Search Results for: knippla

Gerhard, handskrivna lappar och P4 Göteborg

Igår kom Gerhard (en av våra ö-kompisar) med två tomma papper och bad mig skriva på dem att Hasse Andersson och Teddy Paunkoski från P4 Göteborg kommer till Knippla på fredag. Sedär, den gamla skylttextningskursen som jag gick någon gång på 80-talet när jag jobbade i pappas järnaffär kommer fortfarande till användning, he he.

p4 göteborg, lapp på knippla — handstilen … jag vet inte. Och ber Teddy om ursäkt för stavning

p4 Göteborg på knippla, intervju med Malin Lundskog — handstilen … jag vet inte. Och ber Teddy om ursäkt för stavning

Jag letade fram tuschpennor och skrev enligt Gerhards instruktioner och sedan satte han upp lapparna på öns anslagstavlor, medan jag la ut en snutt av skylttextandet i mina stories på Instagram där jag taggade P4 Göteborg. Och på den vägen är det.

Idag ringde Marcus Svensson på radion upp mig och för en (kort!) intervju om hur laddade vi är här på Knippla inför reportrarnas besök i morgon. Jag tror allt att vi är laddade, det är ju kul när det händer grejer här på ön. Det tycker i alla fall Gerhard och jag!

Vill ni höra vad jag sa kan ni lyssna på intervjun här. Spola fram till klockan 16.16 …

Alltså, rubriken kanske är vilseledande, för jag har varit med i radion förr. Och jag är gärna med igen. När nästa roman har kommit ut. Ja, vi får väl se hur det blir med det. Nu laddar jag för direktsänd radio med musikunderhållning imorgon. Ni kan hänga med, antingen här på ön, eller i radion. Välkomna allihop!

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA
kram från Malin Lundskog

Mer radioprat med mig hittar ni här

Idag ringde Markus Svensson från P4 Göteborg upp mig och vi pratade om

Mitt tredje romanmanus är klart

Mitt tredje romanmanus. Det kanske inte är en särskilt stor sak för er, eller för resten av mänskligheten. Herregud. Det skrivs ju romaner varenda dag. Men för mig är det ett megakliv. Att jag är färdig med ett manus till, visserligen bara i råmanusstadiet. Men ändå? Jag hoppas så in i hoppsan att det blir en bok, för det här är en berättelse som jag dör av längtan att få dela med er.

mitt tredje romanmanus, Malin Lundskog författare, Knippla,

Karaktärerna är så bedårande, eller i alla fall så roliga, att jag inte vill släppa iväg dem. Inte alls som karaktärerna i min debutroman Mariannes mirakel. De flesta av dem var skitjobbiga (och skitviktiga) att umgås så mycket med, som man gör när man hittar på berättelser om någon. Uppföljaren till Mariannes mirakel kommer våren 2024 och i den finns några av de jobbiga karaktärerna kvar, men där får ni en aning av de här som har blommat ut i mitt tredje romanmanus.

För i manuset jag satte punkt för idag får vi träffa tanter på Knippla som är hur härliga som helst. Det är en ren njutning att få hänga med dem hela dagarna. Ja, så tycker jag nu i alla fall, vi får väl se vad jag säger när jag har läser igenom manuset och ska dra igång redigeringen.

Bada i regn? Vilket trams.

Skitsamma. Just nu är jag bara jätteglad och -stolt över att ha åstadkommit ett romanmanus till. Som jag hoppas blir min tredje roman. Firade med bad i regnet och det hade de sköna tanterna i manuset avfärdat som trams. ”Sånt där är det bara sommargäster som håller på med.”

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Jag kanske inte har sålt in Mariannes mirakel sådär vidare värst här, men om du är nyfiken på de jobbiga karaktärerna i den (tror att vi kan känna igen deras relation med varandra allihop), så hittar du mina böcker här. Vill du köpa ett signerat ex är det bara att maila hej@malinlundskog.se.

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Mina favoritblommor

Mina favoritblommor är de vilda, som växer där ute i det fria. Som en sån här bukett:

mina favoritblommor på nya verandan, Källö-Knippla, vas från Paradisverkstan — Mina favoritblommor i en av mina favoritvaser.
Vasen köpte jag på Paradisverkstaden när jag löpcoachade på Böda Camping på uppdrag *av Hänt Extra*.
För längesen …

Det fina med de vilda blommorna är att ingen bukett blir den andra lik, att de alltid är i säsong och att det är när man plockar blommor ute som man inser att ogräs också är vackert.

Jag blir inte ett dugg ledsen om någon kommer till mig med köpta blommor, tro inte det. Men blommor plockade utomhus – är det alltid inte väldigt mycket kärlek i en sådan bukett?

Buketten från gårdagens hundrunda står på nya verandan nu och även om min man inte ens ser att vi har en ny bukett i vasen, så vet jag att den finns där. Och det är ju gott nog, eller hur?

Ses snart! Tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Sånt som ger mig hopp just nu

Jag tror att vi behöver känna det ordentligt allihop, det där hoppet. I alla fall ibland. Ni vet, hoppet för mänskligheten, jorden, världen, framtiden, nuet. Och oss själva. Kan det inte till och med vara så att det är avgörande för att vi ska fatta att vi spelar roll och betyder massor för varandra? Att vi alla är en viktig del i något stort och att det vi gör och de vi är gör skillnad. Vad tror ni? Hur som helst, här är tre grejer av sånt som ger mig hopp just nu:

Konserter ger mig hopp

Coldplay

Coldplay-konserten på Ullevi igår alltså. Där stod jag igen med tårar ögonen och kände den där sköna känslan av hopp. Nej, jag vet inte exakt för vad, men en stor känsla är det. När flaggorna med ordet Love fladdrade i vinden, när Coldplay gör en så klimatsmart turné det bara går genom att låta en dansande publik alstra energi till exempel, när Chris Martin viftade med pride-flaggan och handlederna var täckta av blågula Ukraina-armband och vartenda ord i låtarna de spelade var fyllda av kärlek. Då kände jag det så starkt. Hoppet.

sånt som ger mig hopp just nu, coldplay, ullevi, konsert, Chris martin — här finns den: gemenskapen, glädjen, dansen, energin och viljan att bidra till en bättre värld

Bruce

Kan ju inte skriva om Coldplay utan att skriva om Springsteen. Att han är bäst behöver jag däremot inte berätta mer om, det vet väl alla, he he. Men förmågan att samla människor och göra dem (oss) genuint lyckliga genom möjligheterna i texterna och kärleken till musiken. Att Bruce och E Street band också visar att kul inte har med ålder att göra. Och att Little Steven körde gitarr med Ukrainas färger.

sånt som ger mig hopp springsteen, little steven Ukraine. ullevi — Foto: Fredrik Beskow

Konserter med hur mycket folk som helst och allt är varmt och kärleksfullt. Visst är det fint? Hoppfullt, liksom …

Sårbarhet ger mig hopp

Sårbarhet och öppenhet ger mig hopp. Det kan handla om att visa sina svagheter och rädslor, som Camilla Läckberg i hennes sommarprat om kroppen till exempel (här hittar ni det). Jag känner också hopp när människor vågar vara stolta över sig själva, utan att be om ursäkt. Tänk om det kommer en tid då vi inte behöver vara rädda för att varken berätta om våra rädslor eller våra framgångar?

Regnet ger mig hopp

Normalt regnväder gör mig hoppfull, även om jag älskar sol och det vi brukar kalla vackert väder. Regnet ger mig hopp om att jag kanske kan få till något som liknar trädgård med blommor och örter och grönsaker. Och regnet ger mig hopp om att vi kanske kan lyckas få till ett hållbart klimat, för jorden och alla människor här.

hoppas på regn, sånt som ger mig hopp, sår gräs — ja, vi får väl se … Men här sår vi gräs och jag är tacksam över regnet tillskillnad från bevattningsförbud på mitt lilla, egoistiska plan som i det stora hela är skitsamma. Dessutom kommer hundarna säkert springa sönder det, när det väl börjar växa …
På ett större plan: hoppas grundvattennivån höjs, att vi undviker skogsbränder och att djur och växter mår som de ska.

Jag är generellt en hoppfull person och har (faktiskt) aldrig tankar som ”tänk om det går åt helvete”. Men det att vara uppfylld av hopp gör ändå så gôtt. Och obs för att jag skrev att det här är sånt som ger mig hopp just nu. För det finns mer. Som att jag är frisk, kroppen mår bra, mina barn verkar bli glada av mig, Jackson drar inte alltid i kopplet utan det finns hopp om bekväma promenader med honom, mina föräldrar fortsätter att vara nyfikna på livet, människor läser mina böcker och vänner hör av sig. Det gör gott för framtiden, att känna hopp. Och det är fint i stunden, att framtidstron finns i det där hoppet.

Vad gör er hoppfulla precis just nu?
Oavsett, så ses vi snart igen och tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Jag letar saker för letandets skull, inte sakens …

Det slog mig idag när jag var ute i bergen med Brorsan och Jackson: Jag letar inte saker för sakernas skull, utan för letandets. Det är därför vi har tampar, bojar, välen, flaggor och diverse olika lådor runt om i trädgården (som är ett kapitel för sig just nu). I stunden jag letar, hittar och sliter med att få loss mina fynd som ofta har kilat fast sig under en sten har jag (sällan) koll på vad jag ska med saken till. Men målet är oväsentligt när jag letar. För jag letar för letandets skull, inte sakens. Resan är målet och den som söker finner och allt sådant ni vet.

Jag letar saker, tamp, strandfynd, västkusten, Knippla — Där låg tampen, efter de hårda västliga vindarna som har härjat här på sista tiden.

När det har blåst (det har det) hårda (ja jädrar) västliga vindar (väldigt ofta) är västsidan av ön en blandning av skattkista och soptipp. Jag plockar plast och det vet jag att ni har koll på varför (om ni har råkat missa det, kan ni läsa mer om det här till exempel). Och jag gör fynd. Som idag. Då hittade jag en tamp, som satt fast under några stenar.

jag letar saker, malin lundskog på knippla, tamp, strandfynd, sakletare, västkusten — Blir nästan rörd när jag ser hur uppriktigt glad jag är över mitt fynd 🙂

Målet med letandet är just att leta

”Vad ska du med den till” brukar Claes fråga när vi kommer hem med våra fynd, hundarna och jag. ”Bra att ha” svarade jag på frågan idag. För man vet ju aldrig, eller hur? En vacker dag står man där och och önskar inget hellre än att man hade en rejäl tamp till hands. Och voìla: Nu har vi det!

Malin Lundskog med tamp, sakletare, Knippla, västkusten

Har ni tänkt på att oavsett om vi letar saker eller upplevelser så är det aldrig förgäves. Oavsett vad vi hittar eller känner i stunden. En tamp kan mycket väl komma till nytta (om inte annat får den symbolisera känslan i mig när jag lyckades slita loss den från stenen) och upplevelser ger erfarenheter som vi kanske inte alls tycker är orda något i stunden, men vi lär oss av allt. Precis allt! Och det är en fin upptäckt det också.

Så … vi fortsätter leta och njuter av resan va?

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA ALLA!
Kram Malin Lundskog

Hur ska jag kunna landa efter Bruce-festen?

Brucefebern jag skrev om igår, den går inte över. Hur ska jag kunna landa efter Bruce-festen som Springsteen och E Street Band bjöd på igår. Herrejävlar, rent ut sagt. Vilken fest! Ni vet en sån där man aldrig vill ska ta slut. När varken morgondag eller jobb finns. Och när öbor som jag glömmer att de bor på en ö och missar sista färjan hem. Men vad gör det, när man får vara med om något så utomjordiskt underbart som en kväll med drygt sextiofemtusen andra, Bruce Springsteen på sitt allra bästa humör och samspelet mellan honom Little Steven, Max, Nils o de andra är tårdrypande vackert. Och ett twist&shout innan Bruce avslutade med I´ll ser You in My Dreams och orden ”E Street Band loves You, Well be back!”

Hur ska jag kunna landa efter Bruce-festen? Alltså, jag vet att jag kommer att landa. Vi gör ju det, antingen med tiden eller med en krasch och det är den jag vill undvika. Kraschlandningar efter euforiska upplevelser som konserter, nej, jag menar storslagna fester, med Bruce kan göra så ont. Tömma oss på glädje och hopp och det är jag inte ett dugg sugen på. Nej, jag vill använda energin som just nu spritter runt i mig, på ett bra sätt. Så att jag har glädje av den länge.

Så här landar jag efter Bruce-festen på Ullevi

Jag började med att ge mig själv ledigt hela förmiddagen och det var ju en himla tur det. Igår tappade jag både sans och vett och glömde helt av att det vardag och att man måste förbeställa färjor om man tillkomma till Knippla efter midnatt. Japp, that´s öliv for you. Efter en natt på min sons och svärdotters soffa tog jag bussen hem och det var inte gjort i en hast. Jag tittade fel på tidtabeller och valde fel bussar och åkte med runt halva Hisingen till varenda Volvo-hållplats, men fatta vilken mjuklandning det var en inledning till. Där satt jag på bussen och var väldigt ostressad och bara … följde med.

efter Bruce-festen, Hönöfärjor, Malin Lundskog på väg hem — till sist kom bussen till färjan från stan ut till öarna och jag kunde andas havsluft igen.

Väl hemma på ön mötte alla mina killar mig. Både Claes, jag och hundarna tog ett bad. Ni vet att bad i saltvatten är ett himla bra sätt att grunda sig på va? Det visste jag och därför var det extra gôtt med ett bad i dag. Ja, plus att jag fortfarande hade ett lager konsertsvett över hela kroppen som var skönt att få sköljt bort.

hur ska jag kunna landa efter Bruce-festen, Malin Lundskog badar på Knippla, västkusten — tvättar bort konsertsvett med saltvattenstvål

Malin Lundskog landar efter konserten med Springsteen, bad med springerspaniel på Knippla, västkusten — tvättar bort konsertsvett med saltvattenstvål

Jag förlängde ledigheten en stund till och tog en tupplur och sedan drog jag igång redigering av min kommande roman. Efter en stund vid datorn tog jag ut hundarna på promenad och gick barfota i bergen. Barfota är också ett sånt där grunda dig-trick och att känna ljumma klippor under fötterna. Alltså, wow!

Hur ska jag landa efter Bruce-festen? Malin Lundskog, barfota, klippor, Knippla — älskar att gå barfota på ljumma klippor

Och så har jag skrivit. Skrivit för att sortera, reflektera och ja, vad fan, kanske till och med kontemplera. Ni som vill läsa om vad som hände igår när Bruce Springsteen körde sin tredje konsert på Ullevi kan fortsätta här nedanför. Oavsett om ni läser vidare eller ej, har ni fler tips på hur jag kan mjuklanda efter Brucefesten?

Men, vad gjorde jag egentligen igår?

Ja, det undrar jag också. Men jag lovar att allt jag gjorde var värt det. Jag lämnade Knippla tidigt med ett ihoprullat foto i väskan för att kanske, kanske få en autograf från Bruce eller någon i E Street Band. Ja, jag gillar att ha en idol och att vara ett fan. Att känna passion.

Autografjakten

Hur ska jag landa efter Bruce-festen, Malin Lundskog, autografjakt, Springsteen — här hängde vi i väntan på Bruce och The E Street Band.
Ser ni att jag til och med har pennan redo?

Så stod jag där utanför hotellet, som alltid är Elite Plaza för det här gänget. Hade kul med andra fans, vi delade Bruceupplevelser och diskuterade bästa låten och hur många konserter och annat Bruce-relaterat. En stund hade en norrman svensk- och norsklektion med några tyskar, medan en finska berättade hur man sa orden på hennes modersmål. Sedan kom en dansk in i bilden och vi la ner språklektionerna.

Efter några (många) timmar försökte vi läsa av vakternas kommunikation med varandra. Se hur chaufförerna i de två svarta bilarna som skulle köra Bruce och gänget till Ullevi agerade. Det pirrade till i magen mellan varven när vi trodde att nu. Nu kommer han. Sedan pirrade det i benen på oss. Klockan? Alla vi med biljett till främre ståplats ville ju gå till Ullevi. Komma nära.

Väntan är en del av festen

Sms-konversationen mellan mig och min svärdotter, som stod på andra sidan hotellentrén, såg ut ungefär såhär:

– Ska vi sätta en deadline.
– Klockan sex? Vi måste hinna äta ..
– Seeenast kvart över sex.
– Men, tänk om vi går. Då kommer han …
– Vi står kvar.
– Han måste ju komma nu.
– Fan, vad händer. Jag hör visslingar från baksidan hotellet.
– De runtomkring mig säger att han är kvar på hotellet.
– Men, de hade väl sagt till om han hade gått?
– Herregud. Jag är kissnödig också.

Bruce Springsteen i Göteborg, fans, hur ska jag kunna landa efter Bruce-festen

Bruce Springsteen i Göteborg, Elite Plaza

Jag stod utanför hotellet från klockan två. Halv sju kom Bruce ut, vinkade och hoppade in i bilen. Bandet? De hade redan lämnat från baksidan av hotellet. Men jag lovar er, detta var en del av festen.

Sen gick vi till Ullevi och hade fest

Efter fyra och en halv timma ståendes utanför hotellet gick vi med raska steg och mot Ullevi. Svepte powermilkshakes och avokadomacka på vägen och sen. Sen brakade festen loss. H E R R E G U D !

hur ska jag landa efter Bruce-festen, Malin Lundskog på Ullevi 2023, viftande händer i publikhav — så fint att vara händer bland andra

Bruce Springsteen på Ullevi 2023 — så fint att vara händer bland andra

Vi sjöng, hoppade, dansade, grät (jag), skrattade, skrek, tjoade, klappade, viftade och jag tror att världen stannade en stund när Bruce hämtade upp ett plakat från någon av oss där i folkhavet.

stadiumbreaker, Bruce Springsteen, Ullevi 2023, hur ska jag kunna landa efter Bruce-festen — F A T T A R N I ? ? ?

Jag var där 1985, när twist&shout blev the stadiumbreaker. Jag var där 2023 när Bruce med så mycket glimt ögat och så mycket kärlek till publiken, musiken och livet bjöd upp till tidernas dans. Och jag dansade. Med tårar i ögonen för kärleken och för det fina med att se att på allra första raden står gråhåriga, rynkiga kvinnor och män som aldrig har varit yngre än igår kväll sida vid sida med ungdomar som aldrig har varit så mogna som kvällen på Ullevi. När Bruce bjöd på tidernas fest. Vad säger man? Tack? Ha det gôtt, haj?

Eller så behöver man inte säga så mycket mer. Bara fortsätta att leva livet medan det pågår. Vad säger ni?

hur ska jag kunna landa efter Bruce-festen, Malin Lundskog på Ullevi 2023 — lika lycklig som svettig

Säger som Bruce: I´ll be back. Tills dess: HEJA HEJA! Och hur jag ska kunna landa efter Bruce-festen vet jag inte, men en sak är jag säker på att varje sekund av Bruce-feber är värt njutet av Brucelover-livet.
Kram Malin Lundskog

Mer om Springsteen och mig (eller kanske snarar mig och Springsteen?) hittar ni här: Springsteen och jag. Goals och folkfester här.