Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

motivation

Långsiktighet vinner på lång OCH kort sikt

Långsiktighet vinner!

Långsiktighet vinner på både kort och lång sikt. När vi lever med de långsiktiga målen framför ögonen vinner vi även på kort sikt … Så här tänker jag: de långsiktiga visionerna och målen håller oss på banan och påminner oss om det som är viktigt. Alltså viktigt på riktigt! Det långsiktiga tänket gör att vi inte hamnar i det kortsiktiga träsket av impulsiva handlingar som vi ångrar (för det är väl inte bara jag som har klafsat runt i det träsket?)

Långsiktiga planer och mål hjälper oss att skaffa de goda vanor som gör livet både enklare och så oändligt mycket mer värt. Långsiktiga mål handlar egentligen inte om att leva för att nå det långsiktiga målet. Det handlar om att leva för att … leva!

Leva för att leva 

Klart att du lever för att leva. Eller? Många av oss lever för att nå mål och är de målen alldeles för kortsiktiga och resultatinriktade blir resan mot målen inte njutbar och kanske inte ens mödan värd? Men om vi har långsiktiga mål med ett fundament i det där som vi värderar högst då kommer allt vi gör under resans gång att ha sin grund i de värderingarna. Om vi når målet eller inte är inte så himla noga, vi lever ju som vi vill på ett sätt som rimmar med våra grundläggande värderingar. Långsiktighet vinner eftersom vi de vi är och det vi åstadkommer i livet är sådant vi värdesätter högt. Vi lever för att leva. 

långsiktighet vinner, drömmar, Malin Lundskog, mål

Kortsiktigt är det mycket klurigare att se sig själv som en vinnare, som en som alltid sover gott, som en bästsäljande författare, som hon som får den hon vill ha, som en som har de goda vanorna hon vill ha. Och. Så. Vidare. I alla fall om glappet är stort mellan vårt utgångsläge och den vi vill vara och det vi vill göra. På lång sikt däremot har vi större förmåga att se oss själva som den där lyckade personen. (ja, självklart är vad som är lyckad individuellt!) Är du med på hur jag menar? 

Långsiktigheten hjälper oss att ta genvägar till gymmet istället för omvägar som gör att vi aldrig kommer fram till dörren. Långsiktigheten vinner också när det gäller att tacka nej till att tömma baren när vi har ett träningspass inplanerat morgonen efter eller att tömma hela godispåsen fast vi mår illa av för mycket sött.  Långsiktiga mål hjälper oss att fatta rätt beslut, att välja och prioritera i enlighet med det vi vill innerst inne. Med de vi är och vill vara.

Kortsiktiga vinster med långsiktigt tänk

Långsiktighet vinner även kortsiktigt. Tänk alla de där impulserna att strunta i träning, hoppa över återhämtning, jobba över istället för att umgås med våra nära och kära, de där handlingarna som känns bäst just i den närmsta sekundkorta framtiden, men som gör att vi inte känner oss ett dugg tillfreds med oss själva. Vi slipper dem! Inte hux flux och inte lättvindigt (vem är inte frestad mellan varven?!). Men om vi bestämmer oss för att leva livet medan det pågår och köra på mot de långsiktiga målen (drömmarna? visionerna?) då kommer vi att ha så mycket vunnet även på kort sikt. Win win på många sätt, eller hur?!

Så – vad säger du: ska vi skaffa oss ett mindset som gör oss hållbara på lång sikt och som gör livet jättevärt att leva? Jag har ju visioner om att vi alla ska tycka om oss själva, om ett liv som inte hindras av kropp, knopp, geografi eller klockslag, så jobbar på´t!

Varje måndag hittar du motivations- och mindsetinlägg här på bloggen. Sök på just motivation och mindset, så hittar du föregående inlägg. Vill du vara säker på att inte missa något i framtiden (på både kort och lång sikt he he) rekommenderar jag dig att följa bloggen på Bloglovin´

PS. Att bestämma sig, inse att långsiktighet vinner och leva livet medan det pågår innebär inte att vi inte behöver support, pepp och någon att bolla med. Jag bjuder på ett sådan tillfälle imorgon och du är jättevälkommen. Kolla här: gratis mastermind

Ses snart igen,

tills dess: HEJA HEJA DIG!
//Malin
 

 

Så här undviker du mental nedskräpning

Så här kan ni undvika mental nedskräpning:

  • Lyssna och reflektera. Vill den som säger något negativt nå en lösning? Om inte är det fritt fram att sluta lyssna och istället fnysa för er själva eller säga ifrån. Det är faktiskt inte okej att skräpa ner andras miljö.
  • Lita på och lär känna er själva. Ju mer ni gör det, desto snabbare reagerar ni när något känns fel och blir inte lika långvarigt utsatta för nedskräpning.
  • Om miljön inte vill ändra sig, byt miljö. Det är ni verkligen värda.
  • Var medvetna om vems ansvar ni går runt och bär på.
  • Rör på er ute i naturen, det gör er mer tillfreds med livet och ju mer tillfreds ni är, desto mindre kommer ni att påverkas av skitsnack.

Kommentarer och skitsnack går inte lika lätt att plocka upp och slänga i papperskorgen i efterhand som fysiskt skräp gör, vilket gör det ännu viktigare att reagera i tid.

Att vi inte vill bära runt på den skit andra dumpar på oss betyder inte att vi inte kan hjälpa andra att städa upp. Vem som helst behöva prata, gråta och älta mellan varven och det kan de (vi) väl få fortsätta att göra. Vi är ju människor allihop, eller hur?

Sedan jag upptäckte hur mycket lättare livet blir utan att bära på andras skit, det räcker som sagt med min egen, har jag fått så himla mycket mer kraft och energi att göra skillnad för andra. Inte fy skam, eller hur?

Har ni fler tips som ska upp på listan här tar jag gärna emot dem.

mental nedskräpning, mindset, motivation, Malin Lundskog

Vad är mental nedskräpning?

Det jag menar med mental nedskräpning är när andra dumpar illvilliga kommentarer om både det ena och det andra och pratar nedlåtande om andra. Ni vet sådant som kan komma från den som står bakom oss i kassakön, från grannen eller kollegan på fikarasten. Skitsnack leder oftast till en enda sak och det är mer skitsnack. Nej, förresten, skitsnack leder också till att både den som pratar och de som lyssnar, eller tvingas lyssna, mår dåligt.

Nej, det är inte alls samma sak som när en vän behöver prata av sig eller man själv är ledsen. Har man något att gnälla om kan man väl få göra det, men gnäll utan orsak och utan ens en vilja att hitta lösningar utan bara just få gnälla. Snälla, sluta med det.

Hur reagerar vi på nedskräpning?

Det finns de som slänger fysiskt skräp där det inte hör hemma och då är vi rätt snabba på att reagera. Några av oss kanske fnyser för oss själva, medan några kanske säger till den som skräpar ner att inte göra så. Men vad gör vi när någon skräpar ner mentalt genom att snacka skit eller klaga omotiverat? Ja, det räcker att jag går till mig själv så vet jag att jag inte alls reagerar lika snabbt. Eller tydligt.

Jag kan liksom känna att något skaver och att jag inte vill lyssna längre, men från det till att agera? Det är inte ett lika självklart steg som när det gäller bananskal och gamla glasspapper. Eller vad säger ni? jag tror inte vi inser alla gånger hur tungt det är att bära runt på andras gnäll.

Ta hand om andras skräp

Innan jag hamnade i utmattningsdepression (som jag har skrivit om här: inte utmattningsdeprimerad. Längre.) var jag en mästare på att ta hand om andras skit. Jag tog ansvar för både det andra människor sa och det de kanske inte sa. Om ni visste vad härligt det är att ha lärt mig att jag inte alls behöver ta det ansvaret. Och visst är det skönt att inte ni heller behöver det?

mental nedskräpning, mindset, himmel

Ses snart!
//Malin

Fira livet i allmänhet. Eller synnerhet?

Fira livet i allmänhet. Eller synnerhet?

Fira livet i allmänhet. Eller synnerhet? Funderar över det, nu när det ändå är fredag och fredagar är exceptionellt bra dagar att fira på. Precis som alla andra dagar, he he. Firande är i alla fall i fokus här på bloggen på fredagar och jag har så mycket att fira att jag blir galen. Bra galen! Vad tycker du, är det okej att fira livet sådär bara eller behöver en ha något specifikt att fira för att firandet ska vara berättigat?

Idag vill jag fira att mitt liv är ett drömliv. I det stora hela alltså. Jag kan hitta massa fel och brister om jag anstränger mig, men det verkar väl onödigt? Sommar, sol, skitkul jobb (goda vanor och hållbar hälsa liksom – hur kan det inte vara skitkul?) och en übersöt hundvalp. Vänner som jag bryr mig om, havet, löpningen. Att jag har så lätt för att skratta. Och gråta. Mina barn. Och hela jävla härligheten! Typ det vill jag fira. Inte bara det , utan att jag faktiskt också uppmärksammar det. Är tacksam. 

Räcker inte med en high five för att fira det här, eller vad säger du? Bubbel säger jag! 

fira livet i allmänhet, hav, Malin Lundskog, hälsa

Nu räknade jag ju upp massa saker som jag vill fira i synnerhet, när det ändå är en känsla av livet i allmänhet jag vill fira. Jag var nog rädd att du skulle tycka att det var lite väl överkäckt att vilja fira livet i allmänhet. Bara sådär? 

Du som har hängt med här ett tag, eller kanske läst min bok GLAD FRi STARK, vet ju att det här med att fira sina framgångar är något som jag tycker är hur bra som helst för att stärka och befästa vanor, öka motivationen och må bra. Grejen är ju den att själva firandet gör att vi mår bra, så det är värdefullt att fira, oavsett om det handlar om att fira livet i allmänhet eller synnerhet.

När jag ber dem jag jobbar med att hitta anledningar att fira är det väldigt många som säger stopp direkt. De har inget att fira. När de väl kommer på att de har något att fira säger de stopp igen. För de vet inte hur de ska fira … Det finns ungefär driljoner sätt att fira på. Bubbel ibland en high five ibland … och en driljon minus två sätt till att välja mellan. Hur firar du? Och vad firar du idag?

Kul om du vill tipsa!

Länkar till några av mina tidigare inlägg om att fira:

Fira framgångar – därför är det viktigt

Varma relationer och kalla bad

Ses snart igen!
HEJA DIG SÅLÄNGE

//Malin

Därför blir jag inte klar med min roman

Därför blir jag inte klar med min roman … I det här inlägget avslöjar jag varför min roman inte blir klar och vad det har med hälsa och goda vanor att göra. För orsakerna (de är många) till varför min roman inte blir klar är precis desamma som orsakerna till varför många goda vanor inte blir just det: vanor. Jag påbörjade min roman för ett och ett halvt år sedan. Den är långt, långt ifrån färdig. Långt!

Jag har en plan …

Jag har ett fenomenalt innehåll till min roman. Ja, alltså … jag har en idé om innehållet. Och en aning om hur det hela ska sluta. Dessutom vet jag vilka karaktärerna är och jag vet hur det kommer att kännas när jag står där med en jättenådig lunta manuspapper i näven, redo att skicka iväg till något hugande förlag. Jag har intervjuat en drös människor som sitter inne med viktiga fakta för det skönlitterära verket och jag hade (!) en tydlig deadline för projekt roman.

Det är bara det att … det kommer annat i vägen hela tiden. Som man, valp, sommar, vänner, blogg, föreläsningar, träningspass, städning, tvättning, återhämtning, läsande, samarbeten, sociala medier, ogräsrensning, bärplockning, vattning, skidåkning, fotbolls-VM, vinter-OS, fester, resor, administration, kurser. Och. Så. Vidare.

Ursäkter i världsklass

Hade du sagt allt det där ovan till mig när det gällde din önskan att skaffa dig goda vanor, så hade jag bett dig att lyssna på dig själv, för visst hade det fått dig att inse att allt det där är inget annat än just ursäkter?

Självsabotörer av olika slag som attraherar olika sidor hos dig själv och lurar dig in i träsket av tankar och känslor som att du kan börja en annan dag. Det kanske rent av inte är din grej den där goda vanan du vill skaffa dig? Eller vem är du att tro att du ska få lov att lägga tid, kraft och kanske pengar på dig själv och din hälsa?

Självsabotörerna har fest

Jag har tidigare bloggat om några av alla ursäkter och självsabotörer (länkar i slutet av inlägget) och nu är det på sin plats att fortsätta med det. Visa vem jag är, förutom hon den där som är så bra på att peppa andra när det gäller hälsa.

Vad du har för glädje av att jag blottar mig? Du kan utan några som helst skuldkänslor sno de tips jag ger mig själv, om du skulle behöva dem. Du kanske känner igen dig i mitt beteende och har glädje av dels att inte känna dig ensam och dels av de tips jag ger till mig själv. Jag börjar med tipset om att se mitt eget värde.

därför blir jag inte klar med min roman, blogg, författare, Malin Lundskog, hälsa

Hur betydelsefull är jag i mitt eget liv?

Jag tänker att en kvart om dagen är en bra början på något som ska bli en god vana. Eller en roman. Du som är på gång att skaffa dig goda vanor och jag som är på gång med att skriva klart en roman – hur mycket värdesätter vi oss själva egentligen? Hade jag varit betydelsefull i mitt liv hade jag självklart tagit mig i alla fall 15 minuter varje dag för att skriva på min roman. Precis som du hade tagit 15 minuter varje dag till din goda vana.

Jag har inga andra som kräver min uppmärksamhet. Min man och jag har varit gifta i 24 år nu, han klarar sig i en kvart utan mig. Jag lovar. En son har flyttat hemifrån och han som bor kvar hemma närmar sig 20, han är inte heller speciellt intresserad av vad jag gör. I alla fall inte just den där skrivarkvarten.

Okej, vi har en valp som behöver mig, men han sover rätt mycket och kan leka själv en stund. Jag har massor med jobb att göra. Alltid! Men … jag kommer aldrig att vara helt färdig med jobbet, så det är ingen idé att vänta på det. Jo, men visst: sommaren är här och solen strålar, men en kvart om dagen? Och allt det där andra jag skrev om ovan, som jag använder som ursäkt för att inte skriva.

Jag behöver ta plats

Jag behöver visa mig själv att jag är värdefull och betyder mycket i mitt eget liv. Jag behöver mig! Precis som du behöver dig. Ett tips som det ofta tipsas om när det gäller att skaffa sig goda vanor är att skriva upp det i kalendern. Seriöst?! Jag har skrivit upp skriva i kalendern. Spelar ju ingen roll, när jag inte följer det som står i kalendern. Inte det som handlar om mig och min roman i alla fall.

Jag sticker hellre ut och springer. Inte för att springa är dåligt. Inte alls! Men … det blir ingen roman av löpningen, även om den inspirerar. Löpningen håller mig upptagen, får mig att känna mig viktig, men … den skriver inte åt mig. Ju!

Dagens tips till mig själv

Värdesätt dig själv! Tala om för dig själv hur viktigt du är och hur mycket ditt välbefinnande betyder för resten av livet. Du är sannerligen värd en daglig kvart. För visst vill du skriva din roman? Vem ska göra det om inte du? Vem behöver du ha ditt fullhjärtade stöd ifrån, om inte dig själv. Alla andra runt dig stöttar dig, även om de inte förstår glädjen i skrivandet.

Du fattar va? Det här kan lätt som en plätt kan översättas till hälso- och goda vanorsammanhang. Därför blir jag inte klar med min roman kan bero på precis samma sak som att du inte skaffar dig det hälsosamma beteende du vill. Och du förstår att det jag peppar andra i, det är precis det jag själv behöver pepp i. Rätt smart ändå. Och intressant när en kommer till insikt om sådant här.

Därför blir jag inte klar med min roman, därför skaffar jag mig inte goda vanor. Same same. Lika viktigt och vi är lika viktiga i våra egna liv allihop. Jag ser fram emot när jag gör ett inlägg om hur jag skrev klart min roman. Ser du fram emot att berätta om hur du skaffade dig goda vanor. Egentligen är det ju inte ett dugg kul att delge information om sådant här som därför blir jag inte klar med min roman. Men kanske intressant?

Därför blir jag inte klar med min roman

… är kanske en vilseledande rubrik, för under den skriver jag inte om alla orsaker till varför jag inte blir klar med min roman. Orsakerna är nämligen jättemånga och du hade tröttnat innan jag hade kommit halvvägs.  Däremot tänkte jag att det kan bli en följetong av det här med min roman. Den kommer att bli klar!

Precis som du kommer att skaffa dig de goda vanor du vill ha, eller hur?!

SES SNART IGEN!
HEJA HEJA DIG sålänge

//Malin

Länkar:

Länkar till fler inlägg om självsabotörer:

Splittraren – en charmig självsabotör

Analysis Paralysis 

Jag har inte tid

PS. Ironin (eller insikten om att jag lär ut det jag själv behöver lära mig): under juli kör vi en julipepp i gruppen glad fri stark på Facebook. Om hur vi tycker om oss själva. Jag ska fan bli bättre på att lyssna på mig själv! Det kanske jag gör om jag ser mitt eget värde? Så slipper jag berätta om sådant som därför blir jag inte klar med min roman …

Därför blir jag inte klar med min roman och därför skaffar jag mig inte de rutiner jag vill. Same same! Känner du igen dig? Berätta gärna 🙂

Göteborgsvarvet jag lyckades med allt på!

Göteborgsvarvet jag lyckades med allt på!

Göteborgsvarvet jag lyckades med var faktiskt inget annat än en drygt 21 kilometer lång succé. Jag lyckades tamejtusan med precis allt  jag hade föresatt mig. Och det skriver jag med mängder av ödmjukhet (faktiskt!). Men jag var så nöjd och glad när jag kom i mål. Jag är så nöjd och glad över det nu också, men … det är något som gnager. Som gör mig så himla trött. Som gör att jag undviker att springa lopp, fast jag älskar folkfesten ett lopp brukar innebära. Som gör att min racereport (eller vad det här nu kan kallas) dröjde en månad. Som gör att jag kanske trots allt borde vara missnöjd. Jag menar, jag sprang ju inte snabbt eller så …

Vad gjorde jag som var så bra?

Mina spridda mål med att springa ett par mil runt Göteborg var att ha kul, säga hej till publiken (de behövde det! Vilken värme de stod ut med!), ta fina bilder, livesända och samla highfives varav minst en från en polis.  

Om jag lyckades? You bet! Med allt! Jag sa ju det, det här var Göteborgsvarvet jag lyckades med allt på. Eller? Kan en verkligen vara nöjd med att vara löpcoachen som inte presterar en bra tid? Som inte ens har sin pulsklocka på när hon kutar runt stan? Frågar du mig så är svaret ett rungande JA! Klart som fasen att jag kan vara nöjd med att njuta av min hemstad en dag då både den och dess invånare visar upp sig från sin allra allra bästa sida! En dag då jag hinner lyssna på band on the run, highfiva varenda liten barnhand längs vägen, stanna och få en kram av mamma, prata med skyltmannen (han hade däremot inte tid att prata med mig – fullt upptagen med att heja!) och dansa till de goa gubbarna som spelade Born to Run. Okej, den låten går kanske sådär att dansa till. Men det går. Allt går! 

Här kan du förresten läsa om mitt mål med Göteborgsvarvet 

Götebrogsvarvet jag lyckades med allt, Malin Lundskog, mål, blogg

Varför får jag inte vara nöjd?

Du som inte nöjer dig med svar som ”jag hade skitkul!” eller ”det gick jättebra!” eller ”jag längtar till nästa” eller ”jag gjorde precis det jag hade bestämt mig för” på din fråga om hur det gick på Göteborgsvarvet, vad är det som gör att du måste ställa följdfrågan ”härligt, vad hade du för tid då?”? Jag undrar på riktigt!

Springer du själv och vill jämföra dig? Lägg ner det, så länge du inte tränar och tävlar på annat än motionsnivå: lägg ner! Du har säkert, precis som jag, alldeles fullt upp med prestation inom massa andra områden. Du behöver inte pressa dig när det gäller löpning också. Att springa handlar om att må bra. Inte om att prestera. Eller ja, möjligtvis att orka prestera mer på jobbet tack vare god kondition, men det är nog en helt annan fråga? Jämför dig med dig själv – det är bara i den jämförelsen du kan se utveckling eller tolka dagsform och hur livet runtomkring springandet (mat, sömn, relationer och så vidare) påverkar dig.

Springer du inte själv? Visst är det kul att du ändå är intresserad, men … varför just av den där tiden? Varför inte fråga om det verkligen är kul? Hur en mår efteråt? Varför vi om springer springer. Och hur det känns att springa genom en stad där alla du möter skrattar och ler. Om medaljen är snygg? 

 

Okej, det är ju mitt problem att jag stör mig på alla dessa frågor om tiden på varvet, men det finns ju verkligen ingenting som betyder så lite för min hälsas skull som vilken tid jag presterar på Göteborgsvarvet. Jo, okej, det finns annat som betyder mindre, men du fattar: viken tid jag har när jag springer varvet betyder ingenting för min långsiktigt hållbara hälsa. Då betyder det faktum att jag skulle kunna springa 21 kilometer alla dar i veckan utan att förbereda mig mycket mer. Och det faktum att jag mår jättebra i både kroppen och knoppen efter varvet. För att inte tala om att hela resan fram till varvet (träningen jag genomför alla andra dagar på året, maten, sömnen) och hur mycket jag njuter av att springa. Det betyder massor för mig och min hållbarhet som löpare. Och människa. 1:46 eller 2:01 gör däremot ingen skillnad. För hälsan alltså. Och det är för den jag springer. Och för att det är så förbaskat härligt!

Egentligen är jag inte så bitter som jag låter, jag tycker bara det är synd att jag inte kan få lov vara nöjd med Göteborgsvarvet jag lyckades med allt på. Jag vet att fler känner som jag. Och jag vet att vi behöver bryta normer (här också!) och börja mäta succé på fler sätt än med tid. 

Så: varför får jag inte lov att vara nöjd med Göteborgsvarvet jag lyckades med allt jag föresatte mig på? Som att highfiva en polis? Att sjunga, dansa, filma, fota och ha väldigt roligt längs vägen? Att vara en del av festen under folkfesten? Vet du: Jag tror att de flesta skulle må bättre av att vara nöjda med mindre prestation och mer party i löpningen, vad tror du? För det är klart att vi ska springa! 

På söndag springer vi med bara magar till exempel, då är det Global Sports Bra Squad Day. Du är jättevälkommen. Det blir ingen tidtagning. Bara kul! Och viktigt … Här läser du om Global Sports Bra Squad Day

PS. Visst, jag har anmält mig till nästa års Göteborgsvarv. Jag ska fan göra succé! Då också …

Göteborgsvarvet jag lyckades med allt, Malin Lundskog, blogg, mål

SES SNART IGEN!

 

heja heja dig så länge

//Malin

Avmåstefiera mera! Tre tips som lättar upp:

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus och Storytel

Avmåstefiera mera

Avmåstefiera mera! Det är tamejtusan ett måste för att du ska känna att du lever livet medan det pågår, inte spara det till sen. Det där med sen har en tendens att aldrig dyka upp. Dessutom är ett måste så himla jobbigt att ta tag i. I alla fall jämfört med sådant en verkligen vill och längtar efter. Måsten är tunga, det hörs ju på namnet? Idag bjuder jag på tre tips som lättar upp dina måsten och livet lättare!

Vill du läsa mer om det här, så är Mikael Daléns bok Kaosologi ett hett tips. Boken hittar du på Bokus och Storytel. Det var med den ordet avmåstefiering kom till världen. Vad jag vet … Ett genialt ord, för det är ju ingen av oss som inte fattar grejen, eller hur?

Min resa mot ett avmåstefierat liv började innan ordet ens fanns … 

Ordet måste tynger ner oss och gör det vi måste göra ännu jobbigare. Om vi nu alls måste våra måsten alltså? Det tål att tänkas på och under min väg tillbaka till ett färgglatt liv efter min grå utmattningsdepression jobbade jag massor med det här. Ordet avmåstefiering var inte uppfunnet än, men processen i kroppen som kommer av att känna sig tvungen och att använda ordet måste var densamma. Innan utmattningen hade jag ungefär driljoner måsten varje dag (mmm … kan vara en anledning till att jag brakade in i väggen), femton år efter tillfrisknandet är mina måsten inte många, livet enklare, jag gladare och … jag gör minst lika många viktigheter.

Visst halkar jag in i träsket av att överanvända ordet. Som om jag måste städa liksom? Eller blogga? Tvätta just nu? Klippa gräset? Och. Så. Vidare.

avmåstefiera mera, hälsa, blogg, Malin Lundskog

Avmåstefiera mera – mina tre tips som lättar upp livet:

  1. Är ditt måste verkligen ett måste
  2. Genomför dina måsten med rätt attityd
  3. Måste du använda ordet måste?

Här kommer förklaringarna:

Är ditt måste verkligen ett måste?

De flesta måstena är verkligen inga måsten. Min viktigaste läxa från sjukdomsperioden är nog att reflektera över hur måstigt det jag tror att jag måste är. Ja, jättejobbigt eftersom vi ofta har så bråttom att vi inte ens reflekterar över att vi inte reflekterar över våra måsten. Men det är så värt att göra det! 

Vissa måsten måste vi: som att röra på oss, se till att vi själva och våra barn får mat i magen, sova på natten och jobba/plugga eller liknande. Men allt det där andra vi ojar över att vi måste: tänk till om det! Bli medveten om vad som verkligen är ett måste. Jag har en känsla av att avmåstefiera mera är ett viktigt måste.

Genomför dina måsten med rätt attityd

Japp! det går att göra även de tråkiga och jobbiga grejerna med ett mindset som gör det lättare. Och roligare! Följer du mig på Instagram så vet du att jag varje dag sätter en intention (brukar dra det i mina stories) varje dag. Idag är den intentionen att jag gör allt med lätthet. Jag väljer alltså att göra även det jobbiga med lätthet och går in i tyngre uppgifter med den inställningen. Det valde jag idag för att jag hade några tråkgrejer framför mig och en väldigt lockande sol och värme drar mig åt andra håll … Välj ett mindset som skapar en attityd och en känsla som peppar dig, så blir även de där måstena du måste göra enklare att genomföra.

Måste du använda ordet måste?

Det vi säger och hur vi säger det påverkar hur och vad vi känner. Precis som att du faktiskt kan välja mindset, kan du välja dina ord. Tänk om du bytte ut ordet måste till vill? Eller tacksam över? Glad för? Ser fram emot? Helt plötsligt vill vi röra på oss och är tacksamma över att vi har magar att mätta och njuter av att inspirera till goda vanor via bloggen.

När jag började min avmåstefiering var det genom små steg och läxor från min terapeut varje vecka. Läxor som att låta disken stå kvar (eventuellt kanske det kom någon annan och gjorde den, men kontentan var att det var okej att leka med barnen innan jag tog tag i disken) och att strunta i att tvätta (fanns tillräckligt med kläder för alla i familjen utan att jag ”måste” tvätta varje dag). Jag var mitt i småbarnsåren när min träning började, därför kretsade många av mina måsten kring sådant som rörde hemmet.

Har du några måsten som du, vid närmare eftertanke, kanske inte måste? Dela gärna med dig – det här är jättespännande att diskutera! 

avmåstefiera mera, hälsa, stress, blogg, Malin Lundskog

Förresten: i min bok GLAD FRi STARK skriver jag en hel del om det hälsosamma med att leva livet medan det pågår och inte spara till sen. Där hittar du även (minst) en modell för att avmåstefiera mera. Läs den gärna. Finns också på Bokus, om du ända ska klicka dig in där. Annars finns den hos mig förstås! Här: GLAD FRi STARK

Fler blogginlägg du kanske också vill läsa.

Är du där du vill vara? 

Efter reflektion – planera och sätt mål

Dagens intention – tips!

 

 

En hemsida från Everday