• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • Skip to footer
glad fri stark är medlemsprogrammet för dig, Malin Lundskog, hälsa

Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

  • Tjänster
  • Aktuellt
  • Skryt och kul
  • Bloggen
  • Poddar
  • Kontakt

hållbar livsstil

Jag körde på mig själv efter totalt hjärnsläpp …

En heldag med någon man tycker om. Är inte det en av de bästa grejerna i livet? Idag har jag haft en sådan dag med en kompis som blev lika glad av att bli upphämtad på lastmoppe, som jag över att hämta henne. Ibland känner jag mig som en riktigt öbo, med lastmoppe och allt. Men att köra på sig själv med sin moppe, jag vet inte riktigt. Vilken öbo gör det, liksom?

Jag körde på mig själv med lastmoppen, elmoped, knippla, västkusten
superglad över att få hämta upp med min lastmoped

Jo, jag körde på mig själv med lastmoppen

Efter en vilsam heldag med bad, promenad och så mycket prat att käkarna gick ur led ville jag avsluta dagen med samma glans som den började. Kommer ni ihåg mitt moppegarage? Jag skulle backa ut mopeden från det för att skjutsa min vän till färjan.

Men vi hade ju inte pratat klart! Samtidigt som jag lyssnade och pratade startade jag elmotorn. Så ställde jag mig bredvid lastmopeden, la in backen (som för övrigt tutar sådär som lastbilar gör när de backar) och gasade. Moppen backade ut med en jävla fart och jag fick totalt hjärnsläpp, får jag släppte inte gasen utan försökte hänga med. Men fick inte plats …

Köra på är väl en överdrift, men jag gillade rubriken he he. Jag klämde mig. Mitt knä fastnade mellan dörrkarmen och moppen, som fortfarande var på väg bakåt. H E R R E G U D ! Sedan låg jag där dubbelvikt i mitt lilla garage en stund, innan jag borstade av mig gruset, fick några plåster och ganska skakig körde ner mot färjan.

Hjärnsläppet, är det stress eller ålder eller lite av allt?

Slutet gott allting gott och jag haltar en del, men herregud. Värt en så fin dag som vi hade. Men det här med hjärnsläppet. Alltså. är det ett tecken på att det är läge att ta semester. Får riktigt alltså. Eller är det ålder? Har jag glömt att byta östrogenplåster? Förr var jag aldrig disträ utan hade koll på allt. Nu? Not so much och det är ju helt okej. Men när jag gör sånt här undrar jag ändå …

Aja, inget ont som och så vidare. Haltandet gör att jag är så illa tvungen att sänka farten, så det kanske var en mening med det här trots allt. Eller vad tror ni?

Och vi hade en väldigt härligt dag, min vän och jag. Väldigt.

Ses snart igen, tills dess: ett extra HEJA-rop till alla som räcker upp en hand på frågan ”någon som är disträ?”
Kram Malin Lundskog

21 juli, 2023 av Malin Lundskog 1 Comment

Plagget jag har otippat mycket glädje av på tågluffen:

plagget jag har otippat mycket glädje av på tågluffen, Malin Lundskog på färjan från Holyhead till Dublin, storskjorta denim, remake Sthlm
Här på färjan från Holyhead i Wales till Dublin i Irland. Då gjorde min långa storkjorta susen för mina bara ben.

Plagget jag har otippat mycket glädje av på tågluffen är min långa storkjorta i lapptäcksdenim. Jag har använt den som både kappa, filt och klänning. Och skjorta. Och knölat ihop den till kudde någon gång. Dessutom har jag bytt om till bad i min storskjorta som ju är stor som ett helt omklädningsrum, he he.

Jeans är ett suveränt tyg som tål det mesta och jag är så himla glad att hittade den här av gamla jeans från Remake Stockholm som designar och syr kläder av textilier som är skänkta till Stadsmissionen. Är det inte hur bra som helst?

Först trodde jag att den skulle vara onödig, eller att jag skulle vara för rädd om den. Men. Denim. Vad kan gå fel liksom? Och när jag tog på mig den över shortsen när vi lämnade Knippla upptäckte jag att det var en riktigt bra idé. För sen tog jag bara av mig den när det var riktigt varmt. Vilket det har varit på dagarna sedan vi lämnade Belfast. Visst är det härligt när man upptäcker att de kläder (eller prylar) man har är så mycket mer användbara än man först trodde? Och att lyckas åstadkomma det här med andrahands-textiliter betyder massor för mig. Och miljön, vilket också betyder mycket. För mig.

plagget jag har otippat mycket glädje av på tågluffen, storskjorta denim, remake, stadsmissionen,
En blåsig kväll i Saltburn-by-the-sea
På kvällspromenad i Inverness
plagget jag har otippat mycket glädje av på tågluffen, Malin Lundskog, Skottland, färja
på färjan från Nord-Irland till Skottland
plagget jag har otippat mycket glädje av på tågluffen, jeans, remake sthlm, storskjorta, Malin Lundskog
I väntan på nästa tåg i England
på Hamburg Hauptbahnhof
I Göteborg, innan avfärd

Tåligt och användbart till packlistan när ni vill packa lätt

Plagget jag har otippat mycket glädje av på tågluffen kommer att bli sommarens go to-plagg, det känner jag på mig. Hur som helst den här typen av plagg som funkar till så mycket, är ett hett tips till packlistan för er som vill packa lätt när ni ska ut på äventyr. Som till exempel en tågluff. En lång storskjorta eller en (tålig) kaftan, skriv upp det på listan.

Tidigare har jag tipsat om att packa lugn och nyfikenhet och inom kort kommer ett inlägg med fler packtips inför tågluffen. För det är några grejer till jag har kommit på att jag är så himla glad att vi hade med. Och en sak som vi klarade oss utmärkt utan, även om vi inte trodde det från början. Stay tuned alltså … Och tills det är dags att tuna in igen: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Malin Lundskog på färjan från NordIrland till Skottland, storskjorta denim, remake Stockholm
Det blåser på väg mot Skottland från Belfast. Förresten: mussepigg-tröjan, om vi nu ska prata kläder, är 15-20 år gammal …

PS. Ni vet väl att ni hittar länkar till alla inlägg om tågluffen här?

15 juni, 2023 av Malin Lundskog 2 Comments

Vi hittar kanske rätt på vägen till Dublin

Vi hittar kanske rätt, men jag undrar lite … Resan började nämligen med att min man körde av färjan på Hisingen och VALDE FEL FIL.

Resfeber kanske? Den här färjan har ju han kört av flera gånger i veckan i över tre år och aldrig tidigare har han valt den här filen😅

Oh well, allt ånar saj som man säger i vår hemstad (?) och efter att ha lämnat av hundarna hos en av våra söner tog vi vårt pick och pack och drog ut på äventyr. Eller i alla fall ut på stan för middag. Det stora äventyret börjar imorrn, då tåget går från Göteborgs Centralstation ut i Europa. Och kanske hittar vi rätt på vägen till Dublin, vem vet? Det börjar sådär. Vi hittade inte ens till spårvagnen. Ha ha ha.

Men vet ni, även om vi tar omvägar eller hittar nån annanstans, så är det säkert rätt. För det är väl ändå resan som är mödan värd, eller vad säger ni?

Resan mot Dublin började för drygt trettio år sen

Och vår tågluff mot just Dublin började egentligen för drygt trettio år sen, när vi nyförälskade pratade om vart vi ville i världen och vad vi drömde om att göra. Då sa vi Dublin i ungefär samma andetag, men så fattades det pengar, föddes barn och andra drömmar, borden och måsten kom emellan. Och en pandemi, för närmare än fotbolls-EM 2020 har vi aldrig varit Dublin. Men den trettiotre år långa resan har varit mödan värd, vore väl sjutton om de här veckornas tågluff inte skulle vara det?

Imorgon bitti går tåget mot Köpenhamn i alla fall. Om vi hittar det.

Vill ni hänga med på tågluffen som kanske går till Dublin? Här började den och den fortsätter både här på bloggen och på Instagram. Blir spännande att se var vi hamnar, eller vad säger ni? Jag tycker att hela grejen med att dra ut på äventyr är spännande och jag är så tacksam över att vi gör det tillsammans 😊

Ses snart! Tills dess: HEJA!

Kram Malin Lundskog

3 juni, 2023 av Malin Lundskog 1 Comment

Författarkollegor, poddpartners OCH vänner

Författarkollegor, poddpartners OCH till och med vänner. Det här inlägget är en hyllning till Cilla som är allt det där för mig. Hon som fyller femtio år idag. HURRA HURRA HURRA HURRA!

Kommer ni ihåg Nya hyss av Emil i Lönneberga? När Emil precis hade skaffat sig sin häst och skrämde vettet ur fru Petrell, ni vet. Där de här raderna finns:

när två små gossar av precis samma skrot och korn träffas första gången,

så tänds där liksom ett ljus i deras ögon”

Skriverier med Malin och Cilla, författarkollegor, poddpartners och vänner, Bjertorp slott
Här är vi på Bjertorp slott – en workation jag berättar om alldeles snart. Stay tuned …

Jag hoppas att ni alla har mött den där personen någon gång, en medmänniska som man vet att man är på samma våglängd som och som man direkt kan vara sig själv tillsammans med. Så kände jag med Cilla, även om jag sedan glömde av att vi hade träffats (vilket Cilla kom på mig med, när jag skrev om det i det här blogginlägget om vår podd Skriverier med Malin och Cilla). Vi träffades vid mitt köksbord efter att jag hade tipsat henne om bästa stället att köpa löparskor på i Göteborg. Där kom vi fram till att vi båda skrev och. Ja, vad säger man? På den vägen är det …

Författare Cecilia Andersson är både min kollega och min vän

Cecilia Andersson i poddstudion för Skriverier med Malin och Cilla, Bjertorp slott
Cilla i poddstudion vi byggde upp på Bjertorp slott, där ni vi spelade in
det femtiofjärde avsnittet av Skriverier med Malin och Cilla (släpps 26 maj)

Cilla, som heter Cecilia Andersson, är väldigt mycket av det jag inte är. Hon är ekonom, medan jag somnar av siffror. Cilla tvekar inte att ge ut sina egna böcker, utan lär sig allt (i alla fall mycket) om förlagsvärlden, papper, omslag, tryckerier, utgivning och vad det nu är mer man behöver kunna. Där är jag för bekväm (och kanske feg) för och vill hellre ha ett förlag som stöttar mig. Är det någon som är strategisk är det Cilla, medan jag kör på magkänsla och ibland kanske inte tänker längre än näsan räcker och min näsa är inte jättelång. Cilla däremot hon har en tydlig plan som hon dessutom följer. Jag är så tacksam över att få vara med på hennes resa.

Vi är olika och lika och allt är som det ska

Vi behöver inte fördjupa oss i det, för vi har fler likheter än skillnader och vi får varandra att skratta. Kommer jag på en galen idé är Cilla snabb som sjutton med att säga ja. Och vi peppar och inspirerar varandra till stordåd. Vem mer än Cilla skulle jag våga säga att jag faktiskt vill bli världens bästa författare till? Hon säger samma sak till mig och med hennes strategiska förmåga och min magkänsla är chansen stor att vi tar oss åt det hållet. Men, hallå! Tro inte att vi inte är ödmjuka. Det där med världens bästa ligger det mängder med humor och ödmjukhet i.

Cilla är just nu på äventyr med sin familj. Jag hoppas att de firar stort, för sedan har hon fullt upp med att spela in säsongens sista poddavsnitt tillsammans med mig. Och att skriva färdigt sin tredje spänningsroman i Västervikserien. Vill ni säga grattis till Cilla gör ni det på hennes Instagram

Vet ni, ni kan få säga grattis till mig också. Inte för att jag fyller femtio, det gjorde jag för snart fyra år sedan och har skrivit om det här. Utan för att jag har Cilla i mitt liv menar jag. Tack på förhand för kommentarer här, eller för att ni gör det på mitt Instagram-konto. Allt funkar!

Författarkollegor, poddpartners OCH vänner

Tillbaka till det här med författarkollegor, poddpartners OCH vänner. Visst är det fint med människor som man hittar det där lilla extra i och tillsammans med? Att vara kollega med någon och samtidigt kunna dela det där man delar med vänner. Jag gillar den all inclusivelösningen, precis som jag gillar mina vänner som jag inte är kollega med. Vänner är bra. Punkt. Och kollegor man tycker om. Eller vad säger ni? Förutom hurra för Cilla idag och för mig som har henne i mitt liv.

bok- och poddfestivalen i Norrköping
hurra för ny bok!
bokmässan i Dalarna

Vi ses snart igen, då ska jag berätta allt om konferensen på Bjertorp slott och annat kul. Tills dess: HEJA!

Varma kramar Malin Lundskog

24 maj, 2023 av Malin Lundskog 2 Comments

Den perfekta starten på året, finns den?

Den perfekta starten på året pratar vi om i årets första avsnitt av podden Mitt perfekta liv. Är det nyårslöften, riktningar och mål som gäller? Måste man rivstarta eller kan man smygstarta? Förresten, måste man ens göra något bara för att det är nytt år? Och vilken av alla varianter är perfekt? Allt detta och mycket med hinner vi med under de trettio minuter avsnittet pågår.

den perfekta starten på året, mitt perfekta liv, podcast, nyårslöfte, mål
bara undrar …

Viktoria berättar till exempel att hon ska sluta snusa och testa hypnos. Hon hoppas till och med att hypnosen är som den var i Kalle Anka-tidningarna, med virvlar framför ögonen ni vet. Jag är funderar över det kloka i att just i januari ta tag i livet, vanorna och drömmarna. När vi är som allra tröttast.

Den perfekta starten på året

Vill ni lyssna på avsnittet direkt gör ni det via länken nedan. Ja, eller i er vanliga poddapp förstås.

Den perfekta starten på året

Så många frågor och kanske några svar. Den som lyssnar får se, he he.

I avsnittet filosoferar vi också kring nätverkande. Är det som företagare (och människa!) smart att bara nätverka med de man tror har en direkt effekt på ens företag (eller liv!) eller kan den man minst anar visar sig bära på den största skatten? Gissa vad vi kom fram till …

den perfekta starten på året, mitt perfekta liv, podd, podcast, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson

När jag klippte avsnittet kom jag på att jag har en övning för er som vill hitta skatterna där ni minst anar det. Här kommer ett bonustips:

BONUSTIPS! En övning i att hitta skatter

Vill du träna på att vara öppen för att se alla människors värde? Här är ett tips på övning som jag gjorde när jag gick utbildningen Personlig utveckling genom mental träning, PUMT, på Ledarhögskolan:

  • Skriv ner eller tänk på en person som du absolut inte tror kan lära dig något. Kommer du inte på någon, så välj den du tror har minst att lära dig).
  • Skriv ner vad den personen kan, vet och gör. Allt!
  • Och hokus pokus – skriv ner vad du kan lära dig av den personen. Hittar du fortfarande inte något? Gå vidare till:
  • Fortsätt att skriva ner vad den personen kan. Vet. Gör. Känner. Är.
  • Nu då? Hokus pokus …

Nästa gång du möter någon som du kanske inte tror kan tillföra ditt liv något har du kanske öppnat upp för möjligheten att det finns en dold skatt där. Oj, vad jag hade kul när jag gjorde denna även om det var skitjobbigt i början. För hur kunde jag döma ut någon på förhand? Förresten, om alla andra kan tillföra ditt liv något, tänk vad du kan tillföra dem?

Happy lyssning och HEJA alla perfekta.
Ses snart igen, kram Malin Lundskog

Vill ni läsa om våra tidigare avsnitt gör ni det här: Mitt perfekta liv! Vill ni lyssna på alla avsnitt hittar ni dem här: Mitt perfekta liv inklusive Min perfekta kropp

13 januari, 2023 av Malin Lundskog Leave a Comment

Det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften

Nytt år. Va? Redan? Jag som inte har hunnit med varken det ena eller det andra, inte fått koll på det tredje och inte är heeelt på det klara med vad 2023 innebär för mig. Vad jag vill att det ska innehålla. Eller vem.

Och allt det där är precis som det ska. Jag behöver inte kickstarta igång nya år eller ha nyårslöften jag ändå inte håller. Jag menar, rivstarter och nyårslöften har en tendens att skita sig. Det vet jag av både egen och andras erfarenhet (mer om självsabotage och allt eller inget här och om brutna nyårslöften här).

Just nu ligger det nya året som ett oskrivet blad. Sådär snyggt och fyllt av alla möjligheter i världen. Ja, ni vet. Som den där första sidan i en ny anteckningsbok. Man vill liksom inte börja skriva i den, för tänk om man börjar på fel sätt? Eller skriver fult? Men hörni, året börjar nu oavsett om vi är redo för det eller ej. Lika bra att hänga med va? Även vi alla kan ta det i vår egen takt.

Nytt år är som oskrivna blad i en ny fin anteckningsbok

Nya år och nya anteckningsböcker har också det gemensamt att de blir påbörjade. Året utan att vi kan göra något åt det i och för sig, men det här är ändå en jämförelse jag är himla nöjd med, så bare with me. Nya år och nya anteckningsböcker blir använda. Och ibland kanske slarvigt hanterade med stress och kaffefläckar, ibland inte hanterade alls. Typ bortglömda.

Men när den där sista dagen på året kommer eller den sista sidan i anteckningsboken är fullklottrad, då är jag ändå glad att jag hade dem. För utan årets gång inget liv. Och precis som i livet under året, i anteckningsboken ryms allt det där röriga i livet sida vid sida med klarheter. Utveckling. Insikter. Och påminnelser om jag tamejtusan är och gör mitt bästa, även om mitt bästa har riktigt jävla låga nivåer ibland. Så har också året rediga lågvattenmärken. Som krig. Nedbrunna drömmar. Manus som inte blir antagna.

De mest obegripliga sidorna i anteckningsboken skulle jag kunna riva ut om jag vill. Om jag vill … Är inte säker på att jag vill det. Utan dem ingen rättvis utvärdering. Utan de sämsta dagarna på året, eller de mest osammanhängande och oläsliga sidorna i anteckningsboken kan jag ju inte se allt jag går igenom för att vara och bli den jag vill. Och det vill jag kunna. Ju. Vi måste nog igenom en del skit, idiotiska tankar och ofokuserade dagar för att inse vad som hjälper oss vidare, tror ni inte det?

Jag smygstartar året med kreativt mod

De senaste åren har jag vägrat nyårslöften. För mig passar det mycket bättre med manifest (visst låter det storslaget?). Eller intentioner. Ledord. Teman. Ja, som en mental mini-visionboard med kraftfullt innehåll som sätter mig i rätt riktning och ger livet flexibilitet. Som gör att jag inte måste ha vägen klar för mig, inte de exakta resultaten jag vill nå utan mer känslan jag vill att livet ska ha och hur jag kan bidra till den känslan, för både mig själv och andra. Ja, för det där med andra är viktigt tycker jag. Jag vill att min intention ska göra skillnad för både mig och andra. No woman is an island och så vidare. Och i år lutar det åt att min intention kommer att handla om kreativt mod. Va? Skrev jag just ut det?

Har knappt vågat erkänna det för mig själv. Men. Ja. Kreativt mod. Så där lagom luddigt än så länge. Men ändå ord som gör att jag kommer att ha ögonen mer öppna i en viss riktning. Som får det att pirra gôtt i magen. Men, det där kommer jag tillbaka till. Eftersom jag väljer bort kicktartande av både nya år, nya intentioner och nya vanor så smygstartar jag. Med den diffusa inramningen kreativt mod. Och tilliten till att det klarnar längs vägen.

Var inte försiktig med vad du önskar

Och vet ni vad? Förra året var mitt manifest utrymme, som ni kan läsa om här. Ibland undrar jag om det är därför restaurangen brann ner? För att jag manifesterade mer tid (=utrymme) att skriva. Herrenaddå. Sa ju att det funkar, he he. Men, hoppas inte såklart att det funkar riktigt så bra. För vem sjutton vågar önska sig något om det har den effekten? Nej, jag tror inte att vi ska vara försiktiga med vad vi önskar.

Det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften

Snart ska vi gå vidare i den stora ”så här skapar du ditt 2023-skolan” som jag inledde under rubriken Gör det här innan du sätter riktningen för 2023. Ville bara önska gott nytt år först. Och säga att oavsett om du har ett bästsäljande manus eller hälsosammare vanor på önskelistan på året, så ta´t lugnt. Det blir som det ska. och det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften. Lovar!

det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften, malin lundskog, författare, mål, intention, manifest
gott nytt år från årets första morgonpromenad
(ja, hönsestriks-vantar från förra året och egenstickad mössa från för ungefär tjugo år sedan)

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA dig och det nya året!
Kram Malin Lundskog

1 januari, 2023 av Malin Lundskog 1 Comment

  • « Go to Previous Page
  • Page 1
  • Interim pages omitted …
  • Page 6
  • Page 7
  • Page 8
  • Page 9
  • Page 10
  • Interim pages omitted …
  • Page 16
  • Go to Next Page »

Primary Sidebar

Bloggen

Bloggen

  • En av många utenätter den här månaden
  • Bokträff med frukost inför Låna & Läs 26/27
  • Vi har skapat en bokboa
  • Jag tog springnota från Christina Larssons bokrelease
  • Bokdagar i Dalsland och modiga bokköpare
  • Alingsås Tidning recenserar Min sämsta väninna
  • Hoppas att Min sämsta väninna säljer sig dyrt
  • Vilken fin recension!
  • Tidningen Allas tipsar om Min sämsta väninna!
  • Fixar fredagsmys i mejlkorgen utan att veta vad jag gör

Footer

Malin Lundskog

Malin Lundskog, författare, porträtt i Knippla gästhamnHej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.

Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.

Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.

Instagram »
Facebook »
hej@malinlundskog.se

En hemsida från Everday