• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • Skip to footer
glad fri stark är medlemsprogrammet för dig, Malin Lundskog, hälsa

Malin Lundskog

  • Tjänster
  • Aktuellt
  • Skryt och kul
  • Bloggen
  • Poddar
    • Mitt perfekta liv
    • Skriverier med Malin och Cilla
  • Kontakt

motivation

Vad är det som får mig att inte ge upp?

Jag tror att det är skrivarglädjen som får mig att inte ge upp. Jag menar, jag skriver på tre manus samtidigt. Ett har gått iväg till lektör för andra gången och kanske kanske är det snart i sådant skick att det går att skicka iväg till förlag. Ett halvfärdigt har gått iväg till redaktör på förlag och kanske kanske blir det ett ja till utgivning för det. Men det kan lika gärna bli ett nej, jag har ingen aning.

Och så det tredje manuset, som jag precis har plockat upp igen för första gången sedan november (kommer ni ihåg när jag vann Nanowrimo? Det är det manuset.). Den berättelsen är jag klar med ungefär tre fjärdedelar och som jag vurmar för karaktärerna här. Vill så gärna hitta ett sätt att få dem att leva lyckliga i alla sina dagar, typ. Och sedan ska det också manglas igenom hos mig, hos testläsare, hos lektörer och förhoppningsvis redaktörer och förlag och sen. Kanske. Er. Ni som läser.

Men det där vet jag ju inte. Jag kan bara fortsätta göra allt jag kan för att mina berättelser ska bli så läsbara som möjligt. Så utgivningsbara som möjligt. Tror inte att det finns något annat knep?

Skrivarglädjen får mig att inte ge upp

Jag vaknade i morse med både en vilja att skriva klart och känslan av att trampa runt i kvicksand. Vad fan håller jag på med egentligen? Skriver och skriver och skriver, redigerar och korrigerar och raderar. Ändrar. Flyttar. Förbättrar.

Och vet ni. Mitt i kvicksanden och funderingarna på vad det egentligen är jag gör, så kom den. Stoltheten. Och styrkan. Och viljan att berätta. Herregud, jag gör ju faktiskt det jag kan för att följa drömmen om ett växande författarskap. Jag tar min passion för att berätta historier på allvar, jag prioriterar mitt skrivande och jag njuter av resan. Skrivarglädjen! Det är nog den som får mig att inte ge upp.

Jag kan styra över min prestation, men aldrig resultatet

Det som får mig att inte ge upp är nog just det. Att jag har så jäkla kul! Både när jag hittar på historier och karaktärer, när jag pratar om mitt skrivande i podden Skriverier med Malin och Cilla, när jag pratar med er som har läst min debutroman Mariannes mirakel och vill läsa mer och när jag diskuterar skrivande med andra författare. Det är passionen och njutet som gör att jag inte slutar. Känslan av att resultatet kanske inte är direkt skitsamma, men det är underordnat hur kul jag har längs vägen. Och! Att det inte finns någon ände på hur mycket jag tror att jag kan utvecklas som författare.

Då gör det inget att jag åker runt på bokmässor och festivaler utan att sälja mer än en handfull böcker (jo, sanning! Det händer). Att jag skriver på, utan att ha ett förlag i ryggen som väntar på leverans. Självklart hade jag önskat att sälja mig till topplistorna och ha förlagskontrakt, men … just nu är det inte bättre än så här. Men vet ni vad? Det är skitbra! Och lärorikt! Efter samtal med författarkollegor, vet jag att jag är långt, långt, långt ifrån ensam. Det är inte ni heller på era resor vad de än innehåller och vart ni än är på väg, just saying!

Oj, vad det kändes fint att jag fick påminna mig själv om det här idag. Jag kan aldrig styra över resultatet, däremot över min insats och min prestation. Rätt go känsla att inse det, eller vad säger ni?

skrivarglädjen får mig att inte ge upp, Malin Lundskog, författare
ut i vinden och reflektera är bra grejer!

Ses snart igen! Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

9 februari, 2023 av Malin Lundskog 2 Comments

Vi är enastående på att anpassa oss till nya vanor

Vi är enastående på många saker allihop, skulle kunna radda upp hur mycket som helst som vi är världsbäst på, men här och nu handlar det om vår förmåga att anpassa oss. Till nya vanor. Nya omständigheter. Ja, till nytt helt enkelt. Om vi börjar med att stryka orden alltid och aldrig ur vår vokabulär och plockar fram en relevant storlek på backspegeln, så ska ni se vilken anpassningsförmåga ni har. Oavsett om det handlar om att skriva, träna eller något helt annat.

Utan alltid och aldrig, med backspegeln i högsta hugg

Ni vet, när vi (jag?) säger att vi aldrig kommer att klara av något eller att vi (jag?) alltid misslyckas. Det är ju rena rama lögnen och är det något vi har lärt oss sedan barnsben så är det väl att inte ljuga? Häck väck med de orden och genast öppnar vi upp för en aning (okej massor) med möjligheter. Det som har varit behöver inte alltid vara så och det som aldrig har hänt kan mycket väl ske. Eller hur?

Se tillbaka på året, eller åren eller hela livet om ni så vill. Vad gör ni nu, som ni inte gjorde då? Vad gör ni inte nu som ni gjorde då? Oavsett om det handlar om sådant som ni har blivit påtvingade genom till exempel rusande elpriser, pandemier eller oanade succéer eller sådant ni självmant har valt så vågar jag slå vad om att den anpassningen har kommit successivt. Vuxit sig fram, eller så sakteliga krympt bort. Vi vänjer oss. Vid både äktenskap och skilsmässor, vid att vara författare och löpcoacher, vid att vara föräldrar till små barn och vuxna barn, vid att bo i hus och att bo i lägenhet (tack ändå för att vi har någonstans att bo?). Ja, ni fattar.

Genom backspegeln kan vi se hur vi har utvecklats. Och hur vi har avvecklat sådant vi inte vill fortsätta med. Ibland handlar det om att vi har anammat en attityd som gör det oönskade acceptabelt och det är ju också en anpassning.

Så här funkar anpassningsförmågan vi är enastående på

Vill ni åstadkomma förändring när det gäller era vanor? Använd er anpassningsförmåga. Blicka tillbaka och se på framgångarna. Lagom ofta! Och nu när ni inte längre använder orden alltid eller aldrig så … är väl ingenting omöjligt?

Våga hoppa över jättekliven och hänga med er själva i er egen utveckling (eller avveckling). Att aktivt ta tag i nya vanor, handlar massor om att göra vanan. Vara vanan. Ofta och lite. Hjärnan orkar bara hålla motivationen uppe en begränsad tid är det en onödig kamp att jobba fram mer motivation (länk till det lättbegripliga Instagramkontot The Brain Doctor). Låt förändringarna ta tid, så skaffar du vanor som inte tröttar ut hjärnan Hur smart som helst ju!

Här hittar ni ett matigt inlägg om hur ni skaffar goda vanor. I det länkar jag dessutom till flera andra inlägg som jag tror att ni gillar om ni gillade det här.

Som ni ser, det är faktiskt ganska enkelt. Att anpassa sig. Vi är enastående, även om vi har en förmåga att krångla till det och inte lita på att det enkla har en nästan löjligt stor effekt. Lita på det lilla stegets kraft och läs gärna min bok GLAD FRi STARK. Där hittar ni mer om goda vanor, självsabotage och modellen jag tipsade om i inlägget Gör det här innan ni sätter fart på 2023.

Det trodde jag aldrig …

vi är enastående, goda vanor, anpassning, motivation, malin lundskog, Trysil, snowroller
för en vecka sedan ville jag aldrig någonsin i hela världen lämna detta

Det här inlägget kom till när jag igår kväll satt framför brasan på en vindpinad och regnblöt Knippla, trött som tusan och skrollade igenom bilder från vår skidresa till Trysil, som ni kan läsa lite om här. Hittade den här bilden som min svärdotter knäppte och minns att jag stod där i snäll och sa något i stil med att jag aldrig ville lämna snön. Och de vuxna barnen. Jag fortsatte med att tynga mig med att jag kommer att sakna ihjäl mig. Men. Som sagt. Där satt jag. På ön. Och älskade livet. Ja, jag sa ju det: vi är enastående på att anpassa oss och medan vi gör det pågår livet och det vill vi ju inte missa. Njut av nuet. Se tillbaka på era framgångar och fortsätt. Leva!

Over and out, nu sätter jag mig och redigerar ett manus som ska vara hos lektör om en månad. Det är verkligen något som har hänt under året: att jag har avsatt mer tid till skrivandet. Och voíla: Mer skrivande, mindre tid till annat, men hey! Man anpassar sig …

Ses snart igen! Tills dess: HEJA HEJA ALLA enastående anpassningsbara.
Kramar Malin Lundskog

5 januari, 2023 av Malin Lundskog Leave a Comment

Det perfekta sättet att vara bäst på i nytt Mitt perfekta liv!

Det perfekta sättet att vara bäst på, finns det? Eller blir mina farhågor om oss som har en vurm för att vara bäst att vi armbågar oss fram och skiter i andra besannade? Ja, jag skriver oss eftersom både Viktoria, till min stora förvåning, och jag själv har en tendens att vilja vara bäst. Ser ni skämskuddarna?

Det perfekta sättet att vara bäst, Mitt perfekta iv, podcast, podd, livsglädje, personlig utveckling

I avsnitt fem av podden Mitt perfekta liv diskuterar vi kring fenomenet bäst. Vad innebär det? Och är det ens ett fenomen förresten? Dessutom avslöjar jag vad jag tycker om good enough-inställningen, medan Viktoria berättar om vikten av att skotta snö bäst.

Vi kommer också in på hur man slänger sopor bäst. Men jag tror att allt börjar på min yoga-matta. Insikten på yoga-mattan kan ni läsa mer om här.

Det här är ytterligare ett perfekt avsnitt där vi har gjort vårt bästa för att komma underfund med hur man är bäst på ett perfekt sätt. Lyssna i er vanliga podd-app eller direkt via länken här nedan.

Det perfekta sättet att vara bäst, avsnitt fem av Mitt perfekta liv!

Vad tror ni, finns det perfekta sättet att vara bäst? Hur som hest, så hejar jag på er allihop.
Varma kramar Malin

Vill ni läsa mer om podden, hittar ni våra tidigare avsnitt här
Vill ni läsa mer om Viktoria hittar ni henne och henne fina foton här

16 december, 2022 av Malin Lundskog 1 Comment

Det här gör jag när jag tappar tråden

Det här gör jag när jag tappar tråden och det funkar lika bra oavsett om det handlar om författarskap, träning, bortglömda stickprojekt eller helt andra saker:

Jag backar tillbaka

Har jag kommit av mig i ett manus eller något annat jag skriver läser jag igenom de senaste raderna jag skrev. Kanske gör någon liten redigering för att komma in i texten igen och fortsätter sedan framåt.

det här gör jag när jag tappar tråden, Malin Lundskog, författare

Handlar avbrottet om träning backar jag tillbaka till en lägre nivå än jag var innan jag pausade träningen. Jag springer långsammare, kortare distanser och inte så ofta som jag gjorde innan tråden tappades.

Och bara för att ta ett exempel till som visar att backa tillbaka-tipset funkar i många sammanhang. Som när det gäller stickning till exempel. Jag kan tröttna på att sticka en tröja och börjar istället sticka strumpor. När strumporna är färdiga och jag känner suget efter att dra igång tröjsticket igen har jag ingen aning om vad jag höll på med. Gissa vad jag gör då? Just det, jag backar tillbaka. Går igenom mönstret. Det händer till och med att jag repar upp något eller några varv, för att se exakt var jag är. Och sen stickar jag på.

Jag underlättar för mig själv med ledtrådar och nudging

Det är lätt att tro att det är svårt när man har talat tråden och hamnar ur spår. Därför tycker jag att det funkar finemang att lura mig själv med ledtrådar och nudging (som jag har skrivit om förut i det här inlägget). Så här gör jag då:

Jag läser igenom slutet på texten jag har tappat tråden till och skriver ner det första som jag kommer att tänka på när jag läser. Känslan jag får, riktningar att välja, något om karaktärerna och/eller miljöerna. Stödord som jag sedan använder mig av när jag fortsätter att skriva. Komma in i känslan, ni vet.

det här gör jag när jag tappar tråden, nudging, Malin Lundskog, träningskläder
underlättar för mig själv genom att packa ner träningskläder i god tid, så att jag inte glömmer dem …

Det här går att översätta till både träning och stickning, eftersom det är två områden som ligger mig varmt om hjärtat. Ni kanske har andra grejer ni tappar trådar inom? Testa nudging på dem! För nudging är precis vad jag gör för att underlätta comeback där. Jag lägger fram träningskläderna. Jag förbereder mellanmål, så att jag vet att jag har energi. Ibland ställer jag in påminnelser i telefonen. Eller bestämmer med någon annan att vi ska träna tillsammans. Allt för att underlätta för mig själv. Så att jag in princip inte kan undvika att träna. Är ni med?

Stick-nudging då? Jo, jag laddar med mönster och garn. Ser till att det ligger framme. Talar om för min man att idag ska jag minsann sticka, så inte han lurar ut mig på makrillfiske eller något sådant. Och jag planerar inte in något annat som skulle kunna göra att jag prioriterar bort stickningen.

Jag reflekterar över hur det kändes då, när jag var igång

Ibland när jag har ramlat av banan och tappat tråden skriver jag ner allt jag kommer på om hur det kändes då, när jag var på banan. Jag skriver och känner och reflekterar och hittar tillbaka till den där goa känslan jag hade då. När tråden inte var tappad.

En bra plats för reflektion. Ser ni reflektionen av molnen i vattnet, förresten?

Reflektionen får mig att fokusera på varför jag skriver, tränar eller stickar. Eller vad det nu är jag har tappat tråden inom. Med siktet och känslan inställt på det härliga med att skriva. Och träna. Eller sticka. Då släpper jag tankarna på att det är så himla jobbigt att komma tillbaka efter ett uppehåll. Då är jag liksom redan tillbaka.

Det här gör jag när jag tappar tråden

  • Jag backar tillbaka
  • och jag underlättar för mig själv
  • dessutom reflekterar jag

Inga svåra grejer det här, eller hur? Ibland funkar första punkten bäst, ibland någon av de andra och ibland alla på en och samma gång. Men funkar, det gör de!

Tappar trådar gör vi allihop ibland och att acceptera det kanske egentligen borde ligga med som ett tips, men nu fick ni det här på sluttampen i alla fall. Gott så? Och ni kommer väl ihåg att bästa grejen för att komma tillbaka, bästa grejen för att ens börja till och med, är att göra. Kör och gör som jag har skrivit om här förut!

Ja, det här gör jag när jag tappar tråden. Vad gör ni? Dela gärna med er av era bästa tips. Det här var mina just nu.

Ses snart! Tills dess: HEJA HEJA er och varma kramar från mig
Malin Lundskog

27 september, 2022 av Malin Lundskog 4 Comments

Såhär blir du bäst, en julklapp till er från oss

Såhär blir du bäst blev gåvan från mig och en av mina kunder när vi pratade i en livesändning på Instagram idag.

Jag har kört livesändningar nästan (nästan!) varje dag i en månads tid nu och innan jag drog igång de dagliga sändningarna frågade jag mina följare om vad de ville att jag skulle prata om. Så himla tacksam för alla förslag och har nog tagit upp det mesta av de ämnen jag fick förslag på. Men! En fråga har jag dragit mig för att live-sända om, för hur sjutton pratar jag om ”hur blev jag bäst”?

Hur blev du bäst?

Ja, den frågan fick jag av Jenny, en av mina kunder. Ni fattar ju, hur sjutton svarar man på den frågan? Det gör man inte … Eller. Det gör man kanske, men jag kunde inte svara själv så jag bjöd in Jenny på ett livesamtal för att få svar på frågan och vet ni vad? Svaret gäller inte bra mig. Det gäller er också! För svaret på frågan om hur jag blev bäst är också det hetaste tipset jag kan tänka mig på hur du blir bäst: nämligen att vara sig själv.

Här kan du se och höra hur vi resonerar kring det hela. En julklapp från Jenny och mig till er alla!

Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av MALIN LUNDSKOG 🄶🄻🄰🄳 🄵🅁🄸 🅂🅃🄰🅁🄺 (@malinlundskog)

Såhär blir du bäst, springer spaniel, jul, mindset, motivation
Brorsan hälsar och önskar god jul han också. Behöver inga reflekterande samtal för att veta att han är bäst 😉

Ett julklappstips till får du och det är ett som faktiskt kan hjälpa dig på vägen att vara dig själv. JANUARiKALENDERN! Du vet, kalendern för ditt goa mindset, dina goa vanor och ditt goa samvete, oavsett om du är dig själv eller inte …

GOD JUL allihop!
Massa kramar, på behörigt avstånd och med nytvättade händer
//Malin Lundskog

23 december, 2020 av Malin Lundskog 1 Comment

Skamliga mål för att nå goda vanor

Skamliga mål kan göra susen på vägen mot goda vanor, hur underligt det än låter. Vi är många som kan allt om att sätta smarta mål. Dessutom vet vi att vi behöver upprepa något många gånger för att det ska bli en vana. Vad är det då som gör att vi ger upp på vägen?

Ja, det kan självklart bero på många olika saker och en av dem kan vara att vi inte har någon skam i kroppen…

När vi sätter mål och gör en plan för att nå det målet glömmer vi av att det kommer dagar när vi inte kan, orkar eller vill göra det som ingår i vår plan för att ta oss mot vårt mål. Tappar vi en dags repetition av en önskad vana är det lätt att glömma (?) att fortsätta …

Sätt ett skammål

Ja, sätt skamliga mål! De hjälper dig nämligen att känna att du är bra och tar dig framåt. De gör också att du får känna kraften av att den dagliga lilla förändringen, vilket ger mer i slutändan än det mer sällan återkommande jätteklivet! Ett skamligt mål är en perfekt livlina  de dagar då du inte alls kan, vill eller orkar göra dina planerade stordåd. Sätt ett mål som är så lätt att nå att det kanske till och med är pinsamt. Det är inte meningslöst att ta små myrsteg i rätt riktning, det är ett sätt att skapa rutin. Som sagt: vi vet ju allihop att vi skapar rutiner genom upprepning – det har inget med storlek på upprepningen att göra.

Skäms inte för ditt skamliga mål. Var stolt över det! Och kolla in filmen där jag pratar mer om det:

klipp från ett HEJA-rop (mitt nyhetsbrev) från en tid då min frisyr såg annorlunda ut, men mitt budskap var ungefär detsamma som nu

skamliga mål, naturen, utonjut, regn, regnställ, Malin Lundskog

Är utomhus en stund varje dag en vana du vill skaffa dig är det ett hett tips att ge dig själv möjligheter att ta dig ut varje dag. Det kommer dagar då det regnar till exempel … Kan bara grejen med att ta på sig regnkläder vara lagom att skämmas över?

PS. Vill du ha pepp till att ta de små stegen, häng med i min öppna Facebookgrupp GladFriStark.

PPS. Vill du läsa mer om vad som hindrar oss från att skaffa nya vanor? Läs min serie om självsabotörer  här på bloggen.

Så tänker jag, vad tycker du om det?

Heja heja!

Malin

11 oktober, 2019 av netnebulis14 9 Comments

  • Go to page 1
  • Go to page 2
  • Go to page 3
  • Interim pages omitted …
  • Go to page 11
  • Go to Next Page »

Primary Sidebar

Bloggen

Senaste inläggen

  • En kaotisk period i livet
  • Redigeringen och att låta andra göra jobbet
  • Hummerpremiären och livet i livet
  • Hela familjen deltar i samma OS.
  • Jag älskar dig kan sägas på så många sätt
  • säsongspremiär: Mitt perfekta liv 19
  • Våra boktips från podden
  • En dag fylld av överraskningar
  • Vi laddar för hummerpremiär med att koka krabba
  • Det svåraste med att skriva en roman

Footer

Malin Lundskog

Malin Lundskog, författare, Mariannes mirakel, västkustenHej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.

Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag livsglädje, självkärlek och  kreativitet.

Dessutom bjuder jag in dig till livet här på ön Knippla och att följa med på min författarresa som just nu handlar om min andra roman som kommer ut våren 2024.

Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till självkärlek och ett gôtt liv.

Instagram »
Facebook »
hej@malinlundskog.se

En hemsida från Everday