julmarknad här på Knippla. Då tar jag med mig mina böcker och min näsflöjt, för då ska den näsflöjtande bokklubben Maria af Knippla bullar upp med lussekatter, kaffe och näsflöjtskonsert. Ja, jag återkommer om det, för det kräver ett helt eget inlägg, he he …

Tillägg: när jag kom hem framåt eftermiddagen hade min man satt upp stjärnor i fönstren. Och jag rotade fram adventsljusstaken. Tände första ljuset och såg på första avsnittet av årets julkalender och landade in i myset med advent.

Ses snart igen, tills dess: fortsätt vara härliga!
Kram Malin Lundskog

Vilken utenatt vi fick i november

Ja, vilken utenatt vi fick på vårt en utenatt i månaden-äventyr i november. Den var kall, blåsig, regnig och ja, även om det inte låter klokt, så var den tamejtusan alldeles underbar. Någon gång under natten när jag vaknade av att jag fick regn i ansiktet kände mig till och med som en riktig vildmarksqueen. Ha ha.

Som jag skrev häromdagen så är detta med hängmattehäng en gång i månaden livsviktigt (läs här) och enda natten både Agneta och jag kunde i november var i natt. Trots att det var just i natt som alla dagars vindstilla, kyliga, soliga väder gick över. Men vad gör man liksom?

Jag tog med mig hundar och hängmatta ut på morgonen för att hänga upp i dagsljus innan en heldag i stan. Ja, i vanlig ordning äventyrade vi på hemmaplan, vilket ju underlättar när det är ont om tid, men man ändå vill ut och leka.

knippla, utsikt norrut, morgonpromenad — på väg mot dagens hängmatta-camp

tallar, knippla, en utenatt i månaden, — någonstans under de här tallarna bodde vi i natt

Morgon var kylig och klar och jag fick upp hängmattan snabbare och bättre än någonsin.

vilken utenatt, en utenatt i månaden, november, hennessy hammock, tar, knippla, springer spaniel — Jag var jättenöjd, hundarna var nog mest nöjda över att det gick så snabbt så att vi kunde fortsätta promenera

Vilken kväll vi fick!

Ja, sen kom ju kvällen, precis som den brukar. Jag packade ner min portabla eldstad som jag köpte häromdagen (mer om den i samma inlägg jag länkade till ovan), ved, glögg, pepparkakor, sovsäck, liggunderlag, fårskinnsfällar, , flaska med kokt vatten (som värmelement), yllefiltar, raggsockar, extra vantar och mössa, tjocktröja, näsflöjt och sittunderlag för kvällsmyset. Och i pannlampans sken traskade jag iväg mot nattens äventyr med kallrök ur munnen och snökorn dansande framför ögonen.

Det är någon särskilt med eld ändå, eller hur? Vi byggde ihop eldstaden och tände elden. Wow, så enkelt det var. Och vad bra det funkade! I alla fall ända till jag fick använda allt mitt tandborstvatten till att släcka elden. Helt i onödan, för klockan 23.00 kröp vi in i våra hängmattor och då kom regnet, precis som DMI hade utlovat (väderappen jag använder). Oj, vad det kom! För att inte tala om vinden … Men den kom också i utlovad riktning, så vi vaggade fint i lä.

pannlampans, malin lundskog, portabel eldstad — då kan vi släcka pannlampan!

Men innan dess hann vi att prata, äta pepparkakor, dricka glögg och vara tacksamma för att vi gör det här. Är ute i naturen. Och att det finns någon annan av samma skrot och korn ni vet. Det är fina grejer det.

Vad jag gjorde åt regnet ansiktet förresten?? Drog sovsäcken över ansiktet och hoppades att det skulle gå över. Det gjorde det. Eller så somnade jag bara? För det var lite blött under fårskinnet jag hade under mig upptäckte jag när jag kom hem i morse. Men jag har egentligen frusit mer än när jag har sträckt iväg fötterna utanför liggunderlaget eller haft händerna utanför sovsäcken. Jag har inte heller gått upp och kissat på hela natten. Det hade jag behövt, men. Inte i det regnet.

Och så blev det morgon

I morse var det väldigt skönt att det inte var långt hem. Vi slängde ihop våra grejer fortare än kvickt och kom hem och väckte både män och hundar. Men det var inte väder att mysa kvar i om man säger …

vilken utenatt vi fick, knippla, en utenatt i månaden, Agneta bergman — Agneta kliver hemåt med hela hängmattan i sovsäcken …

en utenatt i månaden, packning, vilken utenatt vi fick — Jag vräkte ut hela natten på golvet i källaren. Blööt och rörigt, men skit i det. Nu har jag fått ordning på alltihop.

Hela dagen har jag gått omkring med rosiga kinder efter nattens friska luft. Så härligt! Jag ser redan fram emot decembers utenatt och tror att jag vet hur jag ska fästa tarpen för att jag inte ska få regn i ansiktet, för det hade varit skönt att slippa.

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: heja både de minimala, små och stora äventyren i livet!
Kram Malin Lundskog

Förresten, vill ni läsa om våra andra utenätter? Det här är sjätte månaden i rad vi hänger i hängmatta en natt och jag har länkat till alla inläggen om våra nattliga äventyr här: Jag säger ja och jag älskar det.

Är det inte det ena, så är det det andra

Vissa dagar, kan jag tänka ibland. Vissa dagar är bara här för att krångla. Ni vet de där dagarna när man inte hinner med något, eller bara lite, av det man egentligen ska göra. För det sker oförutsägbara grejer som behöver fixas direkt och som tar onödigt med tid. Ja, ni vet. Är det inte det ena, så är det det andra …

utsikt, knippla, västkusten, är det inte det ena — utsikten några timmar innan jag visste att i dag också skulle bli en sån där dag

I går var det bank-id, i dag tangentbordet

Jag har lagt upp mina dagar för att hinna med att skriva massor (mananowrimo, min variant på nanowrimo och drömmen om den där romanen), plugga, läsa och träna. Promenaderna kommer jag inte undan, tack vare (jo, verkligen tack vare) hundarna och stickningen som jag annars lägger en del tid på den gör jag i mellanrummen.

utsikt, soluppgång, novembermorgon, västkusten — Här gick jag och andades in morgonen, helt oanande om vad som komma skulle

Men igår och idag har jag knappt gjort något annat än att bråka med bank-id och leta efter bokstäverna i telefonen. Jag har en ny telefon och hade lite väl bråttom när jag kasserade den gamla. Glömde visst av bank-id:t. Gör inte om mitt misstag, hörni! Se till att bank-id:t funkar på den nya telefonen innan du tömmer den gamla. Särskilt om du inte har kvar bank-dosa och kort till den. Eller någon slags kod, som man tydligen har fått någon gång. För längesen.

Klarar man sig utan bank-id? Nä. Inte om man pluggar på distans och behöver logga in på skolplattformen … Har jag fixat nytt bank-id? Nä. För jag måste åka till banken och det tar ju också en himla tid.

Och idag? Idag har jag gjort en take over på Umeå universitets instagram (som ni hittar här). Jättekul att få frågan och hänga i stories där hela dagen. Förutom de första två timmarna i morse då jag inte kunde skriva något i instagramappen. Hallå! Hur kan tangentbordet (ni fattar vad jag menar va? Vet inte hur jag ska förklara det annars) försvinna? Så jag fick ägna lååång tid åt att skriva i en app, kopiera, klistra in.

Förutse det oförutsägbara?

Inte världens grej men det tog sannerligen tid (och energi) från mitt skrivande och pluggande. Promenaderna tar jag ju som sagt ändå. Och tränat har jag också gjort. Typisk prioritering från mitt håll, när livet snurrar till sig. Vet inte om det är bra eller dåligt, men litar på att det i slutändan blir som jag skrev om för ett tag sedan: det vi måste blir gjort ändå.

Ja, är det inte det ena, så är det det andra. Och även om det är frustrerande med både det ena och det andra, så är det kanske lika bra att förutse det oförutsägbara? Förresten, vissa av de här grejerna (som t.ex. bank-idgrejen) händer bara när jag har (för) mycket omkring mig. Någon som känner igen sig?

För övrigt är imorgon en helt annan dag, undrar vad för oförutsägbart som händer då?

är det inte det ena, dator, manus — alla ord jag inte har hunnit skriva idag …

Vi ses snart igen allihop, tills dess: länge leve oss som fixar det trots alla eventualiteter.
Kram Malin Lundskog

Detta med att sova ute är livsviktigt

Så skrev min en utenatt i månaden-vän häromdagen i ett meddelande till mig. Faktiskt samtidigt som jag gick här ute på ön och funderade på om det var konstigt att jag tänkte så mycket på vår utenatt i november. Väder, vindar, kyla och alla uppbokade helger. Hur ska vi få ihop det? När? Ja, mitt i de tankarna plingade det till i telefonen. ”Detta med att sova ute är livsviktigt.”

Ja, jag håller med. Skönt att vi båda tycker samma (och är lika konstiga?) och fortsätter att ta oss omaket att packa ner fårskinnsfällar, liggunderlag, extrakläder, hängmatta, tarp, filt, sovsäck, pannlampa. Och näsflöjt. För det är så värt det! Ja, mankemang och obekvämligheter är till och med en del av själva njutet där ute.

Och nu kan vi elda där ute

Och från och med nu har vi mer att kånka på när vi ger oss av några hundra meter hemifrån. Jag har nämligen skaffat oss en portabel eldstad.

detta med att sova ute är livsviktigt — liten och lätt är eldstaden innan jag öppnar den

detta med att sova ute är livsviktigt,
innehåll, portabel eldstad — nät, som snart ska bli själva eldkorgen, öglor och stativ

portabel eldstad, uppfäll inomhus — och voilà!

portabel eldstad, nät, — och i det här nätet ska man kunna lägga fem kilo ved

Liten och smidig och lätt att sätta ihop var den i alla fall. Ska bli spännande att elda i den och det där jag skrev med att vi får mer att kånka på … Det är inte den portabla eldstad i sig som väger så mycket. Men veden. För det hittar vi ingen att elda med här i Knipplaskogen. (skojar, finns ingen skog här på den lilla ön i södra Bohuslän).

Nu ser jag fram emot nästa utenatt och hoppas vi får till en mysig brasa. Vill ni veta mer om hur det gick? Stay tuned …

Ses snart igen och tills dess: HEJA det värdefulla omaket!
Kram Malin Lundskog

Mer om en utenatt i månaden hittar ni här: Jag säger ja och jag älskar det