Malin Lundskog

Göteborgsvarvet i Mölndal

Frågar du mig är det definitivt resan som är mödan värd när det kommer till löpning. Resan får gärna hålla på ett tag, får gärna ta det sakta i backarna och se sig omkring. Känna. Och den får gärna kantas av härliga möten.

Men så finns det sådana där saker som Göteborgsvarv. Du vet, världens största halvmara och kanske världens bästa publikfest? Och träning tillsammans inför varvet, där tävlingsnerverna tänds, ivrigt på-eldade av kollegor och medaljsug. För om man nu ska springa Göteborgsvarvet kan man ju lika gärna göra det så bra som möjligt? Såklart!

Under våren har jag (för tredje året) laddat upp SCA inför Göteborgsvarvet. Den resan tillsammans med dem är så mycket värd! Att se dem växa i löparspåren, se dem öka farten, hitta flytet i löpsteget och framförallt: att se glädjen! Glädjen över egna vunna segrar, över gemenskapen med sina kollegor och stoltheten över att kunna peppa någon annan – det ger mig signaler om att det jag gör är rätt. Rätt gôtt!

Löparna jag har träffat varje fredag under våren har delat många high five, kämpat sida vid sida i motvind, tränat löpskolning i hagel, puttat varandra i uppförsbackar, burit varandra i medvind, njutit av vårens första tussilago i strålande sol och skrattat åt koordinationslopp. Och de har lärt känna varandra på ett sätt som är ofrånkomligt när man springer tillsammans.

I det långa loppet hade det räckt så. Träningen är grejen som är grejen och skillnaden som gör skillnaden för hälsan. Träningen i löparspåren – DET är resan som är mödan värd, som gör dem långsiktigt hållbara, både som kollegor/medarbetare och helt fantastiska människor. Men ändå: Göteborgsvarvet. Medalj. Kexchoklad. Banan. Publik. Premiär? Personligt rekord? Det kan vara pricken över i:et. Ett sätt att fira. Så vi testade det idag. Körde genrep inför varvet. Tränade på allt viktigt, som uppvärmning i grupp, starten, high five med publiken, två broar, dricka i farten, testa tävlingsdressen, se stolt ut vid målgång. Och käka kexchoklad. ALLT satt som en smäck! De vann. Allihop. En vecka och en dag innan starten av den 21 km långa festen har de redan vunnit. Och deras arbetsgivare har vunnit (en annan historia för en annan dag, men du vet där med vikten av kondition, glädje och gemenskap på arbetsplatsen och vad det gör för prestation, effektivitet och motivation…).

Resan till ett roligare race är gjord. Nu är det bara loppet kvar och i det långa loppet är det bara en kort resa som förhoppningsvis kantas av just det där: härliga möten, glädje, goa känslor. Och kanske ett pers för den som är sugen på det… Så länge resan är mödan värd är alla sätt bra.

Göteborgsvarvarna i Mölndal

skrev Mölndalsposten om. Här hittar du den artikeln: Löpare intog centrum

Foto: Lotta Nyvall, Mölndalsposten

JAG ÄR SÅ GLAD

”Fått ta del av så mycket bra tankar… Hur jag ska komma bort ifrån ett hamsterhjul” och ”Jag är så glad att jag har gått denna kursen som passar mig perfekt just för att den varit digital” Min webbkurs liksom…

Att hitta den rätta balansen är ett blogginlägg om mig och min kurs GladFriStark. Wow! Det gör mig så oerhört glad att veta att mina tankar, min kunskap och mitt sätt att inspirera funkar. Jag utvärderar regelbundet det jag gör för att veta om jag är på rätt spår eller har halkat ur det rätta – all feed back är ju bra för utvecklingen av mig, mina tjänster och hela Hälsa mera. Men jag är inte den som är den, utan jag erkänner glatt: ett sånt här blogginlägg gör mig gôrglad! Stolt! Och laddad för att fortsätta! Värt minst en high five det här.

Min webbkurs GladFriStark börjar måndag 1/5 igen. Du hittar mer om kursen här: GladFriStark och du är självklart välkommen att hänga med!

Konsten att vingla…

Balans i livet – är det verkligen något att sträva efter? Nej, i alla fall inte hela tiden. Dels leder ständig balans ingen vart och dels är det pressande att hela, hela tiden ha balansen som mål. Så här tänker jag:

Den absolut allra största majoriteten av oss vill utvecklas. Vi vill växa som människor, vi vill vara mer tillfreds med oss själva och vårt liv, vi vill tjäna mer pengar, älska mer, ha mer ledigt, äta bättre, träna smartare, väga mindre, skratta mer, resa längre, sura kortare, frysa mindre, hoppa högre, lyckas bättre… och ska vi åstadkomma något av allt det där kan vi inte stå stadigt i den bekväma zonen. Då måste vi utmana våra vanor, strunta i normerna vi lever i och lära oss konsten att vingla. För det är en konst! Inget konstigt med det. Det blir bara konstigt att vilja det här samtidigt som vi lyssnar på allt prat om balans i livet, för det är sannerligen inte balanserat att utvecklas.

Vinglandet går att träna på: Det handlar om att lita på att tryggheten finns inom oss, vara säkra på att vi lär oss av att ta de där vingliga stegen och tro på att det är värt det. Konsten att vingla kräver mod och mod innebär att känna rädslan, men våga ändå. Och våga tro på att det i förlängningen blir någon slags balans i livet.

Det handlar om mental träning och funkar på samma sätt som fysisk träning – du använder andra muskler bara… Fysisk träning: du vill bygga starkare biceps. Då tränar du biceps. Överanstränger dina biceps på ett kontrollerat och planerat sätt. Vilar muskeln för att den ska bygga upp sig och bli starkare än den var innan träningspasset. Du äter förmodligen något som du vet är bra för dig också. Som du vet gynnar den där muskeln på armen. Efter ett tag tränar du muskeln igen, kör på med återhämtning och mat, tränar igen, vilar, äter, tränar, vil… och känner så småningom att du minsann är starkare! Du kan till och med se hur muskeln spelar i spegeln. Och det känns bra! Inga konstigheter, eller hur?! Men vad är det som är så konstigt med att tro att vi inte ska träna upp vår mentala stryka och uthållighet? Vårt mod? Konsten att vingla?

Varför tror vi att vi ska fixa alla mentala utmaningar, utan att förbereda oss för dem? Varför tror vi att vi ska lyckas lyfta värsta tunga mentala hanteln utan att träna på det? Utan att återhämta oss efteråt och utan att äta på ett sätt som gynnar vår mentala styrka? Varför är det inte lika okej att vingla mentalt som det är fysiskt? Jag bara undrar. Och jag svarar med att vi kanske inte har fattat att det r en träningssak? Vi kanske faktiskt går runt och tror att vi ska vara perfekta direkt? Utan möjlighet att uppgradera och uppdatera oss? Mmm, det verkar så, som jag skrev om i Våga vara ful

När vi ser och känner att vi behöver utsätta oss för utmaningar och överansträngningar som får oss att vingla och ändå vågar göra det, då… tränar vi på konsten att vingla. Vinglandet gör att vi lämnar det balanserade livet för en stund. Och det är okej! Så tänka jag i alla fall. Ett liv i sansad obalans, det är ett liv som verkligen bemästrar konstarten att vingla. Ett kul liv Ett coolt liv. Ett liv i vilket det är okej att vara i obalans en stund.

Vad säger du – ska vi vingla vidare en stund? Vi vet ju att vi vågar, eller hur? Vi kan konsten att slå på och av, vara ensamma och tillsammans, jobba hårt och hämta kraft. Let´s vingla!

Ses snart,

Malin

(För mig är det ganska vingligt att relaxa på gräsmattan. Jag gör ju liksom inget?!)

PS. Blogginlägg som kan kännas relevanta att läsa i samband med det här:

From Good to Great

Det är större än du tror

PPS. I GladFriStark, min webbkurs, jobbar vi en hel del med att hitta modet att vingla och skapa egna hälsosamma rutiner. Du är jättevälkommen in i den såklart!

Hälsosamma prioriteringar

Har du tänkt på hur galet det är att vi prioriterar bort det vi mår bäst av när vi behöver det mest? Helt crazy, men inte konstigt…

Det är ni du tror att du inte har tid att vila som du behöver återhämtningen, när du inte tycker att träningen får plats i schemat som energin från den kan vara som mest värdefull, när du inte orkar laga bra mat, när du väljer bort att umgås med dem du gillar och när du inte gör något av det du tycker om för att du inte… orkar? hinner? känner lust? Det är precis just i de lägena du behöver göra precis just det där: vila, träna, äta bra och njuta av kärlek och energi från våra dina vänner. Ändå väljer du bort det. Helt crazy! Men inte konstigt.

När du befinner dig i tids- och/eller energibrist går den tid och kraft du har åt till att göra det du verkligen måste (som mycket väl kan vara det du bara tror att du måste). Det är en naturlig försvarmekanism: inte ska du komma här och komma och ta av hjärnans resurser när den har fullt sjå med att få till de där måstena. Hjärnan stänger helt enkelt av det som inte är rutiner och vanor och kör på med det den är van vid. Fokus på det som den tror är viktigt helt enkelt – en del i stressmekanismen.

Därför är det så fenomenalt finurligt att träna in de goda vanor du önskar dig, de beteenden och rutiner som du vet gör dig gott och till den hälsosamt och långsiktigt hållbara människa du vill vara när det är lugn och ro omkring dig. När du har tid och energi över för att träna, oavsett om det handlar om att träna in vila, god kosthållning, fysisk träning eller att umgås med dina nära och kära. När det sedan hettar till (för det gör det förr eller senare) är det en trygghet att ha det du mår bäst som goda vanor, då tänker du inte ens på att du fortsätter med dem. Är du med?

Goda vanor och hälsosamma rutiner gör att du prioriterar rätt när livet inte flyter på så lätt. Mitt heta tips idag är att göra det lätt att göra rätt, det kan räcka med en daglig dos frisk luft, djupa andetag och en kram. Hur svårt kan det vara? Skitsvårt! Det är de små handlingarna, de som kanske verkar obetydliga när du har flyt, som betyder massor när livet bråkar med dig. Så: visst är det fett att göra det lätt att prioritera rätt?!

Heja heja dig!
Iväg och skaffa dig en riktigt god och glad påsk nu,

ses snart!

Malin

Mer om prioriteringar och stress här: Haj på daj, maj

Och här mer om det fina med rutiner: Rutiner

Fira tomrummen!

Har du tänkt på att de flesta av oss är jätteduktiga på att lägga till saker att göra när vi vill skapa förändring? Att det är svårare att plocka bort något? Dels är det sen gammalt, att vi får beröm för att vi är duktiga som gör något och dels beror det på belöningarna som kommer av att göra något. Det är när vi gör något fysiskt som hormonerna triggar igång i kroppen och belönar oss, när vi gör något som syns för andra som vi får belöning i form av pepp och hejarop och vi har alla upplevt vad som händer när vi äter en gokaka eller chokladbit – belöningen är ilsnabb!

När vi slutar göra något får vi ingen belöning, i alla fall inte direkt. Det är därför råden ofta är att byta ut vanan vi vill bli av med mot en ny och önskvärd vana, men ärligt talat: vi har redan fullt upp. Och även om den andra vanan är en god och hälsosam, så ska den stuvas in i ett liv som redan är ganska körigt.

Vi behöver träna på att uppmärksamma det vi inte gör. Lägga märke till att vi inte har ätit bullar, svurit åt våra barn eller druckit för mycket alkohol (bara exempel ju, vad du vill sluta med vet bara du). Och för att få den där belöningen som vi behöver för att vilja inte göra igen behöver fira det. Genom att fira framgångar (oavsett om de innebär att vi gör eller inte gör) vill göra om dem. Och genom att göra om dem om och om igen skapar vi tillslut en vana.

Fira tomrummen, de är lika värdefulla som de fyllda rummen för ett långsiktigt hållbart och hälsosamt liv! Håller du med?

Vi ses snart,
Malin

Här har jag skrivit mer om vikten av att fira: Yeay för alla framsteg!

PS. Vill du träna mer på att fira framgångar och få energi över redan innan semestern? Häng med när webbkursen Glad Fri Stark – med hälsan som hävstång drar igång igen 1/5!

lönsam hälsopepp

Ett träningskort till personalen löser inte hälsofrågorna på jobbet. Att träna tillsammans löser fler frågor, men inte alla. Att skratta, prata och hämta kraft tillsammans, se vikten av det man gör och den man är hjälper till ytterligare med att bygga ett lag som har plats för ett jag och ett jag som är viktigt för ett lag.

Det finns arbeten där vi inte kan planera och strukturera upp dagen som vi vill, det finns jobb som inte ger oss en chans för reflektion och så finns det yrken där vi förväntas vara glada och trevliga precis hela tiden. Och så finns det andra jobb… Det finns fördelar och nackdelar med både frihet och ansvar, med inrutade arbetsdagar och de du styr precis som du vill. Gemensamt för vilket arbete du än har är vikten av att se sitt värde och sina kollegors värde. Att ni litar på varandra och att ni skapar arbetsglädje. Glädje är inget att skyffla under mattan och inte skaka fram förrän sen. Då. När ni har tid över. Det är något ni skapar. Tillsammans. Det ligger inte på en enskild chef eller någon ensam anställd, det är allas ansvar!

Arbetsglädje kommer oftast inte av sig själv utan handlar om att bygga en arbetskultur som främjar den. Den kulturen kan komma från olika håll och precis som i vilket lagbygge som helst handlar det om att träna. Träna på att trivas, träna på att uppskatta varandra och träna på att både ta och ge ansvar för bygget. Och du: det är en ständigt pågående process med ständiga uppgraderingar – det blir inte perfekt med en gång. Eller så blir det det? Kan ju vara värt att testa…

I förra veckan pratade jag med ambulanssjukvården i Halmstad om det här under rubriken Glad Fri Stark – för laget och jaget Det slutade med många aha-upplevelser och glada skratt och jag hoppas att det slutet är början på en härligt hälsosam process för det härliga gänget. Jag hejar på dem!

(att vi var på fantastiskt fina Sju sjöar gjorde sitt till. Sååå mysigt!)

Det handlar inte om vi och dem. Det handlar om alla tillsammans. Vad gör ni på din arbetsplats för att trivas och känna den där arbetsglädjen som i sin tur ger motivation som ger tacksamhet som ger lönsamhet för både laget och jaget?

Häromdagen bloggade jag om hur det du fokuserar på växer. Kan vara värt att tänka på när det gäller friskvård och hälsa på arbetsplatsen.

I Hälsan i fokus – för framgångsrika ledare får du också heta tips på hur ni kan styra arbetet för en långsiktigt hållbar arbetsplats.

Vill du också boka en föreläsning? Hör av dig – det ökar min arbetsglädje!

Ses snart,

Malin

Malin Lundskog

Footer

Malin Lundskog