Knippla

Fin artikel i Må bra om min sorts skogsbad

I våras ringde en journalist för att prata skogsbad med mig. Först ville jag hänvisa journalisten vidare eftersom jag inte direkt skogsbadar längre (har ju gjort som ni kan läsa om här och här. Men så började vi att prata. Om naturen. Hur mycket naturen fortfarande betyder för mig. Och att jag aktivt söker upp mina stunder i den för att varva ner, få energi, känna mig hållen, hitta kraft och landa. Ha tid att tänka klart mina tankar. Av det samtalet blev det en fin artikel i Må bra om min sorts skogsbad. Vill ni läsa kan ni göra det här, under rubriken Malin använder naturen som rehab

Naturen gör gott oavsett natur

Naturen gör så himla gott och inte kan jag hjälpa att det inte finns någon skog på Knippla? Här finns gott om tallar, men att kalla dem skog är nog överdrivet. De flesta av dem är dessutom vindpinade, låga och krokiga. De få rakryggade furorna, de hänger vi våra hängmattor i Agneta och jag, när det är dags för en utenatt i månaden (som ni kan läsa mer om här).

fin artikel i må bra, skogsbad fast vid havet, klippor, hav, himmel, utsikt västerut från knippla — skogsbad, havsbad … bad som bad?

Havet, vinden och klipporna – där badar jag min sorts skogsbad nu för tiden. Och även om jag inte kramar gamla träd å gör ö-naturen väldigt gott den också. Man tager vad man haver, som hon sa den där Kajsa Warg. Vilken natur tager ni?

solnedgång, orange himmel, utsikt västerut från knippla — här satt jag i helgen, på en fortfarande solvarm klippa och skogsbadade utan ett enda träd i sikte

Ut o njut där ni är, vi ses snart igen. Tills dess: HEJA naturen. Och er!
Kram Malin Lundskog

Ett nytt boulelag har sett dagens ljus

En söndag utan måsten och borden, danskurser och deadlines, det är väl just en sådan dag man startar ett nytt boulelag? Ja, det var i alla fall vad som hände här idag. Ett nytt boulelag har sett dagens ljus. Sist in heter det. Sist in betyder inte först ut i det här fallet. Hoppas jag! Sist in – laget som ger sig in i Knippla-bouletävlingarna i sommar. Boule … något jag aldrig i livet skulle börja med. Ett tydligt bevis på att man aldrig ska säga aldrig.

Det är mycket man inte har någon aning om. Inte trodde väl jag att jag skulle älska att gå en lugn morgonrunda och glo ut på detta? Men det gör jag.

utsikt från knippla, västerhavet — utsikt från morgonrundan, före morgonträningen

Jag trodde nog inte heller att jag skulle strosa runt i min lilla trädgård och njuta av tulpaner, som jag beställde och planterade redan i höstas … Men det gör jag!

Ses snart! Tills dess: heja möjligheten vi har att ändra oss.

Kram Malin Lundskog

Pensionärerna på Knippla mötte Min sämsta väninna

Idag har jag varit på det som Öckerö kommun kallar Träffpunkten – en möjlighet för människor att mötas en gång i veckan med fika, gymnastik och mellan varven någon som kommer och berättar om ett yrke/en hobby/spelar och sjunger. Idag var det jag som hälsade på bland pensionärerna på Knippla. En fin stund! Jag pratade om romanen Min sämsta väninna. Om mitt skrivande. Om varför jag flyttade till Knippla. Och jag läste högt och blev varm inombords när de skrattade, precis där jag själv tyckte att texten var rolig.

Lika mycket som jag älskar att prata om mitt författarskap och alldeles särskilt min nya bok, lika mycket älskar jag att lyssna på berättelser om livet förr. På ön. Och som de berättade. Om husförhör, om att vara en hunsad kockapojk ombord på en fiskebåt, om när de hämtade vatten i brunnen, precis där Claes och jag bor. Visst var det mycket som var bra förr, men ändå: vad mycket det är som är så mycket bättre nu.

Min sämsta väninna är fem dagar gammal och än så länge har vi det himla bra tillsammans!

Min sämsta väninna, Pensionärerna på Knippla, Föreningsgården, roman — Hon gör sig utanför Föreningsgården, där vi var idag också, eller hur?

Ses snart igen! Tills dess: heja heja nutiden. Dåtiden. Och de som har gett oss det vi har idag. Och heja oss!
Kram Malin Lundskog

Akademibokhandeln köper in Min sämsta väninna

Som om det inte räcker med att min roman har blivit centralt inköpt av Ugglan?! Akademibokhandeln köper in Min sämsta väninna, de också! Och jag är så glad över det här att jag har svårt att sitta still. Vad det innebär för mig som författare, eller snarare för romanen – men vi är hänger ju ihop liksom, beskrev jag i det här inlägget. Hurra?

Ja, som sagt: jag är verkligen så himla glad för detta. Ett minimalt steg för mänskligheten, men för mig är det ett megakliv.

Allt mellan hybris och förtvivlan

När den första vågen av hybris lade sig, efter att jag fick veta infann sig nästa känsla. Den sa att nu vill det till att det jag har skrivit lever upp till förväntningarna. OMG! Tänk om det jag har skrivit är skit? Ingen kommer att gilla? Min största succé var den innan utgivning? Gah! Fast å andra sidan kan det ju vara om nästa känsla sa mig: Om innehållet hade varit skit hade Gyldendal Astra inte tagit an boken. De hade inte jobbat så hårt med att göra ett omslag som det knappt går att inte älska (eller, vad säger ni?). De hade inte lagt krut på redigering, korrektur, sättning, författarfotografering, release och allt annat de gör för mig och min roman.

Ni fattar: bergochdalbanan som ingår i författarskapet åker jag inte med enbart under själva skrivprocessen. Oh no, den dyker upp och välkomnar mig ombord även nu. När det liksom bara är resten kvar … (OBS! Ordet bara tillagt med någon slags ironi).

Akademibokhandeln köper in Min sämsta väninna, Malin Lundskog, författarfoto, knippla, färja, klippa, dimma — Här sitter jag och väntar på Min sämsta väninna, någonstans mellan hybris och förtvivlan. Och fotot? Ett exempel på de fina författarfoton Anders Ersman tog på mig förra veckan.

Kom o köp min bok?

Sjunde maj och framåt får jag veta om mitt arbete med romanen Min sämsta väninna håller. Då hoppas jag att ni allihop ger er ut till närmsta Akademibokhandel eller Ugglan-butik och köper ert alldeles egna ex av boken. Eller varför inte ge bort den? Fatta kul att ge bort Min sämsta väninna till sina bästa vänner. Eller?

Lyssnar ni, så vet ni väl att ni redan nu kan spara ner boken i er digitala bokhylla? Gör gärna det.

ps. för signerade ex kontaktar ni mig, eller kommer till något av de event jag ska ut på. De lägger jag upp under Aktuellt här på hemsidan. Ett event som jag inte har hunnit lägga upp än handlar om just Akademibokhandeln. 30/5 är jag på Frölunda torgs Akademibokhandel och signerar.

Förlåt för eventuellt säljigt avslut på det här inlägget. Ville egentligen bara berätta om det som just nu gör mig helpirrig i magen: Akademibokhandeln köper in Min sämsta väninna. HURRA?!

Ses snart igen, tills dess: join the joyride!
Kram Malin Lundskog

En ovanligt vanlig dag

En måndag i mars. Inget särskilt med den egentligen. Jag njuter av ljuset, orkar äntligen gå upp tidigt på morgonen utan för mycket mankemang, spelar in podd med Cilla och försöker på ordning på mig själv efter helgen. En ovanligt vanligt dag helt enkelt?

Och varför jag kallar den för ovanligt vanlig är för att dagar sällan är helt vanliga. Alltid är det något som gör dagen speciell. Men idag var allt väldigt vanligt. Eller? Nej, kanske inte ändå. Ju mer jag tänker på den här dagen, desto mer inser jag att den inte är så värst vanlig. Eller så är det just det som är vanligt: att man vid en första svepande tanke över dagen inte tycker att det är något särskilt med den, men vid en närmare granskning (som vi skulle kunna kalla reflektion?) så är det något alldeles speciellt med den.

en ovanligt vanlig dag, hav, dimma, knippla — Strandskatan fastnade faktiskt här, till höger i bild, en aning ovanför den röda bojen.

Inget är vanligt när jag tänker efter …

Som idag. När strandskatorna tutade förbi oss flera gånger om under morgonrundan. Jag älskar strandskateljudet. Kanske för att det låter som våren? Och att Brorsan spontanbadade under eftermiddagrundan. Också ett vårtecken, eftersom han inte är vinterbadare. Jag fascineras av att han liksom vet att han kan gå ner i vattnet för att svalka sig.

en ovanligt vanlig dag, knippla, springer spaniel, bada — Den kloka och nybadade hunden!

en ovanligt vanlig dag, knippla, utsikt, eftermiddag

Idag gick vi också eftermiddagsrundan tillsammans Claes och jag. Det var längesedan nu, herregud vad vi jobbar olika tider och har mycket för oss på varsitt håll just nu. Har haft under en lång period. Promenaden var också årets första ute i bergen, på västsidan av ön (glöm att jag skrev det, jag vill helst ha den delen av ön för mig själv, ha ha). Det kanske inte var en ovanligt vanlig dag idag trots allt? Utan en unik måndag i mars. Värdefull! Viktig! Och vilsam i sin smygande ovanlighet.

Ses snart igen och tills dess: heja ovanligheten i det vanliga!
Kram Malin Lundskog

En ny äventyrsnatt i hängmattan

I natt har vi sovit ute igen, Agneta och jag. I våra hängmattor, på vårt vanliga ställe på vår ö. Det kanske inte låter särskilt äventyrligt? Men, kommer ni ihåg när man tältade i trädgården som barn? Eller kanske ute på gården? Tryggheten och värmen fanns på bara några meters avstånd, men äventyret var ändå närvarande? Det är den känslan det handlar om, när vi ger oss på en ny äventyrsnatt i hängmattan. Äventyr med låga trösklar är också äventyr, eller hur?

coola M, väle, knippla, hängmattor, en utenatt i månaden, en ny äventyrsnatt — inredningen klar, för en ny äventyrsnatt i hängmattan

videkvist, knoppning, knippla vår — På väg till vår basecamp för att rigga i ordning. Våren är på gång!

en ny äventyrsnatt i hängmattan, tallar, knippla — ser ni hängmattan? Very hemligt ställe ändå …

en ny äventyrsnatt i hängmattan, färja, knippla, västkusten, en utenatt i månaden — innan jag somnade igår kväll, gick färjan förbi …

Det är fortfarande ganska kyligt, så vi struntade i kvällmys med eld och bubbel. Istället sågs vi vid läggdags i går kväll och kröp direkt upp i hängmattan. Där låg vi ock pratade, tills vi ungefär samtidigt sa ”nu håller jag på att somna.” Och så somnade vi. Vaggade av en lätt, lätt vind. Vaknade en herrans massa timmar senare av att kanadagässen hade efterfest på fotbollsplanen alldeles intill vår basecamp. Sen låg vi kvar i de varma sovsäckarna och pratade om nattens äventyr. Hur vi hade sovit. Vilka ljud vi hade hört. Om vi hade lagom med kläder och annan värme. Och hur gott vi hade sovit. För det är ju det vi gör därute i hängmattan: sover. Gott! (I natt har jag inte ens varit uppe och kissat! Bara en sådan sak …)

Ja, det här var vår tjugoandra månad i rad med en utenatt. Snart två år? Herregud, vad fort tiden går när man har roligt! Alla våra utenätter kan ni läsa om här.

Årets första båttur som extra tilltugg

Som om det inte räckte med att sova ute. När Claes och jag var ute på hundrunda efter frukosten fick vi feeling och tog oss ut för att lufta båten för första gången i år. Kallt? Ja. Men härligheten i ett nytt mikroäventyr på hemmaplan slår det mesta.

malin lundskog, båt, vågor, knippla, preimärtur — flaggan i topp?

springer spaniel, malin lundskog, båttur, knippla, kallt — Brorsan, alltid i lovart med näsan i vädret!

Nu ska jag iväg och dansa hiphop – ett äventyr i sig …
Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA det stora med äventyr i det lilla.
Kram Malin Lundskog