Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

motivation

Nya vägar till motivation och min längtan efter en hund

Idag har jag tagit nya vägar! Är ute och rör mig i närområdet nästan, nästan, nästan varje dag och hamnar ofta på de gamla vanliga stigarna. Men idag valde jag andra vägar, stigar och en hel del andra bullar (men det är en annan historia som har med min yngste son som fyller 19 år att göra). För att få ny inspiration, komma till nya insikter och kanske hitta en ny favoritväg? 

Tips för motionsmotivation
Dagens tips i septemberutmaningen #liteofta är att välja motion som steg ett och välja en ny, oväntad väg som steg två. Ny miljö omkring dig, ny utsikt och nya stigar att trampa på kan göra att lusten att röra på dig stiger. Hjärnan är visserligen trygg i det gamla invanda, men den gillar nytt och kan få en skjuts av energi av nya äventyr. 

Dagens utmaningstips kan lika gärna vara en genväg som en omväg – den handlar om att upptäcka att något så enkelt som en annan väg hem (eller bort) kan skapa ny motivation till motion. Try it! You’ll like it… 

rönnbär

Jag cyklade en annan väg hem från förmiddagens padeltennisträning. Istället för ren asfalt, längs en bilväg fick jag mig det här (bilderna) till livs. Om jag ångrar mig? Näe. Vill ut igen. Det händer bra grejer med mig därute. Och ju fler äventyr utomhus jag ägnar mig åt, desto mer saknar jag en fyrbent kompis. Hade ju världens finaste irländska setter i massor med år och med en sådan sköning i sällskap var nästan varje promenad ett äventyr. Han ville verkligen testa nya vägar! Följa nya dofter! Jag älskade min setter, vågar mig inte på samma ras igen av rädsla att jämföra… Kanske dumt, vet inte. Letar hur som helst hund. Har du några heta tips? Dela gärna med dig!

PS. De andra bullarna till min lille 19-åring kom i form av värsta chokladtårtan. Han älskar choklad. Hans mamma älskar att han älskar choklad. Och hon älskar honom! 
chokladtårta

Ses snart igen!

//Malin

 

Jag har sprungit i radion

I morse sprang jag runt i Askim med Lovisa Fischerström från P4 Göteborg, som har blivit utmanad att springa Midnattsloppet om sex veckor. Vi pratade om att komma igång och vanliga nybörjarmisstag när man ska börja springa. Och vi pratade en hel del om motivation. Så här lät det: Morgon i P4 Göteborg

I mitt förra inlägg (klicka här) fick du fler komigång-tips för löpning och det kommer mera… Men nu ska jag bada 🙂 

heja dig!
Malin

 

Vanans makt

Du har säkert massor med saker du gör varje dag som du inte ens tänker på. Sådana där saker som bara händer och som du gör av gammal vana. Det är precis det som är grejen med gamla vanor: de bara händer och kräver ingen större ansträngning att genomföra. Det gäller både vanor du gillar och vanor du egentligen inte vill ha, men inte vet hur du ska göra dig av med just för att de är vanor och du inte tänker på dem.

Vanans makt är stor
Att skaffa sig en vana kräver tid (i genomsnitt 66 dagar), träning (du har säkert hört talas om tio tusen timmar för att uppnå perfektion) och uppmuntran (belöningar på kort och lång sikt). En vana kommer inte av sig själv även om du ibland inte fattar hur du kan bli strandsatt med vissa av dem. De vanor du känner dig strandsatta med är de som oftast kommer utan allt för mycket ansträngning eftersom du får en rejäl belöning så fort du utför dem. Som att välja att äta godis framför att inte göra det och att ligga kvar i sängen när väckarklockan ringer istället för att gå upp. Godisätandet ger en jättekick och en kortsiktig belöning i form av måbrahormoner som triggas igång och talar om för dig att du blir tillfredsställd. Att ligga kvar i sängen ger också en direkt tillfredsställelse, det är ju sååå skönt… Att kliva upp ur sängen ger inte samma tillfredsställelse. I alla fall inte förrän efter en stund och efter en stund är inte intressant för vår hjärna, som vill ha snabba kickar och direkta belöningar.

Vill du skaffa dig en vana som inte ger de där snabba och starka belöningarna behöver du alltså vara envis och fortsätta även om det inte känns jättelockande för stunden. Härda ut. Och hur kul låter det? Inte ett dugg! Tycker inte jag i alla fall. Hade du frågat mig om det här med att ha morgonlöpning som en vana för 25 år sedan hade jag antagligen bara fnyst och tyckt att du inte var klok. Nu? Hade jag undrat varför inte alla vill springa på morgonen… 

Allt det här tänkte jag på i går morse, när jag var ute och sprang i Berlin. Jag tänkte på hur oerhört tacksam jag är som har jobbat mig till vanan att morgonspringa. Den får mig att vakna till liv. Den ger mig energi. Och idag gav den mig en solig sightseeing i Berlin. Resten av dagen har det ösregnat ett ösregn som gör Göteborgsregn till en viskning i jämförelse… 

Att träna in en vana är oftast ganska jobbigt och motigt, men så värt det. Vanans makt är så stor och beteendet kommer helt naturligt. När vanan väl sitter där och är en helt naturlig del av dig och ditt liv, så är det alldeles… alldeles underbart. Även om du kanske inte tänker på det eftersom vi sällan tänker på vanor. Det tänkte jag också under min morgonlöpning i Berlin. Att träna in en vana ger massor i längden och gör det lättare att njuta av både här:et och nu:et. Av Checkpoint Charlie och Alexanderplatz, av sol och kanaler. Och av att livet är gott att leva, särskilt med goda vanor. 

Mer om vanor och rutiner hittar du till exempel här: Hälsosamma prioriteringar 

Vill du träna på att få in en vana? Häng med i min öppna Facebookgrupp GladFriStark där vi kör 30-dagarsutmaningar med start den förste i varje månad. Du är självklart också välkommen att gå webbkursen med samma namn, webbkursen GladFristark

Men nu drar jag vidare söderut i Europa, med löpardojjorna högst upp i resväskan. Ett perfekt sätt att upptäcka nya ställen på och det där med morgonlöpning är en vana jag verkligen vill plocka med mig in i framtiden. Har du någon sån vana, som du är sådär jätteglad över att du har skaffat dig? Berätta gärna!

PS. är du mer intresserad av att göra dig av med en ovana? Läs mer här: Fira tomrummen!

PPS. Häng med mig på Bloglovin´ – så kommer inläggen hem till dig som ett brev på posten. 

Ses imorrn igen – då kommer juli månads första hälsotips!

//Malin

Plogga – så håller vi längre!

Jag är så glad och tacksam över att jag har hittat löpningen. Som återhämtning, uppvaknande, energikälla och bara ren och skär njutning i all sin enkelhet. Det är inte bara som jag tror och känner utan det är ju faktiskt så att du som har god kondition och som rör på dig regelbundet håller längre.

Du sparar hjärtat genom att använda det (mer om det i Maxa din pulsbaserade träning) – bara en sån sak talar ju för ökad hållbarhet, eller hur? Du tål stress bättre om du har hyfsad kondition (mer här: Löpning och hållbarhet) och du ökar chansen till ett friskt liv. Så värt! 

En av de fina grejerna med löpning är att det är så enkelt. Bara att ge sig utanför dörren och vips! Så kan du börja springa… Det kostar ett par löparskor, men i övrigt kommer du undan billigt, det är du och naturen eller vilken omgivning du nu än befinner dig i. Och du kan ta med dig träningen på semestern utan problem. Perfekt i dessa semestertider.

Eller träning och träning förresten… Löpning behöver inte vara träning. Det kan vara motion också. Ett sätt att transportera sig på, som sparar både dig och miljön. Den kombon gillar jag! Transportlöning har jag gjort till en vana. Inte alls alltid och inte alls överallt, men det funkar oftare än jag trodde innan jag testade första gången. 

Plogga
Och nu kommer en trend som har med både människa, miljö och hållbarhet att göra: att plogga! Du plockar skräp och springer, eller joggar, så stämmer det bättre med ordet. Och du hinner plocka skräpet… Visst – det bästa hade varit om det inte fanns något skräp ute i naturen, men det gör det. Allt är inte slängt av lathet och slarv (jag har tappat en hel drös med hundbajspåsar genom åren till exempel, säkert till någons stora förargelse), men mycket är det. Det kan också kännas orättvist att du ska plocka upp efter någon annan, men vår natur, vår miljö – den tar vi ansvar för tillsammans tycker jag. Håller du med?! Det är ju bevisat att det är svårare att förstöra en omgivning som är fin, så vi gör det svårt för dem tycker jag. Och är det inte svårare än att plocka skräp när vi ändå är ute och njuter, så.. kör vi! Eller? 

Just nu kan du hämta dig en alldeles egen skräpplockarpåse (som jag håller i på bilden) på Naturkompaniet, som driver kampanjen ”I leave nothing but footprints” tillsammans med bland andra Håll Sverige Rent. Visst är det fint att flera krafter jobbar för hållbarhet?

Här kan du höra mer om att plogga och en riktig entusiast: Plogga i P4

Ses snart! 
//Malin

PS. Följ mig på Bloglovin´ – så får du blogguppdateringarna automatiskt. 

Glad Fri Stark – mitt i allt…

Det närmar sig nypremiär på webbkursen GladFriStark – nu i en upplevlad variant! Du vet, det blir bättre och bättre dag för dag… Vi utvecklas hela tiden, förhoppningsvis till det bättre. Det gäller mig också. Och mina kurser. Tur för dig att jag har utvärderat de omgångar som har varit och nu har skapat GladFriStark 2.0. 

Och du: det är boka-tidigtpris en dag till. Ville bara säga det… Som en sommarpresent?

Här hittar du all info du behöver: Ge dig själv en kick i rumpan 

Det du får lära dig under kursen är bl.a. att gilla dig själv även om du inte gör det där perfekta varje dag. Du får lära dig att använda fem fenomenala, hälsosamma och hållbara formler utan krångel. Och du får chansen att lyckas. Lyckas skapa ett liv med energi och sänkta axlar som gör att du tar dig an livet, semestern och hösten som kommer snart (skoja bara, den dröjer!) med glädje. Med frihet. Med styrka. Du blir fit for life, helt enkelt! (enkelt? Nja… det kräver ju lite jobb. Kul jobb!)

Ja, jag skrev att vi utvecklas. Förhoppningsvis till det bättre. Just nu verkar det inte gälla alla, men: Jag tänker på vikten av att tycka om sig själv, mitt i allt annat som händer. För tycker vi om oss själva är det lättare att tycka om andra. Tycker vi om andra och visar att vi gör det sprider vi styrka och trygghet. Sprider vi styrka och trygghet sprids det vidare som ringar på vattnet och en god, uppåtgående spiral. Visst känner jag också oro, men jag känner också ett jävlaranamma! Nu visar vi vad som betyder något! Det är värme. Kärlek. Godhet. Trygghet. Tillit. Det börjar hos dig. Och mig. Vi börjar med oss. Sedan går vi tillsammans vidare ut i världen. Och visar världen vad som betyder något.

Vad säger du – ska du med? Dela gärna med kommentar!

Ses snart!

//Malin

Mobilfri utmaning och varför jag tar mig an den

Mobilfri utmaning är inget jag är ensam om att ge mig in på. Vi vet ju allihop, eller hur? Ja, att vi lägger en himla massa tid på planlöst skrollande, på att vi blir fångade av både smarta och dumma tips och gillamarkeringar i sociala medier, på att skärmens ljus inte gör oss något gott på kvällen och på att vi inte kan tänka långa tankar längre, inte vågar vara ensamma med tystnaden utan ser till att hålla oss underhållna. Okej allt det där gäller inte alla, men för många av oss är det så. Därför utmanar jag mig själv med mobilfritt mellan varven och varför jag tar mig an den just nu är för att det visst är mobilfria dagen. Vilket sammanträffande! Jag har en alldeles egen mobilutmaning som du gärna får haka på!

Och alltihop på sommarens första dag…

Jag och min mobil…

Malin Lundskog mobilfri dagsom sagt …
Foto: Dorotea Pettersson

Vi lämnar sällan varandra min mobil och jag. Eller jag lämnar sällan min mobil rättare sagt, den skiter väl i vilket? Jag vet inte huuur många gånger om dagen som jag fingrar på den. Låser upp, kollar klocka, mail, Instagram, nyheter, Facebook, klockan, vädret, nyheter, messenger, mail, Instagram, Facebook, nyheter, sms, mail … släcker ner den och sekunden senare har jag glömt vad klockan är, om jag hade fått något mail eller om nyheterna var nya. Då åker tummen fram igen. Galet! Maniskt?! Om någon borde veta bättre är det väl jag? Som vet så mycket om stress, beteende, fokus, återhämtning och andra nyttigheter. You tech what you need to learn var det någon som sa.

Den mobilfria dagen

Den förste juni 2002 instiftades mobilfria dagen. Visste du det? Det gjorde inte jag … Den mobilfria dagen handlar om att vi ska våga lyssna på tystnaden och respektera våra medmänniskors liv. Det handlar inte om att alla ska sluta använda mobiler, utan om att vi ska reflektera kring vad det kan betyda att stänga av mobilen. Att öka medvetenheten gentemot andra människor. Helt enkelt att ge folk en anledning att stänga av sina telefoner och bli mer känsliga för situationer och platser. Visst är det bra? På en lagom nivå och för att öka medvetenheten om vårt mobilbeteende. Reflektera över allt onödigt mobilfingrande.  Ja, jag tycker om när jag får tänka till och reflektera över mitt beteende. Alltid lär jag mig något om mig själv.

Säger godnatt till mobilen

Jag utmanar mig själv och säger godnatt till mobilen utanför sovrummet när jag går och lägger mig på kvällen. Lämnar den där. För att jag behöver min sömn och ljuset från mobilen är som dagsljus rätt in i ögonen och strular till det för tröttheten, som varken vet ut eller in. För att hjärnan behöver landa och vara med mig och inte med alla jag följer i sociala medier. Och för att jag vill göra det jag gör när jag gör det och vara där jag är när jag är där. Om det har gjort skillnad? Jajamensan!

Mellan varven har vi liknande utmaningar i Facebookgruppen GladFriStark, häng gärna med oss där. Vi växlar utmaning varje månad och … ju fler glada, fria, starka desto bättre? Kanske att det blir en mobilfri utmaning där igen?

Har du ett hälsosamt förhållande till din mobil? Dela gärna i kommentarer här!

PS. Jag gillar att höra andra människors intima samtal om eleka chefer, senaste fyllefesten, otrogna partners, jobbiga ungar och tröttsamma mammor eftersom jag skriver på något som kanske blir en roman och behöver inspiration till mina karaktärer…

Vi ses!
Tills dess: heja dig!

//Malin

Tillägg:

Det här inlägget skrevs 2017. Tillägget skriver jag i oktober 2019 – det är dags för en mobilfri utmaning igen. Utmaningen räckte inte för att jag skulle få ett hälsosamt förhållande till min mobil. Jag känner hur jag är där och fipplar och fingrar på den och jag känner vad det gör med mig. Det gör massa bra, men det gör också att tiden försvinner, att tankarna blir kortare och att sömnen blir sämre. Så, nu är jag på´t igen: mobilfritt i sovrummet, mobilfritt tills alla morgonrutiner är avklarade och mobilfritt senast en timme före läggdags. HEJA MIG!

En dag i taget och inga regler utan undantag. Jag är snäll mot mig själv och jag litar på det lilla stegets kraft, så här gick det ju med min transportmotionsutmaning Vill du veta hur det går med den här? Stay tuned här på bloggen.

En hemsida från Everday