Search Results for: tankar

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen. I alla fall om hemma är någonstans kring Göteborg. Ja, annars är det ett hett semestertips och gör lika gott för kropp, knopp och själ oavsett varifrån du kommer …

Vilken dag vi har haft idag, Brorsan och jag. Drygt 20 kilometer har vi gått och jag vet fortfarande inte var gränsen mellan vandring och promenad går, men det spelar kanske ingen roll? Gått har vi gjort. Och klättrat, gått lite vilse, fikat. Badat. Rullat oss i sanden. Okej, det där sista var bara Brorsan, men ändå. Vi har njutit i fulla drag. Jag har pratat med mig själv. Och jag tänkte innan vi traskade iväg att jag skulle ha det så härligt med alla mina tankar. Hinna tänka klart dem ni vet.

Brorsan åker färja
utsikt från färjan till starten …
och det vackra vädret kom emot oss

En hel dag fylld av här och nu?

Men … jag vet faktiskt inte om jag har tänkt en enda tanke? Jo, det är klart jag har. Det är ju sådana vi är, vi människor. Tänkande. Men jag har inte medvetet tänkt på det jag trodde att jag skulle tänka på. Jag har helt enkelt varit fenomenal på att vara exakt här. Och nu. Eller ja, där och då eftersom jag är här nu. Tillbaka på Knippla. Men … skitsamma. Ni fattar!

Jag har vilat hjärnan så det står härliga till. Och jag har fyllt själen med natur och gett mina träningsvärkiga ben (herregud, vilket pass jag körde med Knippleborna igår!) ohemult med kärlek. Jag har gått Skärgårdsleden och jag ångrar inte en millimeter av de drygt 20 kilometrarna. Häng med ska du får se:

gps viewer, skärgårdsleden är ett hett hemestertips, vandring, friluftsliv — appen gpx viewer i min iPhone.

Igår laddade jag ner gratisappen gps viewer (finns möjlighet till köp inuti appen och finns även appar som kostar pengar och säkert innehåller fler finesser. Men keep it simple säger jag. Och den här funkade finfint!) och hämtade dit kartan till Skärgårds-leden. Den är nämligen inte utmärkt i naturen tack vare att man inte vill störa den natur som är. Fint tycker jag, även om jag har ett litet inre motstånd mot att traska runt med telefonen i högsta hugg. Men … det motståndet glömde jag. Det var enkelt att hitta. Och att hitta tillbaka till leden när man (okej, jag … ) har gått ifrån den tänkta rutten.

Skärgårdsleden går från ö till ö

Jag kom hemifrån, med färjan från Knippla (kolla bilden ovan så ser du) och började vandra norrifrån. Man kan lika gärna börja söderifrån förstås och det är så fiffigt att både start och mål, oavsett riktning, ligger nära en busshållplats så att man kan ta sig tillbaka.

Vi började på Hälsö, innan solen trängde igenom molnen och i lä för en ganska frisk västanvind.

Hälsö
Älskar den här utsikten …

Från Hälsö till Öckerö

Så gick vi vidare till Öckerö och till västsidan. Till vinden. Till solen!

jag ÄLSKAR stenar!
o mycket sten e d!
hav, hav, hav
det här mötte vi efter ca 4 km. På Öckerö.

jag njuter av utsikt
Brorsan njuter av att rulla sig i sanden …

vi går o går o går
toppen på Öckerö kyrka ser man ungefär överallt ifrån.

Mycket berg och mängder med stenar har i tagit oss fram över, så jag skulle inte rekommendera någon att ta med sig något annat än den egna kroppen som transportmedel. Efter massa kilometer på Öckerö gick vi förbi kyrktornet (alltså, det är ett kännetecken från både land och sjö. Syns säkert ända från Mariannelund!) och närmade oss tredje ön för dagen: Hönö.

Äggmackan på Hönö

Skärgårdsleden är ett hett hemestertips, äggmacka, Malin Lundskog — Vi delade en äggmacka och Brorsan fick tredje vattenflaskan för dagen …
Jag vet inte vad ni tycker, men äggmacka! Godaste picknicken jag vet tror jag.

tittade på det här när jag åt äggmacka
och det här, när jag vred på huvudet
Skärgårdsleden alltså!

Ersdalen, Hönö, Skärgårdsleden är ett hett hemestertips — *Ersdalen på Hönö. Ja, klipporna var precis lika mjuka som de ser ut!*

inte ett dugg konstigt att stenarna är så runda o goa …
sa ju det. Älskar stenar!

kitesurfare, Hönö. Skärgårdsleden är ett hett hemestertips — Det kan hända att det blir mer kitesurfing här på bloggen. Om inte alldeles för länge ska jag testa …
Men idag blir det bara en bild. Visst ser det gôtt ut?!
(Fortfarande på Hönö, men vi närmar oss Fotö …)

Så närmade vi oss den sista ön för dagen: Fotö. Men först gick vi förbi så himla gulliga kolonistugor där det här fönstret läskade oss.

prinsesstårta, virkad, Hönö, Kolonistuga — Visst är det underbart, med en virkad prinsesstårta i fönstret?
Och inte förrän nu ser jag hur kitesurfarna speglas i glaset …

Till sist tog vi bron över till Fotö

Så tog vi oss de sista kilometrarna till Fotö. Där går vandringen över en bro, men då var jag så mycket i både här:et och nu:et att jag glömde fota den. Brorsan behövde vatten, jag behövde (?) glass. Och på den vägen är det … Apropå väg, så skulle jag även kunna tänka mig att springa Skärgårdsleden. Så det heta tipset gäller även för dig som hellre vill göra det!

skärgårdsleden, Fotö, glass — *om jag gillar chokladig* glass? Gissa …
Den här hittade jag i Fotö gästhamn. Snacka gott slut!

Vilken dag! Alldeles … alldeles underbar! Är du i krokarna: gå Skärgårdsleden. Ta bekväma skor på dig som tål att bli blöta, för gör du som jag och går lite off hamnar du bland tuvor där det kan vara blött. Det var det idag. Jag varvade mellan barfotagång (älskar barfota!) och att traska i välanvända Keen-sandaler och börjar tro att det kanske är dags för nya … Men det kan vi ta en annan gång. Idag är det att Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen som gäller. Och ja: det var hett. Vinden var välbehövlig och Brorsans alla bad längs vägen gjorde susen för honom.

Skärgårdsleden är ut o njut. Skärgårdsleden är ett hett hemestertips för både kroppen och knoppen och själen. Eller semestertips …

Nu är vi trötta, Brorsan o jag. Min träningsvärk är bortvandrad (skrev först bortgången, men det betyder ju något helt annat …) och ölivet äger.

Vad säger ni, lockar vandringen er? Har ni andra endagars-vandringar att tipsa om? Ös på i kommentarerna! Delad vandring är dubbel? Okej, kanske inte. Men tips är värdefulla!

Hur som helst, så ses vi snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Kram M

Det är mycket nu … och därför mår vi bra av lite

Det är mycket nu … och därför mår vi bra av lite. Kontraster är fina grejer för vår hälsa och även om många inte alls har mycket omkring sig nu (permittering, social distansering, inställda event, uppdrag och resor) så har de flesta av oss mycket inom oss. En pandemi, ekonomisk osäkerhet, oro för sig själv och nära och kära och proteströrelser till exempel. Det är mycket nu …

Det är mycket nu, vila, stillhet, Malin Lundskog — här har jag vilat mig i form idag …

Därför mår vi bra av lite

Eftersom kontrasterna skapar balans i det långa loppet så är det kanske dags för lite en stund? För jag vet att vi är många som är trötta. Som inte förstår hur vi kan vara trötta eftersom det inte händer så mycket omkring oss. Men, vet ni: det händer inom oss. Mer än vi tror! Därför behöver vi vila. Jag tror till och med att det är enda sättet för oss att ta oss igenom det som vi inte vet när det tar slut. Genom att prioritera återhämtning. Göra vilan viktig. Vila i tid, ni vet …

Nattsömnen är lika viktig som vanlig, men vi behöver mer än så. Vi behöver hänga med oss själva. Med våra tankar. Och med våra känslor. Höra dem, se dem och känna dem.

Sov inte bara. Vila också …

Vi behöver acceptera allt det där vi har inom oss (det är mycket! Hos oss alla!) och tillåta oss att sakta ner. I nersaktandet händer det storartade saker. Genom att göra lite gör vi mycket. För oss själva. Och för alla härliga människor vi har omkring oss, oavsett om vi är socialt distanserade från dem eller ej.

Det är när vi är utvilade som vi kan vara bäst! Alltså inte bäst jämfört med alla andra (för det skiter vi i!) eller på något prestationsskala. Det är när vi är utvilade som vi orkar vara oss själva och vågar känna efter vad magkänslan säger. Det är när vi är utvilade som vi är och gör det vi verkligen tror på. Som de vi verkligen är. Hur fiffigt är inte det? Och allt tack vare att vi prioriterar att vila.

Tips på vad du kan göra för att vila:

Sov på natten. Men helt ärligt: Nattsömn? När det är sommar och sol och lätt som en plätt att vända på dygnet? Var snäll mot sig själv. Och sov …
Koppla bort dig från andra. Alltså … för att kunna bry dig om andra (och dig själv!) behöver du koppla bort dig från dem. Koppla upp dig med dig själv liksom … Genom att röra på dig i naturen (utan att mäta och prestera), meditera (är du ovan? keep it simple och var grymt nöjd med fem djupa andetag där ditt enda fokus är ditt andetag), handarbeta, påta i jorden, sandpappra. Alltså: gör sådant som inte kräver något i form av prestation och som gärna innebär en monoton rörelse (hjärnan älskar att relaxa till monotona rörelser).
Välj, prioritera och fokusera. Jag vet. Många av oss vill rädda världen. Hela världen. Ur olika perspektiv. Men det tenderar att bli för mycket, så välj dina strider, priotera det som är viktig nu (inget varar för evigt – du får välja om hur mycket du vill!) och fokusera på en sak i taget.

Det är mycket nu — Sitta och glo eller röra på sig. Naturen alltså!

Naturens vilsamma inverkan

Jag gjorde en helt ovetenskaplig och inte alls statisktisk säkerställd gallup i min Instagram-story igår, då jag frågade efter bästa tipsen på återhämtning och städning bland tankar. Vet ni vad 100% av svaren innehöll? Gissa? Eller strunta i det förresten, för nu berättar jag: naturen! Alla svar innehöll naturen i någon form.

Hav, skog, fjäll. Brygga, sten. Några ville vara i rörelse, andra i stillhet. Sen var det yogamattor och stickningar involverade i några svar. Men alla svar hade någon form av natur i sig. Hur ovetenskapligt det här än var, så hade det stämt även om jag gjorde en vetenskaplig studie. För det är så (läs mer om naturens kraft för vår hälsa här). Naturen gör oss sanslöst gott. Naturen får oss att må bra. Den får oss att vila, om vi ger den chansen. Och det kan vi väl göra? För det är mycket nu! Och vi mår bra av kontraster. Vi mår bra av lite just nu. Och av att vila. I tid.

Vi säger så, ses ju snart igen!
Kram kram (japp! med nytvättade händer och på avstånd)
//M

Andlig styrka är en hälsosam strategi

Andlig styrka är en hälsosam strategi. Ja, för det är en strategi. I alla fall är det vad vi kom fram till under vår sista gemensamma morgonpromenad för säsongen, Annika Andebark och jag. Morgonpromenaderna tar vi på mitt Instagram-konto och du hittar dem på min IGTV. (Förresten promenerade jag inte ens sist, utan satt still på en båt och fiskade.)

Strategier som hjälper oss i kaos

Andlig styrka innebär att vi har strategier som hjälper oss igenom svåra stunder och dessutom känner glädje. Både i och till livet. Vår andliga styrka är en del i vår existentiella hälsa, ni vet den där delen av hälsan som jag har bloggat om en gång i veckan under period nu. Du hittar alla inläggen om existentiell hälsa här.

Som vanligt insåg vi båda att även den här delen av den existentiella hälsan låter som något religiöst. Och som vanligt kom vi fram till att det handlar om mänsklighet. Om mänskliga behov och om vikten av att må gott i själen.

Vår andliga styrka handlar en hel del om trygghet och tillit till att det ordnar sig. Att det inte är någon nytta med att oroa sig, utan istället antingen göra något åt situationen eller vänta och se … Utan panik och hysteri.

Våra morgonsamtal väcker fler tankar till liv, tankar som lever vidare inom mig och eventuellt får sitt utlopp i ett blogginlägg som detta. Och vet ni vad jag har kommit fram till? Jo, att även andlig styra är något vi kan träna på och att bästa tillfället att träna är när det inte krävs någon större styrka … Alltså, när det inte är skarpt läge utan vi i lugn och ro kan reflektera över våra erfarenheter från tidigare kaos och plocka med oss det vidare in i nästa kaos. För det är i kaos vi verkligen behöver den andliga styrkan.

öckeröfärjan, västkusten, Bohuslän, sommar, havet, — *Fiskelycka? He he he … Du vet det där med att det är resan som är medan värd? Gäller här också!*

Strategi för andlig styrka?

Nej, det behöver ju inte vara kaos i omvärlden för att det ska vara kaos. Det kan vara kaos inom oss. Ni vet … som när vi stressar mycket. Då är det lätt att irra runt, vilja hjälpa hela världen och lösa allt på en gång. Eller lägga sig platt på marken och gråta. I de situationerna är det så himla hälsosamt att hitta lugnet. Tilliten. Och ha en strategi som gör oss starka. Ja, som gör att vi litar på oss själva och inte behöver bekräftelse från andra.

Strategin ligger i att använda sig av tidigare erfarenheter och att bygga upp ett lugn hos sig själv som gör att vi inte behöver bekräftelse från omvärlden. Det betyder inte att vi inte behöver omvärlden, för det är klart att vi gör. Vi är ju människor! Men känner vi den här andliga styrkan litar vi på att vi är som vi ska och att vi har förmågan att hantera situationen.

En strategi för att träna upp sin andliga styrka är att träna acceptans och tacksamhet. Långsamhet och reflektion. Meditation. Att vara i och använda naturen. Och att träna regelbundet. Bli medveten om hur man själv fungerar och uppmärksamma alla gånger det har gått bra. Ärligt talat: vi är ju här! Så vi måste ju ha tagit oss igenom en himla massa motgångar. Eller hur?

Jag tror faktiskt att den andliga styrkan ger oss mod. Mod att möta motstånd och mod att vara oss själva. Som vi verkligen är. Vad tror du om det?

Källö-Knippla, västkusten, Bohuslän — kan inte tänka mig bättre förutsättningar för att bygga upp sin andliga stryka än en morgon som denna …

Andlig styrka är en process

Under vårt samtal märkte jag att Annika blev tagen när hon kom fram till att hon inte känner att hon har andlig styrka. Att hon flaxar omkring. Vill lösa allt. Nu! Även det som inte går att lösa, utan behöver accepteras. Och precis som när det gäller all annan form av personlig utveckling är insikten ett sanslöst viktigt första steg. Utan den ser vi ju inte vad vi behöver …

Så: jag hejar på henne som har bestämt sig för att göra något åt det. Jag hejar på dig också, det vet du! Och jag fortsätter att bygga min inre styrka. För det är inte ett projekt som avslutas. Det är en livslång process. Precis som alla annan utveckling. All annan träning. Visst är det spännande?

Dela gärna med dig av dina tankar, det här är ju sådant som kan diskuteras om och om och om igen i samtal som utvecklar, underlättar och uppmärksammar livet som det är.

Förresten: både Annika och jag är sugna på att fortsätta våra promenader. Har du någon önskan om vad vi ska prata om? Nu har vi kört ett existentiellt race några veckor. Vi som bara hade tänkt att prata om morgonpromender. En gång … Så det kan bli?!

Ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG! (sa ju det)

Kram (jaddå, med nytvättade händer och på avstånd)
//M

Hopp och optimism, därför är det viktigt för hälsan

Hopp och optimism är två delar av den existentiella hälsan, som Annika Andebark och jag ju filosoferar om på våra livesända morgonpromenader. I torsdags traskade Annika i vanlig ordning omkring i Skåne och jag på min ö på västkusten och vi hade förmodligen kunnat fortsätta att traska och prata i all oändlighet, men … vi gick hem till varsin kammare istället. Och skrev varsitt blogginlägg. Men oj oj oj vad det finns mycket att snacka om när det gäller hopp. Och optimism.

hopp och optimism, västkusten, existentiell hälsa, Malin Lundskog, havet, hälsa — hoppfull och optimistisk på min ö (Källö-Knippla)

Vår livesändning hittar du här, på min IGTV.

Därför är det hälsosamt att känna hopp!

När vi känner hopp har vi större möjligheter att känna glädje och vi har också en större tilltro till att vi ska nå dit vi vill. Den ohälsosamma känslan av hopplöshet är ju motsatsen som har en tendens att antingen leda till eller breda ut sig vid depression.

Optimism är en inställning som innebär att det kommer att gå bra. En tillit till att this too shall pass (finns det något bättre uttryck? Känns ju crazy att köra med engelska uttryck på en svensk blogg … ) när livet skiter sig. Optimism skyddar oss från att bli apatiska och deprimerade. Hälsosamt som sjutton, så länge det handlar om realistisk och inte helt naiv optimism som får oss att tro att det inte spelar någon roll vad vi gör, allt löser sig i alla fall … Ja, ni fattar. Det är jag helt säker på (känner både hopp och optimism inför det, he he.).

Visste du att det har visat sig att de med optimistisk syn på livet lever längre och är friskare än de med pessimistisk livssyn? Du kan höra mer om hur optimistisk livssyn förlänger livet här, i Vetenskapsradion.

Det är ju inte för intet som Världshälsoorganisationen har med hopp och optimism som en viktig del av den existentiella hälsan. Eller hur?

Och ja: precis som det allra mesta är både hopp och optimism mindset som du kan träna dig till även om du inte känner direkt att de inte är din starkaste sida. Bra va?

Så här tränar du hopp och optimism

Träna på att uppmärksamma de stunder då du känner hopp och/eller optimism. Vad gör du? Vad tänker du? Var känns det? Se tillbaka på alla (jag lovar att de är många!) stunder då du har lyckats vända kasst till bra, motgång till lärdom och avveckling till utveckling. Tänk på alla framgångar du har haft.

Fira dina framgångar! Varje gång du känner hopp eller varenda gång något löser sig även om du inte tror det från början. Säg hurra! Ge dig själv en high five eller fira på något annats sätt. För det är karakteristiskt för en människa som känner hopp, att ha tillit till att saker och ting ordnar sig. Genom att uppmärksamma och fira de tillfällen då du har rätt mindset (ur hopp-synvinkeln alltså) kommer du att vilja göra om bravaden. Och ju oftare du gör om den (känner hopp!) desto bättre blir du på den. Ja, du fattar ju. Vips är du en fena på hopp!

Formulera visioner eller mål så att du har något att se fram emot. Var flexibel när det gäller hur du kan nå visionerna eller målen, det finns fler vägar som är rätt och när (eller kanske bara om?) du stöter på patrull, se den motgången som en utmaning, en möjlighet att lösa problem och en bra lärdom att ta med dig vidare i livet.

Sätt stopp för ältande i för lång utsträckning, spara det till särskilda stunder. Ja, alltså på riktigt: schemalägg ditt ältande!

Vik inte undan för det som känns hopplöst eller när du själv känner dig pessimistisk. Se det! Acceptera det. Och välj dina strider … Kan du göra något åt det? Jamen, gör det! Kan du inte göra något åt det? Lägg ner fokuset på det och bry dig mer om din inställning istället.

Hopp och optimism på djupet

Vi pratade en hel del om det, Annika och jag om att det är lätt som en plätt att lura både sig själv och andra med ett glättigt och ytligt hopp. Att ett leende behöver nå både ögonen och in i själen för att vi ska känna att det gör skillnad. I det som verkar vara en väldigt vanlig ordning för mig landade jag in i insikten om vikten av att stilla sig. Reflektera. För det glättiga positiva, den ytliga optimismen och det grunda hoppet – det ledde mig till ett dunderbrak in i väggen.

Annika var inne på samma sak. Att det behöver landa djupt inom oss. Och att vi behöver ge oss själva tillräckligt med utrymme för att faktiskt ta reda på och odla det som ger oss hopp och optimism. När vi känner det mår vi gott och när vi mår gott då gör vi gott. Sprider det vidare. Till dem omkring oss, till er, till alla.

Alltså:

fiskelycka, hopp, optimism, mindset, västkusten, havet, fiska, Malin Lundskog, naturen — hopp om fisk på kroken … fiskelycka är det hur som helst!

Hopp och optimism är verkligen viktiga för vår hälsa. Det är mindset som gör att vi är tillfreds med oss själva och livet. Optimismen gör oss motiverade och hoppet ger oss tillit till att det ordnar sig. Det blir bra!

Vad tänker du om det? Dela gärna, gärna med dig av dina tankar om hopp och optimism. Och vill du, häng gärna med på våra morgonpromenader. Varje torsdag. Kl 08.00.

Vi fick några frågor inför vår sändning som jag är himla tveksam om vi kom så långt med svåra svar på. De var spännandeallbhop, och det är framför allt en jag klurar vidare på. Och kanske skriver ett inlägg med mina svar på (= OBS! Inget facit). Du kanske har några svar på den?

”Hur vet man om man har tillräckligt med hopp och optimism?”

PS. Våra livesända morgonpromenader är också en bloggserie här. Du hittar alla inlägg om existentiell hälsa här.

PPS. gillar du det här, men inte orkar kommentera? Ge mig gärna en tummen upp längst ner i inlägget, så vet jag om det jag skriver betyder något. Tack!

Vi ses snart igen!
Tills dess,
kram kram (på avstånd och med nytvättade händer)
//M

Våra bröstvårtors synlighet är en fråga i det fördolda

Våra bröstvårtors synlighet har varit en ickefråga för mig. Alltså, jag har inte tänkt på hur vi beter oss för att dölja något som finns hos var och en av oss (bortsett från de av oss som till exempel efter sjukdom inte har några). Jag har alltså inte ens reflekterat över att jag valt bh:ar med vaddering för att mina bröstvårtor inte ska synas. Ja, ni som vet, ni vet hur svettigt det blir i en tjock bh. Eller ”stela extrabröst” som en kvinna jag har diskuterat det här med så talande beskrev det. För mig har det tydligen varit sjävklart att bära bh som döljer och inte bara fyller en funktion och som så mycket annat som är självklart så … sker det utan reflektion. Det här är ju en av fördelarna med goda vanor, men en av nackdelarna när det handlar om normer som inte gör oss gott?

Mycket tid och energi i onödan?

Sedan något år eller två har jag slutat med de där tjocka bygelbh:arna (vet, finns vadderade även utan bygel). Och sedan något år eller två har jag blivit alltmer medveten om det här beteendet. Hos mig själv! Jag som lär kloka kvinnor hur de ska älska och acceptera sig själva. Vara sig själva. Och här går jag och lägger onödig energi på att dölja bröstvårtor! Tid och energi som jag säkert hade kunna lägga på något mycket roligare! Mer givande. Och kanske bättre för världen?

(En parentes apropå det: har du sett dokumentären om Hillary Clinton på SVT? Hon räknade ut att hon la 25 dagar under sin presidentkampanj på att bli fixad i håret och sminkad och piffad … Rätt många dagars försprång till gubbsen?!)

Häromdagen blev jag påmind om mina tankar på våra bröstvårtor. Jag skrev ett blogginlägg med tips på mina favoriter bland sport-BH:ar och fick frågan om en av dem täcker bröstvårtan. Och detta är ingen konstig fråga! Det är ingen ovanlig fråga! Det är bara så himla synd att vi ska behöva ställa den. Och vet ni. Där och då trodde jag att jag minsann var tillräckligt trygg i mig själv för att inte bry mig om sånt. Tji fick jag.

Jag stängde jackan igen …

I morse tog jag som vanligt en morgonpromenad med Brorsan. Vi gick nästan direkt från sängläge och ut, så jag var bh-lös, men bar topp och jacka. Efter en stunds promenerande blev jag ungefär hur varm som helst, så jag knäppte upp min jacka. Men gissa vad jag gjorde sekunden efter uppknäppningen? Exakt! Jag stängde jackan igen. Gick alltså hellre och svettades! Skärp dig, sa jag till mig själv och var sedan tvungen att konsultera två av mina bästa företagarvänner i frågan (tack Helena och Viktoria!).

svettas, varm, jacka, normer, Malin Lundskog, morgonpromenad — ja, här gick jag o svettade i morse …

Jag frågade dem om våra bröstvårtors synlighet ens är en fråga att diskutera eller om jag ska vara tyst och följa normerna. De hade mängder med svar på min fråga. Dels tyckte de absolut att jag skulle skriva om det här, för vad fan?! Bröstvårtor har vi allihopa, både kvinnor och män. De fyller samma funktion hos oss, med undantag av den korta period som en kvinna eventuellt ammar. En av dem hade tänkt på det här själv och insett hur hon valde bh efter just synlighetspremisserna. Och den andra sa ”Men herregud! Jag har trott att jag har valt en vadderad bh för min egen skull! Det har jag ju inte!”

Våra bröstvårtors synlighet, är det värt en diskussion?

Ja, det kanske är en fråga att diskutera i alla fall? Eller i alla fall att reflektera över och bli medveten om vilka val vi gör och varför vi gör de valen? Väljer vi att dölja våra bröstvårtor för att inte se för utmanande ut eller för att passa in (för vad ska folk tycka?!)? Vad säger ni? Skulle jag varit med 1968 istället? Är utseendet viktigare än jag tror? Kommentarsfältet är öppet för alla era tankar.

Apropå tankar, så har jag fler som jag vill dryfta med er. De handlar om hälsa, om kvinnor, om normer och om det fenomenala med att gilla sig själv. Vad säger ni, är det värt att diskutera?

Vi ses snart igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG och alla val du gör!

Kram M
(med nytvättade händer och på avstånd förstås)

Varför är helheten en hälsofaktor?

Varför är helheten en hälsofaktor? Vad menas egentligen med helhet? Och hur och var i hela världen hittar man den? Det här svarade Annika Andebark och jag på under vår morgonpromenad/Instagramlive i morse.

Nä, nu skojar jag, klart att vi inte svarade på! Helhet är en del av den existentiella hälsan (läs mer om WHO:s punkter på vad som ingår i existentiell hälsa här) och är den delen av hälsan på topp så har vi tankar, känslor, kroppen, knoppen och hela härligheten i synk. Och vem sjutton kan svara på när det händer för någon annan? Samtalen vi har på torsdagsmorgnar om den existentiella hälsan handlar inte om att ge svar, men att ge (och få!) insikter som kan hjälpa till på vägen till bland annat en känsla av helhet.

Varför är helheten en hälsofaktor?, utonjut, västkusten, Källö-Knippla, promenad, instagram live — här tog jag mig in i lä för att prata …

Helhet handlar om att lära känna sig själv

Det vi kom fram till i morse var att helheten skulle kunna översättas till att leva i enighet med sina grundläggande värderingar, men … det där låter rätt stelt tycker jag, så jag kör vidare med helhet. Det vi reflekterade över är att det handlar om att känna sig själv så väl att man vet att det här är rätt för mig! Att jag är och gör och lever som jag är tillfreds med. Som gör mig glad och ger mig utrymme att växa, utvecklas och vara ärlig mot både mig själv och alla runt omkring mig. Vad tror du om de tankarna?

Vi var båda överens om att när helheten inte finns med, då är det lätt (are?) att braka in i väggen. något vi är levande exempel på det båda två. När helheten är halv eller trasig på något sätt, då skaver det. Vi kanske inte riktigt vet vad det är som är fel, men … något är det. Kan du känna igen dig i det?

utsikt från min morgonpromenad
helheten … den finns här!

Naturen och rörelsen hjälper oss att hitta helhet

Och så kom vi in på naturen igen. Och den fysiska rörelsen. Att både naturen och att röra på sig hjälper oss på traven när det handlar om att lära känna sig själv och att hinna tänka klart sina tankar. I naturen är det lättare att hitta sig själv för där är allt accepterat. Och när vi rör på oss (den prestationsfria rörelsen alltså) ger vi tankarna möjlighet att flöda fritt. För den som inte känner sig hemma i att tomglo på en stubbe är rörelsen ett finfint sätt att hamna i tankeflow på. Annars funkar ju stubben också. Och meditationen. Alla sätt är bra, utom de dåliga som mormor brukade säga.

Ja, för precis som när det gäller ungefär allt annat halkade jag in på det långsamma spåret. Att vi behöver långsamheten och reflekterandet för att hitta det vi letar efter. Inte jaga det så infernaliskt utan låta det komma till oss. För att det ska hända är långsamheten nödvändig. Då funkar det inte att rusa på bland måsten och borden.

Dags för nya normer?

Just det ja! Apropå borde, så avslutade vi det hela med att bristen på helhet handlar om att försöka passa in i normerna om hur man ”bör” leva. Så, jag tyckte att det var dags att sätta nya normer i rullning (de är nog redan i rullning, men ändå). Annika tyckte att det lät tungt och valde att sätta sig och skriva istället. Om helhet. Jag valde att gå till utegymmet och därefter hoppade jag i havet. Jag tror att vi gjorde precis det som ger oss helhet. Och genom att leva som vi vill och behöver har vi verkligen gjort vårt för att sätta de nya normerna i rullning?

helhetsfeeling!

Våra diskussioner och reflektioner hittar du nu på min IGTV. Dela gärna med dig av dina tankar här. Eller där … Och häng med oss nästa vecka, då blir det mer existentiell hälsa i flödet.

Här hittar du till vår morgonpromenad

Annika och hennes blogg finns här

Här kan du se mina planerade Instagram lives