Search Results for: knippla

Min andra roman kommer ut våren 2024

Uppföljaren till Mariannes mirakel kommer ut våren 2024. Hurraaa! Den svåra tvåan, som många i författarbranschen talar om, har fått förlag. Alltså, jag är så glad och stolt och tacksam för att få till ett förlagsavtal att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Annat än bakom tangenterna igen, för nu börjar det tuffa jobbet med redigering. Jag har skrivit alldeles för många ord och trodde eventuellt ett tag att jag gjorde en turistbroschyr för Bohuslän, he he.

min andra roman, Malin Lundskog författare, den svåra tvåan, förlagsavtal — signerade förlagsavtal för min andra roman till frukostgröten

Förutom några dagar med Brucefeber, sedan jag signerade avtalet med Lava förlag (traditionellt avtal, för dig som är nyfiken på det) så är det friskt rensande av onödiga ord och alltför floskelartade beskrivningar av Knippla dit mina karaktärer är på väg som gäller. Heja mig?

Jag har inte fått svar från alla förlag jag skickade ut mitt manus till än, men bestämde mig efter konsulterande med magkänslan att jag kör. Det är ju så himla skönt att fatta beslut, eller hur? Även om jag inte har fått svar från alla jag skickade till än har jag fått flera standard-refuseringar på mitt manus. Dessutom en jättetrevlig och peppig refus och alltså också ett ja. Ett ja med ord om att jag har ett mycket bra språk. Alltså, va? Min spretiga röda tråd till manus hittade in i nålsögat. Hoppas att ni vill hänga med på resan på mot ny bok. Min andra roman.

Ses snart igen, tills dess: HEJA ALLA!
Kram Malin Lundskog

Mer om romanen Ett oönskat arv hittar ni här (min ambition är att spara alla inlägg om min västkustfeelgood här):

Här börjar Ett oönskat arv

Så här ser min nya roman ut

Vill du vara med i Team Arvstwisten?

Kolla baksidan på min roman Ett oönskat arv

Plagget jag har otippat mycket glädje av på tågluffen:

Plagget jag har otippat mycket glädje av på tågluffen är min långa storkjorta i lapptäcksdenim. Jag har använt den som både kappa, filt och klänning. Och skjorta. Och knölat ihop den till kudde någon gång. Dessutom har jag bytt om till bad i min storskjorta som ju är stor som ett helt omklädningsrum, he he.

Jeans är ett suveränt tyg som tål det mesta och jag är så himla glad att hittade den här av gamla jeans från Remake Stockholm som designar och syr kläder av textilier som är skänkta till Stadsmissionen. Är det inte hur bra som helst?

Först trodde jag att den skulle vara onödig, eller att jag skulle vara för rädd om den. Men. Denim. Vad kan gå fel liksom? Och när jag tog på mig den över shortsen när vi lämnade Knippla upptäckte jag att det var en riktigt bra idé. För sen tog jag bara av mig den när det var riktigt varmt. Vilket det har varit på dagarna sedan vi lämnade Belfast. Visst är det härligt när man upptäcker att de kläder (eller prylar) man har är så mycket mer användbara än man först trodde? Och att lyckas åstadkomma det här med andrahands-textiliter betyder massor för mig. Och miljön, vilket också betyder mycket. För mig.

plagget jag har otippat mycket glädje av på tågluffen, storskjorta denim, remake, stadsmissionen, — En blåsig kväll i Saltburn-by-the-sea

Tåligt och användbart till packlistan när ni vill packa lätt

Plagget jag har otippat mycket glädje av på tågluffen kommer att bli sommarens go to-plagg, det känner jag på mig. Hur som helst den här typen av plagg som funkar till så mycket, är ett hett tips till packlistan för er som vill packa lätt när ni ska ut på äventyr. Som till exempel en tågluff. En lång storskjorta eller en (tålig) kaftan, skriv upp det på listan.

Tidigare har jag tipsat om att packa lugn och nyfikenhet och inom kort kommer ett inlägg med fler packtips inför tågluffen. För det är några grejer till jag har kommit på att jag är så himla glad att vi hade med. Och en sak som vi klarade oss utmärkt utan, även om vi inte trodde det från början. Stay tuned alltså … Och tills det är dags att tuna in igen: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Malin Lundskog på färjan från NordIrland till Skottland, storskjorta denim, remake Stockholm — Det blåser på väg mot Skottland från Belfast. Förresten: mussepigg-tröjan, om vi nu ska prata kläder, är 15-20 år gammal …

PS. Ni vet väl att ni hittar länkar till alla inlägg om tågluffen här?

Vi dansade traditionell skotsk dans i Inverness

Vi dansade skotsk dans för att fira bröllopsdag. Eller, vi kanske ska säga att det var Claes bröllopsdagspresent till mig? För i ärlighetens namn gillar han inte att dansa, men vet hur kul jag tycker att musik och dans är, så han ställde upp. Det är kärlek det, eller vad säger ni?

Efter min hike på dagen, som ni kan läsa mer om här, kom kvällen och jag var tillbaka i stan igen. Hungrig. Törstig. Och sällskapssjuk. Vilken tur att Claes hade fått i sig alvedon och också kände sig en aningen bättre! Efter middagen, som inte är mycket att skriva hem om, kände han sig ännu bättre. Jag vet förresten inte om det var maten eller ölen som gjorde det, men skit samma. Vi gick förbi en pub där skylten utlovade traditionell skotsk musik och stövlade in. I birkenstock.

Inverness, vinbar, tågluff — Så mysiga kvarter att strosa runt i. Här var en vinbar, där de satt och spelade spel i den ljumma skotska kvällen när vi gick förbi.

Jag trodde att jag skulle få höra säckpipor (älskar!) men fick nöja mig med fiol, dragspel och trummor och piano. Det funkade fint det också såklart. Först var det en grupp som satt och jammade och samtidigt som de avslutade sitt musicerande började personalen flytta undan bord och stolar. Det skulle bli dans. Och tänk vad fel jag hade när jag trodde att dans på pub var detsamma som disko (eller vad man säger nuförtiden). Då kom bandet som var kvällens höjdpunkt och de bad om fyra-fem par som ville dansa. Ja, det var då jag bjöd upp Claes och han sa ja.

vi dansade traditionell skotsk dans, Inverness, tågluff, Malin Lundskog

Vi dansade i Inverness, Skottland på tågluffen, Malin Lundskog

Först fick vi instruktioner av bandet, typ gå fyra steg fram bredvid varandra, klappa, backa fyra steg, hoppa. Och så vidare i fyra sekvenser. Herregud så roligt. Ja, särskilt att få dansa med min man som jag ju inte är direkt bortskämd med. Men också att dansa annat än just det som jag kallar disco. Ni vet, så som vi dansar när vi är ute och dansar. Om vi nu är det, förresten?

Folkdans på krogen i Sverige, vad tror ni om det?

Alltså: tänk er att göra detta på en pub i Sverige. Traditionell svensk folkmusik. Vad tror ni, är det görbart? Kanske nåt att testa om vi drar igång Den Glade Knoden här på Knippla igen???

Oh well, vi får se hur det blir med det. Imorgon hoppar vi på ett tåg söderut igen och vill ni läsa mer om tågluffen hittar ni länkar till alla inläggen om resan här.

Ses snart här igen och tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Här på ön tvättar vi inte fönster, men …

Här på ön tvättar vi inte fönster, det var något av det första jag lärde mig när vi flyttade ut till Knippla. Då hyrde vi en lägenhet i västerläge och efter första stormen såg vi knappt ut på grund av saltstänkta fönsterrutor. Jag tvingade ut min man att gnugga rent fönstren, men han kom ganska snabbt in igen efter att de luttrade öborna skrattande sa till honom att sluta. Snart regnar saltet bort. Eller så kommer det nytt. Så what´s the point liksom?

Sen den dagen har vi inte tvättat några fönster, för de hade helt rätt öborna. Det regnar snart bort och dessutom blir ju fönstren inte smutsiga, som de blir i stan. Här finns ju inga direkta avgaser. Så skönt.

Här på ön tvättar vi inte fönster, men det kan hända att jag tänker om. Vi får se. Sedan renoveringen av huset har hundarna ett nytt favoritställe där de står och väntar in husse, matte eller någon annan rolig besökare. Soffan. Där står de och viftar och trycker upp nosarna mot rutan och jag kan ärligt talat lämna huset enbart för att få komma hem och se deras söta nunor från utsidan.

kladdiga fönsterrutor, solsken, här på ön tvättar vi inte fönster — solen avslöjar typ allt …

Här på ön tvättar vi inte fönster, springerspaniels, kladdiga fönsterrutor — solen avslöjar typ allt …

Vi får se hur det blir med fönstertvätten, men söta är de hur som helst, Brorsan och Jackson. Så värt kladdiga rutor. Så, det där med fönstertvätt … Jag vet inte.

Vill ni se när de viftar på svansen? Kolla här:

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Mycket har hänt sedan vi lärde oss att inte tvätta fönster

Lägenheten vi bodde i när vi flyttade ut för tre år sedan hyrde vi på rivningskontrakt, läs mer om det här. Otroligt vad mycket som har hänt sedan dess. På ena ändan av tänk att -skalan hittar vi: Tänk att vi hittade vårt fina hus, som vi nu har gjort ännu finare. På andra ändan hittar vi: Tänk att lägenhet vi hyrde då brann ner, tillsammans med vår restaurang?! Branden på Knippla kan ni läsa mer om här.

Ja, om jag kommer att tvättar fönster återstår alltså att se, just nu njuter jag av glada hundar och solen. Prioriteringar va?!

Ses snart! TIlls dess: KRAM!
Malin Lundskog

Glädjefyllt på vårens sista föreläsning

Glädje är något av en passion för mig. Både i livet i stort, på jobbet och ja, bara helt vanlig jävla glädje. Alltså egentligen är jag förtjust i känslor generellt och att känna känslor, men just glädjen ligger mig varmt om hjärtat.

Fatta drömmen att få ägna en halvdag åt den då? Som jag har gjort idag, tillsammans med skyddsombud i Vision. Glädje i livet och i arbetslivet. Vi har undersökt och reflekterat över vad som ger glädje och att vi faktiskt har ansvar för att hitta, känna och dela med oss av glädjen. Och vi har skrattat. Kan hända att de skrattade extra mycket när jag snubblade på scenen, men herrenaddå. Det bjuder jag på.

glädje, Malin Lundskog föreläsning om glädje i grön klänning och vita sneakers — snubbel eller ej …

glädje, steg, grön klänning — snubbel eller ej …

Glädje i (arbets-)livet

Tror inte ni också att glädjen är så lätt att vifta undan som något oviktig? Något vi kan ta sen, när vi har jobbat klart och har tid över. När glädje i själva verket är grunden till så mycket av livets liv. Värt att prioritera, eller hur?

Med glädjen i (arbets-)livet avslutar jag min föreläsningssäsong. Och jag är så tacksam över att bli inbjuden som en av talarna till Visions konferens. Mer glädje åt folket goddammit!

jag hade (minst!) lika kul som åhörarna på dagens föreläsning om glädje

Jag tänker ofta på hur viktig glädjen är, när jag ser min orange bok GLAD FRi STARK. När jag intervjuade kvinnor inför den visade det sig att bristen på glädje var de allra flestas största frustration. Ja, det tro sjutton det. Vi mår ju bra av glädje. Här kan ni läsa mer om glädje och vill ni beställa ett signerat ex av boken är det bara att maila.

Ses snart igen och tills dess: HEJA HEJA ER!
Kram Malin Lundskog

föreläsning om glädje, doodle, fokus — när någon som lyssnar gör en så här fin doodle är det bara att tacka för uppmärksamheten.
att klottra, dolda, sticka eller göra något med händerna ökar förmågan att fokusera massor för de flesta av oss.

Vi var på Bohusgården i Uddevalla och wow vilken fin plats för konferens
med hållbarhetstänk på så många plan.
Tack för det.
(Även om jag är tveksam till om vi säger ”re” till ”det” här på västkusten, så blir man ju glad av den här skylten, eller hur?)

Vänner va?! Vilken rikedom att ha dem.

Jag är så glad och tacksam över mina vänner. Ja, över mina andra kompisar också förstås. Och min man, våra barn och mina föräldrar och alla andra människor jag har omkring mig. Men vännerna. Det är nåt speciellt med dem. Några av mina allra bästa hälsade på mig här på ön igår. Vilken dag. Vilka samtal. Vilken gåva till livet!

vänner va, Malin Lundskog, Knippla, soffa i Knippla gästhamn — vi glassade på de nya sofforna ute på piren i hamnen

Knippla gästhamn, soffa, vänner, Malin Lundskog — vi glassade på de nya sofforna ute på piren i hamnen

Picknick med utsikt

Även om vi har skaffat oss dunderutsikt hemma efter renoveringen, så är det inte mycket som slår promenad och picknick, eller vad säger ni? Så efter hustitt tog vi med oss pick och pack ut på slingan och landade på en läig bänk med utsikt.

picknick på Knippla med utsikt, vänner va, Malin Lundskog — picknick med utsikt

matig sallad, picknick på knippla med vänner, utsikt, västkusten — Jag hade gjort matig sallad *på Havreris (så himla gott), färsk vitkål, romansallad, tomater (åh, de svenska nu!),*
*chili, picklad lök och svensk grillost*.
Som tur var kom Claes hem och fixade go dressing på balsamicovinäger, olivolja, crema di balsamico, basilikasalt
(som jag har gjort på egenodlad basilika).

Självklart ville Brorsan och Jackson vara med i händelsernas centrum, he he.

springer spaniels på picknick i räddeviga, Knippla, västkusten, vänner va

Brorsan, springer spaniel, utsikt, västkusten, Knippla

Det här var en sån där dag då vänskapsbanden vi har vävt blev ännu starkare och tryggare. Magi ändå, att vi som har känt varandra i allt mellan fyrtio och femtio år (F A T T A R ni?!) fortfarande är nyfikna på varandra. Att vi inte förutsätter att vi är desamma nu, som vi var då.

Jag skulle vilja säga att vi igår var ett perfekt skolexempel på hur man fördjupar och förstärker relationer, nämligen genom samtal och att öppet våga visa sin sårbarhet. En heldag med sånt. Snacka hälsoretreat!

Malin Lundskog kör lastmoppe, vänner va, Knippla, västkusten, Bohuslän — om jag gillar min lastmoppe? You bet! Särskilt när jag får lasta den med vänner.

Snipp snapp snut, så tog besöket slut

Efter en heldag med hur mycket gôtt snack som helst, mängder med glada skratt och säkert en tår eller två, åkte de tillbaka till fastlandet. Men livet på ön fortsatte, på en helt ny nivå. En rikare.

Ni vet, när man inser hur värdefullt det är att vi genom åren har hittat tillbaka igen efter de där gångerna vi har varit trötta på varandra, kanske inte pratat på ett långt tag eller helt enkelt inte varit i fas med varandra. Kan det vara så att om vi accepterar att relationer böljar fram och tillbaka, närmare ibland och med ökat avstånd mellan varven, så är det lättare att fördjupa och lära sig mer om varandra? Och sig själv. Goddammit. Och sig själv.

färjan från knippla till burö, vänner va, västkusten,

Vilka vänner va?

Ja, kolla vad jag fick: boken Vänskap av Mark Levengood. Va?

”Utan mina vänner hade mitt liv varit så fattigt, ja mer än så – jag tror att ett människoliv är så gott som omöjligt utan vänskapsband.”
Mark Levengood, Vänskap

Mark levengoods bok Vänskap, vänner va, Malin Lundskog

Jag har reflekterat massor över det här med vänskap den senaste tiden, det har ni kunnat lyssna på i podden Mitt perfekta liv där vi ägnade avsnitt fjorton åt vänner och andra kompisar och där vi i poddens tredje avsnitt diskuterar den perfekta vänskapen. Dessutom har jag en hel formel i min bok GLAD FRi STARK som heter att umgås och ur viktigt det är för hälsan. Jag håller med Mark om att livet blir fattigt utan vänner. Och inte alls lika hälsosamt.

Det är inte bara som Mark och jag tycker så, det finns forskning som visar på det. Sociologen Mats Hilte skriver till exempel i sin bok Den moderna vänskapen om fyra tecken som kännetecknar sann vänskap och det är att den bygger på frivillighet, någon form av likhet, ömsesidighet och tillit. Det kan jag skriva mer om, men idag ville mest berätta om hur viktig vänskap är för mig.