• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • Skip to footer
glad fri stark är medlemsprogrammet för dig, Malin Lundskog, hälsa

Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

  • Tjänster
  • Aktuellt
  • Skryt och kul
  • Bloggen
  • Poddar
  • Kontakt

Search Results for: knippla

Grattis till mig som är så här rik

Imorgon fyller jag år. Idag har vi haft kalas för både mig och Albin, vår äldste son som inte är hemma när han själv fyller år i augusti. Mest grattis till mig ändå som är så rik att jag har två alldeles fantastiska vuxna pojkar. (Ja, men det är väl klart att vi har haft våra duster genom åren. Jag är ju ändå deras mamma. Typ världens tjatigaste.). Men, vilken present det är när de är här. Mina fina killar och deras fina partners. Och Claes och våra föräldrar och fem hundar totalt.

grattis till mig, Malin Lundskog, Knippla, vuxna barn, födelsedagskalas
Bästa presenten evva, mina små pojkar
grattis till mig, kalas, brunch, kök, Knippla, Malin Lundskog
underbart kaos i köket
vit chokladkladdkaka, efterrätt, berså assietter
vit chokladkladdkaka med bär och vaniljsås. Tror jag ska träna fler gånger när någon slags efterrätt ska göras …

Barnen kom igår, men det är ett kapitel för sig med familje-OS och annat. Idag hade vi kalas. Med barn, föräldrar och hundar. Maten var inte klar när våra föräldrar kom, kakan fick mina svärdöttrar baka medan jag tränade, någon hund snodde mat, en son fick rusa iväg och köpa apelsinjuice när vi kom på att vi hade brunch och vad smakar väl bättre då än mimosa i glasen. Allt var som det brukar som en av sönerna sa. Kaos. Och vet ni vad? Det fanns en tid när jag försökte undvika kaos så mycket det gick. Nu? Det är i kaoset livet är. Och jag njuter av att vara den rikaste av alla. Jag hoppas att ni är rikast ni också.

Ses snart igen, tills dess: HEJA alla, oavsett rikedom.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om diverse födelsedagar, så hittar ni det här. Jag älskar att fira!

23 juli, 2023 av Malin Lundskog 1 Comment

Jag körde på mig själv efter totalt hjärnsläpp …

En heldag med någon man tycker om. Är inte det en av de bästa grejerna i livet? Idag har jag haft en sådan dag med en kompis som blev lika glad av att bli upphämtad på lastmoppe, som jag över att hämta henne. Ibland känner jag mig som en riktigt öbo, med lastmoppe och allt. Men att köra på sig själv med sin moppe, jag vet inte riktigt. Vilken öbo gör det, liksom?

Jag körde på mig själv med lastmoppen, elmoped, knippla, västkusten
superglad över att få hämta upp med min lastmoped

Jo, jag körde på mig själv med lastmoppen

Efter en vilsam heldag med bad, promenad och så mycket prat att käkarna gick ur led ville jag avsluta dagen med samma glans som den började. Kommer ni ihåg mitt moppegarage? Jag skulle backa ut mopeden från det för att skjutsa min vän till färjan.

Men vi hade ju inte pratat klart! Samtidigt som jag lyssnade och pratade startade jag elmotorn. Så ställde jag mig bredvid lastmopeden, la in backen (som för övrigt tutar sådär som lastbilar gör när de backar) och gasade. Moppen backade ut med en jävla fart och jag fick totalt hjärnsläpp, får jag släppte inte gasen utan försökte hänga med. Men fick inte plats …

Köra på är väl en överdrift, men jag gillade rubriken he he. Jag klämde mig. Mitt knä fastnade mellan dörrkarmen och moppen, som fortfarande var på väg bakåt. H E R R E G U D ! Sedan låg jag där dubbelvikt i mitt lilla garage en stund, innan jag borstade av mig gruset, fick några plåster och ganska skakig körde ner mot färjan.

Hjärnsläppet, är det stress eller ålder eller lite av allt?

Slutet gott allting gott och jag haltar en del, men herregud. Värt en så fin dag som vi hade. Men det här med hjärnsläppet. Alltså. är det ett tecken på att det är läge att ta semester. Får riktigt alltså. Eller är det ålder? Har jag glömt att byta östrogenplåster? Förr var jag aldrig disträ utan hade koll på allt. Nu? Not so much och det är ju helt okej. Men när jag gör sånt här undrar jag ändå …

Aja, inget ont som och så vidare. Haltandet gör att jag är så illa tvungen att sänka farten, så det kanske var en mening med det här trots allt. Eller vad tror ni?

Och vi hade en väldigt härligt dag, min vän och jag. Väldigt.

Ses snart igen, tills dess: ett extra HEJA-rop till alla som räcker upp en hand på frågan ”någon som är disträ?”
Kram Malin Lundskog

21 juli, 2023 av Malin Lundskog 1 Comment

Kärringarna ville ha en badtrappa

Kärringarna ville ha en badtrappa. Och det fick de. Eller jag menar vi. Snabbt dessutom. Jag visste inte ens om att jag saknade en badtrappa just här, jag som gärna slänger mig från klipporna eller sätter fötterna i tången. Men när den här trappan väl kom på plats. Wow! Hur kan jag inte ha saknat en trappa just här?

kärringarna ville ha en badtrappa, knippla, västkusten, badstege
ja, ni fattar ju … Här vill man bada.

Be och du ska få

… eller vad man brukar säga. Hur som helst, så har vi en grupp här på Knippla som heter Slingans vänner. I den gruppen finns massa hjältar som gör det fint, fixar bänkar och bygger utegym och utsiktsplatser för oss. Och vi som inte bygger sponsrar till virke och vad som mer behövs. Fint, eller hur?

kärringarna ville ha en badtrappa på knippla, västkusten
badstege på väg till sin plats

För ett tag sedan skrev en ung kärring (i min ålder, så jag antar att jag är en ung kärring jag också) i Facebookgruppen Naturstigen Slingan att hon saknade kärringtrappan, som tydligen fanns här tidigare. Hon undrade om någon kanske, möjligtvis fick en stege över någon gång …

Tydligen hade någon en badstege i gömmorna, för bara en dag eller två senare låg den där. Och nu, simsalabim, är stegen på plats. Kärringstegen. Som jag inte visste att jag saknade.

badstege, kärringtrappa, Knippla
born to run, tatuering, bad på västkusten, knippla
springerspaniel, badstege, kärringarna ville ha en badtrappa

Wow för det fina i att få sina önskningar uppfyllda och dessutom ett stort wow för att be om något. Våga fråga, hur ska de som gärna hjälper till annars veta vad man vill ha? Kärringarna ville ha en badstege till exempel och kolla vad de fick. Vad vill ni ha? Fråga. Man vet ju aldrig …

Ses snart igen. Tills dess: HEJA er och allt ni vill ha.
Kram Malin Lundskog

20 juli, 2023 av Malin Lundskog 1 Comment

Jag blev skitsur. Sen kom jag på andra tankar …

För ett tag sedan hade jag bestämt att träffa en vän, som jag inte har sett på ett tag. Hon ställde in och jag blev skitsur. Trodde jag alltså …

Kalendern var ifylld och jag såg fram emot dagen. Såg framför mig att jag skulle få berätta roliga saker. Få höra om hennes härligheter. Gråta tillsammans av både nostalgi, sorg och glädje. (Jo, vi gråter över sånt också.) Jag hade informerat min man. Ja, eftersom vi har hundar behöver vi synka dagarna som värsta småbarnsföräldrarna. Alltså, jag var laddad. Men, när jag läser det jag just skrev inser jag att jag måste verka väldigt ensam. Som jobbar upp så mycket förväntan bara för att träffa en vän.

Bara? Skrev jag verkligen bara? Det är inte så bara att träffa en vän, eller hur?

Då ville jag vara cool

Hur som helst, någon dag innan dejten skulle äga rum hörde min vän av sig i ett sms och förklarade att vi behövde skjuta upp vår träff. Och det var då jag blev skitsur. Vad fan? Det här är ju en viktig dag. Eller om det var en stund en eftermiddag? Minns inte längre, så viktigt var det, he he.

Jag svarade med ett avmätt och jättecoolt (nej, det kanske inte var så coolt, men det var avsikten) ”okej”. Och sen gick jag ut och var sur på klipporna tills jag kom på att jag inte alls var sur. Jag kände mig bara ensam. Ensam och övergiven. Och min första reaktion var sur, arg och grinig eftersom det är en känsla som ger mer kraft än känslan av ensamhet.

Det är lättare att vara arg, särskilt om man kan skylla på någon annan, än att erkänna att jag känner mig ensam. Kan det vara så att jag tolkar ensamhet som ett tecken på svaghet? Som att jag inte har någon flock. Att jag älskar att vara själv (bra ändå, eftersom jag ska bli författare när jag blir stor) betyder inte att jag vill vara ensam.

Jag blev skitsur, reflekterade klippor på Källö-knippla, gul färja

Känslor som luras

När den insikten damp ner där någonstans på en saltstänkt klippa blev allt genast mycket lättare. Ni vet klyschan om att ilskan rinner av en? Det ligger massa sanning i den. Alltså, när ilskan rann av mig och jag accepterade känslan av ensamhet, blev allt lättare och jag älskade min vän igen. Jo, jag funderade faktiskt på om vi inte skulle lägga ner vår vänskap. Men det gick över när jag inte var skitsur längre, utan bara ensam … Och när jag reflekterade en stund till, så insåg jag att jag är inte alls ensam. Jag kände mig bara övergiven en stund och det är inte alls samma sak som att jag faktiskt var det.

gul färja, saltstänk, hav, knippla
en bra plats att tänka färdigt sina tankar på

Känslor va? Tänk vad de kan lura oss. Och tänk vad fenomenalt det är att ge sig själv tid för reflektion, så att vi kan komma på andra tankar. Eller kanske snarare, bli mer klara över våra tankar. Och känslor.

Mer om hur vi lurar oss själv kan ni bland annat läsa om här: Allt eller inget och självklart i boken Skapa ditt drömliv.

Ja, eller så kollar ni in här, när jag pratar om nyfikenhet och frustration.

Malins moodwalk

Ses snart igen! TIlls dess: HEJA HEJA alla och alla våra känslor!
Kram Malin Lundskog

PS. vi har träffats igen, min vän och jag. Vi är vänner. Allt är förlåtet 🙂

18 juli, 2023 av Malin Lundskog 2 Comments

Jag fyllde femtio idag (om en vecka fyller jag femtiofyra …)

Idag fick jag en femtioårspresent av mina kompisar. Eller, jag fick den för snart fyra år sedan, när jag faktiskt fyllde femtio. Men … en pandemi, en flytt till Knippla och en restaurang kom i vägen. Men idag lyckades vi äntligen äta den där glassen som var en del av min present, så det är väl okej att låtsas att jag fyllde femtio idag?

jag fyllde femtio idag, glass, gelaterian, göteborg
citroncheesecake (som Gelaterian har vunnit pris för), passionsorbet, mörk choklad.

Presenttips till femtioåringar och andra födelsedagsbarn

Jamen, vilken present alltså. Kolla in den här supergåvan i fyra delar:

En bok, en pizzabakarkväll, blomsterplockning och idag den sista delen nämligen sanslöst god glass. Boken fick jag på min femtioårsfest, som ni kan läsa mer om här, blommor cyklade vi iväg och plockade på Blomsterfarmen i Vallda, pizza bakade vi i trädgården hemma hos kompisarna som har gett mig den här presenten. I deras vedeldade pizzaugn. Wowowow så gott. Och idag åt vi glass på Gelaterian i Göteborg. Jo, wowowow igen. Så gott.

jag fyllde femtio idag, maigret, bok, present
inte bara bra. snygg också, eller hur?
jag fyllde femtio idag, solrosor, blomsterfarmen
en och annan solros fick plats i min bukett.
Visste ni att jag hade solrosor i brudbuketten?

Är det inte helt fantastiskt med presenter som dels drar ut på firandet (hej, älskar att fylla år!) och dels blir en anledning att umgås. Varsågoda från mina vänner till er: ett presenttips som går att anpassa efter person.

Femtio idag, femtiofyra om en vecka. Ibland går tiden himla fort, he he …

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

16 juli, 2023 av Malin Lundskog 1 Comment

Och så fick lastmoppen en egen plats

Förra året fick jag en alldeles egen lastmoppe. Jo, fick. För det är en typisk sådan grej som jag själv tycker är onödig och inte skulle köpa själv. Tur att vi är olika där, min man och jag. Och tur att jag fyller år varje år, he he. För jag älskar den. Eldriven. Skitsnygg (nej, jag trodde inte heller att jag någon gång i hela livet skulle bry mig om en sådan sak som lastmoppar). Och såklart: hur praktiskt som helst när vi ska till båten, iväg med återvinning och förra året när vi hade krogen och alla varor skulle köras hit och dit.

skärgårdshus på knippla , renovering, Malin lundskog
nya fönster, ny trappa
och så fick lastmoppen en egen plats, renovering, knippla, nya trappa
och så fick lastmoppen en egen plats, knippla, renovering,
ser ni hundarna i fönstret?

Men det är ju det där med att bo på en ö med salta vindar … Ingen höjdare för varken lastmoppar, cyklar eller några andra fordon. Så när vi drog igång renoveringen och insåg att vi kommer att ha utrymme under en nybyggd trappa utomhus, frågade vi snickar-Håkan om det skulle kunna gå att bygga en typ carport, fast en moppeport då. Och voilà, det gick hur bra som helst. Och så fick lastmoppen en egen plats här hemma. Med laddmöjligheter, tak över huvudet och allt. Snajsigt va? Nån som vill ha skjuts?

lastmoppe, elmoped, garage, knippla
här står den fint, eller hur?

Ses snart igen. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Snickar-Håkan jobbar på Byggvision, som har fixat hela huset så himla bra. Återkommer till det, men first thing’s first …

14 juli, 2023 av Malin Lundskog 1 Comment

  • « Go to Previous Page
  • Page 1
  • Interim pages omitted …
  • Page 45
  • Page 46
  • Page 47
  • Page 48
  • Page 49
  • Interim pages omitted …
  • Page 73
  • Go to Next Page »

Primary Sidebar

Bloggen

Bloggen

  • 160: Okända djur …
  • 159: Änglamark …
  • 158: Three little birds …
  • En av många utenätter den här månaden
  • Bokträff med frukost inför Låna & Läs 26/27
  • Vi har skapat en bokboa
  • Jag tog springnota från Christina Larssons bokrelease
  • Bokdagar i Dalsland och modiga bokköpare
  • Alingsås Tidning recenserar Min sämsta väninna
  • Hoppas att Min sämsta väninna säljer sig dyrt

Footer

Malin Lundskog

Malin Lundskog, författare, porträtt i Knippla gästhamnHej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.

Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.

Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.

Instagram »
Facebook »
hej@malinlundskog.se

En hemsida från Everday