Bruce Springsteen

Bruce och E Street Band gjorde det igen

Jag nyper mig i armen och kan inte sluta att kraxa med min ganska hesa konsertröst. Det här hände faktiskt. På riktigt. Ikväll. Jag var på en av de bästa Brucekonserterna jag någonsin har varit på. Det var glädje, rock´n´roll och sånt fenomenalt ös från början till slut. Ja, det var massor av allt man kan önska sig. Bruce och E Street Band gjorde det igen. Och vet ni vad? Han avslutade med att säga att de kommer tillbaka. Precis som han gjorde på Ullevi förra sommaren. Och jag är helt pirrig. Tänk om han kommer till Ullevi 2025? 40 år efter hans första konsert där. Konserten då jag blev knockad av hans storhet. Vilken grej!

Malin Lundskog, Springsteenkonsert, 2024 Stockholm, Bruce Springsteen fan — Om jag sjunger? You bet!
(om det inte kallas att skrika … har inte frågat Claes om det)

Men oavsett om han kommer tillbaka med sitt band igen, så är det en sådan rysarglädjeinjektion att få vara med om en konsert som den ikväll. Att få vara med om Bruce och E Street Band. Det är livets liv det.

Bruce och hans E Street Band, Stockholm, 2024, konsert — Sa ju det: ös!

Bruce och hans E street band, konsert, stockholm 2024, Little Steven, Steven van Zandt — Little Steven är ju också en cool kille!

Bruce och hans E Street Band, konsert, stockholm 2024 — The river … Och jag tror ta mejtusan att även Bruce fällde en tår.

Konserten får massa guldstjärnor, men det får inte SL

Det var inget som talade emot att jag skulle på Springsteens konsert, även om inte allt var som det jag vill ha det. Dels var konserten i Stockholm (hallå! Den ska ju vara på Ullevi), dels var den inomhus (älskar utomhuskonsert, i nästan alla väder) på en arena som inte ens heter Friends längre. Och dels hade vi sittplatsbiljetter.

Men! Sittplats blev utan större krux ståplats, inomhus blev bara extra svettigt och det här var en av de bästa Bruce-konserterna jag har varit på. Så Stockholm funkar. Bruce och hans E Street Band gjorde det igen. Ja, det enda som inte funkar är att ta sig från arenan. Alltså vad f-n! När alla lyckorusiga konsertbesökare ska ta sig från Solna blir det för mycket för bussar och tunnelbanor.

När vi hade väntat ett bra tag på buss (tunnelbanan gick vi inte ens ner till på grund av horderna av människor som knôdde där) kom meddelandet från lokaltrafiken: Alla bussar inställda på grund av event. Va? Är det inte då det är läge att sätta in fler bussar? Styra om trafiken? För den stod still. Blåsljus kom inte fram. Taxibilar kom inte fram. Dessutom skulle första taxin vi efter en lång stund fick tag på ha 700 spänn för att köra in till stan. Undrar fortfarande om någon tog den bilen, eller om han sänkte priset.

Slutet gott, allting gott. Även om det inte är slut än …

Och vi? Ja, till slut fick vi tag på en bolt som snitslade sig in till stan med oss. Hungriga (skyll oss själva som hade ätit sen en sen frukost). Konsertrusiga. Och hade det inte varit en av sommarens somrigaste kvällar hade vi kanske inte tagit det med samma ro som nu. Konserten var för bra för att inte fortsätta att njuta av. Men det är inte tack vare SL och vilka andra inblandade det nu är i den här trafiksoppan som kvällen blev en toppenkväll. Det är tack vare Bruce. Bandet. Och alla vi som var där. Heja oss!

Förresten så finns det en fördel med sittplats. VI var jättesena in på arenan, eftersom vi träffade två lika stora Brucefans som jag innan konserten. Ja, vi hade så kul med dem och gottade oss åt våra respektive Bruce-minnen att vi fick rusa in för att hinna ta plats innan konserten började. För är det någon man kan lita på när det gäller punktlighet är det Bruce. Och E Street Band. Här är ett av mina minnen till exempel: Springsteen och jag och Hur ska jag kunna landa.

Vi ses snart! Till dess: HEJA människor, möten och Bruce
Kram Malin Lundskog

Sånt som ger mig hopp just nu

Jag tror att vi behöver känna det ordentligt allihop, det där hoppet. I alla fall ibland. Ni vet, hoppet för mänskligheten, jorden, världen, framtiden, nuet. Och oss själva. Kan det inte till och med vara så att det är avgörande för att vi ska fatta att vi spelar roll och betyder massor för varandra? Att vi alla är en viktig del i något stort och att det vi gör och de vi är gör skillnad. Vad tror ni? Hur som helst, här är tre grejer av sånt som ger mig hopp just nu:

Konserter ger mig hopp

Coldplay

Coldplay-konserten på Ullevi igår alltså. Där stod jag igen med tårar ögonen och kände den där sköna känslan av hopp. Nej, jag vet inte exakt för vad, men en stor känsla är det. När flaggorna med ordet Love fladdrade i vinden, när Coldplay gör en så klimatsmart turné det bara går genom att låta en dansande publik alstra energi till exempel, när Chris Martin viftade med pride-flaggan och handlederna var täckta av blågula Ukraina-armband och vartenda ord i låtarna de spelade var fyllda av kärlek. Då kände jag det så starkt. Hoppet.

sånt som ger mig hopp just nu, coldplay, ullevi, konsert, Chris martin — här finns den: gemenskapen, glädjen, dansen, energin och viljan att bidra till en bättre värld

Bruce

Kan ju inte skriva om Coldplay utan att skriva om Springsteen. Att han är bäst behöver jag däremot inte berätta mer om, det vet väl alla, he he. Men förmågan att samla människor och göra dem (oss) genuint lyckliga genom möjligheterna i texterna och kärleken till musiken. Att Bruce och E Street band också visar att kul inte har med ålder att göra. Och att Little Steven körde gitarr med Ukrainas färger.

sånt som ger mig hopp springsteen, little steven Ukraine. ullevi — Foto: Fredrik Beskow

Konserter med hur mycket folk som helst och allt är varmt och kärleksfullt. Visst är det fint? Hoppfullt, liksom …

Sårbarhet ger mig hopp

Sårbarhet och öppenhet ger mig hopp. Det kan handla om att visa sina svagheter och rädslor, som Camilla Läckberg i hennes sommarprat om kroppen till exempel (här hittar ni det). Jag känner också hopp när människor vågar vara stolta över sig själva, utan att be om ursäkt. Tänk om det kommer en tid då vi inte behöver vara rädda för att varken berätta om våra rädslor eller våra framgångar?

Regnet ger mig hopp

Normalt regnväder gör mig hoppfull, även om jag älskar sol och det vi brukar kalla vackert väder. Regnet ger mig hopp om att jag kanske kan få till något som liknar trädgård med blommor och örter och grönsaker. Och regnet ger mig hopp om att vi kanske kan lyckas få till ett hållbart klimat, för jorden och alla människor här.

hoppas på regn, sånt som ger mig hopp, sår gräs — ja, vi får väl se … Men här sår vi gräs och jag är tacksam över regnet tillskillnad från bevattningsförbud på mitt lilla, egoistiska plan som i det stora hela är skitsamma. Dessutom kommer hundarna säkert springa sönder det, när det väl börjar växa …
På ett större plan: hoppas grundvattennivån höjs, att vi undviker skogsbränder och att djur och växter mår som de ska.

Jag är generellt en hoppfull person och har (faktiskt) aldrig tankar som ”tänk om det går åt helvete”. Men det att vara uppfylld av hopp gör ändå så gôtt. Och obs för att jag skrev att det här är sånt som ger mig hopp just nu. För det finns mer. Som att jag är frisk, kroppen mår bra, mina barn verkar bli glada av mig, Jackson drar inte alltid i kopplet utan det finns hopp om bekväma promenader med honom, mina föräldrar fortsätter att vara nyfikna på livet, människor läser mina böcker och vänner hör av sig. Det gör gott för framtiden, att känna hopp. Och det är fint i stunden, att framtidstron finns i det där hoppet.

Vad gör er hoppfulla precis just nu?
Oavsett, så ses vi snart igen och tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Bruce Springsteen och jag – goals!

Bruce Springsteen och jag, vilken grej! Ja, även om grejen snarare handlar om jag och Bruce, he he …

Kärlekssagan mellan mig och Bruce började i juni 1985 och nådde sin kulmen, sitt crescendo och alla sköna känslor på en och samma gång den 6 april 2018. Det betyder visserligen inte att jag inte vill ha mer, för det vill jag. Det var nämligen så mycket som inte blev sagt när vi sågs, Bruce och jag. Om sanningen ska fram så sa jag inte ett enda ord! Bruce däremot sa wow åt min tatuering och nåt mer som jag inte hörde. Jag var helt paralyserad!

Bruce Springsteen och jag - goals! — *Jag, sekunden efter det att vår date är över. Överlyckliga tårar …*

Jag är galet glad och tacksam över att jag inte lyssnade på dem som ifrågasatte mig, för det var det många som gjorde. Det var många som sa: aldrig! Det är omöjligt! Eller: Hur fan ska du lyckas med det?!

Vet du vad jag sa? Jag sa att drömmar inte åldras och att jag ska träffa honom innan jag fyller 50 (nådde målet med ett och ett halvt år till godo för dig som undrar, he he). Det kanske är lika bra att ni vet inför nästa drömavslöjande och/eller livsmål från mitt håll: jag lyssnar inte på dig som inte tror på mig!

Tatuering, rött hår och stöttande omgivning

Ärligt talat är det många som också har peppat mig och sagt att om någon kan så är det jag. Till er som har sagt så: Tack! Av hela mitt hjärta: tack! Ni är flera som har trott på mig och som till och med har förtydligat för mig att jag hela tiden jobbar mot målet. Själv har jag inte märkt att jag gör det, bara njutit längs vägen. Det har varit så självklart att slita för konsertbiljetterna, att tatuera born to run på armen, att se till att bättra på den naturliga rödhårigheten och att inte ge upp bara för att första chansen till date med Bruce inte gick som jag ville. För den kvällen när jag var på Broadway och såg showen fick jag inte träffa honom …

Bruce Springsteen och jag, Broadway, Kerr theatre, sceningång, Malin Lundskog — *scenin- och utgången som öppnades ungefär en driljon gånger innan Bruce äntligen, äntligen kom ut …*

Bruce Springsteen och jag – en ensidig kärlekshistoria

Jag var alltså på min första konsert med Bruce 1985. Då hade jag precis gått ut nian och rymde hemifrån med min bästis mitt i natten för att kunna köa utanför Ullevi. Regnvåta, hungriga och trötta var vi bland de första som sprang in på Ullevis gräsplan och väntade hela dagen på att konserten skulle börja. Vi spelade kort, kollade så att pannbanden satt på plats, sjöng allsång. Och … svimmade! Ja, det var jag som stod för den delen, men: mitt i The River möttes vi igen, min bästis och jag.

Bruce hade fullt upp med sitt E street band och tänkte förmodligen inte på mig. Det gör han nog inte nu heller förresten. Men upplevelsen där på Ullevi har verkligen haft inverkan på mitt liv. Så som bra musik och folkfest gärna har. Min vurm för folkfest kan du förresten läsa mer om här.

Drömmar och mål och drömmål …

Du kanske undrar vad ett inlägg från en besatt Bruce-dyrkare har på en hälsoblogg att göra? Jo, det har med drömmar, mål och målbilder att göra. Och om sådant som får en att må bra, som kärlek, förebilder och modet att stå på sig. Sedan 1985 har jag varit säker på att jag på ett eller annat sätt skulle träffa denne store, ganska korte, man. Jag har integrerat den visionen i mitt undermedvetna med mer eller mindre strukturerad mental träning. Och jag har tagit mig till Broadway där Bruce just körde sin show (Se den! Lyssna på den!).

Jag tog mig dessutom tillbaka en extra kväll eftersom jag inte fick till någon date den första kvällen. Där stod jag längst fram utanför den guldiga scenin- och utgången och viftade med mitt röda hår och min borntorun-tatuering. Och gissa vad?! Jag fick både handtag, famntag, klapp och kindpuss. Av Bruce Springsteen! Ja, jag saaaaa ju det: Bruce Springsteen och jag! Alltså, när jag tänker på det både gråter, ryser och skrattar jag. Och blir helt pirrig! Det var så värt all väntan och den härligt, glädjefyllda känslan fyller hela mig, även om jag inte minns så mycket av själva daten …

Bruce Springsteen och jag, Springsteen på Broadway, Malin Lundskog, blogg, väska — *väska fylld med fenomenala minnen från New York och mitt möte med Bruce*

Tro på dig själv! Och på dina drömmar …

Mina 33 år fyllda med Bruce-drömmar är ett bevis på att tålamod och det fina med att skaffa sig en riktigt stark målbild ger resultat. Har du en målbild som är så integrerad i ditt undermedvetna, så tar du steg i målriktingen hela tiden, utan att du märker det. Och du: Kan jag så kan alla!

Det spelar ingen roll vad du har för mål i livet, grunden ligger i att tro på dina drömmar. Och i att tro på dig själv! Du vet, inte låta någon annan avgöra om de passar sig bättre för en femtonåring än en femtioåring. Det viktiga är ju att det får dig att må bra och att må bra är ju hälsosamt! Precis som att glädje, kärlek och musik är hälsosamt! Att träna mentalt, att jobba med sitt mindset och att våga drömma gör underverk för oss och vår hälsa!

Det är hälsosamt att drömma

Ja, vi mår bra av att drömma. Sannsagan Bruce Springsteen och jag är verkligen en dröm som har besannats. Jag tror att vi går runt och bär på sådant här allihop, utan att våga släppa fram det. Men modet att drömma ger livet en extra krydda och även om drömmen inte blir sann så är den en låga som ger glädje åt det vi gör. Är du med?

Har du något drömmål? Det vore så fantastiskt kul att få veta. Dela mer än gärna med dig, för när vi vågar sätta ord på våra drömmar och uttala dem högt är chansen stor att vi upptäcks av någon eller något som kan hjälpa oss på vägen. Så, berätta: vad drömmer du om?

JAG HEJAR PÅ DIG!

Ses snart igen hoppas jag
//Malin

ps. mer om att sätta mål hittar du i boken GLAD FRi STARK – läs gärna den.

pps. som en tribute till min drömuppfyllelse firas numera internationella Bruce&Malin-dagen den 6 april varje dag. Vill du vara med? Ge mig din bästa Brucelåt, så kör vi en dans till den. Så ska Bruce Springsteen och jag firas tycker jag.

mindset och bättre självkänsla – måndagsmotivation

Mindset och bättre självkänsla är grejen för dagen eftersom det är måndag. Som vanligt ägnar vi oss åt någon form av motivation och mental träning här på bloggen då.

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus

Idag är jag i Åre (som jag berättade igår) och bara det är ju motiverande (fellow Göteborgare: här är det snö!). Snart är det dags för skidåkning, men först ska du få ta del av en superenkel övning för att öka din självkänsla och fixa ditt mindset. Den här övningen gjorde vi i morse under en workshop om värdebaserat självledarskap under proffsig vägledning av Sanna Sundell. Varje gång jag gör en sådan här övning blir jag överraskad och känner mig stärkt som tusan, inte fy skam att börja en måndag på det viset, eller hur?!

Du är mer än du tror!

Så här gör du:

Skriv namnet på någon du beundrar. Första du kommer att tänka på. Tänk inte mer, bara skriv! Oavsett kategori eller kändisskap, kön eller ålder, död eller levande. Skriv namnet på någon du beundrar. Kommer du inte på någon? Gå direkt till nästa punkt:
Skriv tre egenskaper på personen du beundrar, eller tre egenskaper du beundrar om du inte kom på någon du beundrar. Jag kanske är tjatig, men ändå: bara gör´t!
Har du någon omkring dig, be denna någon att läsa upp de egenskaper du har skrivit högt för dig. Som om du äger egenskaperna.Som om det är dig de handlar om.

Jag hade någon omkring mig som berättade det här: Malin: du är livsglädjen personifierad. Malin, du är så cool! Malin, du är verkligen medmänsklig! Gissa om jag mådde gott efter det? Och snacka om att det hade inverkan på mitt mindset och min självkänsla!

Du ser i andra det som finns i dig själv

De egenskaper du ser hos någon du beundrar och de egenskaper du beundrar är sådana du själv har. Annars hade du inte kunnat se dem. Troligtvis är de här egenskaperna starka hos dig, även om du inte själv kan (eller vill?) se dem. Men andra ser dem! Och som sagt, en sådan här övning gör susen för din mentala styrka, din självkänsla och ditt mindset. Hälsosamt så det står härliga till, jag tycker absolut att du ska testa!

Fylld av livsglädje, coolhet och medmänsklighet ger jag mig ut i skidspåren några timmar. Sedan dags för mer unconference om varumärke, SEO, sälj, blogg, influencerskap och bokrelease av Lindas bok Yrke: Influencer

Som du ser på bilden ovan valde jag Bruce Springsteen som person jag beundrar. Han har fler egenskaper än de tre jag skrev upp såklart, som musikalitet och sångröst till exempel. Undra varför jag inte skrev upp dem? Ha ha ha …

Apropå Bruce Springsteen

Den fjärde april åker jag till New York och går på hans Broadway-show. Då VILL jag verkligen träffa honom. Alltså verkligen! Och prata med honom. Dansa. Sjunga. Anything goes … Har du något tips på hur jag ska göra för att få till en date?

Syns snart igen såklart,

tills dess:
HEJA HEJA DIG och alla dina egenskaper!

//Malin

NEWSFLASH NEWSFLASH NEWSFLASH!!! Vill du vet hur det gick för mig och Bruce? Läs här: Bruce Springsteen och jag – goals!

Fortsätt drömma

Det behövs egentligen inga ord från mig till det här Youtube-klippet, det ger en känsla av hopp och hälsosam medmänsklighet. Och en längtan efter nästa konsert med Bruce och hans E-streeet band…

Fortsätt drömma, våga drömma, sätt ord på dina drömmar. Det värsta som kan hända är att det inte händer något. Det bästa som kan hända? Att drömmarna blir sanna!

Jag drömmer om en hälsotrend som inte är en trend, utan ett stabilt, stadigt och helt naturligt sätt att leva. Utan quickfixar, dieter och smalast vinner. Jag drömmer om mera hälsa helt naturligt för alla! Och (som sagt) fler konserter med Bruce… Vad drömmer du om?

Malin L

I’m on Fire

Ja, alla kan hälsa mera! Vet du vad som är hälsa för dig och hur du hälsar idag, så vet du också både hur och att du kan hälsa mera. Piece of cake! Eller?

Hälsa är ju ett hopplock av kroppens, knoppens och själens välmående. Ett välmående i det långa loppet, inte bara den där kortsiktiga tillfredsställelsen som vi så gärna vill åt hela tiden.

Igår hälsade jag mest! Eller ja; jag hälsade massor i alla fall. Med massor av andra, mer eller mindre hälsande… Träna spänsthopp behövs ju inte när man kan stå och hoppa på en Springsteenkonsert i drygt tre timmar. Axelträning väger lätt i jämförelse med att sträcka viftande, klappande händer upp i luften i drygt tre timmar. Hjärnjumpa? Ja, minnas alla låttexter. Alla! Låttexter! Kräver visst fokus… Den glädje, kärlek, eufori som fyllde hela mig och hela Friends Arena igår kväll – det är hälsa för själen det!

Hälsade mängder igår och dansar vidare i lyckorus idag. Hälsa mera är lycka – I'm on Fire!