författarskap

Rörlighet för axlar

Skepp ohoj alla slöfockar, den här veckan bjuder Caroline på sköna moves som ger rörlighet för våra axlar. Kolla här:

Dessutom berättar hon som vanligt att hon är en viktig, kanske till och med den viktigaste karaktären i min roman Mariannes mirakel. Nytt för dagen är att hon avslöjar hon kommer att vara viktig även o min kommande roman Ett oönskat arv. Hurra?

Ses snart igen. Tills dess: Heja Caroline?
Kram Malin Lundskog

ps. Det där med slöfockar är Carolines uttryck. Jag skulle aldrig kalla er det.

Hur lång tid tar det att redigera en roman?

Just nu redigerar jag romanen som jag hoppas blir min tredje roman. ”En feelgood i ordets rätta bemärkelse”, som min lektör Johanna Wistrand skrev i inledningen av sitt lektörsutlåtande. Jag är så himla glad för alla hennes förslag på förbättringar av manuset. Sedan ett tag är jag i full färd med att genomföra dem. Och jag förstår er som frågar: hur lång tid tar det att redigera en roman egentligen?

Tja, för mig tar det tid. Vet ni, jag är till och med stolt över att jag låter det ta tid. Eller i alla fall den tid det behöver ta, utan att jag stressar igenom texten och väljer klar hellre än bra. Och åh, vad jag tycker att det är kul att pilla och förbättra och fördjupa karaktärer, lägga till miljöbeskrivningar på några ställen och dra ifrån på andra. Stryka alla min femhundrasjutton (eller något sådant) ”ju” och andra slaskord. Ändra namn på en karaktär, ta bort en och lägga till en annan.

Jag har i alla fall fått upp farten

Under veckan som har gått har jag ändå fått upp farten på redigeringen. Eller kanske jag ska säga flytet istället, för jag är inte så säker på att det går fortare. Men det flyter på mer bekvämt. Och snacka om att jag lever mig in i berättelsen. Jag har på riktigt trott att det är sommar och stekhet sol över ön. Jo, flera gånger under veckan när jag tittat upp från skärmen och det som nog kan kallas för skrivarbubbla, eller redigeringsbubbla, har jag fått skaka på huvudet för att liksom hamna rätt igen. I vintern, snön och minusgraderna.

hur lång tid tar det att redigera ett manus, knippla, sjöbodar, vinter, solnedgång

När jag har skakat tillbaka mig till vintern går jag ut och njuter av den. Precis som jag stunden innan njöt av sommarhettan i texten jag redigerar. Platsen för njutet är detsamma i alla fall …

hur lång tid tar det att redigera en roman, is, skrivarbubbla, utsikt, knippla

Men något svar på frågan ”hur lång tar det att redigera en roman” har jag inte. Annat än att det tar tid. Och att det är jätteroligt. Ja, precis som att skriva råmanus är. Och kanske vågar jag tro på att jag är redo att skicka texten till testläsare i slutet av januari och att manuset kan gå till förlag någon gång efter islossningen och innan sommaren. Vi får väl se?

Så här skrev jag om mina manus för drygt en månad sedan.

Vi ses ju här snart igen, tills dess: HEJA att låta saker och ting ta den tid de behöver.
Kram Malin Lundskog

Enkla regler för oss som vill skriva (bra!) böcker

Enkla regler och bästa tipsen. Jag ryser och vill göra precis tvärs emot. Inte för att jag tror att jag kan bättre, utan för att jag inte tror att det finns ett enda sätt att skriva böcker på. Precis som det inte finns ett enda bästa sätt att träna eller äta på. Jag vill gärna ha inspiration och höra hur andra gör, men jag vill ha utrymme att anpassa reglerna till mig och min situation. (Bortsett från trafikregler och sjövett och andra lagar förstås.)

Därför blev jag så himla glad när jag såg de här reglerna. Eller ska vi kalla dem tiderna bästa tips?

enkla regler, författare, tips — Vet ej källan till reglerna, vet du så vill jag självklart hänvisa till rätt person. Vissa regler följer jag …

Enkla regler att följa för författare

Använd aldrig allitteration. Aldrig
Prepositioner är inte ord att avsluta meningar med
Undvik klyschor som pesten (men det där är gammal skåpmat)
Jämförelser är lika oönskade som klyschor
Var mer eller mindre specifik
Författare bör aldrig generalisera

7) Var konsekvent

Använd inga onödiga ord. Var sparsam och undvik ordbajsande. Det är bara överdrivet och tillför inget.
Vem behöver retoriska frågor?
Att överdriva är tio miljoner gånger värre än motsatsen

Bästa tipslistan, eller hur?

Ingen formel passar alla

I samma veva som jag hittade listan ovan (som är härligt omöjlig att följa) började jag läsa Robert McKees bok Story häromdagen. Jo, jag sa ju det. Jag vill gärna bli inspirerad och lära mig mer, det är de där strikta ”gör så här annars går det åt he-ete för dig-listorna” jag får rysningar av. Hur som helst, i början av boken skriver McKee att ”Story is about eternal, universal forms, not formulas.” Alltså, det där är my kind of regel. En regel (eller ett tips) som ger mig utrymme att själv tänka till och anpassa utifrån både don och person. Är ni med? Enligt Mckee (och mig då, he he) finns det alltså inte någon magisk formel för att berätta en historia.

enkla regler, Malin Lundskog läser Robert McKee — jag fortsätter att inspireras

Visst är det härligt att få tips om hur jag kan (alltså inte ska) tänka när det gäller karaktärer, dramaturgi och miljöbeskrivningar. Jag är ju bara i början av mitt författarliv och har massor att lära mig. Massor!

Men jag har mycket mer glädje av tips och regler om jag får dem i inspirationsformat och själv är vaken nog att reflektera över hur jag kan anpassa dem utifrån mina behov och önskemål. Sväljer jag en tipslista rakt upp och ner kommer jag inte att utvecklas och en eventuell förbättring blir inte långvarig. Tvärtom. Hur funkar det för er?

Ses snart igen. Tills dess: heja möjligheterna att tänka till själv!
Kram Malin Lundskog

Våra sista boktips 2023

innehåller annonslänkar för Bokus och Storytel

Till årets sista avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla hade vi som vanligt med oss varsitt boktips. Jag tror inte att jag överraskade Cilla lika mycket med mitt boktips som hon överraskade mig med sitt. Men det kanske inte är så konstigt. Jag menar, jag tipsade om Dancing queen, en helt vanligt deckare, medan Cilla drämde till med Köksalmanack. Ja, den finns tydligen fortfarande. Det här är alltså våra sista boktips 2023:

Dancing Queen av Denise Rudberg

Vilken resa tillbaka till barndomen jag gjorde när jag lyssnade (för jag lyssnade) på Rudbergs senast bok Dancing queen. Minus mord förstås. Men sjuttiotalet. Vilka miljöer hon målar upp i boken som utspelar sig i utkanterna av Geijeraffären. Karaktärerna är verkligen sjuttiotalskaraktärer, både i språk, klädsel och andra normer de rättar sig efter. Hej mansgrisar och rutten jargong, där oliktänkande inte är välkommet.

Ni som känner mig, vet ju att jag inte läser rena deckare särskilt ofta. När jag gör det är det oftast relationerna mellan karaktärerna och karaktärerna livsresa jag fastnar för. Det gör jag i Dancing queen också, även om fallet som två kvinnliga poliser ramlar in på är spännande. Snacka om att jag ser fram emot nästa bok i den här nya serien.

Här hittar ni boken på Storytel (just nu har de 50 % rabatt på 1 månad, i 3 månader Erbjudandet gäller både nya och återvändande kunder, t.o.m. 2024/01/31) och Marie Richardssons röst är helt perfekt till berättelsen. Här hittar ni Dancing Queen på Bokus.

våra sista boktips 2023, podden skriverier med malin och cilla, dancing queen, denise rudberg, boktips — Och omslaget, vilket är det skitsnyggt?!

Köksalmanack

Cilla tipsade utan att ha läst den, men har vi inte någon gång i alla fall bläddrat i en köksalmanack? Hon har fått påhälsning av jultidningsförsäljare och slog till på den här. Ska bli jättespännande att få höra om allt hon hittar i boken.

Missade ni också jultidningsförsäljarna, men blir sugna på den här? Fear not, här kommer länken till Bokus där den finns.

Trots att vi svarade på varandras frågor så gott vi bara kunde återstår en fråga: varför heter det köksalmanack och inte almanacka, med a i slutet. Någon som vet? Om inte annat fick Cilla med sig frågan som läxa till vårt nästa avsnitt. Kom ihåg att prenumerera på podden genom att klicka på följ överst i spelaren nedan, så att ni inte missar det (kommer fredagen den tolfte januari).

Vi ses snart här på bloggen igen, tills dess: go läsning och lyssning. Och kanske matlagning?
Kram Malin Lundskog

ps. Här hittar ni mer om poddavsnittet, om ni inte vill lyssna via spelaren ovan.

skriverier med malin och cilla, Malin Lundskog, Cecilia Andersson, boktips

It takes a village …

Det är inte bara barn som behöver en hel drös med människor omkring sig för att må bra och utvecklas. Jag skulle säga att it takes a village för ett författarskap att frodas. Eller, vadå? Vi skulle kanske kunna översätta den där village-grejen till alla människor oavsett ålder och sysselsättning? Vi behöver varandra. Allihop.

Men just nu tänker jag på oss som skriver. Vi sitter ju ensamma väldigt mycket. Och tycker (förhoppningvis) om att vara själva, där vi såsar runt i mjukiskläder och struntar i både kammar och deodoranter. Då är det alldeels extra underbart när det finns människor som ordnar baluns och ser till att vi får komma ur våra skrymslen och vrår.

it takes a village, Malin Lundskog, glitter — glittertema på kalaset. Jag är inte så glittrig (klädmässigt alltså, he he), tur att det är lucia

En sådan människa är en av mina vänner från Fåröakademin, Rebecca. Varje lucia samlar hon ihop ett gäng skrivande människor hos sig. Hemma hos Rebecca är det jul så det stänker om det, med tomtar och gran och ljus och glitter och i år även snö. Och framförallt är där gemenskap. Härliga och innerliga samtal (kommer ni ihåg när jag önskade mig sådana?) , glada skratt, pepp och support, kunskap och inspiration, god mat och dryck och … Ja, ett riktigt gôtt häng.

it takes a village, middagsbord, lucia, författare

Så värt att rymma hemifrån för en glittrig kväll i Stockholm och att kombinera tacksamheten av att ha en by omkring med att sitta ensam på ett tåg och i en hotellobby och skriva. Variationen, kompisar. Där har vi den igen.

Ses snart och till dess: HEJA människor som samlar människor. It takes a village …
Kram Malin Lundskog

Julmarknad hemma på ön

Idag har vi haft julmarknad hemma på ön. Och igår kväll kom regnet. (Gôtt ändå, så att vi känner oss som hemma igen här på kusten.) Oavsett väder, så var det julmarknad och jag fick låna en sjöbod att stå i tillsammans med Sture. Fatta ni myset? Spelar ingen roll att mycket av den lilla snön vi hade har regnat bort.

julgran, julmarknad hemma på ön, knippla

Sture gör oljelampor, som nog står i var mans och kvinnas fönster här på ön. Tre knop i hamna heter de, för att det är så det är. Tre knop i hamna. Fortare än så kör vi inte in i Knipplas hamn (om det inte är svinströmt och blåser aaaasmycket och båten måste ha fart för att inte driva, men säg inte det till någon …)

Enda nackdelen med den mysiga julmarknaden?

Inte för att jag tycker att vi ska leta fel. Men det är som det är på vilken julmarknad eller mässa eller annan marknad som helst: är man utställare hinner man inte gå runt och njuta av atmosfären. Jag lämnade dock min post för två snabba besök i grannbodarna och fick med mig en krans till första julen hemma i det fint fixade huset och en härhandinbunden skrivbok med pärm av handtovad ull. Så fint hantverk! Som det ska vara på julmarknader, eller vad säger ni?

skrivbok, handtovad ull, knippla — har ni sett så fin? Kerstin Hammarson har gjort den.

julmarknad hemma på ön, anteckningsbok — har ni sett så fin? Kerstin Hammarson har gjort den.

julkrans, julmarknad — o så den lilla ängeln i kransen, skapat av Anna och Malena

julmarknad hemma på ön, knippla, tre knop i hamna — o så den lilla ängeln i kransen, skapat av Anna och Malena

Tur att besökarna tar med sig atmosfären in i boa när de kommer då, för det gör de. Vet ni vad som kanske var det roligaste av allt idag? Alla som berättar hur mycket de ser fram emot min nya roman (snacka om att jag ser fram emot nästa julmarknad). Något som också var det roligaste av allt var alla som köpte romanen. För att de hade hört om alla som såg fram emot uppföljaren. Ja, det har varit en så himla rolig dag. Nu? Räkor och uppladdning inför ny julmarknad imorgon. Då är det Billdals stall som gäller kl 12-16 och Billdal är ju hemmahoodsen för karaktärerna i Mariannes mirakel. Det blir också kul!

Ses snart igen, tills dess: HO HO HO?
Kram Malin Lundskog