Search Results for: tankar

När kreativa mångsysslare ses

När kreativa mångsysslare ses kan det bli hur som helst. Det kan bli galet, idérikt och kreativt, fantasibollande och alldeles. Ja, ta mig tusan: alldeles underbart! Som när jag hälsade på hemma hos Carolina på Hälsö. Bara att få strosa runt i hennes trädgård gjorde gott och att höra hur hon tänker på hållbarhet och ekologisk odling och sånt som jag tycker är både intressant och viktigt gjorde min dag. Men, ni vet …

När kreativa mångsysslare ses och den ena tycker att den andras alster är så himla bra (Carolinas skapande med blommor, färg och form och hon sa detsamma om min roman Mariannes mirakel) och att fler borde få ta del av det, ja då är det nåt som drar igång där inne någonstans. Vi måste (inte som i ett jobbigt måste, utan som i ett vill) göra något tillsammans. Den känslan, som inte bara stannar vid en känsla utan vid att man faktiskt gör något. Så nu gör vi det.

Bubbel, pyssel och babbel

Jag efterfrågar ju fler viktiga samtal (hörde ni senaste avsnittet av Mitt perfekta liv?) och hokus pokus – här kommer de. Tror jag. För den åttonde november ses vi och pratar om sådant som min roman Mariannes mirakel väcker lusten att prata om, jag pratar om mitt författarskap och Carolina leder oss in i kreativiteten genom att vi under tiden som vi har de där goa snacken, äter snacksen och dricker bubblet skapar ett bokrelaterat alster som kommer att bli årets julklapp. Jag lovar!

Tänk er själv en mörk kväll tillsammans med andra härliga människor där inget är fel när det gäller tankar, samtal och skapande. Bubbel och snacks och så det fina med att få med sig sitt eget bokrelaterade pyssel och en roman hem. Jag vill komma. Vill ni?

När? 8 november kl 18-20
Var? Församlingshemmet, Hyppeln (ön jag tittar ut på varenda morgon under hundrundan.)
Hur? Som ni är, möjligtvis med en dos nyfikenhet i bagaget.

Boka hos mig.

blommor, trädgård på Hälsö, västkusten — Carolinas trädgård, blir så sugen på blommor i massor på vår lilla plätt

när kreativa mångsysslare ses, blommor, hälsö, trädgård

blommor, rosor, rosa, trädgård, hälsö — fattar ni doften?

när kreativa mångsysslare ses, skaparglädje, c skapar, hälsö — skaparglädje, eller hur?

Ses snart igen, här och/eller på Hyppeln. Tills dess: HEJA ER!

Förresten, ni som inte befinner här på västkusten den åttonde november, ni vet väl att jag drar igång Mariannes bokklubb online den sjätte november? Välkomna till allt!
Kram Malin Lundskog

Redigeringen och att låta andra göra jobbet

Ja, det var ju det här med redigering. Som jag håller på med redigeringen av min kommande roman alltså. I en kort sekund då i somras när jag signade mitt förlagsavtal trodde jag att det mesta var gjort. Men så kom redaktörens fundering: Vad tror du skulle hända om du tog bort den här karaktären?

redigeringen, Malin Lundskog, författare — Va, ska jag styrka en av mina karaktärer? Som jag har jobbat så hårt med …

Min spontana reaktion var aldrig i livet. Nästan min vana trogen på grund av tycker så himla illa om att göra som jag blir tillsagd (ingen bra egenskap för en författare, I tell you). Hon ska vara med. Hon är viktig. Bidrar med massor. Dels med sina tankar tankar och dels genom att hon sätter käppar i hjulet för en annan viktig karaktär. Men, sen är jag ju inte helt igenom obstinat , utan vill också min boks bästa. Så jag gick igång på att hon skulle bort.

Malin Lundskog författare, funderar, redigeringen — hur ska jag få ihop det här?

Låta andra göra jobbet

Och jo, jag tror att det här blir så otroligt mycket bättre. Ja, jag skriver tror. För ibland fastnar jag i de där tankarna att jag kanske stryker för mycket av det som är romanens kärna. Men nu är hon borta nästan överallt. Jag har några viktiga händelser som någon annan måste se till att de händer istället. Det här med redigeringen handlar faktiskt mycket om att låta andra göra jobbet. Särskilt om man skriver in så många karaktärer som jag från början. En nackdel med att älska människor och tycka att alla har något att bidra med?

Snart klar och ser med skräckblandad förtjusning fram emot att läsa igenom det redigerade manuset innan det går tillbaka till redaktören.

Ses snart igen, tills dess: HEJA ALLA människor. Ni gör skillnad! Och er skulle jag stryka ur manus …
Kram Malin Lundskog

Jag älskar dig kan sägas på så många sätt

Jag älskar dig är bara ett sätt att säga jag älskar dig på. När jag skrev romanen Mariannes mirakel blev kärleken en viktig faktor i de tre huvudkaraktärernas liv. Ja, som den väl är allas våra liv? De två (vuxna) systrarna Helén och Caroline och deras mamma Marianne har bara så jäkla svårt att dels förstå och dels berätta för varandra vad de känne.

Trots att kärleken (eller bristen på?) är viktig för de tre kvinnorna uttalar de aldrig orden jag älskar dig. Jag blev rätt förbannad på dem (true!), för jag ville att de skulle prata ut. Berätta vad de kände. Eller vad de saknade och behövde. Jag längtade efter att de skulle säga jag älskar dig till varandra, men tji fick jag.

jag älskar dig, meddelande på isen — kärlek till livet kan visas såhär?

Det jag däremot blev allt mer övertygad om under romanskrivandets gång var att det finns oändligt många olika sätt att säga till någon att man älskar henne. Eller honom. Eller hen. Hur mycket kärlek ligger det inte i att fråga om någon har ätit ordentligt? Att önska någon en bra dag på en liten lapp. Eller på isen … Eller i att be någon meddela att hon har kommit hem ordentligt.

För att inte tala om den enkla frågan om man kan handla med sig något, när man ändå är i affären. Köra en omväg för att hämta eller lämna, skicka ett klipp på något man vet att den man älskar tycker om. Lämna en komihåglapp. Ge en klapp på axeln (eller rumpan om det passar sig). Och så vidare. Det är de små små detaljerna som gör ´et, eller hur var det? Jag tror att det finns mer kärlek i vardagen, än vi kanske tror. Vad tror ni?

Den här är till dig

https://www.instagram.com/reel/CunHfLUrSL3/?utm_source=ig_web_copy_link&igshid=MzRlODBiNWFlZA==

Jag hittade det här klippet på Instagram häromdagen och blev påmind om mina tankar när jag skrev om svårigheten kvinnorna i min roman har att säga de där tre orden. Och jag tror inte att de är ensamma om det. Tänk om vi lär oss att kärlekens språk har så oändligt många dialekter och nyanser och tonfall och uppmärksammar de där små gesterna. tror ni inte att vi skulle känna oss mer älskade då?

Vi tar med oss frågan om kärleksuttryck till bokklubben

Det här med alla olika sätt att säga jag äskar dig på är bara en av de spännande frågorna vi kommer att ta upp i Mariannes mirakulösa bokklubb förresten. Den börjar den sjätte november. Nu är det hög tid att signa upp sig på VIP-listan. I alla fall om ni vill ha specialerbjudanden … Senast 25 september gäller det att vara med på listan, för att få ta del av erbjudandena.

Signa upp er här:

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: HEJA kärleken!
Kram Malin Lundskog

En dag fylld av överraskningar

Det började tidigt i morse, när Claes skrek sitt allra högsta nerifrån källaren. Vi har översvämning! Där sket sig min morgonmeditation kan man säga. Istället började jag dagen med att svabba golv. Det kan visserligen vara ganska meditativt, men inte i källaren. På betonggolv. Bland flyttkartonger som vi fortfarande inte har packat upp, skor och ihoprullade mattor och saker jag har lagt undan för att sälja. Allt för att brunnarna utanför inte sväljer ösregn. Och det där vara bara början på en dag fylld av överraskningar.

Jag skulle också kunna kalla dagen för början i moll och finalen i dur, för det är klart att den översvämningen inte var en överraskning jag blev glad av. Som de andra. Rätt vad var stod jag till exempel med en helt ny lins att peta in i höger öga.

en dag fylld av överraskningar, springer spaniels, knippla, badplatsen, kinken, vägra skärpa dig — Det mest överraskande med dagens bad var att vattnet kändes ljummet jämfört med luften.
En välbehövlig paus mitt i allt överraskande.

Från översvämning till starstruck

Jag åkte till optikern i morse för att se (ha ha, det där blev ju kul) om de kunde få till en eller två nya linser, för just nu ser jag rätt suddigt på håll med dem. Sådär så att jag känner mig otrevlig som inte hälsar på folk, när jag möter dem. Jag ser dem inte. Och jag ser framförallt inte vem de är. Och jodå, optikern kollade synen och hade precis en sån lins jag behövde på lager. What are the odds?

Och sen då? Jo, när starten på dagen inte blev som den brukar hade jag inte så vidare värst pga förhoppningar på redigeringen, men jag kanske har hittat en vinnarstrategi här, för jädrar i min lilla låda vad jag har redigerat. Överraskande det också.

För att inte tala om att jag fick feeling och gick och anmälde mig till två julmarknader med min roman Mariannes mirakel. Hej Hönö! Hej Billdal! Eftersom jag är en mästare på det oplanerade, så är det här en rejäl överraskning. December liksom?

Och alldeles nyss överraskade jag mig själv med att boka in mig på en skrivarkurs. Eller retreat? Med Bob Hansson. Alltså, jag blir nervös redan nu (kursen är i mitten av oktober). Eller kanske snarare starstruck. Bob Hansson. Med sina kluriga, underfundiga, medmänskliga, kärleksfulla och kloka tankar i Tankar för dagen till exempel. Alltså wow. Vilket avslut på en dag fylld av överraskningar.

Nu är jag så nyfiken på vad livet eller jag själv överraskar mig med imorgon att jag går och lägger mig. För att vakna fortare?

Vi ses snart och tills dess: HEJA LIVET och alla överraskningar.
Kram Malin Lundskog

Idéerna tar aldrig slut

Visst är det härligt när man upptäcker att sådant man har oroat sig för inte är något att oroa sig för? Ta det här med idéer till exempel. Har jag berättat att jag en gång oroade mig för att mina idéer skulle ta slut? Ja, jag trodde att jag inte skulle kunna hitta på något mer att skriva om. Men ju mer jag skriver, desto tydligare blir det: Idéerna tar aldrig slut.

Det är som att jag inte kan låta bli att hitta på berättelser. Manusidéerna sprutar ur öronen på mig och tankar på nya (galna och skitjobbiga) karaktärer står som spön i backen. Det betyder inte att alla idéer är något att göra bok av eller att alla karaktärer ska få driva läsare till vansinne (eller något annat, för jag har en del riktigt älskvärda personer i huvudet också). Men. Det ger mig hopp. Hopp om att idéerna kommer att finnas där. Idéerna sinar inte och ju mer hittar på, desto mer finns där som vill bli påhittat. Makes sense? Jag vet inte och det spelar ingen roll. Jag sparar idéerna i min idébank, så får vi se vad det blir av dem.

Förresten är idéskapandet den enkla delen av författarskapet, så varför oroade jag mig för att de skulle ta slut? Som jag ser fram emot att fylla på listan med fler romaner. Mariannes mirakel var den första, nästa kommer våren 2024 och just nu redigerar jag det som jag hoppas blir min tredje roman. Och sen? Idéerna tar aldrig slut som sagt, såatteee jag har fler berättelser på lut.

Malin Lundskog, författare, idéerna tar aldrig slut — mina böcker

Oh, well. Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA ER och kom ihåg att inte oroa er i onödan …
Kram Malin Lundskog

Det händer att jag duschar även på sommaren …

Det händer att jag duschar även på sommaren, men det är inte ofta. Jag badar desto mer och vet ju att jag snart ska bada igen. Eller springa. Eller träna och svettas på annat sätt igen. Både spring och annan svettig träning brukar jag följa upp med bad, såatteeee … Jag ransonerar duschandet helt enkelt. Både på grund av lathet, min vana av raggarduschar efter alla år som gruppträningsinstruktör och personlig tränare (herregud, hann inte med något annat mellan alla pass …) och dessutom för miljöns skull.

det händer att jag duschar på sommaren, Malin Lundskog, tångbad — *tångbad är ju ändå tångbad …*

Är jag ofräsch?

Fräsch som en nyponros utan att ha duschat? Absolut! Ja, tycker jag alltså! Okej, nyponros kanske är överdrivet, men du fattar. Jag älskar det där sträva salta som kommer av många hopp och dopp i havet. Och det salta håret som får självtorka är ju världens stylingknep! Jag kör kokosolja i håret över natten mellan varven som kompensation och har dessutom ofta keps, som skyddar mot solen. För ett klimakteriehår är ganska inte glansigt direkt (varför vi nu eftersträvar det, förresten?)

Utöver styling och salt fräschör så vet vi ju att lite skit är bra för för vårt immunförsvar, eller hur? Agnes Wold, ni vet professorn i klinisk bakteriologi, är helt inne på min bana (eller snare jag hennes) och jag har läst flera rapporter om vad som händer när vi inte duschar. Gissa vad det är? Exakt: ingenting!

Saltvattenstvål

Men jag tvättar mig. Med min fina saltvattenstvål, en sån där med rep och kork, så att den flyter och dessutom kan hängas upp på tork efter sitt dopp.

Jag älskar att vara ute i naturen och det här är ett sätt att komma ännu närmare naturen. Att vara ute mer. Att leva ännu mer som jag vill.

skärgårdstvål, Malin Ludskog, havet, Göteborg, sommar — *Min fina badtvål*

Miljön och fasta tvålar

Jo, jag tänker mycket på miljön och försöker belasta den så lite jag kan även om jag harmassor kvar att jobba på. Men, förutom min lathet är miljön en stor anledning till att jag inte duschar så mycket och att jag väljer fast tvål. Tvål och schampo i flytande form innehåller onödigt mycket vatten, som det är onödigt att frakta runt. Dessutom är förpackningar på flytande tvål och schampo tillverkade av plast. Kan hända att det finns klimatsmart plast på vissa märken, men jag är säker på att ni fattar principen.

Men det här med att lukta gott då?

Jamen, ja! Klart att jag vill lukta gott. I alla fall inte illa. Den där saltvattenstvålen jag har luktar jättegott och jag hoppas att det smittar av sig på mig! Och vi människor vi luktar som vi gör. Vissa dofter gillar vi, andra inte. Det går liksom inte att gömma bakom parfymer och annat i slutändan ändå.

Malin Lundskog, bad med springer spaniel, det händer att jag duschar även på sommaren — *badar inte alltid ensam*?

Mer om hälsa och hållbarhetstänk

För mig går livet, hälsan och hållbarheten verkligen hand i hand. Du har kanske läst om mina tankar kring hållbar hälsa här eller här: Hållbar hälsa handlar om närhet. Gör det gärna nu annars.

Dessutom har jag blivit intervjuad i tidningen Gröna Draken, där kan du läsa mer om vad hållbar hälsa är för mig.

Jo, det händer att jag duschar även på sommaren …

Ja, helt ute och cyklar är jag inte, så visst händer det att jag duschar. Men som sagt: inte så ofta. Och ja, jag känner mig jättefräsch efter en dusch. Också. Men jag har en känsla av att vi tror att vi måste duscha oftare än vi egentligen måste. Vad tro ni? Och hur gör ni med duschandet? Aldrig, varje dag, några gånger i veckan?

det händer att jag duschar även på sommaren, Malin Lundskog, bada, glädje, havet, Göteborg — *barnsligt lycklig nästan nästan 50-åring*

Jag kommer definitivt att duscha den här veckan, för vet ni vad? Jag fyller år! 50 till och med. Men det berättar jag mer om senare.

Tills dess!

HEJA HEJA DIG!

EDIT: uppdaterad 230812 (original 20190722), efter ett bad för att skölja av mig efter en svettig dag i trädgården med grävande av jord och skyfflande av grus. Jag har inte ändrat inställning kring bad, dusch och hårda tvålar. Men jag duschade i morse efter träningen. Tänkte redan då: Herregud, så onödigt. Jag kommer ändå bada sen …