Search Results for: tankar

Vakna upp och sluta snooza!

Snooza mindre och bli piggare! Erkänn: du snoozade i morse! Du vaknade av larmet och tänkte "bara fem minuter till…" gäspade, tryckte på snooze och somnade om. Eller i alla fall slumrade. Och kanske tryckte du på snooze en gång till efter det?

Veckans ord är ett ord som redan innan jag bestämde att det skulle bli veckan ord får dör mycket uppmräksamhet. Ordet, eller snarare innebörden av ordet, borde inte ens finnas! Veckans ord är "snooze"

Den är förkastlig, den där snoozeknappen för vi blir tröttare av några minuters sömn till. Det som händer är att du först väcks ur din förhoppningsvis sköna och garanterat välbehövliga sömn av väcknings-signalen. Det bästa att göra då är att fortsätta vakna. Snällt väcka kroppen till liv genom att sträcka på den, röra på den och tänka mängder med snälla och uppiggande tankar. En av de sämsta grejerna du kan göra är att snooza. Somna om. Sjunka ner i sömn som kräver mer än de där 5-9 minuterna för att ha positiv effekt, som gör dig tröttare istället för det du eftersträvar i det läget; att bli piggare.

Testa själv! Inte idag, för nu är du ju redan vaken, men nästa vecka. Bjud dig på en snooze-fri vecka – det är du värd!

Nej, jag snoozade inte i morse. Det är sant! Jag klappade min morgonpigga (en överdrift, men han är i alla fall alltid redo för en promenad till skillnad från resten i familjen!) hund godmorgon, sveper nu i mig en dubbel espresso och tar mig ut på en härligt höstig morgonpromenad. Kanske har de vaknat upp och slutat snooza när jag kommer hem, alla trötta killar jag lever med…

Malin L hälsar god morgon!

Mindfitness

Det talas inte bara om mindfulness nuförtiden, det har kompletterats med mindfitness. Vi måste utmana hjärnan för att utvecklas, få bättre återhämtning för hjärnan och må bättre. Ge hjärnan, vid sidan om den viktiga vilan och sömnen som krävs för att bearbeta intryck och ladda om med ny kraft, tid att leka. När vi är spontana och lekfulla så skapas nya kopplingar i hjärnan (läste du bloggen 7 oktober då Malin L skrev om barnsligt?). När vi har full fokus på en ny uppgift får vi också nya kopplingar i hjärnan. Våra relationer med nära och kära, samt motion stärker delar av vår hjärna. Och ej att förglömma, det är bra att fokusera inåt och reflektera över våra känslor och tankar – det ger hjärnan bättre möjlighet att samordna och sortera.

/Malin O hälsar hjärna

HÖST

Veckans härliga ord: höst. Höst! Härliga höst! Härliga hälsosamma höst! Ja, jag kan fortsätta med mängder av positivt laddade ord kring ordet höst. Det är inte för att jag är någon überkäck (även om många kanske tycker att jag är det) människa som alltid är positiv och alltid tycker att allting är härligt. Som om jag levde livet enligt någon facebook-logg. Det gör jag inte!

Jag är också trött på morgonen. Och jag går ändå upp! Och ut! Och sörplar i mig frisk luft, syre, låter kroppen och knoppen vakna till utomhus.

Jag gillar också sommaren, solen och värmen. Och jag gillar hösten! Med mysigt mörker, mängder med syre i luften, rensningen de hårda vindarna ger bland överflödet av tankar, de tända ljusen, brasan, filten, kantarellerna och färgerna.

Jag trivs också i snön på vintern. Och jag njuter av höstregn! Då är det lätt att andas! Ibland är den största njutningen med ett höstregn att vara på väg hem och veta att värmen finns där. Och de torra kläderna…

Jag får också vårkänslor. Och höstkänslor. Lika mycket som min energinivå höjs på våren, av ljuset, förväntningarna, knopparna – lika mycket gillar jag höstkänslan av att det är OK att vara lite trött, det är OK att göra ingenting, det är OK att ta det lugnt.

Veckans ord är ett färgsprakande:

höst

Bara en sån sak som att hoppa i lövhögar! Kasta löv omkring sig! Kanske ge ifrån sig ett klassiskt (?) höstskrik. Det är hösthälsa! Hur hälsar du i höst?

Malin L

Barnsligt bra

Som ett oskrivet blad, utan förutfattade meningar eller åsikter om hur något bör vara, utan påtryckningar från jantelag eller omgivning om vad man minsann inte kan säga, utan begränsningar.

Undra varför ordet barnslig har en så negativ klang egentligen? Varför det ofta sägs med en nedlåtande fnysning? Varför det inte är OK att prata om sina styrkor, drömma stora drömmar och våga tycka, tänka och säga det som faller en in, utan tankar på hur det uppfattas av omgivningen. Ja, det är klart att skulle vi alltid säga det som föll oss in hade vi kanske inte haft en enda vän kvar. Eller partner för den delen. Eller ett jobb… Men jag tror att du fattar vad jag menar?!

Vår hjärna är så invand vid ett visst sätt att tänka. Och vid ett visst sätt att tänka efter före. De spontana tankarna och kreativiteten som leken föder, det försvinner ju äldre vi blir. Ju mindre vi leker. Ändå är det kreativitet som efterfrågas på arbetsplatser. DU ska gärna vara kreativ! Kunna hålla alla möjliga bollar i luften samtidigt. Och rätta dig i ledet. Ungefär så i alla fall…

För att vara kreativ behöver du slappna av. Låta den där vuxna delen av ditt medvetande (ja, jag kallar den så idag) släppa efter lite och släppa fram den barnsliga delen. Den som inte har några hämningar. Den som våga tänka de galnaste tankarna. Och som dessutom vågar låta dig uttala dem och tänka högt! Slappna av och släppa kontrollen gör du lättast när du rör på kroppen. När du rör någon annan. När du skrattar. Och när du vet att det är OK att säga crazy grejer. När det inte finns någon sån där spontanitetspolis, som stoppar dig. När du leker!

Jag har lekt hela helgen och är helt slut! Fattar verkligen varför små barn sover så sött och gott – det är ju det här de gör. Alltid! Leker, flyttar ut gränser, testar, rör sig, rör varandra, skrattar. Ja, nu är jag ju vuxen så leken har varit organiserad (hur motsägelsefullt är inte det?), men ändå: en sån helg. Med kurs på improverket. Improvisationsteater! Ett sätt att hälsa mera i allra högsta grad! Våga testa – det smakar oändligt mycket mer än det kostar…

Malin O har ingen aning om vilka idéer jag har fått den här helgen. Hälsa mera ska hälsa ännu mera. Vår hälsoutmaning till dig den här veckan är att leka, skratta, utmana, tänka högt och tänka stort. Barnsligt? Ja! Barnlikt? Ja! Bra? Jaaa! Hänger du med?

Malin L leker vidare. Det är både roligt, hälsosamt och effektivt!

Quickfixtips för bättre fokus

Ibland är det sådär mycket hela tiden. Mycket att göra, mycket man vill göra, mycket som faktiskt är högprioriterat och mycket på en gång. Stresshormonerna sprutar ur öronen och tankar flyger och far kors och tvärs, uppåt och nedåt, fram och tillbaka och det är svårt att fokusera helt enkelt! Fast det är just fokus som behövs. På en sak i taget. Så att tankarna blir lite lugnare och klarare och andentagen lite djupare.

Torsdagar vill vi ge dig en hälsoknuff och idag får du ett quickfixtips, fast varken Malin O eller jag tror på quickfixar av något slag. Men det här är bra!

Om det bara inte går att ta en promenad, löprunda, meditationspaus eller vad du nu brukar göra för att få lite ordning och reda uppe i huvudet – då tar du en rund go boll/ett äpple/ett ihopknycklat papper och kastar prick. Träffar papperskorgen, spannen, fläcken på golvet, chefen i huvudet (nä, jag skojade nu, men det fattar du ju…). Det kräver koncentration. Fokus. På något helt annat än det du just höll på med. Varje paus från en påfrestning är en paus. Varje tillfälle för hjärnan att fokusera på en enda sak i taget gör nytta. Någon minut kan vara fullt tillräckligt för att du ska ha hittat lugnet och koncentrationen. Någon minut kan faktiskt vara tillräckligt för att ge dig själv en hälsoknuff dag! Visst är det bra?

Kasta inte in handsken om du känner dig okoncentrerad och ofokuserad; kasta boll istället! En quickfixande hälsoknuff i återhämtningsriktning. Berätta gärna när du har testat!

Malin L

Optimistens uppgång. Och fall?

Jo, jag är optimist! Annars hade jag aldrig vågat mig på att rita. Framförallt inte att rita och sen lägga ut mina alster på nätet. För tänk om det jag ritar är fult? Tänk om nån inte gillar det? Tänk om… Ja, men det där bryr jag mig inte så mycket om. Jag tänker att de där tre nunorna du ser högst upp här inte måste vara de bäst ritade nunorna (vem som nu avgör det?) i världen, så länge de symboliserar det jag skriver om. Och idag skriver jag om optimister, pessimister och realister. Och undrar om optimism-trenden är på väg tillbaka. Om pessimismen kommer att ta över? Eller om vi ska träna på att tänka realistiskt istället för optimistiskt. Och vem sjutton vet vad som är realistiskt alla gånger?!

Det har varit mycket positivt tänkande i bokhyllorna, bloggarna och TV-sofforna de senaste 10 (20?) åren. Mycket är nog en underdrift förresten, om man ska vara realistisk.Vi har blivit itutade att vi ska tänka positivt och se möjligheterna så blir vi både lyckliga och lyckade. Heja heja! säger jag till det. Vem hade vågat ta sig för galenskaper som att starta eget, springa maraton och skaffa barn om man inte hade den där övertygelsen om att det ordnar sig? För visst kan man gå i både professionell och privat konkurs, man kan skada sig under både träning och tävling. Och det där med barn? Ärligt talat… tänk om jag inte orkar, vill eller ens är kapabel till att vara mamma. Tänk om!

Så kommer det nu ny forskning, som visar att pessimister lever längre än optimister. Jo, de tar kanske på sig både hängslen och livrem, de tänker efter före och förutser alla faror och hinder, så jag kan förstå om de lever längre. I viss mån kan jag förstå det alltså. Men, ärligt talat: hur kul har de under sitt långa liv? Och tittar vi på halterna av stresshormon så undrar jag hur det är med den hos en typisk pessimist. För det finns vissa nackdelar med att vara människa och en av dem är att vi ju kan tänka oss stressade. Vi kan oroa oss över sånt som inte har hänt. Som kanske aldrig kommer att hända. Hjärnan fattar inte om det vi oroar oss för är nåt som händer i verkligheten eller inbillat. Den kickar igång våra stresshormoner oavsett! Med tanke på att stress och psykisk ohälsa är den vanligaste och alltmer växande orsaken till sjukfrånvaro, så vet jag inte hur bra det är…

Och mittemellan det här skulle då en realist finnas. Som inte går så mycket på känsla som optimisten och pessimisten. Realisten ser realistiskt på saken och tar hänsyn till fakta. Som en sann realist. Men ändå, den fakta realisten använder är ju färgad av vad han eller hon tycker och känner, var faktan finns, vem som har tagit fram faktan. För någon enkel sanning finns ju inte! Min sanning är min och din är din. Vår verklighet beror ju på vilka vi är och vad vi har för inställning till saker och ting. Det är alltså inte helt enkelt och självklart att vara realist heller.

Jag hoppas (och tror såklart!) att jag fortsätter vara optimist, hur stark pessimist-trenden än blir. Även om det är frustrerande kan jag dessutom se finessen med att vi finns, alla sorter. Optimisten som vågar drömma och tänka storartat, pessimisten som stoppar framfarten med mängder av farhågor och realisten som väger det ena mot det andra. Alla är lika mycket värda! (även om jag tror att det är roligare att vara optimist).

Varför jag tror att trenden är på väg bort från optimisten för att pusha för pessimisten? Ett exempel är diskussionen i ”Kropp & själ” från 3/9 om varför det är viktigt att tänka negativt. I GP skrev man om att pessimister är realister några dagar senare, där forskare visar att deprimerade har en mer korrekt syn på sig själv än andra. Hmmm… Ja, det kan vara början på en trend det här. Tänk om!

Tänk om t.ex. Roger Bannister hade varit pessimist – då kanske vi fortfaranade inte hade haft någon som hade sprungit en engelsk mil på under 4 minuter… (Googla på Bannistereffekten, så får du veta mer)

Jag fortsätter med postiva tankar, övertygad om att det är ett himla bra sätt att hälsa mera™. Tänk om det inte är det… Vad tror du?

Malin L

Search Results for: tankar

Footer

Malin Lundskog