Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

mod

Vi är inte för mycket

Nej, goddammit: vi är inte för mycket. Det är de som tänker för smått. Jag kunde också få för mig att jag var för mycket. Ja, ni vet, jag trodde att jag lät för mycket, skrattade för högt, pratade för för mycket, tog för mycket plats och andra påhitt. När jag i själva verket var mig själv. Och visst, jag kan prata. Massor. Låta högt. Gapskratta. Jag kan till och med sitta med benen brett isär, som vilken karl som helst. Och?

Ibland kommer det här över mig. Att vi anpassar oss till förbannelse. Är det inte en jädra skit att normen om att kvinnor ska vara små, tysta och svaga har fått och fortfarande får råda?

Jag tycker det, men under alla år som jag har jobbat med kvinnor och kvinnors välmående har frågan återkommit om och om och om igen. Kvinnor har varit oroliga över att vara för mycket. Ärligt talat, vem bestämmer vad för mycket är?

vi är inte för mycket, Malin Lundskog i regn på Knippla, gul tröja, ta plats,
Jag blir glad när lusten att ryta till väcks. Ta plats goddammit!

Om vi inte får vi höras och synas och vara oss själva, hur i hela världen ska vi då kunna göra den skillnad jag tror att vi här är för att göra allihop. Så, nej. Vi är inte för mycket. Det är de som tänker så, som tänker för smått. De och gamla ingrodda normer om kvinnorollen (och andra roller som har förminskats genom tiden).

Idag är (också) en perfekt dag att ta plats, skratta högt, prata massor och vägra skärpa oss. Idag och alla andra dagar. Eller vad säger ni?

Ses snart igen hörni. Tills dess: HEJA ER!
Kram Malin Lundskog

PS. i flera av avsnittet till podden Mitt perfekta liv pratar vi om normer och mod att ta plats. Här till exempel.

Den bästa versionen av mig själv är den jag är. Eller?

Den bästa versionen av mig själv eller mitt bästa jag. Eller till och med jag 2.0. Ärligt talat, måste vi förändras för att bli den bästa versionen av oss själva? Vad är det som får oss att tro att de vi är just nu inte duger?

den bästa versionen av mig själv, podcast, podd, Malin Lundskog, personlig utveckling, reflektion
podd-avsnittet om att vara sitt bästa jag

Jag har tröttnat på det och undrar om det handlar om acceptans. Ja, som det brukar göra … Är vårt bästa jag kanske inte är det norm-perfekta, som vi tror att vi vill nå, utan det som är hela vårt jag. Med skit och eländiga sidor också. Vad tro ni?

Vad vi tror kan ni höra i det åttonde avsnittet av podden Mitt perfekta liv! I det här avsnittet diskuterar Viktoria Davidsson och jag om världen blir bättre för att vi har perfekta liv. Och vi frågar oss återigen: vad är perfekt?

Jag behöver vara rädd …

Dessutom berättar Viktoria att hon är en diamant och vi får svar på hur det går med hennes satsning på att sluta snusa. Allt detta och faktiskt lite till hinner vi med på mindre än trettio minuter. Lyssna om ni hinner. Och om ni vill förstås!

g, podcast, mitt perfekta liv, Viktoria Davidsson
(nästan) ett direktcitat från avsnittet …

Förresten, en av de fina effekterna av våra avsnitt tycker jag är att de väcker tankar till liv som lever kvar länge efteråt. Jag går fortfarande och stoltserar med Vickans synpunkt om att jag är perfekt när jag är rädd. Bara en sådan sak … Det gör ju att när jag är rädd och alltså den bästa versionen av mig själv, så vågar jag mer. Och kommer ni ihåg vad jag har för ledord i år? Jo, modigt kreativ.

Lyssna på avsnittet här nedan, eller i din vanliga podd-app.

åttonde avsnittet av podcasten Mitt perfekta liv!

Fler av våra avsnitt hittar ni på samma ställen, här länkar jag till blogginläggen om Mitt perfekta liv!

Jag hoppas att vi ses snart igen och tills dess HEJAr jag på er, allihop.
Kramar i massor Malin Lundskog

Jag slutar när vi är som bäst allihop

Jag slutar när vi är som bäst, både medlemmarna i mitt onlineprogram GLAD FRi STARK och jag. Hur jag nu kan veta det förresten? Men även om vi inte är bäst, så är vi ju bäst just för stunden och jag vet att kvinnorna som har hängt med mig i flera år nu är väldigt redo att att sköta sig själva. Och jag är redo att öppna nya dörrar i livet. Eller kanske snarare ha tid med några redan öppnade som jag vill utforska mer. Vad finns bakom dörren till mitt författarskap till exempel? Och dörren som det står skribent på, den har jag än så länge bara hittat nyckeln till. Inte öppnat …

Jag stänger dörren till GLAD FRi STARK som under flera år har varit min stolthet. Som en trygg hamn för samtal om allt där dömande inte existerar. Och jag slutar när vi är som bäst. Eller jag slutade, för vi hade avslutning för en vecka sedan. Idag är första torsdagen på jag vet inte hur många år som jag inte träffar kloka, nyfikna, starka kvinnor som inser att de är värda all kärlek och utveckling i världen.Och det är precis som det ska med första gånger, avslut och nya börjor: läskigt pirrigt, vemodigt och alldeles … alldeles underbart!

jag slutar när vi är som bäst, Malin Lundskog, författare, Glad Fri Stark, hälsa, online, Knippla
huuuuuur fina?

”Jag är vansinnigt klok”

För en vecka sedan drack vi champagne och jag fick de här fina blommorna. För en vecka sedan uttryckte en av medlemmarna att hon ville ha en t-shirt som det står ”vansinnigt klok!” på. En av de andra sa att hon har lärt känna sig själv genom oss andra. Och någon sa att hon nu kände sig trygg tacksam och jävlig glad. Inte konstigt att jag fällde en tår då, eller hur?

jag slutar när vi är som bäst, glad fri stark, Malin Lundskog, författare
vad säger ni om tishan?

En av de stora fördelarna med att leva nu är att det faktiskt står oss fritt att välja. Och välja om. Att testa nya vägar, öppna nya dörrar och stänga gamla. Kanske visar det här sig vara rena rama galenskapen, men som med allt annat vi gör i livet, så är jag säker på att jag kommer att lära mig något i alla fall. Och är det något jag aldrig vill sluta göra (såvitt jag vet just nu) så är det att lära nytt. Att utvecklas och utforska. Vad säger ni, är vi färdiga med vår utveckling någon gång?

Och en parentes apropå nyfikenhet och lära nytt: jag har hittat in på TikTok. Ni som är där är självklart mer än varmt välkomna att följa mig där. Min plan just nu är att där är det enbart författarskapet som gäller. Och en del ö-liv på det …

Ses snart igen, tills dess:
varma kramar Malin Lundskog

PS. min bok GLAD FRi STARK finns fortfarande kvar, den hittar du mer om här.

En schysst egoist bryr sig om både andra och sig själv

En schysst egoist, vad sjutton är det? Jo, en schysst egoist är en som lyssnar till sin intuition, har mod att följa sin passion och som tar eget ansvar. Hon lever livet och viker inte undan för motstånd. Hon tänker snabbt och svarar långsamt, vågar visa sig sårbar och be om hjälp. Dessutom fyller hon livet med sådant som gör henne go o gla. Som gör det svåra lätt. Och hon tar ansvar för sig och sitt liv.

en schysst egoist, intuition, mod, passion, eget ansvar, webbkurs, online, samarbete

Blir en diplomerad schysst egoist

Dessutom är den schyssta egoisten en helt ny webbkurs som jag precis har lanserat tillsammans med tre andra kloka företagare. Företagare som bryr sig och som vill väl. Företagare med massa erfarenhet, kunskap och stora hjärtan. Vilken grej att få samarbeta med dem! Och wow för att vi nu har slagit våra kloka huvuden ihop och skapat fyra veckor för dig som vill bli en diplomerad schysst egoist.

Här hittar du mer om kursen

Möt förebilden Egoista Svensson

Möt förebilden och inspirationskällan Egoista Svensson, som egentligen är som vem som helst av oss. Ja, ni vet: en helt vanlig kvinna i sina bästa år. Men! Hon har knäckt koden. Hon har vett att ta på sig sin superhjältinnemantel och göra det som behövs för att leva livet. Egoista lyssnar på sin intuition, hon har modet att följa sin passion och hon tar eget ansvar. Du träffar dels på henne i kursen, men hon har också skapat ett eget instagramkonto där vi hoppas att hon kommer att dela med sig av sina erfarenheter. Både de lyckade och de mindre lyckade …

Egentligen höjden av hållbar hälsa det här. Att bry sig om sig själv utan att det tär på andra och att bry sig om andra utan att det tär på en själv. Snarare tvärtom. Att vara en sån här schysst egoist är win win på så många sätt!

Här samlar jag mina onlinetjänster, för er som vill läsa mer om dem: webbkurser

Vill du veta mer om mina samarbetspartners? Här hittar ni dem:
Dorotea Pettersson, Eva Svärd, Kicki Westerberg

Och mig vet ni var ni har hoppas jag 🙂 Ni vet väl att jag blir superglad för kommentarer och frågor på mina inlägg? Eller att ni klickar i tummen upp längst ner i inlägget? I alla fall om ni gillar det …

Vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
M

Hejsan tjejer är ni klara att älska er själva?

Hejsan tjejer är ni klara?! Jajamensan fattas bara, hälsar jag. Och jag menar faktiskt allvar med frågan. Jag har ställt mig den länge. Faktiskt i princip ända sedan jag började jobba med hälsa och det är … längesedan! Dessutom har jag ställt frågan till alla de kloka kvinnor jag jobbar och har jobbat med (okej, kanske inte alla, men du fattar …) och de tjejer, kvinnor, tanter och män jag har träffat idag.

Är vi klara?!

Är vi redo att stå upp för oss själva, ta plats i våra egna liv och att göra allvar av våra tankar och lustar om att njuta av livet, leva hälsosamt och älska oss själva? Jo, jag vet. Det spontana svaret hos de flesta är: Jajamensan fattas bara🤘🏻 Men … Jo, det finns ett men. Men, när det kommer till kritan så är vi inte klara (nu snackar jag de flesta jag träffar, det kanske inte gäller dig). Vi tar oss inte den tiden vi behöver för att träna, vila, umgås och göra sånt vi mår gôtt av. Vi ska bara … först. Och ta det sen, när … Mmm, det hade varit kul, men … Och så kan man väl inte göra, vad ska folk säga, jag får dåligt samvete, inte ska väl jag och en massa annan skit lurar vi i oss själva.

Och så tror vi att vi gör dem vi älskar och bryr oss om en tjänst. Genom att inte bry oss om oss själva. Sicken lögn! Sicket sabb!

Var är brudarna?

Den här frågan fick ny luft under vingarna när jag spelade padel på lunchen idag. Vi hade fullt sjå med att få ihop fyra tjejer, medan gubbsen knappt får plats för att de är så många. De fyller bana efter bana. Visst, procentuellt sett är de kanske fler som vill spela, men ändå … När jag pratade med dem om det sa de ungefär som så att vi kvinnor är så jävla rediga och tar så stort ansvar för allt och alla. Att vi har dåligt samvete till både höger och vänster. I onödan …

Alla och allt har sina fördelar. Kvinnors samveten behövs för en bättre värld och den frågan återkommer jag till. Den är för viktig att för att inte återkomma till. Men idag handlar det om frågan om vi är redo att älska oss själva, njuta av livet och ta plats i våra egna liv. Självklart är den frågan större än att kunna spela padel på lunchen – det är bara ett exempel. Självklart är inte alla kvinnor på ett sätt och män på ett annat, men jag tillåter mig att generalisera. Min blogg ju, he he …

Men, whatcha say: HEJSAN TJEJER E NI KLARA?!

hejsan tjejer är ni klara, självkärlek, Malin Lundskog, hälsa

Vill du ha hjälp att bli redo eller hålla dig kvar i redo-zonen? Häng med i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK – oj vad vi tränar på självkärlek där!

Berätta gärna om du är redo att ta plats i ditt eget liv och älska dig själv – finns ju hur mycket som helst att säga om det här.

Ses snart igen,
tills dess häng gärna med mig på Instagram:
HEJA HEJA DIG!
Kram M

Därför ska du våga vara uppe i det blå

Därför ska du våga vara uppe i det blå: för att det är där det händer! Uppe i det blå föds de härligt galna tankarna. Du vet de som är så lätt att förkasta eller glömma bort. Ja, om vi inte förverkligar dem alltså! Där uppe i det blå är allt, eller i alla fall det mesta, tillåtet och vi vågar tänka stort och utan begränsningar. Och det är jätteokej att vara där uppe mellan varven. För att utmana dina gränser och se nya möjligheter. Skidäventyret kom till efter en tripp uppe i det blå, det är jag säker på – även om jag inte vet …

här uppe i det blå verkar solen alltid lysa …

Öppna och stänga dörrar

Det är också där uppe i det blå som tankarna på vilka dörrar som ska stängas och vilka som ska öppnas börjar gro. När de har grott ett tag har vi oftast kommit ner på jorden igen. Här är det oftast inte lika lätt att stänga dörrar, vi är ju rädda att missa något av det som finns. Att såra någon eller att inte ha samma trygghet som vi har nu. Nere på jorden kommer oftast en drös självsabotörer fram och pratar ner oss genom att visa att det där nya nog inte är för oss. Eller att vi kanske behöver analysera det hela lite till, vänta till efter semestern eller göra allt det där vi bara ska göra först …

Självsabotörer har jag skrivit om förut, det kan du läsa om här bland annat: Allt eller inget, från sabotage till succé och om du söker efter ordet självsabotörer här på bloggen

Jag har vågat vara uppe i det blå

⁣⁣Som jag skrev högre upp så är jag ganska säger på att skidäventyret som jag nu är ute på kom till efter en tripp uppe i det blå. Jag har glömt alla vändor nu, men jag vet vilka dörrar jag har stängt för att göra det här möjligt. Det finns mycket både roligt och lönsamt bakom de stängda dörrarna, som till exempel mina årliga löparläger på Vrångö.

Inga fler löparläger …

Jag har drivit löparläger på ön där solen alltid skiner i Göteborgs södra skärgård i flera år. Så kul jag har haft! Så många härliga löpare jag har sprungit med. Och så rätt det har känts att köra läger för löpare dit det är enkelt att ta sig på ett miljövänligt sätt. Mina deltagare har tagit tåg från andra delar av Sverige, sedan spårvagn till färjan och väl ute på ön har vi sprungit. Och badat i havet. Såklart! Och njutit av spring i benen, träningsvärk och mängder med härliga skratt. Vi har bott på superfräscha Kajkanten, rekommenderar varmt!

Ingen mer Glad fri stark på Masesgården

Under några säsonger har jag haft kursen Glad fri stark på Masesgården. Galet vackra Masesgården! Med den galet goda vegetariska maten och de fina människorna som bjuder både sig själva och oss andra på sig själva. Härliga deltagare, storslagen natur och Siljan att bada i.

Nej tack till föreläsningar

De senaste månaderna har jag tackat nej till jätteroliga föreläsningsförfrågningar. Efter att jag har föreslagit webb-föreläsning förstås, men den gubben har inte gått hem. Alltså: jag älskar att prata om mindset, goda vanor, myrstegsrevolutioner och hälsa i största allmänhet inför folk. Jag har vacklat. Är det värt det? Ska jag inte stanna hemma och föreläsa? Det är ju både kul och har tidigare varit en viktig del av min omsättning. Varför ska just jag våga vara uppe i det blå? Men … jag vågade stänga den dörren också. Så värt!

Mindre träning på företag

Oj, vad jag har sprungit och tränat med företagsgrupper i Göteborgskrokarna. Inomhus och utomhus. Inför Göteborgsvarvet, vårruset och för den allmänna hälsans skull. Morgon, middag, kväll. I flera år. Jag tror ärligt talat inte att jag någonsin har haft tråkigt på något av de här passen. Jag tror inte heller att deltagarna har haft det. träna tillsammans är gôrkul! Och teambuildande. Men, nu har jag ett fåtal grupper kvar som sköter sig själva under mitt skidäventyr. Det är en chansning – de kanske upptäcker att de klarar sig galant utan mig. Och då är det så det får vara, även om jag inte hoppas det.

Därför vågade jag vara uppe i det blå

⁣⁣Jag vågade stänga även lockande dörrar för att kasta mig ut och öppna upp för det som är jag. Jag är en annan jag nu än jag var när jag startade Hälsa mera. Precis som du är en annan du nu? Jag vågade för att jag brinner för frihet. Både din och min! Jag vågade vara uppe i det blå tillräckligt länge för att komma på att jag verkligen vill ge fler möjligheten att tro på sig själva, njuta av livet och leva sin dröm genom mina onlinetjänster (mer om dem här). 

Jag vågade vara uppe i det blå för att jag var tillräckligt nyfiken. För att jag vill leva som jag lär. Och för att ett liv med såhär mycket ut och njut som jag har just nu var tillräckligt lockande (du vet det där med lockande mål och tydliga varför som du bland annat kan läsa om här: varför). Det här kan vara början på något! Eller bara ett kort äventyr. Det vet jag inte än, men jag vet det här:

Gå inte på snacket om att du inte ska drömma eller vara uppe i det blå! Utan drömmar och vändor där uppe blir nog inte många äventyr genomförda. Eller ens påtänkta?

Malin Lundskog lever sitt drömliv i Sierra Nevada med utsikt över Medelhavet från skidbacken.

här står jag bokstavligen uppe i det blå, på 3000 meters höjd med Medelhavet bakom mig och kan se hela vägen till Afrika – så värt modet! Try it, you’ll like it!

Förresten: det vore så himla kul att höra vad du har för dröm som du vill förverkliga eller redan har förverkligat. Berätta gärna i en kommentar. Behöver du en tur upp i det blå? Join the joyride!

Ses snart igen,
heja dig sålänge!
//Malin

En hemsida från Everday