författarskap

Den bittra giftasteorin i Ordet är mitt

Nu är det här, det allra första riktiga avsnittet av podden Ordet är mitt. Den bittra giftasteorin, lockande titel, eller hur? Vi spelade ju in avsnittet igår, med ordintresserad publik som påhejare (läs mer om det här) och trots att både Jessika och jag gör det mesta på volley får vi ändå ihop det.

ordet är mitt, podcast, den bittra giftasteorin

En av oss vill vara bitter i hemlighet, och en är livrädd för bitterhet. Vad vassa eggar och äggskärare har att med allt att göra får ni höra i detta första avsnitt. Där vi vurmar för språkets förändring, men spendera vill vi inte göra på en plats utan med pengar … Ja, just det: vi gör om svenska akademiens ordlista också. Som man ju gör i en (eventuellt) folkbildande podd.

Lyssna! Och ha det gôtt. Dina prickar över ö:et är här nu.

den bittra giftasteorin, podcast, ordet är mitt — Jessika och jag och vår nyhet: den bittra giftasteorin

Lokalproducerad litteraturfest den första dagen

Fest vi sa, fest det va. Och nu är jag hemma på ön igen. Slut, glad och tacksam efter en dag på lokalproducerad litteraturfest. Vilka författarkollegor jag har! Vilka besökare vi har haft! För att inte tala om bokköparna, Erika och gänget i bokhandeln och allt annat folk jag har mött under dagen. Och samtalen.

lokalproducerad litteraturfest, akademibokhandeln frölunda torg, författare — uppladdningssnack med Erika på Akademibokhandeln

Det är väl ingen som tror att vi författare är tillbakadragna, tystlåtna och svåra? Ja, det finns säkert sådana författare också, men vi som har planerat och råddat den här litteraturfesten är av en annan sort. En sort som har svårt att vara tyst. Som inte vill sluta prata om författarskap, skrivande, böcker, läsande och … livet. Det kanske är därför det är just vi som har skapat eventet i samarbete med Akademibokhandeln på Frölunda torg, eller vad tror ni?

barnböcker, författare, — barnboksförfattargänget presenterar sina alster (Linda Gustafsson, Beatrice Bexélius, Monica Busse)

fika, lokalproducerad litteraturfest den första dagen — Mumsig fika, där Beatrice Samuelsson (som har skrivit boken En doft av kardemumma) har bakat kardemummabullar och Maria Åfeldt Leo (som har skrivit Pensionat Längtan) har bakat vanlijdrömmar.

Vet ni, samtalen vi hade idag (programmet för både idag och imorgon hittar ni här) gjorde mig (ännu mer) sugen på att både läsa och skriva mer. Mycket mer. Precis som att jag varje gång jag är ute och pratar med folk, modererar samtal, diskuterar författarskap och skrivande blir så himla lycklig. Vill göra det igen och igen och igen. Men nu är det halvtidsvila. En välförtjänt sådan. Med havsdoft och utsikt.

utsikt, knippla, himmel, hav — kvällspromenaden med Brorsan

Liveinspelning av Ordet är mitt

Apropå att prata: vi avslutade dagen med att liveinspelade premiäravsnittet av podden Ordet är mitt, som Jessika Devert och jag drog igång i en hast. Avsnittet släpps i morgon bitti (trailern hittar ni här).

ordet är mitt, författare, podcast, lokalproducerad litteraturfest den första dagen — utsikt från poddmicken – våra fina författarkollegor som skålade, applåderade och lyssnade när vi spelade in Ordet är mitt.

ordet är mitt, inspelning podd, jessika devert och malin lundskog — jessika devert och jag, inspelning pågår

Skål o tack o gonatt🥂

106: The Lion Sleeps Tonight (wimoweh) …

Bubbel, babbel och intervjuer. Cilla har kommit till västkusten och i det här avsnittet står hon tillsammans med Malin på Bohusläns bokmässa. De pratar med varandra, träffar läsare och bjuder på fyra intervjuer med författarkollegor, mässgeneraler, hjärnforskare och tidningsredaktörer. Ett ovanligt speciellt avsnitt om författarskap, att skriva tillsammans, utbrändhet och att gömma sig i en bil med ett kollegieblock. Wimoweh!

Intervjuer med Elinor Kapp, Tina Karlsson och Elisabeth Öhman, Hedvig Söderlund och Tobias Regnéll

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bokklubbstisdag är mer än bara en bokklubb

I går var det bokklubbstisdag by Malin Lundskog (kan inte låta bli att skriva ut hela titeln på eventet, för tycker själv att det låter skitcoolt, he he). Och vilken bokklubb sen! Alltså: vi människor är fantastiska. Särskilt när vi är nyfikna och intresserade av varandra och mänskliga beteenden. Ja, och böcker såklart. Som Ett oönskat arv, vilken var boken vi diskuterade idag.

bokklubbstisdag by malin lundskog, franses, hönö, ett oönskat arv — myshörnan Emmas på Franses

hönöklåva, bokklubbstisdag, hamn — precis här ligger Franses

Franses, Hönö. bokklubbstisdag — Där uppe har vi bokklubb. I maj kanske vi kan sitta ute?

Eller … som i alla andra bokklubbar blev romanen vi hade läst till vår träff bara en utgångspunkt för samtalen som flödade iväg åt precis alla håll och kanter. Om kärlek, systerskap, språkliga förändringar, ordet kränkt och (kanske självklart just nu) Trump. Och gubbar, me too och om ö-liv, normer och levnadsvillkor. Om hälsohets och att döma andra. Och vi pratade om nyfikenhet (älskar nyfikenhet). För att nämna något av allt det vi hann att prata om under de två timmar vi satt på Franses medan solen dalade ner mot havet.

På väg hem med en färgsprakande solnedgång som kuliss (den kan ni se här) längtade jag redan efter nästa bokklubbstisdag. Ville inte att den här skulle ta slut. Hett tips till er som vill ha en tisdag utöver det vanliga ( i alla fall utöver mitt vanliga) är att samla ihop gänget och anmäla er (anmäl här) till nästa tillfälle som är den trettonde maj. Då har jag med mig deckarförfattaren Jeanette Bergenstav och vi pratar om hennes debut Syndoffer (och alldeles säkert mycket mer).

Länge leve bokklubben! Och alla människor i den.
Kram Malin Lundskog

Varje kapitel värdefullt

Idag har jag gått igenom nästan hela det manus jag skriver på just nu och förtydligat syftet med varje kapitel. För varendaste enda ett kapitel ska finnas i min (eventuella) bok av en anledning. Föra historien vidare, plantera något som kommer att vara avgörande längre fram eller presentera miljöer och karaktärer. Till exempel. Ja, som sagt. I en roman (och vilken annan bok som helst) är varje kapitel värdefullt.

Just nu är jag osäker på om alla de kapitel jag har skrivit hittills uppfyller kravet på att vara meningsfullt. Det är ju skitjobbigt om de inte gör det, för då måste jag stryka, ändra och hitta på nytt. Men om de nu inte gör det är det jbra att jag gör det här jobbet redan nu, innan jag har skrivit ända fram till slutet. Nu är jag någonstans mellan mitten och slutet och har fortfarande stora möjligheter att ändra i berättelsen. Skapa mening och mål med mina karaktärers färd.

Hur spännande är varje kapitel?

Jag har dessutom poängsatt kapitlen utifrån spänningsgrad. Inte för att jag skriver i någon spänningsgenre, med det måste ju ändå finnas någon slags spänning och motstånd i berättelsen. Vändpunkter där saker och ting ställs på sin spets och berättelsen tar en ny riktning. Scener där den (ni?) som läser inte vill sluta läsa, måste veta hur det ska gå, vill fortsätta heja på någon av karaktärerna.

Samtidigt kan det inte vara någon skyhög nivå på spänningen hela tiden. Som läsare behöver man transportsträckor för att landa och skapa egna bilder av det som sker. Balansgång, ni vet. Svårt. Och jag undrar om jag har överdrivit vikten av lugnare scener i min berättelse. Som en kompensation för att det i Mariannes mirakel och Ett oönskat arv händer massor. Hela tiden.

Ja, jag vet inte. Men jösses vad jag har jobbat med det här idag. Vet inte om det var det eller solen eller den nya sommartiden som gjorde det, men oj oj oj vad jag somnade gott i en sådan där lagom kvart ungefär ute på balkongen idag. En del av att jobba det också, eller hur?

Malin Lundskog med springer spaniel, tupplur, balkong, blå himmel, varje kapitel värdefullt — med skidoverallen som inte har hittat sin väg in i garderoben efter skidresan för några veckor sedan

Ja det var den där tuppluren som fastnade på bild, när Claes fick syn på Brorsan och mig. Den och utsikten från eftermiddagsprpomenaden. Manusarbete fastnar sällan på bild, för det är inte på något sätt lika vackert att titta på som naturen. Men, som jag hoppas att det blir lika vackert att läsa det jag skriver på en vacker dag. Håll gärna tummarna och heja på längs vägen – det hjälper!

utsikt från Knippla in mot land, solsken, hav, himmel, moln — utsikten in mot land

ravin, knippla, springer spaniel — äntligen säsong att promenera hela ön runt igen!
(för halt när det är kallt och blött)

Kram Malin Lundskog

105: Ritsch Ratsch

Cilla funderar på hur man tar livet av en vanlig person (för kommande bok, var lugna alla vanliga)? Malin tipsar Cilla om både skidliftar och segelbåtar och berättar samtidigt om att hennes barn dissar hennes tankar på att bli deckarförfattare. Annars har hon inget att berätta om sitt skrivande, för hon har skrivit exakt noll ord på en hel vecka. Cilla däremot, hon … har inte heller skrivit. Däremot redigerat. Massor! Och det går så bra. Och kanske lite för lätt?

Om det, påskgranar och att semestra på saken pratar de två författarna om i detta avsnittet av podden. Lyssna. För det är kul!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

författarskap

Liveinspelning av Ordet är mitt

Hur spännande är varje kapitel?

Footer

Malin Lundskog