Search Results for: tankar

Nanowrimo och misstagen jag gör om och om igen.

Nanowrimo och misstagen med att ta i för mycket, satsa för högt och dessutom tro att jag helt plötsligt skulle triggas av resultatmål istället för processmål. Japp, jag är där igen.

Jag siktar alldeles för högt och tror att det är det som behövs för att jag ska komma igång med uppföljaren till min första roman (Jag vet! Det är galet kul och jag ska snart berätta mer om boken som kommer ut 2021). Jag ger mig in i nanowrimo för jag vet inte vilken gång i ordningen och det enda jag vet är att det kommer att skita sig. Jag kommer inte att nå mitt mål, utan bjuder mig själv på en straffspark i öppet mål: vad var det jag sa?!

Ja, jag är rätt vass på att sabotera för mig själv och vet ni: jag tror att det också är därför jag är rätt vass på att guida andra att hitta, våga möta och bli vän med sina självsabotörer. Men det är en annan historia, som du kan läsa om under mina tjänster till exempel. Nu ska vi snacka nanowrimo och min lärdom om vad jag vill ha för mål. Om jag nu ska ha några mål?

Vad är NaNoWriMo?

NaNoWriMo står för National Novel Writing Month och är ungefär som hummerfiske (för oss som fiskar hummer alltså): en community med massa pepp och kreativitet under en koncentrerad period. NaNoWriMo äger rum i november varje år, för att november är en grå, tråkigt månad som gjord för att skriva. Om man nu gillar att skriva alltså! Förresten måste man inte tycka att november är grå och tråkig (det gör inte jag), man får vara med ändå. Du kan läsa mer om NaNoWriMo här.

hummerfiske, Malin Lundskog, hummer — För övrigt kan det bli en del hummer fiske i romanen jag skriver på nu. Gräv där du står ni vet

NaNoWriMo och misstagen

De misstag jag har lärt mig av under mitt deltagande i NaNoWriMo är att jag inte går igång på resultatmål. Jag känner mig instängd, pressad och struntar i att skriva bara för att … jag vill bestämma själv! Jag vill skriva av lust och inte av tvång. Alltså, jag vet ju det här. Jag känner mig själv. Och ändå … ändå är jag där och gör samma misstag om och om igen.

Och det handlar inte om att jag aldrig lär mig, för det gör jag. Jag blir snabbare och snabbare med att komma på mig själv. Nej, det handlar om tryggheten i de gamla mönstren. Ni vet … de där gamla vanorna som aldrig rostar? Och det handlar om att jag har en känsla av att det jag gör inte är på riktigt. Jag menar, det är ju inte så att mitt författarskap är mitt jobb (än?!).

Min egen utmaning passar mig perfekt!

Men vet ni vad? Skam den som ger sig och det finns inga misstag, bara lärdomar och så vidare och så vidare. Och så finns det skrivkompisar (tack tack bästa Cilla!) som påminner om att man inte måste vara med i det officiella NaNoWriMo-communityt och den utmaningen som går ut på att skriva 50 000 ord under november. Man kan skaffa sig en egen utmaning och då är det fritt fram att välja sitt eget mål. Som till exempel att skriva under en viss tid varje dag. Och att den vissa tiden inte behöver vara megalång för att räknas.

”Herregud, Malin! Myrstegsrevolutionen och skammålen, har du glömt av dem?”

sa jag till mig själv. Satte, med massa hjälp av Cilla, ett mål på 45 minuters skrivande per dag och. Det går som en dans! Jag menar … det är fjärde november idag och jag har inte sagt till mig själv ”vad var det jag sa” en enda gång. Jag har inte lärt mig av några misstag heller. Än … Jag har bara lärt mig av mina framgångar att processmål, som jag kan kontrollera själv och som inte kräver ett visst resultat, triggar igång mig. Tänker på hummerfisket igen. Att bestämma hur många gånger eller hur ofta man slänger i kuporna och ger sig ut och plockar upp dem igen – det är ett processmål. Som går att styra. Tänk att sätta antal fångade humrar som mål, snacka om att det går att missa målet då. Om man inte är storfiskare, he he.

Jag har återigen fått bekräftat att det lilla stegets kraft verkligen leder till stora steg och att jag har ett kryphål i skammålen om det skulle skita sig totalt någon dag. Undra om jag får medalj ändå?

Jag skriver vidare

Medalj eller inte jag är en vinnare ändå. Som hittar suget att skriva genom att inse vad jag behöver för att känna lust. Så … nu kör jag. 45 minuter om dagen i november. Minst. Vem vet, det kanske hinner bli en vana under den tiden? Så att jag fortsätter att skriva. Med lust. För jag har tillräckligt med tankar för att fylla sidorna i minst en roman till. Minst en bok om hälsa. Och blogginlägg, artiklar och krönikor ska vi inte tala om …

Nanowrimo och misstagen — författarporträttet är klart i alla fall, så … skriv bara skriv Malin!
Foto: Viktoria Davidsson

Undrar du över myrsteg och skammål? Dem kan du läsa om i min bok GLAD FRi STARK och dessutom i blogginlägg som det här: Myrstegsrevolutionen och de goda vanorna och det här: skamliga mål för att nå de goda vanorna.

Vill du veta hur det går för mig? Skriver du själv och vill ha (och ge!) pepp? Berätta gärna i en kommentar här på bloggen.

PS. Tänk om jag skriver om NaNoWriMo och misstagen jag inte gör om nästa år?

Ses snart igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

Kvinnohistorier från både nu och då. Och sen?

Kvinnohistorier från både nu och då och sen … Jag jobbar ju dagligen med nutida kvinnohistorier. Hur vi kvinnor mår och vad vi mår bra av. Vad det innebär att leva hälsosamt, ha balans i livet, stressa lagom, vila i tid, motionera och träna på en nivå som gynnar vår hälsa och inte tvärtom.

kvinnohistorier, Malin Lundskog, frihet, kvinnokropp, havet, västkusten, Knippla — glada, fria, starka kvinnor!
från då till nu. och sen.
Foto: Viktoria Davidsson

Nutiden är inget utan dåtiden

Jag jobbar med det som verkar så självklart när man läser om det. När man tänker på det. Men, på vägen mellan att läsa/tänka och att göra hinner mycket hända. Eller lite. Det beror på hur man ser det. För även om vi alla vet vad som är bra för oss så finns det något som heter vanor. Och det finns normer och arv.

Ju mer jag tänker på och arbetar med vanor, med mindset och vad det är som gör att vi agerar som vi gör, desto mer kommer jag fram till att det inte går att separera dåtid från nutid. De oskrivna reglerna om hur vi bör vara, se ut och bete oss sitter så djupt rotade att vi inte ser dem. De har skapats genom historien och successivt anpassats efter tiden som är. Och vi agerar som om normerna är bäst för oss.

Är det vi själva eller normerna som styr?

Men … bara för att flest gör en sak betyder inte det att det är bäst! Eller hur? Men … himla lätt att tro det. Eller förresten: himla lätt att inte ens tänka på det, utan istället köra på utan att lägga märke till vilka normer som styr oss. Eller vem som har börjat skapa de oskrivna reglerna om hur vi ska se ut. Bete oss. Eller vara.

Vad är det som gör att vi ska se ut på ett visst sätt? Att lyckan sitter i en slimmad kropp, långa ben eller slät hud? Vad är det som gör att vi fokuserar på utseende istället för funktion? Som gör att vi inte har tid att stanna upp, reflektera och känna efter vad vi själva mår bra av?

Förebilder

Okej, nu skrev jag vi här ovan, som om det gäller alla. Det gör det självklart inte, för det finns några som inte låter sig styras. Några som har tagit sig tid att reflektera. Som har jobbat på kärleken till och acceptansen av sig själva. Och de här några … hade de inte varit starka och trygga hade de lätt som en plätt halkat tillbaka i fållan igen. In i mallen. För att inte märkas, synas eller vara besvärliga. För det bör man inte vara.

Då hade vi andra som inte är lika starka eller trygga inte haft någon förebild till hjälp på vägen mot nya och förhoppningsvis hälsosamma vanor, normer och oskrivna regler. Ni vet: normer där vi inte dömer varken oss själva eller andra. En kultur där vi ser att vi alla är olika och låter det vara så. Där vi har tid och mod att våga lära känna oss själva. Känna att vi är tillräckligt viktiga för att ta plats i våra liv. För att må bra. För att leva hälsosamt. Och lära känna och acceptera dem omkring oss. På riktigt. Ni vet. Sådär som är så viktigt.

Kvinnohistorier från nu och då hänger ihop med vår hälsa

Svaren på frågorna jag ställer här är lika svåra som enkla att besvara. För visst låter reflektion, acceptans och självkärlek inte så himla svårt? Men … visst låter det samtidigt inte så himla enkelt? Jag vill så gärna prata mer om det här! Det här som jag tror är hälsan självt! (Okej, det här och #utonjut i naturen, he he).

min perfekta kropp, podd, podcaster — I podden Min perfekta kropp kopplar vi ihop vår hälsa, med våra tankar och känslor kring vår kropp. Och varför vi inte fattar att vi har perfekta kroppar …

Vill ni prata med mig om det? Jag öppnar kommentarerna fria här till exempel. Och på mitt Instagramkonto. I podden Min perfekta kropp är samtalet igång. Och i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK. Självklart är ni välkomna att höra av er på mail om det känns bättre.

Dessutom är du varmt välkommen till hybrid-bokmässan Kvinnohistorier, där jag modererar inledningen och där vi pratar om kvinnohistorier nu och då. Har ni tänkt på att häxprocesserna då kan ha med vår hälsa nu att göra?

kvinnohistorier från då och nu — välkommen att skriva historia med oss!

Jag hoppas att vi lär oss massor av då och nu för att må riktigt, riktig bra sen. Sen som börjar … nu!

Historien kommer vi inte undan, men det är nu vi har chansen att lära oss av den. Och utveckla den till något alldeles ohemult hälsosamt och bra för oss. Allihop.

Ses snart igen!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
//Malin Lundskog

Min perfekta kropp och stoltheten över den

Min perfekta kropp är kanske något av det jag är mest stolt över just nu. Och då menar jag inte enbart just min kropp, utan projektet (processen? Äventyret? Det hälsosamma måstet?) Min perfekta kropp. Podden!

min perfekta kropp, samarbete, kvinnokropp, hälsa — V-tecken och tummen upp för Min perfekta kropp.

För ett tag sedan sa det klick både högt och tydligt mellan mästerfotografen Viktoria Davidsson och mig. Vi kände båda att vi måste göra något med det här med kvinnokroppen. Med kvinnors missnöje med sin kropp och med normer och ideal som ger oss skuldkänslor istället för glädje över den kropp vi har.

Vad är det som får oss att dölja istället för framhäva. Och som får oss att skylla på vår kropp? Den stark kraftfulla kroppen som inte vill oss något ont, utan gör sitt allra bästa för att vara oss till lags. Men som får ta skulden för skeva ideal och någons påhitt om att vi borde se ut si eller vara skapta så.

Det här vill vi åstadkomma med Min perfekta kropp

Vi vill fortsätta väcka liv i det som pyr omkring oss just nu, som började glöda för längesedan men som om och om och om igen har släckts innan branden är igång. Vi vill få fyr på elden igen. Den kraftfulla, vackra elden som lyser upp och värmer. Som får oss att se och inse att våra kroppar är perfekta. Det är vår bedömning av dem som inte är det. Och vem sjutton är det som bestämmer vad perfekt är?

Det här är vad vi vill:

få bort tabut kring att älska vår kropp, precis som den är.
ändra på innebörden av en perfekt kropp.
ingjuta mod i kvinnor. Det är okej att vara nöjd.
skapa ett community där vi är självklara och älskbara som vi är. Där vi kan skratta åt oss själva och mest av allt med varandra. Ett community där vi inte dömer utan tillåter. Där smal är smal och tjock är tjock. Utan bedömning.
visa på kraften och energin och glädje som finns i oss. I våra kroppar.

min perfekta kropp, hälsa, kvinnokroppen, västkusten — Den perfekta kroppen är med oss i alla väder …

Här kan du följa med på resan

Nu har vi startat en podd också. Den hittar du här: Min perfekta kropp – podden för alla oss kvinnor som har perfekta kroppar, men inte har fattat det. Än … Vi blir jätteglada om ni vill lyssna såklart! Vi tycker själva att vi bjuder på gôtt snack och härliga samtal om kroppen. Om våra tankar och känslor kring kroppen. Jag tror att det finns mycket igenkänning i vår podd och kanske dyker det upp generande leenden hos er som lyssnar? En sak är säker och det är att vi själva är nyfikna på vart våra samtal barkar hän varje gång vi spelar in dem. Vi är lika nyfikna som ni är på hur vi ska hitta tillbaka (?) till kärleken till oss själva och till våra kroppar. Vi pratar om sådant vi behöver prata om för att må bra. För vår hållbarhet.

Hör gärna av dig med frågor, omdömen och andra kommentarer. Vi utvecklar podden tillsammans. Oss tillsammans. Vi är i det här tillsammans. Allihop! Vad säger ni – det är dags va?!

EDIT: Efter fem säsonger med Min perfekta kropp vidgar vi våra vyer och fortsätter vår podcast under titeln Mitt perfekta liv! Podden mitt perfekta liv! hittar ni mer om här

Ses snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Kram M

Livet är enkelt, hur kan det vara sant just nu?

Livet är enkelt! Är det inte skönt när den känslan landar i en? Ni vet, när allt det där vi har lärt oss om att livet är en strid och att man måste kämpa för det man vill ha ställs på ända. Och vi inser att livet tamejtusan är enkelt. I alla fall om vi väljer att tro på den tanken istället för tanken om att livet är hårt. Tanken om att livet är en kamp. Eller att livet är en strid.

För de tankarna (om kamper, strider och hårda liv) är inget annat än tankar. Som de flesta av oss är väldigt vältränade på att tänka … Tänk om vi skulle testa att tro på andra tankar, som till exempel den att livet är lätt att leva? Genom att börja tro på andra tankar än de vi är vana vid att tro på, får vi ett helt nytt mindset och eventuellt öppnar sig en helt ny värld. Även om inget egentligen har förändrats annat än i just våra tankar. Häng med ska jag förklara vad jag menar!

livet är enkelt, Malin Lundskog, havet, västkusten, mindset, hälsa, keps — om livet är lätt? You bet!

Livet är en kamp, är det sant?

Jag utbildar mig just nu inom The Work och jag älskar (och avskyr!) hur metoden får mig att släppa på gamla sanningar genom fyra frågor. Vi har jobbat med olika teman varje månad sedan april och jag kommer att berätta om dem allihop, men vi börjar här. Med myten (sanningen?) om att livet är en kamp. Livet jobbade vi med i augusti. Ni vet, sådana där sanningar som vi beskyller livet för. Som att det är en strid. Eller att det är tufft att leva, om det ordvalet passar dig bättre. Så här går det till i populärversion:

Livet är en kamp. Är det sant? På den frågan svarar du bara ja eller nej.
Livet är en kamp. Är du helt, hundra procent och absolut säker på det? Svara ja eller nej.
Vad händer/hur reagerar du när du tror på tanken att livet är en kamp? Nu är det dags att känna in hur det känns. Vad tanken gör med dig. Tynger dig? Får dig att ge upp innan du har börjat? Kanske jämför du dig med andra och menar att deras liv inte är någon kamp? Här kan det bli riktigt jobbigt (en kamp?) när man fattar hur mycket skit en enkel tanke kan ställa till med.
Vad/vem är du när du inte tror på tanken att livet är en kamp. Vad blir möjligt? Woopa för friheten? För en inställning som inte sätter krokben för dig? Kanske också woopa för alla möjligheter som visar sig. Som du skulle våga agera på, eftersom det inte är en kamp. Känner du styrka? Kanske mer glädje i livet. Du kan gå in i nya äventyr utan en känsla av att behöva kämpa. Ja, vad vet jag. Ditt liv, dina svar …

Vänd på sanningen om livet

Nu kommer det roliga: vändningen! När vi ska vända på meningen om livet och se om vi kan hitta en tanke som är lika sann eller ännu mer sann än den vi började med. Här kommer några exempel på vändningar:

Livet är enkelt! En självklar vändning som kan vara minst lika sann som att livet är en kamp. Jag menar, solen skiner just nu. Det är enkelt att njuta av. Jag sitter på en stol. Det är enkelt. Fingrarna flyger lätt över tangentbordet. Jag dricker ett glas vatten. Det går lätt som en plätt. Och så vidare …
Det är mina tankar om livet som är en kamp. Tja. Jag kanske krånglar till i tanken. Hittar på att det ä jobbigt som sjutton att leva. Ser bekymmer innan de ens finns. Jag kanske tror att det kommer regn och då kommer eftermiddagspromenaden med Brorsan (min springer spaniel) bli jättejobbig. Ja, nu hittar jag bara på. Jag gillar regn och vi har dessutom redan tagit den promenaden idag, he he. Men som en förklaring hoppas jag att det funkar?
Livet är inte en kamp. Det här skulle kunna vara samma som första exemplet, men ändå … Värt att testa? Mitt liv är i alla fall ingen kamp just nu. Jag velar inte ens mellan om jag ska skriva eller sticka när jag har skrivit klart det här.

Vilken är mest sann för er?

Hur kan det vara sant att livet är lätt just nu?

Visst är det en spännande vändning? Kan ni känna skillnaden? Tänk vad en tanke gör med ens mindset! Med ens mående och ens liv! Med inställningen att det är enkelt tar vi oss an även det svåra med lätthet. Kampen blir en härlig utmaning och striden ger oss träning. Skillnad, eller hur?!

Om vi bara rent hypotetiskt väljer att tro på att livet är easy peasy, hur kan det vara sant för just nu? Berätta gärna gärna! Era exempel inspirerar andra. Jag lovar!

Källö-Knippla mindset, må bra, västkusten, havet, sommar — bland husen där på ön sitter jag just nu och har det lätt …

Vill du läsa mer om vad jag har skrivit om mindset och The Work förut, hittar du det här:
När det enkla är enkelt, då är det lätt att leva
Jag har träningsvärk i hela huvudet

Här hittar du mer om Byron Katie, som är grundaren av metoden the Work. En metod för att bli tillfreds med sig själv och sitt liv. Hälsosamt så det står härliga till ju!

Nu ser jag fram emot att få läsa era bevis för att det är lätt att leva, massa klick på tummen längt ner här (förutsatt att ni gillar förstås). Och sen …
ses vi snart igen!
Tills dess – HEJA HEJA!
Kram M

Få goda vanor genom att sluta när det är som roligast

Få goda vanor genom att sluta när det är som roligast, för då är du sugen på att göra om bravaden. Smart, eller hur? Och faktiskt himla svårt, för vem vill sluta när det är som roligast? Det låter ju som mormors gamla partytrick om att gå hem från festen när den är som roligast. Eller sluta när man är på topp. Hur vet man liksom? Och vill man, liksom?

Det gör man inte. Man vill inte sluta och man vet självklart inte när det är som roligast, eller när man är på topp. Så jag tycker att vi nöjer oss med att vi slutar medan vi fortfarande har kul. Ok?

Få goda vanor

”Hur får jag goda vanor?” är nog en av de allra vanligaste frågorna jag får. Och jag har ungefär lika många vanliga svar på frågan, för allt beror på och det är inte en enskild komponent som gör att vanor befästs. Många av mina andra vanliga svar har jag bloggat om förut (kolla länkar längst ner i det här inlägget). Men jag har inte skrivit om just det här: Få goda vanor genom att sluta när det är som roligast. Så … jag gör det nu.

En vana är en vana är en vana …

Det spelar ingen roll vilken vana eller rutin du vill skaffa dig (ja, för det är ju snarare skaffa du gör. Du får ingen vana bara sådär …), processen är densamma oavsett om du vill hitta en skrivrutin för att skriva en roman (been there, done that), träna inför ett maraton (been the också och done that), lära dig att slappna av mentalt (jodå, där har jag också varit) och så vidare.

få nya vanor, Malin Lundskog, skriva, roman, författare, mindset, rutiner, hälsa — sätter punkt med ett leende …

Sluta medan du har kul, för då är det den känslan du bär med dig. Då är det den roliga, härliga, upplyftande känslan som dyker upp när du tänker på nästa tillfälle för ditt skrivande, din löpträning eller din stund för avslappning. Tänk motsatsen! Att du slutar när du inte har skrivit ett ord på en lång lång stund och känner dig tom på idéer, när du har kört skiten ur dig i löparspåren och har ont i varenda cell eller när du har vaknat upp från avslappning och rastlösheten har börjat irra runt i kroppen. Skillnad, eller hur?! Och är det något vi behöver för att skaffa goda vanor, så är det att upprepa rutinen om och om och om igen. Alltså betyder det massor att vi längtar till nästa tillfälle.

Och i vanlig ordning betyder det också massor att du känner dig själv. Att du vet hur du funkar och inte kör på bara lite till … om du är en sådan som gärna kör slut på dig (skriver till mig själv här). Eller slutar innan du har hunnit hitta den goa känslan för den delen, om du är en sådan som gärna ger upp det ena för att istället testa det andra (jodå, där är jag också ibland …).

Jag slutar när det är som roligast

Eftersom jag verkligen vill blogga oftare än jag gör, bjuda på fler tips, tankar om träning och löpning och om livet som glad, fri och stark, dela med mig av mitt ö-liv (ojojoj! Här händer det grejor!) och berätta om hur det går med mitt författande, så … Slutar jag medan jag fortfarande har kul. Vem vet, det kanske är just den delen i processen att skaffa sig vanor som har fattats för mig? Stay tuned, så får du se.

Vågar jag säga vi ses snart igen? Ja! Jag gör det. Vi ses snart igen!
Tills dess:
HEJA DIG!
Kram M

Här kan du läsa mer om vanor och hur du skaffar dem:
Myrstegsrevolutionen och de goda vanorna
Skaffa hälsosamma vanor genom att stoppa sabbet
Skamliga mål för att nå goda vanor
Fem ursäkter som hindrar dina goda vanor
Skaffa goda vanor med nudging och små steg
Behöver vi en runstreak för att bli löpare?

PS. Häng gärna med mig över till Instagram också. Där har jag vanan att uppdatera (nästan) varje dag inne. Och du, jag tycker att det är himla kul om du kommenterar här. Och/eller klickar på tummen.

Tips för ett liv fritt från plast med hållbar hälsa i fokus

Tips för ett liv fritt från plast med hållbar hälsa i fokus kommer lastat. Men först blir det reklam … För det här inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Jordklok och Pierre Robert.

Salta med bergssalt. Annat salt kan innehålla mikroplaster från havet.
Drick läsk och öl ur glasflaska – hur hamnade den här punkten på en hälsolista? Tja, om du nu skulle dricka läsk eller öl så är det bättre att välja bort aluminiumburken, för vet du vad som finns i den? Just det: plast!
Ta med egen kaffemugg om du ska köpa tamed-kaffe. Även pappmuggarna innehåller ofta plast för att de ska hålla tätt, även om förändring är på gång på många håll.
Använd vattenflaska av metall eller sockerrör. Alla de där gratisflaskorna från diverse gym, försäkringsbolag och motionslopp är det dags att göra sig av med alltså. Metall håller dessutom värmen. Eller kylan, beroende på vad du fyller flaskan med …
Plogga och gå på skräponad. Det gör det mer plastfritt ute i naturen i alla fall plus att du får motion samtidigt. Hur bra som helst ju! Läs mer om mina tankar om att plocka skräp i naturen (eller stan!) här.

plocka skräp, västkusten, fiskelåda, plasfritt juli — Häromdagen fiskade jag upp en fiskelåda i plast ur vattnet. Från Danmark. Det står att man ska ringa någon i Danmark på den, men … vad tror ni om finders keepers?
I havet ska den ju definitivt inte vara i alla fall …

Tvätta och städa plastfritt

Tvätta dig med hård tvål. Pumptvål och schampoflaskor är inte bara onödigt bärande av vatten utan kommer ju oftast i … just det: plastflaskor. Jag älskar de här tvålarna från Jordklok och tvättar både kropp och knopp med dem. Min man kör med aleppotvål, som jag köper från samma ställe.
Tvätta kläder med tvättnötter eller pulvertvättmedel, av samma anledning som tvålen jag skrev om på förra punkten. Tvättnötter köper jag här
Tvätta träningskläder i mikroplastsäker tvättpåse. Det har jag skrivit om förut om du vill läsa.
Fyll återanvändningsbara glasflaskor med hemmagjort rengöringsmedel. Spraya, städa och … Rent!

Mycket roligare att städa med hemmagjort rengöringsmedel. Såpa, ättika, bikarbonat i lite olika kombinationer (googla på ekostädning så hittar du recept). Flaskorna hittade jag på Lagerhaus, men du kan återanvända spraymunstycke från gammal rengöringsflaska tillsammans med till exempel ättiks- eller saftflaska.

När du köper nya kläder, välj naturmaterial. Och tipsa gärna mig om bra träningskläder, som funkar för svettiga och flåsiga pass. Jag har ju hittat min favvo-behåar hos Pierre Robert (följ länken), men tights, shorts och träningstoppar?

Tips för ett liv fritt från plast med hållbar hälsa i fokus — Med kaffet på bästa platsen i en mugg jag har med mig. Typ … jämt.
Den kommer från Contigo.
(Och det jag stickar på ska bli en tubhalsduk, om det heter så …)

Tips för ett liv fritt från plast, del tre …

Förvara mat i glas- eller metallburk. Den medhavda matsäcken, lunchlådan
Välj picknickbestick i bambu. Eller ta med dina vanliga bestick hemifrån, beroende på hur mycket lättviktare du vill vara.
Ta med egna fruktpåsar när du köper frukt. Men: många affärer kör med papperspåsar och ”plastpåsar” i sockerrör nu och det är ju ett steg i rätt riktning.
Uppochnervänd tallrik på tallrik med mat funkar fint som förvaring i kylen.
Bivaxade tyger är fenomenalt som ersättning för plastfolie. Jag har köpt mina bivaxdukar på Jordklok, men har också testat att göra själv. Det funkar! Lite kladdigt bara …
Plocka fram skärbrädorna från träslöjden. Med rätt behandling (olja in) håller de. Länge, länge, länge!
Kör med trä- eller metallredskap i köket.
Diska med diskborstar gjorda i naturmaterial.
Välj lösvikt och inte färdigpackat i plast – (frukt, te, glass osv …)
Återvinn all plast!

I vanlig ordning är mina tips varken revolutionerande eller allomfattande. Men de är steg på vägen. De är en början. Har du andra tips som ska upp på listan? Dela gärna med dig av dem i kommentarerna. Ju fler plastfria tips desto bättre soppa!

Plastfritt juli

Jag menar, Juli är lika bra som någon månad att skapa plastfria vanor. Kanske till och med bättre än andra månader? Eftersom många av oss har mer tid än annars (för visst har vi kommit förbi det där med hysteriskt inbokade semestrar, fullknôkade med aktiviteter och massa måsten?) och kanske ägnar oss sådant som tidigare har inneburit plast en masse. Som picknickar. Vandringar. Båtturer. Dagar på stranden. Kalas. Och annat som vi inte ens tänker på att det innebär plast.

Dessutom är månadens tema i Sustainable Influencers där jag är styrelseledamot just det: #plastfrittjuli. Eller #plasticfreejuly för den som så vill. Sök på Instagram så hittar du mängder med komigång- och/eller fortsättnignstips för ett plastfritt liv. Och kolla in Tess tips här!

Hållbar hälsa kommer med myrsteg …

Hållbar hälsa skrev jag längt upp i inlägget. Ja, den hållbara hälsan är alltid i mitt fokus här på bloggen, så det kanske är onödigt att skriva? Men ändå … ett hållbart och hälsosamt liv är så plastfritt det går, det vet vi allihop vid det här laget.

Men jag vet inte om det är möjligt att vara helt och hållet fri från plast och jag tror inte på varken allt eller inget eller helt och hållet när det gäller vår hälsa. I alla fall inte när vi är i fasen att bryta beteenden och skaffa nya vanor.

Då är det myrsteg som gäller. Steg som är så små att vi mäktar med dem och inte förlamas av att förändringen blir för stor eller svår. Myrstegsrevolutionen is da shit när det gäller att skaffa nya vanor. De små stegen kan du läsa mer om i min bok GLAD FRi STARK, som du hittar här.

Kontentan är hur som helst att ta många små steg ofta … Och i juli tar vi de plastfria stegen, fortsätter med dem i augusti och sedan rullar det på med våra om inte helt plastfria så i alla fall plastreducerade liv. Vad säger ni, ska vi köra? Börja där vi är med det som känns rimligt?

vattenflaska, fosh — ha alltid en vattenflaska på lut …

ps.

PS. Länkarna till inköpsställena här ovan är för att underlätta för dig om du blir nyfiken. Köper du något av det jag tipsar om blir jag självklart tacksam om du gör det genom en av mina länkar. Då får jag nämligen en lite slant för den servicen. Och du förlorar inte en spänn på det. Jag hade kunnat länka till diskborstar, fruktpåsar, picknickbestick också, men … allt kommer från Jordklok, så enough kanske är enough?

pps. Tro inte att jag är en hundraprocentare på alla punkterna här. Eller på något förresten. Jag gör så gott jag kan. Och det är gôtt!

Hur som helst, så hoppas jag att vi ses snart igen.
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Varma kramar M (ja, fortfarande på avstånd och med nytvättade händer)