författare

Glad för hennes tårar …

”Nu har du fått mig att grina igen!” ropade en alldeles väldigt härligt kvinna genom blåsten, när vi möttes här på ön häromdagen. Alltså, jag är så glad för hennes tårar! De kom nämligen när hon läste Ett oönskat arv. Hon blev rörd och berörd och. Ja. Hon grät. Precis som hon gjorde när hon läste Mariannes mirakel.

Fattar ni hur stort det är att få höra att min bok kan ge en sådan känslo-upplevelse? Klart att jag blir glad för andras tårar då, jag som själv älskar att bli så berörd att jag gråter (och skrattar förstås) när jag läser böcker. För ni trodde väl inte att jag är en ond själ som vill få andra att gråta av elakhet?

glad för hennes tårar, utsikt knippla, vind, vågor, hav, himmel, hyppeln — den här utsikten hade systrarna i Ett oönskat arv när de fick veta den ödesdigra hemligheten …

Vad tror ni, funkar det som säljargument: Vill du gråta, köp min bok? Och vill ni köpa min bok (eller mina böcker) till er själva eller någon annan ni tycker mycket om, så kan ni göra det här: Malins böcker. Ja, om ni inte vill ha min signatur i dem förstås, då mejlar ni mig här.

ett oönskat arv, knippla gästhamn — bär böckerna med stolthet

Vi ses snart igen, tills dess: heja alla känslor och läsare som gråter?
Kram Malin Lundskog

En hel skoldag

Skönt att Claes jobbar på restaurangen ikväll, så att jag kan gå och lägga mig tidigt utan att känna mig jättetråkig. För jag är trött. Jättetrött! Man kanske blir det efter en hel skoldag, när man inte har pluggat på sådär ungefär trettio år?

Föreläsningar, diskussioner och fler föreläsningar på Linnéuniversitetet idag (jamen, har ju glömt berätta: kom in på kreativt skrivande! Stort eftersom de har intagningsprov, så stoltserar även om jag kom in som reserv). Hela dagen har varit knökat med innehållsrika och intressanta föreläsningar och diskussioner att jag med våld försökte att öppna de där vägarna in i hjärnan som gör att allt jag hör också landar och fastnar någonstans. Kan inte ni också känna att man hör något som man kanske vill komma ihåg, men så vet man redan när man hör det att det snart är bortglömt? Det kommer liksom inte in i allt brus där uppe i huvudet? Hade jag inte antecknat hade jag förmodligen inte kommit ihåg något .

en hel skoldag, kreativt skrivande, malin lundskog, springer spaniels — Efter en svettig utomhuslunch flyttade jag och mina mysiga medstudenter in på köksgolvets svalaste hörn

Anyway, ett nytt liv i livet är i full gång. Ett liv jag när året började inte hade någon som helst aning om att jag skulle leva. Universitetsstuderande igen liksom. På två skolor (Umeå också) … Trött. Och glad att följer med på mina egna ingivelser.

Vi ses snart igen. Tills dess? HEJA OSS!
Kram Malin Lundskog

Restaurangen Claes är på är Two fat pigs, som han driver tillsammans med ett härligt gäng och där bryggeriet vi är delägare i också ligger. Ett liv vi inte heller hade någon aning för ett par år sedan …

Ny recension av Ett oönskat arv

”Man skrattar, drar gråa hårstrån och funderar över livet utifrån den här berättelsen”. De orden skriver bokstavligttalat i en alldeles ny recension av Ett oönskat arv. Fattar ni hur glad jag blir? Det är ju precis så jag vill att det ska vara. Kul och allvarligt. Och några frustrerade hårdragningar på det. Wow!

Hela recensionen lyder så här

”Att Malin Lundskog gillar hav, klippor och öar är ingen hemlighet och förmedlingen av den kärleken är tydlig i hennes böcker. Det här är den andra, fristående, delen om Göteborgssystrarna och den har samma känsla av komplicerade familjeband som i Mariannes mirakel. Med humor, svärta och djup serveras en familjehistoria som tilltalar både en feelgoodälskare och för någon mitt i livet. Man skrattar, drar gråa hårstrån och funderar över livet utifrån den här berättelsen.”

Som Cilla och jag sa i vårt senaste poddavsnitt så är det ni som betyder mest. Ni som läser. Och när någon som läser och skriver så här fint om det jag skriver, är det nästan så att jag får energi att sitta uppe hela natten och skriva vidare på manuset jag håller på med nu. Men bara nästan. Herregud, vet ni hur kvällstrött jag är?

Kul är det hur som helst och tacksamheten värmer så himla skönt. Tack. (Och godnatt.)

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: heja er som läser!
Kram Malin Lundskog

Ni vet väl att ni hittar mina böcker här (och såklart i nätbokhandeln. Och på biblioteken!Vill ni läsa fler recension hittar ni dem här.

Ny säsong av Skriverier med Malin och Cilla

Om en enda vecka drar vi igång en ny säsong av podden Skriverier med Malin och Cilla. Som jag längtar. I våras kom vi fram till att vi (av egoskäl eftersom vi gillar att prata med varandra) ska släppa ett avsnitt i veckan. Tidigare har vi kommit ut med poddavsnitt varannan vecka. Dessutom vill vi bjuda på ännu mer från bakom kulisserna i våra författarliv. Med ett avsnitt i veckan istället för varannan vecka, är risken för att vi glömmer vad som har hänt sedan sist mindre.

ny säsong, färja, knippla, podd — här hade jag mitt planeringsmöte med Cilla

Och häromdagen hade vi planeringsmöte inför säsongstarten av podden. Ja, om man kan kalla ett två minuter långt (eller kort?) samtal för planeringsmöte. Fort och lätt bestämde vi i alla fall att sångerna ska vara kvar (älskar våra sång-intron). Jag har precis bestämt säsongens tema, som står i en klass för sig, he he. Hittills har vi betat av nubbevisor, namn, känslor, siffror, soundtracks of our author lives och platser. Hoppas att både ni och Cilla gillar temat som kommer nu.

Förresten, det där med planeringsmöte på två minuter. Jag gillar verkligen att jobba med Cilla, som, precis som jag, har full tillit till att det ordnar sig. Vi behöver inte veta mer än när vi ska vara redo med mikrofonerna och hur långt vi tänker oss att ett avsnitt ska bli. Resten löser sig. Ja, jag älskar verkligen att jobba så. Det enda jag behöver planera just nu är att packa ner mikrofonen, för på tisdag är jag på Fårö. Med Fåröakademin. Och skriver förhoppningsvis färdigt det manus som jag hoppas blir min fjärde roman.

Snart dags för ny säsong

En vecka till ny säsong av podden Skriverier med Malin och Cilla alltså. Vill ni lyssna ikapp er på tidigare avsnitt? Dem hittar ni (bland annat) här.

skriverier med malin och cilla, podcast, ny säsong, författarskap, författare

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: heja oplaneringen och tilliten.
Kram Malin Lundskog

Min dag i gruppen Feelgoodfredag

Vilken vecka jag har framför mig. Idag drar Claes och jag iväg på en långsam resa mot Springteenkonsert i Stockholm på torsdag. Först ska vi lämna hundarna på pensionat (och jag intalar mig själv intensivt att de åker på en rolig semester, de också), därefter hälsar vi på Stella (längtar varenda vaken sekund efter denna lilla nya människa). Sen drar vi på glamping (mer om det senare) och på onsdag är det dags för min dag i Facebookgruppen Feelgoodfredag.

Vad vill ni veta om en författare, hennes skrivande och hennes böcker?

Min dag i gruppen innebär att jag får möjlighet att berätta om mitt skrivande, mina böcker och mig själv (i relation till skrivandet). Vad skulle ni vilja veta? Om jag var någon ni aldrig hade hört talas om, vad hade ni frågat då? Om ni kände till mig (det kanske ni gör eftersom ni är här och läser), vad hade ni undrat över då? Vad vill ni veta om mig om författare, om mitt skrivande och mina böcker?

Häng med över till Facebooksidan Feelgoodfredag på onsdag, 17 juli. Då är det min dag och vem vet, jag kanske har något att komma med? Gruppen hittar ni här.

Vi ses snart här igen, tills dess: fråga på!
Kram Malin Lundskog

Köpa sill och sälja böcker

I morse tog jag först färjan för att sedan ta bussen till Hönö. Där skulle jag köpa sill och hämta min cykel, som har fått en ny växelwire, och sedan cykla hem. Det blev nästan som jag hade tänkt mig …

köpa sill, färja, knippla, öliv — På färjan från Knippla

På färjan över träffade jag en öbo som jag (faktiskt!) aldrig har pratat med förut, annat än sagt hej. Vi pratade sådär som man gör när färjan är knökfull med bilar. Kommer de att få plats när de ska hem sen, alla de som åker nu? Och så pratade vi om september, när trängseln är över och att alla säsonger har sitt fina. Och sen frågade hon om jag ville ha skjuts till Hönö, för hon hade bilen parkerad på andra sidan och en stund över.

Jag hoppade in i hennes bil och vips började vi prata böcker. Inte på mitt initiativ utan för att hennes ljudbok gick igång och ingen av oss kunde stänga av den. Ja, men ni vet. Hyrbil. Man har ju ingen aning om hur allt funkar i en bil man inte är van vid. Och hur som helst: vi pratade böcker. Jag nämnde något om podden Skriverier med Malin och Cilla. Och det var då det hände:

Är du författare?????

Ja, hon skrek nästan ut orden. Är du författare??? Jag erkände direkt (herregud, det är ju lika roligt att prata om sitt författarskap och böcker som nyblivna föräldrar tycker att det är att prata om sina barn) och sen fortsatte vi att prata böcker. Mina böcker. Vi var nog lika till oss båda två. Hon över att köra runt med en författare i bilen (= helt vanlig människa som skriver böcker) och jag över att hon blev så till sig. Och över att hon ville köpa mina två böcker, Mariannes mirakel och Ett oönskat arv.

Väl framme på Hönö fick jag en härlig stund i solen med min stickning och kaffet jag hade med mig innan jag fick köpt midsommarsillen. Cykeln? Den står kvar på Hönö, för cykelfixaren hade visst stängt idag …

köpa sill, sticka, malin lundskog — på en plats i solen, med kaffe och stickning gör det ingenting att jag får vänta på att fiskaffären ska öppna

Slumpen är ingen tillfällighet

Slumpen är ingen tillfällighet, det var väl någon mening med att just vi två skulle välja just den färjan, just den här dagen? Visst är det härligt med sådan här möten, som blir så himla fina och som man inte har någon aning om att man ska få vara med om?

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA oväntade möten. Nu går jag och levererar böcker.
Kram Malin Lundskog