barnbarn

HON ÄR HÄR NU!!!

Hon är här nu!!! Vårt lilla barnbarn. A star is born. Stella. Och det är så ofattbart ofantligt och alldeles underbart att jag inte förstår varför världen inte stannar en stund och bara tar in det här. För det är ju inget annat än ett mirakel. Ett litet barnbarn. En liten Stella. Mitt barns barn. Hon är här nu. Och jag vet inte vad jag ska göra med alla känslor som … svämmar över.

Det började någongång kring midnatt. För vår del alltså, för de nyblivna föräldrarna började det innan dess med vattenavgång och värkar och fram och tillbaka och fram igen till Östra sjukhuset någon gång igår kväll. Men vi fick ett sms runt tolvslaget, som jag såg någon gång strax därefter.

Ja, jag vet: kolla mobilen mitt i natten? Men jo. Jag vaknade till och har ju i väntan på detta lilla barnbarn haft koll på mobilen ungefär stup i kvarten, så jag kollade den och då hade det där meddelandet kommit. ”Vi är på Östra nu, om någon är intresserad.”

Om någon är intresserad??? Herregud. Sen kunde jag inte somna om, mer än korta stunder under natten. Det blev morgon och vi hörde inget mer. Timmarna gick och jo. För första gången under hela denna graviditet blev jag orolig. Glömde liksom av att en förlossning kan ta både 24, 36 och 48 timmar.

Vi går och fiskar …

Ja, så vi drog ut och fiskade, Claes och jag. För inte kunde jag fokusera på att skriva, som jag ju kom igång med igår. Och först när vi hade dragit upp ett gäng makrillar kom nästa meddelande. En bild. På en nybliven mamma och en baby.

Vi hissade upp våra krokar (ganska oroliga för att all vår makrill skulle göra lilla Stella till gaisare ha ha) och sänkte våra axlar och jag skrek där ute till havs. Av glädje. Och jag tycker verkligen att det är obegripligt att världen fortsätter snurra som om ingenting har hänt, när precis allt har förändrats.

utsikten när vi fick veta att vi hade blivit farmor och farfar

bubbel — skål farmor, sa Claes. Skål farfar, sa jag
på Matjes på Knippla

Och jag har en känsla av att allt jag har gjort idag är symboliska handlingar. Fisket, badet, bubblet. Ja, även lastmoppesvängen vi tog runt ön och frågade folket om de inte gick och undrade vem som just hade blivit farmor och farfar kändes symbolisk. Lite drömmande sa jag till Claes att det här vill jag göra varenda år den nionde juli. För att fira att hon är här. Vår stjärna. Lilla Stella.

Livet ändå. Stort är det. Jättestort. Och jag kommer att sova som en baby inatt. Vakna, somna, vakna … pirrigt glad och tacksam över att ha på ett kick (okej, det där håller förmodligen inte de nyblivna föräldrarna med om, men ni fattar) ha blivit ännu rikare.

Och vi ses ju snart igen, allihop. Tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Mer om det stora med att bli farmor hittar ni här

Bastumys igår och bouleförlust idag

Livet går upp och det går ner, sådär som det ska. Ja, så att vi vet att vi lever om vi någon gång undrar? Kommer ni ihåg att jag brukar gå och basta varje fredag? Annars kan ni läsa om fredagsmyset bl.a. här: Min nya fredagsvana. Igår var det fredag och dags för bastumys igen. Med den lilla extra påminnelsen ”ta med glas” från en av de bastande damerna.

bastumys utonjut, knippla, mugg — Utonjut! Eller bastumys. Muggen funkar i alla lägen.

Jag knödde ner min bästa fredagsmugg i väskan och när jag kom till bastun var där ett himla halla ballo. Vi har en ny farmor bland oss och hon bjöd på bubbel. Så värt att fredagsmysa för ju. Tänk om det är min tur att bjuda på barnbarnsbubbel nästa gång?

bubbel, bastumys, ost — Extramys med ost och kex och jag älskar det härligt enkla med att bara öppna ostarna och slänga fram dem.
Älskar findukning också, men det här … bastumys!

Och att gå hem nybastad och nybadad, salt o go (exakt – ingen dusch som pajar den där salta känslan) till färdig middag, det är inget annat än höjden av lyx det.

Boule och min gamla sanning om bollkänsla

Och idag då? Då gick den rekordstora mixedboule-tävlingen av stapeln här på ön. Inte mycket att skriva hem om, om ni är ute efter mitt resultat. Däremot den härliga känslan av att alla var där, det var glädje och fest och någonstans där ute i väst kom kulingen och regnet lagom till att vi åkte ut, Claes och jag. Och det gjorde vi. Snabbt.

Nu hade jag inte förväntat mig något annat med tanke på träningsnivån vi ligger på när det gäller boulandet. Dessutom var vi båda två rätt splittrade med telefoner som jobbringde. Men ändå. Jag gillar verkligen inte att förlora (men det låtsas jag inte om inför de andra). I alla fall inte när det har något med bollar (som man väl kan kalla kloten?) att göra. Jag är ju tjejen med bollkänsla. Men den sanningen kanske är så gammal att jag ska revidera den? Precis som jag gjorde om boule när vi flyttade ut till Knippla. Det kan ni läsa om här: Spela boule är väl inget för oss?

Hur som helst, vi tog lastmoppen hem och jag låtsades att det var jätteokej att förlora med tanke på vädret …

Men bastumys igår och boule(förlust) idag, det är trots allt sköna grejer att ägna helgen åt. Upp och ner, som det ju ska vara.

Vi ses snart igen, tills dess: heja sköna helger?
Kram Malin Lundskog

Här går jag i väntans tider

Inte trodde jag att jag var så laddad för just det här datumet. Den andre juli 2024. För jag vet ju, vi vet allihop, att ett datum för beräknad förlossning inte är detsamma som att det är dagen då ett litet barn kommer till världen. Och ändå … här går jag i väntans tider. Och är pirrig. Tror att varje gång det piper eller ringer från telefonen, så är det min son som hör av sig och säger att nu. Nu är det dags.

Men vet ni vad. Även om jag längtar så intensivt så njuter av väntan. Längtan. Jag myser i både tanke och känsla. Försöker minnas hur det var när jag själv var gravid. Och gick över tiden, vilket jag gjorde med båda våra pojkar. Det enda jag minns är alla irriterande samtal. ”Jaså, du är hemma fortfarande?” eller ”Så det har inte hänt något då?”.

här går jag i väntans tider, babykläder, farmor

Och den irriterande personen vill jag inte vara, så jag går här i min egen längtan och njuter. Tvättar några av de små babykläder och leksaker som den lille babyn som nu ska bli pappa en gång har haft. Och till och med några saker som jag själv hade när jag var en liten baby. Det är fint att vara mitt i den här väntan och längtan. Också. Men herrenaddå vad jag ser fram emot det där samtalet.

här går jag i väntans tider, farmor, babyleksak — En liten nytvättad vovve.
(Tvättlappen i bakgrunden är från 1969)

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: HEJA njutet av att ha något att längta efter.
Kram Malin Lundskog

Mer om mitt blivande farmorskap hittar ni här: Snart är jag farmor och här: Jag förbereder mig för min nya roll

Jag förbereder mig för min nya roll

Idag är mitt barnbarn tydligen i storlek med en vattenmelon, där i sin mammas mage. De följer ju sin graviditet i appar nu för tiden (annat var det förr osv.) och jag fick nyss en bild från appen av min svärdotter. Vecka 40. Stor som en vattenmelon. Och jag förbereder mig just nu på bästa sätt för min roll som farmor. Hur då? Jo, genom att gå runt och bära en vattenmelon ömt i min famn. Hade inte ni också gjort det?

jag förbereder mig, farmor malin lundskog, barnbarn, vattenmelon — i hårdträning för att bli farmor …

Inte konstigt att jag tycker att den gravida magen är stor, eller hur? Inte för att den är onormalt stor, utan det gäller väl alla gravida magar i vecka 40. De är stora Jättestora. Inte undra på, om det ska få plats en vattenmelon i dem?

Och hur som helst är det här med att bli farmor egentligen det enda jag vill prata om just nu. Men jag förstår ju också. Hur kul är det? Man kommer ju ihåg killarna när de låg i lumpen och b a r a ville prata lumpen. Eller småbarnsföräldrar när man själv var förbi den fasen. Herregud, kunde de inte prata om något annat någon gång? Så jag ska försöka hålla mig. Men om jag är disträ, så vet ni vad jag håller på med. Jag förbereder mig för min nya roll …

Vi ses (kanske då, med tanke på mitt fokus, he he) snart igen. Tills dess: HEJA livet och alla dess faser.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om mina tankar kring att bli farmor, finns det ett inlägg här: Snart är jag farmor och Suuurprise

Surpriiiiiiise! Och sen var babyshowern igång.

Idag fick jag var med på mitt livs första babyshower. För mitt livs första svärdotter och mitt livs första barnbarn (som jag berättade om här). En sån fin grej, att den blivande mamman blir bortskämd med kärlek, samtal och presenter av sina närmaste vänner. Och en mormor och en farmor. Surpriiiiiiise! sa (eller kanske skrek?) vi och och sen var babyshowern igång.

babyshower, Surpriiiiiiise, rosa blommor, göteborg — Vendela, min fina svärdotter, med barnbarnsmiraklet i magen

Vilken ynnest att få vara med på ett hörn när de de unga styr och ställer och bakar och fixar för att fira sin kompis som ska bli mamma. Och som de hade fixat, alla tjejerna.

Surpriiiiiiise, babyshowern, jordgubbstårta — minst lika god som den ser ut, den här jordgubbsmarängdrömmen

Surpriiiiiiise, babyshower, melon, jordgubbar — mera mums – jordgubbar och melon

buffé, knytkalas, babyshower — knytkalas!

babyshower, foto på foto — och Louise, min andra fina svärdotter, som fotar hela spektaklet

Det är fint att se att de har människor omkring sig som bryr sig om, barnen. Och som de bryr sig om. Ja, jag är så himla tacksam äver att bli inbjuden och få vara med om sådant jag aldrig har varit med om förut.

Surpriiiiiiise, babyshower, farmor, barnbarn, familj — mormor, mamma, farmor

”Sånt här fanns inte på vår tid”, sa vi till varandra, blivande mormor Kiria och jag. För nu är vi i den generationen där man säger sånt. Men vi säger det inte med bitterhet, utan med nyfikenhet. Eller hur?

Förresten, som jag ju skrev när jag berättade om att jag ska bli farmor: nu stickar jag. Idag hade jag med mig den här lilla bodyn och nu funderar jag på vad jag ska sticka härnäst. Kom gärna med tips.

stickat, babykläder, body, rosa, farmor, barnbarn

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: HEJA er och heja livet.
Kram Malin Lundskog

Snart är jag farmor

Det är obeskrivligt underbart. Så fint och stort och mäktigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Min lille pojk ska bli pappa. Hans fru mamma. Och jag? Ja, snart är jag farmor. Blir tårögd bara av att skriva det här. Tänker på honom som baby. På min farmor. Tittar i fotoalbum och plockar fram det första jag stickade till min nyfödde son. Det här är det första jag har stickat till mitt barnbarn:

Min lille pojk är vår äldste son och så särskilt liten är han kanske inte heller? Men en 28-åring kan vara hur vuxen han vill. Han är fortfarande sin mammas lille kille och nu ska denna lille kille bli pappa. Inte förrän de berättade det här för oss sent i höstas har jag förstått hur mina egna och min mans föräldrar kände när de fick barnbarn. Vilket mirakel detta är. Ett nytt litet liv att älska.

Snart är jag farmor till ett barnbarn som redan är underbar och älskad av alla

Och som vi älskar denna lilla som inte är född än. Tänk om hon visste? Tänk om hennes föräldrar visste? Hur stort det är och hur många vi är som redan nu älskar denna baby. Inte för att jag inte har sagt det till dem, men jag vet ändå inte om det går att förstå. Det kanske är en av alla lyxiga grejer med att bli far- eller morförälder. Att man hinner ta in det stora. Hinner känna. Och med den största självklarheten i världen öppnar sin armar för ett nytt mirakel.

Förmodligen är mycket av det jag uppfylls av ett slags minne av hur det var när jag själv fick barn för snart 28 och 26 år sedan. Men just nu känns det här större än något jag någonsin har varit med om.

Vi ses snart igen, till dess stickar jag vidare på små små plagg och filtar och vad man nu kan sticka. Och jag hejar på dig förstås. HEJA HEJA!

Kram Malin Lundskog

snart är jag farmor, stickad overall, babyplagg, barnbarn — tänk … livet som snart ska fylla den här

PS. vi tränar på våra nya titlar och går och kallar varandra farmor och farfar här hemma …

barnbarn

Vi går och fiskar …

Boule och min gamla sanning om bollkänsla

Snart är jag farmor till ett barnbarn som redan är underbar och älskad av alla

Footer

Malin Lundskog